Lite gråväder råder över Willemstad. Men inte ett ledset öga för det. Idag sprang vi på en svenskbåt i hamnen. En svensk kille ropade ”hej” efter oss när han hörde att vi pratade svenska. Han hade just skrivit under ett fetingkontrakt på en Hallberg-Rassy, en 46-fotare. Vi fick kliva ombord och titta…en kvalitetssegelbåt minst sagt. Den var knappt använd och jämfört med Wilma så kändes det som att kliva in i ett stort vackert slott. Ägaren berättade att affärslunchen som mynnat ut i affären var hans hittills dyraste lunch någonsin. Men han såg enormt glad och stolt ut. Sen hoppade han in i bilen och for till flygplatsen för att flyga hem till frugan. De kommer tillbaka senare för att segla hem deras nya stora dam. Men när vi berättade att vi var på väg att segla mot värmen så såg han lite avundsjuk ut.

 

I övrigt så har vi haft lite adventsfika ombord. En svensk lussebulle och pepparkaka och lite glögg. Gisses så gott, bara vetskapen om att den svenska maten inte finns så lättillgänglig gör att det smakar så mycket bättre. Och varje tugga avnjuts ordentligt.

 

Vi har såväl cyklat och promenerat en hel del. Borta vid slussen så blev vi fundersamma när vi såg motorvägen som löper över området. Bron verkade inte vara öppningsbar och vi blev oroliga över Wilmas mast. Tänk om vi inte kommer under utan att vi får gå någon annan väg när vi ger oss av. Vi kollade sjökorten ombord senare och vi blev än mer fundersamma när det ena sjökortet angav 14,5 meter och den andra 18 meters höjd på bron. Wilma sticker 15,5 meter över vattenytan. Nu har vi kollat med hamnkaptenen och det är lugnt för vår del, Wilma går under.

När man åker in i slussen så sänks vattenytan tydligen…man åker alltså ner när det är dags att segla under bron.

 

Vi har upptäckt en rad trevliga matstånd här i staden…kött&chark, fiskvagn, grönsaker, ostvagn, fastfoodvagn…de olika dagarna kommer de olika vagnarna. Nu har vi köpt rökt sill/böckling för att göra Helenas goda röra som Mr Kees blev så förtjust i och som därför gick åt som smör i solsken. Även nystyckade revben inhandlades…kaptens favorit jämnte tacos. Ja mycket rör sig kring mat i vår seglarvardag. Men vi har tiden att laga bra och nyttig mat…till något trevlig proteinkälla så äter vi många färgglada grönsaker. Vi känner oss i väldigt bra trim nu, så till den milda grad att kapten sa att han blivit sugen på att dra på sig löparskorna och börja löpträna lite. Vår älskade kapten är känd för mycket, men definitivt inte för att vara någon hängiven långdistanslöpare. Men det är kanske så att med ett gott leverne så kommer lusten till motion och rörelse.