Willemstad är en liten pittoresk stad med dryga två tusen invånare. Det finns gott om små caféer och restauranger. Staden är byggd som en stjärna och vad vi förstår så har detta historiskt varit en strategiskt viktig plats för att skydda staden och landet mot krigiska angrepp. Genom formen av en stjärna så kunde man skjuta åt alla tänkbara håll och vattnet runt staden fungerade som en vallgrav som höll inkräktare utanför. Överallt ser man rester från det gamla fortet och det står kanoner i parker och utanför viktiga byggnader. Staden fick stadsrättigheter år 1585.

 

Här kommer en film från vår tur mellan Dordrecht och Willemstad. Vi hade ett fantastiskt väder och vi fick verkligen blodad tand att ta oss vidare söderöver. Men vi stannar nog här en stund över jul och nyår då vi fått ett bra pris i marinan. När nyåret har passerat så går vi mot ljusare dagar vilket gör att vi har lättare att ta lite längre ben utmed kusten.

 

Det var mestadels motorgång men nere på Hollandsdiep som är en riktigt bred flod så drog vi ut förseglet. Nu var farten dock mycket blygsam, en si så där 0,8 knop. Men vi fick stänga av motorn och njuta av friheten och stillheten.

 

 

Skepp o Hoj!

Ha ha ha…ibland undrar man ju vad ni ska tycka hemma i stugorna. Vi tvekar ibland om man ska lägga ut sina knasiga filmer. Men å andra sidan. Livet är fyllt med en massa tråkigheter. Krig och elände, ohälsa, räkningar och långa arbetsdagar och kanske julstress på det. Så därför tänkte vi att kanske kan vi glädja någon med vårt knasiga liv ombord på Wilma. Annars finns ju alltid OFF-knappen.

 

Här får ni vara med en stund på vårt fredagsmys. Vi lagar mat, har satt på musik och hällt upp något gott i glaset. På fredagar blir det ofta tacos då Kapten ombord just love it. Vi spexar mycket och är alldeles för barnsliga för vår ålder (pssst…säg inget till våra barn bara).

 

Sista filmen från Dordrecht. Håll tillgodo; FILMTAAAJM!

 

(har ni svårt att höra ljudet periodvis så kan vi rekommendera att lyssna med hörlurar)

 

 

Skepp o Hoj!

Nu är vi i Willemstad i södra Holland. Vi har haft en fantastisk resa, vi seglade en bit av sträckan på den breda floden Hollandsdiep. Vi hade soligt väder och känslan var obeskrivlig. Att få komma ut på vattnet är så otroligt frigörande.

 

Vi berättar mer i kommande inlägg. Men såhär långt så kan vi rapportera att vi ligger tryggt på vår plats J17 i Willemstad. En stad som är formad som en stjärna.

Ciao alla. Ett kort inlägg då biblioteket stänger tidigare idag pga helgdag.

 

Nu har vi sagt hejdå till Båtklubb, Mr Kees och en rad andra här i Dordrecht.

 

Vi har bunkrat och förberett oss.

 

Nu kan vi åka när än vi känner och det kommer att nog bli inom de närmaste dygnen.

 

Det känns spännande och förväntansfullt att ge sig av igen. Båten kan inte bli bättre förberedd än så här.

 

Så nästa gång vi hör av oss så är det nog på ny plats.

 

Simma lugnt….eller som vi säger:

 

Skepp o Hoj!

Nu har vi sett över vår rigg. Förstaget är nu rakt och spänt och vi har kollat alla vant som ska vara 15 procent av brottgränsen. Mycket nöjda är vi såklart och nu känner vi att vi är startklara. Vi har börjat bunkra diesel och i helgen ser vi över färskvatten och lite käk och så.

När vi ger oss av vidare har vi inte riktigt bestämt. Först och främst så måste vi anpassa oss till broöppningen här i Wijnhaven. På söndagar är bron stängd helt och hållet och på vintern öppnar de sent och stänger bron redan 16.30 på eftermiddagarna. Så det går inte riktigt att ge sig av när man själv vill, då masten slår i bron om man inte ämnar vänta på att någon lyfter den.

