Skepp o Hoj!

Vårt internet i hamnen verkar nedsläckt. Kanske en glupsk fiskmås varit i farten. Så ifall vi inte får till fler inlägg i år så önskar vi alla 

 

Ett Gott Nytt År. 

 

Glöm inte bort att glädjas åt de små tingen i livet. 

 

En kram

 

Några värmande ord

 

Mat på bordet som smakar gott

 

Vila o sömn

 

Ett par rena strumpor

 

En fisk på kroken 

 

 

Varma kramar från oss, skepp o hoj. 

 

Tjoppe o Helena 

Dagarna passerar i en ryslig fart konstaterar vi. Julen är markerad och nu ett minne blott ombord. Vi har redan städat undan julsakerna och gått in för att städa, vädra och serva båten. Särskilt med alldeles knallblåa dagar och dagstemperaturer på drygt tio grader så kommer vårkänslorna som ett brev på posten (varför säger man så egentligen…roligt uttryck).

Nu är det inte bara prat om att fortsätta segla vidare. Utan nu har expedition förberedelse inletts på riktigt. Allt tänkbart tvättas upp, sänglakan hängs ut i friska luften, vi torkar lister och tvättar lite väggar och tak (jo det blir lite dammigt o smutsigt på de mesta ställena, fast det ser rent ut för ögat så avslöjar trasan något annat). Igår lyfte vi på ”köksgolvet” och gjorde en storservice på motorn. Vi bytte olja och filter, dieselfilter och impeller. Vi fyllde på lite backslagsolja och rensade sjövattenfiltret. En årlig service vare sig det behövs eller inte…och med detta gjort så känns det förberett och klart för att kasta loss.

Idag ska vi skruva bort täckskivan under kyl och frys och göra rent dessa filter. Vår kyl-o-frys är ju vattenkylda (sjövatten) och inte luftkylda som ju är brukligt i alla hem och i de flesta båtar. Vi ska även ta oss till bankomaten och ta ut kontanter för en ny månad. Här kommer man inte långt med kort, de flesta affärer tar inte emot VISA. Men smart i bankomaterna är att man kan välja i vilka valörer du vill ha dina pengar. Så det gäller att aldrig vara strandsatt på kontanta medel här..och särskilt framöver när vi börjar förflytta oss. Många dagar kommer vi inte att behöva handla mat, utan ska bara betala för oss i hamnen innan vi seglar vidare…och att då gå på kontantjakt kan strula till det. Det är ju inte ens alltid att hamnen ligger intill en stad.

Nu väntar vi in nya året och ett paket från Konstruktören som vi bett skicka ner några ting till oss. Sen väljer vi en lämplig dag och sticker vidare. Än så länge inte ut i havet, vi har ett par stopp innan. Men det börjar definitivt bli läge att damma av den Belgiska gästflaggan.

En sak som vi två diskuterat en hel del är att det är väldigt svårt att komma åt information kring ekonomi på långseglarforum och bloggar. Vi gissar att ämnet är känsligt över lag att diskutera pengar. Och alla har ju hittat sitt sätt att pausa från vardagen, där de flesta under seglandet lever utan inkomst eller i vart fall väldigt skral sådan. Men samtidigt är det ju en fråga som alla ställer sig innan avresan. Hur mycket pengar går det åt och hur länge har vi råd att vara borta? Lite grovt går det att finna, men aldrig att man fått sig en djupdykning i de ekonomiska frågorna. Det hade varit intressant. Men vi förstår…man vill ju ogärna lägga ut sin privatekonomi till allmänt beskådande.

För vår del så är vårt seglande finansierad med tidigare blod, svett och tårar. De 18.000 arbetstimmar som vi la på renoveringen i Sunshine är grundplåten för äventyret. Där vi ju faktiskt byggde upp ett värde i båten, som sen gick att avyttra. (fast när Sunshine låg på botten och var ett vrak var hon värd ingenting utan förde bara med sig kostnader. Dygnet vi bärgade henne kostade oss närmare 100.000 kronor). Så man får vara ödmjuk. Pengar är inte statiskt.

Helt klart så är vårt långseglande och vår tid hemifrån med avsaknad av förvärvsarbete och lön helt kopplat till vilka kostnader vi drar på oss. Först och främst så har vi ju skalat av allt hemma. Det går (inte för oss iallafall) att ha tillexempel bilar kvar hemma, inte ens avställda. Alla små kostnader hemma som tickar, om än så smått och oskyldigt känns väldigt stora när det aldrig trillar in något på kontot…det är en väldigt suspekt känsla att vi inte får in några pengar. Det går bara ut.

