Ja god jul på er alla. Vi har de senaste tio åren tagit julen med största ro…ett medvetet val från vår sida. Men i år har vi downshiftat julen något enormt. Även om vi så klart markerar högtiden på något sätt. Vi har fått tag på svensk sill och svensk prinskorv (Tack IKEA). Och så rullar vi lite köttbullar och gör en Jansson (den görs i stekpanna, blir superbra, man grovriver potatis istället). Pynt finns i form utav en liten plastgran, 50 cm hög, dekorerad med trähjärtan och några andra små ting. Julgranen har stått färdig och klar bakom ryggstödet på soffan i salongen under hela året, tog tre sekunder att fiska fram (Voilà). Sen är det stopp. Och det är bara skönt.

Helena har ju historiskt arbetat frenetiskt kring denna tidpunkt på året. Och häri ligger nog känslan av mättnad till stor del. Att se och hantera alla dessa mängder av mat och prylar som införskaffas i någon slags kollektiv köporgie under bara några få veckor. Julhandeln sätter rekord titt som tätt. När man arbetar inom servicesektorn så är det alltid ett gnissel med julen. Leveransscheman som blir helt galna på grund av de röda dagarna. De stora mängder varor som ska hanteras, julscheman som ska försöka förläggas rättvist mellan personalen, vinterkräksjukor som sätter verksamheten på prov, långa arbetsdagar utan möjlighet till vettig ledighet, ofta med den effekten att man inte hinner förbereda sin egen jul. Och stressade kunder…en del är enormt stressade. Det blir liksom ingen jul för en del om det inte går by the book på det sätt som man har gjort sedan Hedenhös levde.

Nu är julen på många sätt mysig. Så vi är inte anti på så vis. Men det finns en trötthet där. Och den lite aviga inställningen till den stora konsumtionen. Vi kör klappfritt hos oss. Inte en pryl har inhandlats. Inte ett paket har slagits in. Vi ger inget till varandra på julen längre. En liten slant till barnbarnen så länge de är små är allt i ”gebortväg” (vi skulle ändå bara handla något i deras ögon helt värdelöst) Poängen med julklapp är borta för vår del.

Vi har ju firat jul i England flertalet gånger…vi föredrar det. Upplägget är lite annat och den är mer öppen och avslappnad på något vis (dels så samlas alla i byn på puben och sjunger en sång). Men som sagt inte i år (We´ll miss you) Nu kommer vi fira jul i en skön tvåsamhet…bättre än ensamhet. Det har vi också provat.

Så vad vi gör i jul är att vi myser. Det blir mys under lyktans sken. Måbra-filmer och julmusik och lite god mat. Det räcker gott…det är väl gott som nåt. Så det är inte julkänslan vi tackar nej till. Utan mer den kommersiella biten, den är svårt att komma ifrån helt och hållet. För även om du själv inte gör så stor sak av julen. Så stressar andra. För du fastnar i samma bilköer som andra, du trängs i affärerna fast du bara ska ha mjölk, ingen har tid att stanna upp för alla är upptagna med sina förberedelser. (Intressant notering är det att antalet träffar på bloggen minskar med femtio procent veckan före jul. Varje år samma mönster).

Frågar man människor om de är stressade kring jul så svarar alla att ”nej, inte jag”. Alla uppger sig vara befriade från stressen. Det är bara någon annan som stressar någon annanstans. Men julen är en rätt stor ansträngning. Paket ska inhandlas, inslagning, julgran med påklädning av densamma, julmat som ska inhandlas och lagas, pengar som ska finansiera, städning, det ska flängas runt mellan släkten… Klart det är en ansträning som skapar viss mått av stress. Särskilt för de som har en tuff tid på sin arbetsplats samtidigt. Men det är helt i sin ordning. Det är kul med kalas. Det är kul med gemenskap. Julmat är gott så in i helskotta.

Men i år, för just vår del, så känns det helt underbart att bara vara någon annanstans och låta det hela passera.