Och bara några hundra meter utanför Wijnhaven så har vi den stora järnvägsbron Hetbrug som bara öppnar en gång varannan timme. Så innan vi ger oss av så behöver vi se över väder och tider lite närmare.

Nu har vi haft ett par dagar som vi lagt oss i var sin soffa i salongen på eftermiddagen. Vi dricker kaffe, läser och spelar yatzy. Kapten har fått smak på tecknad film på sin ipad. Snurre Sprätt rullar mest. Vi läste även en artikel kring bekymret över våra koldioxidutsläpp där tyvärr kossorna har fått framstå som de stora bovarna. En snedvriden debatt där jordbruket står för bara en bråkdel av vad tillexempelvis flyget gör. Och kor i form av kött, mjölk, ost och att hålla våra landskap öppna känns ju som en viktigare prioritet för överlevnaden än möjligtvis semesterresor till Thailand gör. (Däremot är det ju knäppt att en del bönder köper in konstgödsel när det redan finns naturligt gödsel på gården).

Vi blev nyfikna på vår egen CO2-förbrukning. Vi borde ju med vårt nuvarande sätt att leva ligga långt under den genomsnittliga svensken.

Lite intressant fakta.

Mest CO2 förbrukar man i Qatar. Där man gör av med 40,5 ton per år och invånare. (40.500 kg)

Några länder som förbrukar rätt mycket är Australien, Luxenburg, Estland, Ryssland, Norge, Nederländerna och de oljeproducerande arabiska länderna.

Minst koldioxidutsläpp har man i Burundi med blygsamma 0,0028 ton koldioxid per person och år (2,8 kg)

Inom EU så ligger faktiskt Sverige rätt bra till, även om det är mycket ur miljöaspekt oavsett. I Sverige gör varje svensk av med 4,6 ton per år och invånare. Bara Portugal ligger lägre vad vi kunde se i statistiken med 4,5 ton. (Låter bra då det ju är vårt primära resmål).

Har du koll på hur mycket du gör av med? Det finns sidor på internet där man kan räkna ut sitt ungefärliga CO2-utsläpp.

——————————————————————————————————-

Kolla in på websidan klimatbalans.se. (http://www.klimatbalans.se/neutralisera/kalkylator.html)

Vi har gjort en prognos för 2017.

Vi har räknat såhär. Vi är två vuxna som äter (häpp!)  Vi har ingen bil, vi cyklar och vi har egen sol- och vindkraft. När vi seglar så går vi för motor någon halvtimme i och ur hamn. När vi ligger för ankare så använder vi lillbåtens utombordare lite grann. Ligger vi i hamn så är vi kanske uppkopplade på elnätet, inte nödvändigtvis men en del såklart. Värme kommer vi inte behöva mycket framöver, vi har en dieselpanna, men vi har gjort en uppskattning för detta.

Det hela bygger på att vi inte gör någon flygresa hem. Då får vi räkna om och lägga till. Men som sagt;

här är vår prognos för 2017:

Vi landade för oss två på följande värde:

2184 kg per person. Dvs knappt 2,2 ton per person och år. Det är ganska precis hälften av vad snittsvenskens förbrukning är.

I vår tabell för länders förbrukning så landade vi på samma värden som de Västindiska öarna Saint Lucia och Dominikanska Republiken. Jo jo…det låter ju trevligt. Här har vi redan anpassat oss för ett liv där. Inte illa. (Kanske skäl att segla dit).

Så gör gärna som vi och gå in och räkna ut dina CO2-utsläpp. Det kan ju vara intressant att veta för egen del om man  ligger över eller under medelsvenskens värde. Och vill man nu bidra med något så kan man ju tänka till på en hel del saker som inte nödvändigtvis behöver sänka din livskvalitet. Tillexempel vilken storlek på bostad du har då varje kvadratmeter ska värmas upp. Hur ditt konsumtionsmönster ser ut, vad förutom mat handlar du (och vilken mat) och är det verkligen saker du behöver. Att laga och köpa begagnat framför att köpa nytt hjälper till. (Kompisen Yvonne köper pocketböcker på secondhand som hon läser och sen ger till oss. När vi läst ut så byter vi med andra långseglare. Vi lovar, texten har inte blivit sämre trots att den är läst flera gånger). Kanske klarar man sig på en bil istället för två, när du ska byta bil så kanske en elbil är att satsa på (här i holland så finns det otroligt mycket elbilar och vi ser elstolpar överallt).

