En mycket speciell resa har vi i ryggen där vi sett så otroligt mycket. En del planerat och annat inte alls på agendan. Det började redan på nedresan, avresa Göteborg men med mellanlandning i danska Billund. Vidare mot Turkiet och flygplatsen i Antalya. Och vad händer när vi ska landa. Jo vi går ner som brukligt, men det är ett ruskigt väder och hela planet skakar. Piloten fäller ner ställen för landning och vi är säkert inte långt från backen när hela omgivningen bokstavligen blinkar av alla blixtar och vi i flygplanet sitter som i en torktumlare och håller varandra i händerna. Det är knäpptyst ombord. Då gasar plötsligt planet på igen och avbryter landningen, ställena in igen och vi fortsätter uppåt i skyn genom alla blixtar, regn och gropig luft. Som brukligt så brukar man vänta ut ovädret som oftast drar förbi snabbt så det blir landningsbart igen, så brukar planen lägga sig på en högre höjd och cirkulera tills det är säkert att gå ner igen. Men vi fick veta att vi skulle landa i Ankara istället. Det är en flygtur på tjugo minuter och således rätt så långt från vår tänkta destination. Tjoppe som har antal start och landningar som en bättre pilot i sitt bagage tyckte att det hela verkade väldigt konstigt och ologiskt. Att ens få klart för landning av flygtornet, att vi inte gick upp och cirkulerade i väntan på att blixtarna skulle ge sig och utan information till passagerarna fick det hela att kännas olustigt. Andra flygplan hade landat såväl tio minuter före som tio minuter efter oss. Men vi flög således till Ankara och där tankade vi och vi fick sitta kvar ombord i väntan på att veta vad vi skulle bli av. Och därefter så flög vi tillbaka till Antalya. När vi väl landat så hade vi båda jobbat hårt med att fylla blåsan, tio timmar utan toalett blev facit. För när vi behövde gå på toa så fick vi inte och så gick tiden helt enkelt. Väl ute ur planet så gick vi för att hämta vårt bagage och vi sladdade in på första bästa toalett. Och väl där så finner Helena en toa av Turkisk modell, litet hål i backen att sikta strålen i. Sagt och gjort men vi var ju ändå välbehållna med trygg mark under galoscherna. Och tömd blåsa.

 

Nu hade klockan rusat iväg så en mycket trevlig och tålmodig guide vid namn Gunay tog emot oss mitt i natten och när vi kom till hotellet så var klockan halv fem på morgonen. Vi fick sova i en och en halv timme tills det var dags att gå upp och ge oss av igen.

 

Vi hade beställt en liten annorlunda resa, för det är inte riktigt ligga på stranden väder i Turkiet så här års, även om man ofta har en dagstemperatur på tjugo grader. Så vi skulle resa runt och titta på olika sevärdheter. Och jäklar så många pelare, sarkofager (ni vet sådana där stenkistor som man la döingar i förr i tiden som egentligen borde heta snarkofager med tanke på den eviga sömnen) och berg har vi sett. Serpentinvägar, bedårande utsikter, gamla byggnader, ruiner och minnen från blomstrande samhällen från en tid då vi sprang runt i norden med skinnhudar på kroppen. Det går ju att skriva ett blogginlägg som skulle få läsaren att börja gäspa och falla i sömn för det finns så mycket att skriva om. Men sammanfattningsvis så hade vi världens bästa guide. En turkiskt tjej som bott i Norge så vi har förutom att se pelare och sarkofager även lärt oss norska och turkiska. Hennes kunskap var enorm men framför allt så fick vi en gränsöverskridande förståelse för våra olika kulturer. Med ett ben i vardera kultur så förstod hon båda, och kunde bygga broar över dessa så vi förstod. Och detta med en enorm humor. Och vi har skrattat i bussen så vi nästan kissat på oss. Bussen kördes av Ali, som vi valde att kalla Ali Babba och de 40 rövarna. Vi var 40 personer i bussen så det var ju vi som var rövarna. Och det kan man ju tro, för humor och kul hade vi alla. Vi fick många vänner men särskilt en snygg tjej kring 60, från Jönköping med det klingande namnet Inger blev en stark favorit. Hon var mycket tacksam att skoja med och bättre blev det inte när hon försökte rosta en bulle på ett av hotellen, som fastnade i rosten så det blev en schysst rökutveckling och påbörjan till hotellbrand. Nä nu gick det inte så långt, men vi skojade friskt om Ingers bulle under hela resan. Och så fortsatte det hela tiden. Hon reste med ett gäng andra schyssta damer som vi umgicks med.

Hej, ett litet uppehåll i bloggandet har säkert noterats. Vi var iväg en vecka på en underbart rolig resa till Turkiet och nu är vi hemma igen. Båten har legat i tryggt förvar medan redarparet lämnat skutan. Vi har alltid velat ha en skylt på dörren där det står ”gone fishing” på, för att upplysa att vi inte här hemma. Oavsett om vi åkt till ICA eller Turkiet eller någon annanstans. Vi har haft båtvakt i form av plikttrogen dotter och Konstruktören. Samt att vi har haft uppsyn på båten genom vårt eminenta övervakningssystem. Det har fungerat klockrent och vi har känt oss trygga hela tiden. Nu väntar lite sömn och sen återkommer vi med ett trevligt blogginlägg om våra bravader fjärran land.