Därtill så behöver man (läs: vi) ändra på sina vanor. Men nu kommer vi till det intressanta. Man upptäcker en rad saker hos sig själv och sina egna beteenden. Även kring hur man fungerar i grupp. Det går inte att fortsätta leva som vi har levt tidigare i livet. Där man kan ta något restaurangbesök eller mat på avhämtning lite när andan faller på. Latmasken i dig får stryka på foten. Inte heller så kan man handla något man inte riktigt behöver, allt värderas mot kostnad. Och kring maten så planeras det och hålls budget hyggligt strikt. Det kan tyckas vara skittråkigt liv. Men så upptäcker vi när vi går genom stan och har sagt till oss själva att ”idag kanske vi skulle ta en kopp kaffe på stan någonstans ändå…”. Men när vi gått genom stan så konstaterar vi att det finns inget sug efter detta. Vi har helt och hållet tappat behovet av att komma ut och sitta på ett café eller en restaurang. Vi har vant oss av med beteendet. Nu är vi ju väldigt mycket bara vi två, vi har inte så mycket interaktioner med andra människor. Och när vi gick där och konstaterade vårt icke-behov-av-att-konsumera-pengar-på-fik-o-restaurang så tänkte vi framåt. Ja vad händer i sommar när vi träffar andra människor i hamnen som bara är ute på sin sedvanliga semstersegling. De som gärna äter på restaurang. Jo, inte sällan kan man få fråga om att följa med ut o äta. Och vi har under sommaren gjort det några gånger. Men det landar inte sällan på en rätt stor slant innan kvällen är över. Så nu när vi promenerat genom Willemstad och alla dess fina restauranger så har vi tänkt oss i förväg på de kommande situationerna. Att faktiskt säga tack, men nej tack. Det ligger inte i vår budget att gå ut och äta (vill de ha med oss så får de bjuda oss).

På en av restaurang här i Willemstad, där det ser fantastiskt gott o inbjudande ut med kritvita dukar, så drar det iväg en femhundring per person att äta med mat o dryck. Det innebär 1000 kronor för en enda måltid. Känns lite tufft när vårt matkonto ligger på 3000 kronor per månad.

Det är nog mycket kopplat till att vilja och kunna tacka ja till trevliga erbjudanden. Och det är nog så för många hemma också…att man ibland följer med på saker fast man kanske inte har ekonomi för det. Det kan ligga förväntningar från familj och vänner på att man ska hänga med på alla begivelser som dyker upp. Man vill ogärna vara den som drar sig ur och inte följer med.

Vår strategi kommer därför framledes att vara att för det första tacka nej. Men kanske lägga till att; ”innan ni går ut och äter så kom gärna ombord på Wilma så kan vi ta en fördrink ihop”. Ja då får vi ju trevligt umgänge samtidigt som de får gå ut och njuta av restaurangmat. Och själva äter vi ju ypperligt ombord på Wilma…vi lever som kungar.

Samma sak om familj o vänner kommer och hälsar på. Ja då blir det mat ombord (Det går att sitta 8 personer nere i salongen på Wilma, så nog ska vi kunna få plats många) Men det är klart, är det födelsedag så kan vi ju nog klämma till med ett restaurangbesök. Och en slät kopp kaffe på stan är alltid trevligt och kommer kunna gå vägen. Men till saken hör…och det var väl dit vi ville komma till…är att behovet av att äta och dricka ute har börjat blekna. Det drar inte längre i någon tarm, det finns inget sug och känns faktiskt ingenting. Likaså med shopping (inte ens i mataffären så handlas det något som inte är nödvändigt)… det händer ingenting i hjärnan. Och det är väldigt skönt. Det finns inget som lockar.

Framför allt så blir det lättare att hålla budget så här. För vår del så innebär det att vi kommer att kunna vara ute och segla precis så länge som vi avsett att göra. Vi har under december månad levt på max 100 kronor per dygn (julen till trots). Det vill säga att vi äter och dricker alla våra måltider för 50 kronor per person. Fika, frukost, lunch, middag, snacks (väldigt sällan), godis (nästan aldrig), tobak (aldrig någonsin) toapapper, tandkräm, diskmedel, öl, vin, annan dryck… Nu är det billigare här än hemma i Sverige. Men säg att motsvarande kostnad i Sverige hade landat på 130 kronor per dag för två personer (65 kronor per person).

Sen tillkommer ju diesel o hamnhyror o så. Men just för mat och kemtekniskt så ser det ut så här.