God Jul

Ena dagen cyklade vi iväg över den långa bron. Dels ville vi kolla in den slussen som vi ska passera när vi fortsätter vår segling mot varmare breddgrader. Vi packade ner en termos med kaffe och lite lunch och så gav vi oss av i den klara och något kyliga luften.

 

Vi vill bara informera om att vår AIS tillfälligt är avstängd. Kapten meckar med lite instrument ombord. Så bli inte oroliga om vi inte syns på Marinetraffic.

 

Ja nu har vi kommit in i självaste julveckan. Vi vill önska alla en riktigt god jul. Själva tar vi den med ro.

Vi får ibland frågor om vår spis, de flesta långseglare har ju valt en spis som är kardanupphängd (eller om den kardanupphängda spisen förvärvades genom att den redan var installerad ombord vid båtköpet). Visst är det praktiskt när hela spisen rör sig i takt med båtens krängningar och på så sätt bidrar till att grytan står upprätt under färden. Men vi har ju då valt en annan väg. Vår spis är fast. Men hur klarar vi då av att laga mat ute till havs…?

 

Ja hur klarar handelsfartygen av att laga mat under färd? De har ju inga kardanupphängda spisar. Lösningen är enkel. Man har helt enkelt höga grytor. Med en fast spis så står allt stilla och fint och du slipper se spisen gunga i ögonvrån när du pysslar med annat samtidigt. Spiller man ut runt omkring en kardanupphängd spis så är städningen betydligt mer komplicerad än vid en fastmonterad spis. Men i grunden är det nog en fråga om tycke och smak. Med kardanupphängning så är ju spisen bara vickbar i en riktning, en båt far ju åt alla möjliga håll om vädret tillåter, så optimalt hade kanske varit att få spisen att röra sig som en kompass gör.

 

Vi trivs hur som helst mycket bra med vår spislösning. Att vi valt dieselspis besparar oss dessutom behovet av  ytterligare ett drivmedel. Inga tunga gasflaskor att släpa på, inget krångel med kopplingar som ser olika ut mellan olika länder. Och diesel finns nästan överallt och diesel ska ju ändå motorn och kaminen ha också. En typ av produkt till alla tre…som ett bättre kinderägg. Jippie! Sen kanske det viktigaste, säkerhetsaspekten. Bara vetskapen om att vi inte använder gasol är en bra huvudkudde. Ingen gasledning som kan börja läcka med risk för explosion (för den säkerhetsmedvetne så har gasol många fördelar också…och båtar brukar inte sprängas i luften även om det såklart händer någon enstaka gång).

 

Det finns nackdelar med dieselspis också…om man nu anser att det är en nackdel. Den behöver en 7-8 minuter på sig att bli varm. Men för oss spelar det ingen roll. No stress. Vi har inte bråttom till något.

 

Japp…det var lite tankar kring spisar.

 

I fredags kväll hade vi båtgrannarna över till oss. Fantastiskt trevligt och mysigt och kvällen bara flög iväg. För den som funderat på att långsegla men som kanske våndas över att man blir så ensam så kan vi bara säga. Det händer inte, man får tvärtom ett mycket större umgänge genom seglingen än hemma i vardagen. Att ständigt möta nya vänner är ju dessutom enormt berikande och inspirerande.

 

Häromdagen gjorde vi en helt ny bekantskap, en annorlunda sådan. På vår lördagspromenad genom staden så stötte vi på en julkrubba. Varken Maria eller Jesusbarnet sågs till. Däremot några livs levande får. Julkänslan spred sig varm i kroppen i åsynen av dessa lugna och vackra djur.

 

Vi bjuder på ett par vackra bilder som förhöjer julstämningen. Och vi önskar alla därute en stressfri vecka.

Skepp o Hoj!

