Ja god jul på er alla. Vi har de senaste tio åren tagit julen med största ro…ett medvetet val från vår sida. Men i år har vi downshiftat julen något enormt. Även om vi så klart markerar högtiden på något sätt. Vi har fått tag på svensk sill och svensk prinskorv (Tack IKEA). Och så rullar vi lite köttbullar och gör en Jansson (den görs i stekpanna, blir superbra, man grovriver potatis istället). Pynt finns i form utav en liten plastgran, 50 cm hög, dekorerad med trähjärtan och några andra små ting. Julgranen har stått färdig och klar bakom ryggstödet på soffan i salongen under hela året, tog tre sekunder att fiska fram (Voilà). Sen är det stopp. Och det är bara skönt.

Helena har ju historiskt arbetat frenetiskt kring denna tidpunkt på året. Och häri ligger nog känslan av mättnad till stor del. Att se och hantera alla dessa mängder av mat och prylar som införskaffas i någon slags kollektiv köporgie under bara några få veckor. Julhandeln sätter rekord titt som tätt. När man arbetar inom servicesektorn så är det alltid ett gnissel med julen. Leveransscheman som blir helt galna på grund av de röda dagarna. De stora mängder varor som ska hanteras, julscheman som ska försöka förläggas rättvist mellan personalen, vinterkräksjukor som sätter verksamheten på prov, långa arbetsdagar utan möjlighet till vettig ledighet, ofta med den effekten att man inte hinner förbereda sin egen jul. Och stressade kunder…en del är enormt stressade. Det blir liksom ingen jul för en del om det inte går by the book på det sätt som man har gjort sedan Hedenhös levde.

Nu är julen på många sätt mysig. Så vi är inte anti på så vis. Men det finns en trötthet där. Och den lite aviga inställningen till den stora konsumtionen. Vi kör klappfritt hos oss. Inte en pryl har inhandlats. Inte ett paket har slagits in. Vi ger inget till varandra på julen längre. En liten slant till barnbarnen så länge de är små är allt i ”gebortväg” (vi skulle ändå bara handla något i deras ögon helt värdelöst) Poängen med julklapp är borta för vår del.

Vi har ju firat jul i England flertalet gånger…vi föredrar det. Upplägget är lite annat och den är mer öppen och avslappnad på något vis (dels så samlas alla i byn på puben och sjunger en sång). Men som sagt inte i år (We´ll miss you) Nu kommer vi fira jul i en skön tvåsamhet…bättre än ensamhet. Det har vi också provat.

Så vad vi gör i jul är att vi myser. Det blir mys under lyktans sken. Måbra-filmer och julmusik och lite god mat. Det räcker gott…det är väl gott som nåt. Så det är inte julkänslan vi tackar nej till. Utan mer den kommersiella biten, den är svårt att komma ifrån helt och hållet. För även om du själv inte gör så stor sak av julen. Så stressar andra. För du fastnar i samma bilköer som andra, du trängs i affärerna fast du bara ska ha mjölk, ingen har tid att stanna upp för alla är upptagna med sina förberedelser. (Intressant notering är det att antalet träffar på bloggen minskar med femtio procent veckan före jul. Varje år samma mönster).

Frågar man människor om de är stressade kring jul så svarar alla att ”nej, inte jag”. Alla uppger sig vara befriade från stressen. Det är bara någon annan som stressar någon annanstans. Men julen är en rätt stor ansträngning. Paket ska inhandlas, inslagning, julgran med påklädning av densamma, julmat som ska inhandlas och lagas, pengar som ska finansiera, städning, det ska flängas runt mellan släkten… Klart det är en ansträning som skapar viss mått av stress. Särskilt för de som har en tuff tid på sin arbetsplats samtidigt. Men det är helt i sin ordning. Det är kul med kalas. Det är kul med gemenskap. Julmat är gott så in i helskotta.

Men i år, för just vår del, så känns det helt underbart att bara vara någon annanstans och låta det hela passera.

God Jul