Mellan oss seglare i hamnen handlar samtalen huvudsakligen om två saker. Det ena är om den motorbåt som sjönk intill kaj för ett par veckor sedan. Dagligen jobbar dykare på att få den upp till ytan igen. Men det misslyckas ständigt och har blivit något av en följetong…
Läs mer »
Vi har sedan vi seglade från Sverige fått anpassa oss till omvärlden – och det har till och med hänt att vi fått ändra på seglingsplanerna. Absolut mest påverkan har såklart pandemin haft. Men vad kanske inte alla vet, är att vi ett tag stod beredda att göra en snabb sorti ut ur Grekland…
Läs mer »
Fredag eftermiddag och det ringer.
-Hello, this is Mohamed from Supermarket!
Vi hade verkligen inte en susning om varför killen från matbutiken ringde oss. Men Mohamed förklarade att en tulltjänsteman just sökt honom och frågat efter ägarna till en svensk båt. ”Det måste vara båten Wilma”, hade Mohamed svarat.
Läs mer »
Någon kanske tror att det helt brunnit i huvudet på oss nu. Men vad gör man inte för konsten och barnasinnet…
Läs mer »
Det är snudd på skam att klaga över frånvaron av viss sorts mat. Miljontals människor svälter i världen (en del inte så långt från oss) och att då sitta och beklaga sig över vårt sinande lager av lingonsylt, sill och knäckebröd, känns inte riktigt schysst. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vi som svenskar är vana vid vår palett av smaker…
Läs mer »
Så där jäkla lätt är det inte att hitta till skrivmaskinen alla gånger. Ena stunden skiner solen varm (och vem vill sitta inne under däck då) medan man andra stunder, måste göra alla måsten. Jo, även ett fritt liv som vårat, innehåller såna. Måsten alltså. Ena natten blåste det så fruktansvärt så vi trodde att Wilma skulle dundra in i kajen med sitt vaterstag. Vaddå vaterstag, tänker ni landkrabbor som har svårt att skilja styrbord från babord…
Läs mer »
För länge sen när vi var i Grekland beställde vi ett nytt försegel. Ett inre försegel, en fock till den näpna storleken av 13 kvadrat. Det gamla seglet som tjänstgjort sedan mitten på åttiotalet (förra århundradet alltså) börjar be om att få gå in pension…
Läs mer »
Ja, vad händer egentligen på Wilma denna vinter. En del har vi skrivit om, annat inte. Men vi börjar kunna summera vinterns förbättringar och underhåll. Skönt är att för en gångs skull inte ha något massivt beting som får såväl kroppen som plånboken att vika sig likt en tumstock av märket Hultafors. Som någon av Kaptens söner en gång sa; ”man måste chilla, farsan!”…
Läs mer »
Ibland kan man ju undra hur man kommer in på nya spår. Men plötsligt sprang vi på en lärare på stan som frågade om vi ville gästspela på någon av hans lektioner. Något avvaktande men nyfikna lät vi läraren Brahim förklara närmare. Snart kunde vi pusta ut, när det visade sig vara varken på franska eller arabiska vi skulle undervisa i…
Läs mer »
Usch sånt väder det kan vara även här i Tunisien. Nu blåser det och regnar lite om vartannat. Så blir det ofta när det blåser från norr den här tiden på året (det är Europa som bjuder på ruskväder). Dagar det blåser från Sahara är desto ljummare och då bjuds det som regel både på sol och sand. Minst en gång i veckan spolar Kapten av däcket för att hålla undan de små kornen. Till synes har var sak sin plats här i världen. Medan ni skyfflar snö så försöker vi hålla undan den sand som fallit.
Läs mer »
projektsunshine.se 