 

 

 

 

 

Här är det de stora pojkarna som slussar och inte bara vi. När det är dags för oss att slussa så är vi hänvisade till fritidsbåtsslussen. Betydligt mindre. De vill inte ha oss amatörer här. Dessutom är brohöjden lite bättre tilltagen vid fritidsbåtarnas sluss, 18,5 meter. Vi hade inte ens kommit igenom denna slus/bro. Inte ens om vi tagit fart. (Fri höjd 14,5 meter, det fattas en meter för Wilmas del)

 

Håll tillgodo;

 

 

Skepp o Hoj!

För nya följare och för andra som ännu inte hittat till Marinetraffic så kan vi informera om att det går att se i realtid vart Wilma befinner sig. Ibland strular dock kontakten så bli inte oroliga om ni ibland inte hittar oss eller om vi till synes finns ute på ett hav och inte verkar röra på oss. Men som regel så stämmer uppgifterna.

 

Gå in under fliken ”länkar” och klicka på Marinetraffic så kommer du direkt in på vår sida.

Tänk att man kan fylla sina dagar fast man inte har ett arbete att sköta. Vi håller på att redigera en film som vi hoppas kunna lägga upp inom kort. Vi har dels varit bort till slussen och tittat. Mycket intressant skådespel.

 

Vi återkommer som sagt.

Lite gråväder råder över Willemstad. Men inte ett ledset öga för det. Idag sprang vi på en svenskbåt i hamnen. En svensk kille ropade ”hej” efter oss när han hörde att vi pratade svenska. Han hade just skrivit under ett fetingkontrakt på en Hallberg-Rassy, en 46-fotare. Vi fick kliva ombord och titta…en kvalitetssegelbåt minst sagt. Den var knappt använd och jämfört med Wilma så kändes det som att kliva in i ett stort vackert slott. Ägaren berättade att affärslunchen som mynnat ut i affären var hans hittills dyraste lunch någonsin. Men han såg enormt glad och stolt ut. Sen hoppade han in i bilen och for till flygplatsen för att flyga hem till frugan. De kommer tillbaka senare för att segla hem deras nya stora dam. Men när vi berättade att vi var på väg att segla mot värmen så såg han lite avundsjuk ut.

 

I övrigt så har vi haft lite adventsfika ombord. En svensk lussebulle och pepparkaka och lite glögg. Gisses så gott, bara vetskapen om att den svenska maten inte finns så lättillgänglig gör att det smakar så mycket bättre. Och varje tugga avnjuts ordentligt.

 

Vi har såväl cyklat och promenerat en hel del. Borta vid slussen så blev vi fundersamma när vi såg motorvägen som löper över området. Bron verkade inte vara öppningsbar och vi blev oroliga över Wilmas mast. Tänk om vi inte kommer under utan att vi får gå någon annan väg när vi ger oss av. Vi kollade sjökorten ombord senare och vi blev än mer fundersamma när det ena sjökortet angav 14,5 meter och den andra 18 meters höjd på bron. Wilma sticker 15,5 meter över vattenytan. Nu har vi kollat med hamnkaptenen och det är lugnt för vår del, Wilma går under.

När man åker in i slussen så sänks vattenytan tydligen…man åker alltså ner när det är dags att segla under bron.

 

Vi har upptäckt en rad trevliga matstånd här i staden…kött&chark, fiskvagn, grönsaker, ostvagn, fastfoodvagn…de olika dagarna kommer de olika vagnarna. Nu har vi köpt rökt sill/böckling för att göra Helenas goda röra som Mr Kees blev så förtjust i och som därför gick åt som smör i solsken. Även nystyckade revben inhandlades…kaptens favorit jämnte tacos. Ja mycket rör sig kring mat i vår seglarvardag. Men vi har tiden att laga bra och nyttig mat…till något trevlig proteinkälla så äter vi många färgglada grönsaker. Vi känner oss i väldigt bra trim nu, så till den milda grad att kapten sa att han blivit sugen på att dra på sig löparskorna och börja löpträna lite. Vår älskade kapten är känd för mycket, men definitivt inte för att vara någon hängiven långdistanslöpare. Men det är kanske så att med ett gott leverne så kommer lusten till motion och rörelse.