 

Back in business!

 

Tjoppe och Helena

Efter flera års letande så har vi äntligen hittat och bestämt oss för vilket kamerasystem vi ska ha ombord. Det här att kunna hitta en kamera som man kan ha så väl inomhus som utomhus, som man kan se från sin mobil på annan ort, och som man kan få upp på skärmen i styrhytten för att kunna ha koll bakåt och nere i maskinrum, att den ska kunna fungera även då man lämnat hamn…ja många parametrar men nu har vi funnit vårt system. Det är inhandlat och monterat. Och med ett enkelt tryck på mobilappen så kommer man in och kan välja kamera, om man vill titta i realtid, fota eller filma.

Byssan.

 

En fantastisk dag med idel sol. Synd bara att dagarna är så korta numera.

 

Kameran ligger på laddning, så bilder får dröja. Vilket är synd för i skrivande stund så hänger en stor och tung måne strax ovanför husen på andra sidan Nissan. Dagarna blir mörkare för var dag, aktiviteten blir mindre på kajen och här står vi som vanligt. För första gången på många år så viker vi inte varje minut åt att bygga på båten, utan vi får möjlighet att njuta av vårt skapande.

 

En sak är att vi kryper ner i soffan rätt så tidigt om kvällarna framför en sprakande brasa.

 

Och vad händer då ombord?

 

Vi har installerat en fläkt i styrhytten. Och med elementet där så har vi fått en härlig inomhusmiljö utan risk för kondens. När man kliver in där nu så har man näst intill fått ett, men ack så litet, extrarum. Man kan hoppa upp på en stol med en tekopp och sitta och titta ut över omgivningarna. Nu går snacket kring styrhytten om vi ska ha lite trevlig adventsbelysning där.

 

I maskinrummet är statusen som vanligt. Rätt god förutom att pannan vår är på dåligt humör. Den stannar själv ofta och vi väntar på reservdelar som verkar dröja. Tur för oss att det är goa 9 grader om dagarna och milt för årstiden. Vi är ju trots allt på andra hälften av november. Rätt städat och snyggt är det i maskinrummet, hjärtat av båten där rör och kopplingar går kors och tvärs så man känner sig som värsta Professor Kalkyl när man kliver ner där.

 

Bak på gästtoan så står tiden stilla. Vi har inhandlat handfat. Värme, vatten och toastol ska till. Egentligen inga konstigheter och det går fort när vi sätter fart. Men inget som lockar att hålla på med nu när det är mörkt och blött.

 

Städskåpet, vår nytillkomna luta på babordssidan är på väg att bli klar. Skenor för att sätta upp kvastfästen är beställt samt övrig städutrustning. Dörrarna är snart klara, specialbeställda då måtten är fantasifulla. Små och smala dörrar, som också ska bli röda. Handtag till dessa ligger i maskinrummet och väntar.

 

Inne ombord så funderas det över bilderna som ska pryda väggarna. Inom kort så har vi bestämt vilken ram och vilken passepartout som det ska bli. Har snackat med ett ställe om ramar in bilderna åt oss, arbetet ingår i köpet av alla ramar vilket fällde avgörandet. Annars är det mest inköp av diverse ting som ska till, vi avvaktar lite här.

 

I köket så väntar vi på en ugn som är beställ och betald så det är bara leveransen som ska till. En liten men praktisk ugn som kommer fungera bra i vår verksamhet. Så i år kan det nog tänkas bli en Jansson till jul, underbart. Handtvålsdispenser och tvål är inhandlat och ska skruvas upp också. Och i övrigt så är det inköp av diverse ting som ska till, och lite småhyllor. Här tar vi en sak i taget – ugn först.

 

I Fyllecellen under däck så berikas inom kort hytten av en liten champagnebåt. Helenas projekt att göra om den stora prydnadsbåten till ett skåp är snart klar. Och när den väl är klar så skruvar vi upp båten på väggen och fyller båten och tillika väggskåpet med två små champagneglas och en piccoloflaska av bubblig sort. Sen så kan den som vill checka in där ha en mysig stund på tu man hand. Sänglampor ska väl till och kanske något mer men sen är den hytten på det stora hela komplett.

 

I badrummet så händer inte mycket. Vi ska koppla duschen. Det kommer, men prioriteten ligger inte först här. Allt annat fungerar väldigt bra och vi trivs med att det blev ett stort och rymligt badrum. Lite spakänsla nu med härliga franska tvålar och fint porslin, trots avsaknad av jacuzzi. Under alla år som vi hållit på med bygget så har vi alltid lidit brist på handdukar. Står på inköpslistan sedan länge. Det kommer.