Oavsett vad du gör för åtgärder så kan vi lova att det som regel landar i en kostnadsbesparing och du får mer kulor kvar i plånkan. Så vill man inte motivera sig för miljöns skull så kanske vill man iallafall ha bättre privatekonomi. (vi lever på en extremt liten kassa, vi klarar oss på motsvarande en persons halvtidslön av knegarmodell).

Då vi skriver upp varje gångtimme med motorn, så är det väldigt lätt för oss att räkna ut hur mycket vi till faktum har förbrukat. Så när 2017 har gått till ända så kommer vi försöka räkna ut vår faktiska CO2-förbrukning. Och om vi lyckas fånga fisk (och att handla närodlat) så vet vi ju att vi gör något positivt för värdena då transporkostnaden blir minimal från havet till stekpannan.

Den saken som fort gräver hål i CO2-förbrukningen är flygresor. Kanske att satsa på är att nyttja mer av videokonferenser, Skypesamtal och Messanger via Facebook som nu är möjligt. Kapten pratade med några av sina barnbarn häromdagen, funkar finfint. När vi var på IKEA senast så hade de ett showroom där de möblerat ett hem på 35 kvadratmeter. Otroligt vilka smarta lösningar det finns idag. Kanske att våra bostäder inte måste vara så stora i framtiden. (Här i Holland så säljer IKEA solpaneler till villor till mycket humant pris!) Med tanke på att Sverige är ett såpass kallt land så inser vi samtidigt att vi kommit förhållandevis långt hemma med att hålla nere koldioxidutsläpp. Vi tror att det finns en rad inovativa tänkesätt och roliga lösningar på ett i övrigt rätt tråkigt problem. För det behöver inte alls vara domedagsprofetior som tynger oss, utan häri ligger det säkert blomstande tider för företag som satsar på det hållbara. Och med rätt företag på marknaden så kommer vi alla bli vinnare.

Vi lovar återkomma om cirka ett år med en uppdatering på hur det har gått.

Har du räknat ut din Co2-förbrukning?

Skepp o Hoj!

Se gärna vår film där Kapten berättar mer om vad vi pysslar med..och samtidigt berättar han om sitt öde med kalsongerna sina.

 

Nu har Kättingmannen varit och hämtat delarna. Kättingmannen berättade om sitt samtal med företaget där han beställer nya terminaler.

 

-Jag ska pressa terminaler åt en svensk kille som är här med sin segelbåt. Han är en långseglare, en jäklig fattig kille. Så kan ni göra något åt priset?

 

Jo enligt Kättingmannen drog han till med att de stackars seglarna lider av tunn plånbok. Han var inte riktigt nöjd med priset de sa så han fortsatte;

 

-Ni kan inte putsa på priset lite mer??? Som sagt, han långseglar och han har just inga pengar till sånt här alls. Men han är jäkligt trevlig. Och om det hjälper på priset så kan jag skicka över en bild på hans fru som är jäkligt snygg.

 

Hur mycket han lyckats pressa ner priset på terminalerna vet vi inte. Men vi fick oss ett gott skratt när han berättade om sina sätt för att pruta ner priset. Fattig långseglare med snygg fru, ha ha ha. Kapten är glad för lågt pris, så att skylla på tom plånbok stör inte alls. Och att hans fru är vacker, jo det håller han ju med om. Men att hennes utseende kunde bidra till lägre priser var dock något nytt. (De flesta brukar klaga på att fruarna är dyra, men Kaptens fru bidrar i synnerhet till god ekonomi).