Har du räknat ut hur mycket du äter, dricker och torkar dig i baken för?

(vill du veta, så för budget i tre månader och räkna ut per-dag-kostnad. Skriv upp ALLA dina kostnader, inte bara mat o dryck, Det behövs göras en längre tid för att se verkligheten. Finns bra appar på nätet tillexempel. Vill du ha smarta tips…tveka inte och fråga)

 

Skepp o Hoj!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja god jul på er alla. Vi har de senaste tio åren tagit julen med största ro…ett medvetet val från vår sida. Men i år har vi downshiftat julen något enormt. Även om vi så klart markerar högtiden på något sätt. Vi har fått tag på svensk sill och svensk prinskorv (Tack IKEA). Och så rullar vi lite köttbullar och gör en Jansson (den görs i stekpanna, blir superbra, man grovriver potatis istället). Pynt finns i form utav en liten plastgran, 50 cm hög, dekorerad med trähjärtan och några andra små ting. Julgranen har stått färdig och klar bakom ryggstödet på soffan i salongen under hela året, tog tre sekunder att fiska fram (Voilà). Sen är det stopp. Och det är bara skönt.

Helena har ju historiskt arbetat frenetiskt kring denna tidpunkt på året. Och häri ligger nog känslan av mättnad till stor del. Att se och hantera alla dessa mängder av mat och prylar som införskaffas i någon slags kollektiv köporgie under bara några få veckor. Julhandeln sätter rekord titt som tätt. När man arbetar inom servicesektorn så är det alltid ett gnissel med julen. Leveransscheman som blir helt galna på grund av de röda dagarna. De stora mängder varor som ska hanteras, julscheman som ska försöka förläggas rättvist mellan personalen, vinterkräksjukor som sätter verksamheten på prov, långa arbetsdagar utan möjlighet till vettig ledighet, ofta med den effekten att man inte hinner förbereda sin egen jul. Och stressade kunder…en del är enormt stressade. Det blir liksom ingen jul för en del om det inte går by the book på det sätt som man har gjort sedan Hedenhös levde.

Nu är julen på många sätt mysig. Så vi är inte anti på så vis. Men det finns en trötthet där. Och den lite aviga inställningen till den stora konsumtionen. Vi kör klappfritt hos oss. Inte en pryl har inhandlats. Inte ett paket har slagits in. Vi ger inget till varandra på julen längre. En liten slant till barnbarnen så länge de är små är allt i ”gebortväg” (vi skulle ändå bara handla något i deras ögon helt värdelöst) Poängen med julklapp är borta för vår del.

Vi har ju firat jul i England flertalet gånger…vi föredrar det. Upplägget är lite annat och den är mer öppen och avslappnad på något vis (dels så samlas alla i byn på puben och sjunger en sång). Men som sagt inte i år (We´ll miss you) Nu kommer vi fira jul i en skön tvåsamhet…bättre än ensamhet. Det har vi också provat.

Så vad vi gör i jul är att vi myser. Det blir mys under lyktans sken. Måbra-filmer och julmusik och lite god mat. Det räcker gott…det är väl gott som nåt. Så det är inte julkänslan vi tackar nej till. Utan mer den kommersiella biten, den är svårt att komma ifrån helt och hållet. För även om du själv inte gör så stor sak av julen. Så stressar andra. För du fastnar i samma bilköer som andra, du trängs i affärerna fast du bara ska ha mjölk, ingen har tid att stanna upp för alla är upptagna med sina förberedelser. (Intressant notering är det att antalet träffar på bloggen minskar med femtio procent veckan före jul. Varje år samma mönster).

Frågar man människor om de är stressade kring jul så svarar alla att ”nej, inte jag”. Alla uppger sig vara befriade från stressen. Det är bara någon annan som stressar någon annanstans. Men julen är en rätt stor ansträngning. Paket ska inhandlas, inslagning, julgran med påklädning av densamma, julmat som ska inhandlas och lagas, pengar som ska finansiera, städning, det ska flängas runt mellan släkten… Klart det är en ansträning som skapar viss mått av stress. Särskilt för de som har en tuff tid på sin arbetsplats samtidigt. Men det är helt i sin ordning. Det är kul med kalas. Det är kul med gemenskap. Julmat är gott så in i helskotta.

Men i år, för just vår del, så känns det helt underbart att bara vara någon annanstans och låta det hela passera.

God Jul

Ena dagen cyklade vi iväg över den långa bron. Dels ville vi kolla in den slussen som vi ska passera när vi fortsätter vår segling mot varmare breddgrader. Vi packade ner en termos med kaffe och lite lunch och så gav vi oss av i den klara och något kyliga luften.

