I lördags hade vi grannarna på besök. Mycket trevligt. En massa god mat, paltkoma näst intill. Söndagen blev en rätt lugn historia. Det här att sitta uppe och sudda sent om kvällen orkar vi nästan inte längre. När man var liten så var det en bestraffning att få gå och lägga sig tidigt. Numera så är det bästa vinstlotten att få krypa ner i bingen vid 21-tiden. Ligga och läsa och mysa i väntan på John Blund.

 

Så nu när vi diskat upp efter kalaset och Kapten pysslat med tillverkning av en tröskel så satte vi oss med en fika och diskuterade. Då det riskerar att bli frost om nätterna så har de nu stängt av vattnet på kajen. Vi får fortfarande tag på vatten, men tappstället finns lite längre bort. Och med soliga dagar var och varannan dag. Med ankarspelet fixat. Med hela Dordrecht synat inpå varenda gränd. Och med nyfikenheten krypandes i kroppen….är det då kanske läge att dra vidare månne?

 

Vi övervägde fram och tillbaka.

 

Vad har vi kvar här i Dordrecht att göra? Vi har gott om vänner här. Fick en förfrågan om att komma hem till hamnkaptenen Riki om ett par veckor. Den stora julmarknaden går dessutom av stapeln helgen 16-18 december.

 

Men vänner kommer alltid att bjuda in och julmarknader kommer att avlösa varandra. Någonstans måste man dra gränsen, linjen, sträcket.

 

Vi är klara med allt meck ombord. Återstår gör några småsaker som vi egentligen kan uträtta varsomhelst på jorden. 

 

Så nu sover vi på saken och det kan tänkas att vi startar motorn en vacker dag och puttrar ut ur Wijnhaven där vi tackar Dordrecht för denna gång. Dordrecht är en underbar plats att besöka, där vi blivit mycket väl mottagna, fått många vänner och där vi bara älskar stadens arkitektur och lugna tempo. Men är det inte dags att dra vidare nu när vi har fixat allt som legat i pipen???

 

Ni lär märka. Denna vecka blir vi dock kvar…men sen kanske…och vi vet vart vi ska i så fall. Men vi avslöjar inget nu.

 

Åhh så spännande….

 

I övrigt håller en tröskel på att se dagens ljus.