 

 

 

 

 

Vi har ett fantastiskt väder. Det är så blå himmel så det knastrar i ögonen.

 

 

Vi har ju som sagt fått leverans av vår ankarkätting. ”Kättingmannen” kom och levererade den fram till båten. En mycket trevligt man som hann med en fika ombord på Wilma innan han åkte vidare till sitt arbete. Han berättade att han varit i Skandinavien och i Sverige förut. Främst i affärer. Men framför allt så har han varit i Sverige på en kurs. En kurs i att ”hitta tillbaka till naturen” igen. Ja nog hade vi tyckt detta varit småfånigt för ett tiotal år sedan. Att behöva gå kurs för en sådan sak. Är det inte bara att kliva ut i klorofyllen och ställa skorna i mossen. Men idag kan vi förstå det bättre. Han berättade att han upplevde det som att han aldrig riktigt blev en del av naturen utan att han kände sig som en åskådare. Att hela livet rusade förbi som en film framför hans ögon. Att det bara var en massa arbete, en almanacka full av beting och åtaganden. Det klassiska ekorrhjulet med andra ord.

 På kursen så skulle de gå ut i skogen. De hade en uppgift att notera ting som inte hörde till skogen. Så som en plastpåse, ett snöre eller något annat onaturligt som vi människor skräpat ner med i vår natur. Glad i hågen så knatade han på i skogen och han hade hittat tre-fyra saker. Kursledaren skrattade och sa att jo, det var nog bra men att han missat ett femtiotal ting längs hans väg. Va, tänkte kättingmannen. Han hade ju varit helfokuserad på uppgiften. Nästa dag fick han göra samma promenad i skogen igen. Han fick lära sig ”Foxwalk” och ”Wide Angle Vision”. Han satte ner sin fot försiktigt i mossen. Och med foten ner i backen så måste han direkt höja blicken för att se längre bort att ingen fara hotade, att kusten var klar. Precis som man tänker sig att en räv tar sig fram. Ett steg i taget, titta ner, titta upp och så sakta vidare. Efter sin promenad så hade han funnit 24 ting i skogen som låg i uppgiften att finna. Kättingmannen berättade att det gav en ökad medvetenhet om livet i största allmän och att han idag lever starkare i sina sinnen. Som en hårt arbetande egenföretagare med ansvar för sin familj och sitt företag med 25 anställda. Idag kunde han fatta bättre beslut för sin verksamhet och för sin egen del. Han mådde bra själsligt.

Vi förstår honom mycket väl…det är väl där våra tankar kring ett seglande kommer in. Vad händer med en själv när man har enormt med tid? För vår del på havet eller i naturen längs med kusten. Vi har haft flera segeldagar där en hel dag flutit förbi, vi har knappt pratat med varandra. Vi har suttit och tänkt de tankar som dykt upp av sig självt i huvudet och framför allt så har vi betraktat på allt runtomkring. Man kan tro att man har tråkigt och är sysslolös med tio timmar ute på havet. Men svaret är nej. När du landat tillräckligt i dig själv så finns där massor att se och reflektera över. Vi tror människan i rätt hög grad är gjord för eftertanke och funderingar. Vi tror gärna när vi springer i ekorrhjulet att vi har kontroll….  Men det är kanske den som mest tror sig ha koll på sin situation, agendan full med deadlines,  som är i störst behov av tid och eftertanke. Man missar mycket av livet. och många är nog rädda för tid..rädda för att känna sig uttråkade och rädda att möta sina egna tankar. Tänk på det nästa gång du sätter dig ensam på ett kafé eller ett tåg eller liknande plats. Försök då att undvika att titta på din klocka och i din mobil. Utan sitt och studera din omgivning och sitt bara stilla. Att ägna sig åt betraktelser och filosofiska tankar är också att göra något. För många börjar det krypa i kroppen. Man blir lätt rastlös.

Eller ännu mer vågat..ha en helt it-fri helg. Många blir oroliga och nervösa. Det är först när du landat i dig själv som du kan släppa detta ideligen störande informationsflöde vi utsätts för dygnet runt.