 

Vi vill bara informera om att vår AIS tillfälligt är avstängd. Kapten meckar med lite instrument ombord. Så bli inte oroliga om vi inte syns på Marinetraffic.

 

Ja nu har vi kommit in i självaste julveckan. Vi vill önska alla en riktigt god jul. Själva tar vi den med ro.

Vi får ibland frågor om vår spis, de flesta långseglare har ju valt en spis som är kardanupphängd (eller om den kardanupphängda spisen förvärvades genom att den redan var installerad ombord vid båtköpet). Visst är det praktiskt när hela spisen rör sig i takt med båtens krängningar och på så sätt bidrar till att grytan står upprätt under färden. Men vi har ju då valt en annan väg. Vår spis är fast. Men hur klarar vi då av att laga mat ute till havs…?

 

Ja hur klarar handelsfartygen av att laga mat under färd? De har ju inga kardanupphängda spisar. Lösningen är enkel. Man har helt enkelt höga grytor. Med en fast spis så står allt stilla och fint och du slipper se spisen gunga i ögonvrån när du pysslar med annat samtidigt. Spiller man ut runt omkring en kardanupphängd spis så är städningen betydligt mer komplicerad än vid en fastmonterad spis. Men i grunden är det nog en fråga om tycke och smak. Med kardanupphängning så är ju spisen bara vickbar i en riktning, en båt far ju åt alla möjliga håll om vädret tillåter, så optimalt hade kanske varit att få spisen att röra sig som en kompass gör.

 

Vi trivs hur som helst mycket bra med vår spislösning. Att vi valt dieselspis besparar oss dessutom behovet av  ytterligare ett drivmedel. Inga tunga gasflaskor att släpa på, inget krångel med kopplingar som ser olika ut mellan olika länder. Och diesel finns nästan överallt och diesel ska ju ändå motorn och kaminen ha också. En typ av produkt till alla tre…som ett bättre kinderägg. Jippie! Sen kanske det viktigaste, säkerhetsaspekten. Bara vetskapen om att vi inte använder gasol är en bra huvudkudde. Ingen gasledning som kan börja läcka med risk för explosion (för den säkerhetsmedvetne så har gasol många fördelar också…och båtar brukar inte sprängas i luften även om det såklart händer någon enstaka gång).

 

Det finns nackdelar med dieselspis också…om man nu anser att det är en nackdel. Den behöver en 7-8 minuter på sig att bli varm. Men för oss spelar det ingen roll. No stress. Vi har inte bråttom till något.

 

Japp…det var lite tankar kring spisar.

 

I fredags kväll hade vi båtgrannarna över till oss. Fantastiskt trevligt och mysigt och kvällen bara flög iväg. För den som funderat på att långsegla men som kanske våndas över att man blir så ensam så kan vi bara säga. Det händer inte, man får tvärtom ett mycket större umgänge genom seglingen än hemma i vardagen. Att ständigt möta nya vänner är ju dessutom enormt berikande och inspirerande.

 

Häromdagen gjorde vi en helt ny bekantskap, en annorlunda sådan. På vår lördagspromenad genom staden så stötte vi på en julkrubba. Varken Maria eller Jesusbarnet sågs till. Däremot några livs levande får. Julkänslan spred sig varm i kroppen i åsynen av dessa lugna och vackra djur.

 

Vi bjuder på ett par vackra bilder som förhöjer julstämningen. Och vi önskar alla därute en stressfri vecka.

Skepp o Hoj!

 

 

 

 

 

Här är det de stora pojkarna som slussar och inte bara vi. När det är dags för oss att slussa så är vi hänvisade till fritidsbåtsslussen. Betydligt mindre. De vill inte ha oss amatörer här. Dessutom är brohöjden lite bättre tilltagen vid fritidsbåtarnas sluss, 18,5 meter. Vi hade inte ens kommit igenom denna slus/bro. Inte ens om vi tagit fart. (Fri höjd 14,5 meter, det fattas en meter för Wilmas del)

 

Håll tillgodo;

 

 

Skepp o Hoj!

För nya följare och för andra som ännu inte hittat till Marinetraffic så kan vi informera om att det går att se i realtid vart Wilma befinner sig. Ibland strular dock kontakten så bli inte oroliga om ni ibland inte hittar oss eller om vi till synes finns ute på ett hav och inte verkar röra på oss. Men som regel så stämmer uppgifterna.

 

Gå in under fliken ”länkar” och klicka på Marinetraffic så kommer du direkt in på vår sida.