Häromdagen så cyklade vi till IKEA igen (hejja hejja, vi hojjade totalt fyra timmar den dagen) I restaurangen så satt vi och samtalade med varandra. Här i Holland så är det färre personer som rymmer ner i sina mobiler än vad det är i Sverige som vi uppfattar det. Vi har studerat detta i Sverige på just IKEA. Alla sitter uppslukade av sina mobiler där hemma, men här så ser man inte alls dessa mobiler i tid och otid. Mammor sitter och pratar aktivt med sina barn. Man samtalar och det pågår interaktioner mellan människor som inte ens känner varandra. Ett barn som en mamma släppt loss lite mellan alla borden vilket får bordsgrannarna att börja prata med varandra och med det lilla barnet. Råkar man av misstag stöta emot någon i en kö så är det en anledning till att inleda ett samtal med din kö-granne.

Ja nog om detta…många tycker det kanske är mossigt. Men ska vi fortsätta rusa på som vi gör så kommer vi bli socialt handikappade och ständigt sökande efter meningen med livet.

Innan vi slagit oss ned med vår lunchtallrik på IKEA (denna gång åt vi inte köttbullar med mos dock) så hade vi betalat för maten. Det satt en liten trevlig ung tjej i kassan. Vi pratade engelska med henne, vi frågade något om dryck till maten. Och så frågade hon; -Where do you come from?

-From Sweden.

-Ja det gör jag med, svarade hon då på klockren svenska. Det kändes helunderligt att höra någon här prata svenska helt plötsligt. Vi skrattade och frågade henne vad en svensk tjej gör här på ett IKEA-varuhus i Holland. Hon berättade att hon flyttat hit för några månader sedan pga kärleken, och att hon fått jobb på IKEA. –Ni då? Vad gör ni här? Ville hon veta.

-Vi är långseglare som är på väg till värmen som stannat till här ett tag. -Vi ligger med båten i Dordrecht!

-Vaa!!! Det menar ni inte. Jag bor i Dordrecht!

Det visade sig att tjejen, Cecilia, bodde jättenära Wilma och Wijnhaven. Vi lämnade över vårt visitkort och bad henne höra av sig. Att hon kunde ta med sig sin pojkvän och komma ner på en fika någon dag.

I övrigt så har denna vecka varit fylld med möten med människor och beting av olika slag. Efter vårt blåsiga väder häromdagen så hade Mr Kees presenning på hans båt blåst av. Så Kapten Betong tillbringade en halv dag med Kees och de fixade med båten och fikade.

Och vi har därtill fått ett annat litet uppdrag. Det finns en svenskbåt som är upptagen på vinterförvaring här. Vi blivit ombedda att gulla lite med deras båt. Ladda batterier och mäta några saker. Vi hjälper så gärna..känns bra att kunna vara behjälplig. Vi vet hur det är att vara långt ifrån sig båt.

I skrivande stund står köttgrytan på spisen och puttrar. Hans o Esther kommer ombord ikväll. I vår ostressade takt så går dagarna åt till de få beting som ändå utgör ett långseglarliv. Det är underbart när de mest vardagliga tingen får ta sin tid. Och man har tid att fördjupa sig i saker som man stöter på. Givetvis blev vi nyfikna på kättingmannens berättande om Foxwalking och Wide Angle Vision. Vi hittade lite information om detta och har lagt upp två filmer. Vad vi förstår så de människor som ägnar sig åt Foxwalking är de som jagar samt andra som studerar naturen och vill komma nära djuren ostört. Samt att det finns med i överlevnadskurser. Och som för kättingmannen, att bara kunna landa i sig själv och må bra och hitta kontakten med moder jord. Det är säkert en utmärkt kurs för företagsledare. Inte alls flummigt…snarare basic.

Skepp o Hoj!

 

Nu har vår kätting kommit. Femtio fina metrar. Vi har mätt upp och markerat och testat ankarspelet. Och allt fungerar perfekt. Det gör det inte sämre när det är soligt, tretton grader och vår i luften.