 

Salongen. Vedstället är klart, vi är jättenöjda. En bärbar vedkorg är införskaffad då veden i stället mest är dekoration. Vi ska till med något skåp till i hörnan bredvid soffan, men det blir bland det sista vi gör.

 

Och framme i kaptenshytten och tillika stora hytten så är det ditställt ett enkelt bord idag i väntan på det riktiga skrivbordet. Någonstans behöver Helena sköta företaget och så länge så får det bordet utgöra substitut. Ritningen är klar men inte inlämnad till finsnickeriet. Men den dagen Helena kan slå sig ner vid Captains Corner så blir det en extrafröjd att betala räkningar. Ska bli vansinnigt roligt och detta är väl nog den sista stora möbeln ombord som ska till. Detta får dröja, rätt penningslukande hörna ska det bli. Inte bara för att de ekonomiska betingen ska skötas här, utan för att få till det hela även kräver en slant. Men det är bra att ha något att längta till. En bra skrivbordslampa har vi dock investerat i tillsvidare.

 

I övrigt så är det den kommande verksamheten som vi arbetar med mest. Vi har varit på bankmöte, för att kunna ta hand om kontanter och betalning med kort så måste vi lösa sådana frågor. Nästa vecka blir det möte med leverantörer och vi börjar på allvar att titta på menyer. Vi väntar på nybyggnadskarta och ska därefter in med bygglov. Ting tar tid, mycket väntan.

 

Sen är det tusen små saker till. Framför allt utvecklingen av själva båten och det som ska till på kajen. Men vi får ta en sak i taget. På något sätt så rusar dagarna iväg och mycket av det vi gör nu består trots allt av väntan.

 

Och kul har vi också ombord, lite spex och roligheter här och där. Som häromkvällen när Helena kom hem trött från jobbet. Ja då hade Tjoppe och Konstruktören lekt kockar. Helena blev förbjuden att närvara ovan däck utan blev bestraffad med god musik i soffan, lite härliga tidningar att bläddra i och ett glas vin att smutta på. Allt medans det skramlade i köket ovanför. Och sen som i ett trollslag så förkunnades maten färdig.

 

Råbiff med rå äggula, kapris, rödbetor och lök. Knäckebröd, öl och nubbe! Det går inte av för hackor. Färsen var mald i köket med hjälp av Konstruktörens kvarn, finaste kalv som malts tre gånger precis innan servering. Konstruktören fick till en bild i sin mobil, kanske vi kan lyckas få den konverterad till bloggen vad det lider.

 

Ja ett långt inlägg utan bilder, rätt trist med andra ord. Men nu laddar vi kameran och så ska vi se till några inom kort. Så länge så fortsätter vi här ombord på det vi gör bäst. Njuta av tillvaron.

 

Häpp!

 

Tjoppe och Helena

 

 

Även i november kan det vara vackert. Husen speglar sig i vattnet och en månskära ligger strax ovanför.

 

Go kväll!

 

Tjoppe och Helena

 

I sjuksängen så har Helena laddat med lite trevliga MAGAZIN som det så trendigt kan uttryckas. Bättre tidningar med fantastiska bilder på heminredning, båtar, trädgård. Tidningar som ger en inspiration och förströelse. Och nu tänkte då Helena att ett tidningsställ skulle vara trevligt ombord, ovan däck, där man till sitt kaffe kan hämta sig en tidning och bläddra i.

 

Ett tidningsställ som kan placeras på utsidan av baren där vi har en yta som gapar tom. Ett ställ som inte bygger för mycket eller som man kan råka gå emot och trassla in sig i. Så enkelt är det ju bara att öppna datorn och googla på tidningsställ, broschyrställ och bokställ.

 

Det är tydligt att det en Helena vill ha, av trä, rätt stilren men snygg och framför allt praktisk och till ett humant pris inte existerar. Och när hon hittar en trevlig – ja då har den firman kånkat. Ju mer tiden gick desto mer irriterad blev hon. Enkelt massproducerat som de ska ha minst 500 kronor för, och då är det knappast producenten som kostar på material och tillverkning som går vinnande ur den affären.

 

Sagt och gjort. Fram med papper och penna och så började hon rita på ett eget tidningsställ. Hur svårt kan det vara att bygga en låda för tidningar? Materialet MDF är suveränt som exempel. Eklister för att dölja ändträet. Mässingsskruv är marint och då kan skallarna få synas. Materialåtgång och kostnad är blygsam, ibland finns det stuvbitar på byggfirmorna så de kostar nästan gratis. Och vilken stolthet att ha tillverkat tidningstället själv. Kanske har det gett mersmak från Helenas vedställ som hon tillverkade i somras. Nu har vi inte sett om tidningsstället kommer att bli verklighet en vacker dag. Men blir det av så kan man ju lätt påstå:

 

-Billigt nöje, sysselsättning länge för en låg peng.

-Man får uttrycka sin konstnärliga ådra

-Stolthet över att ha konstruerat och tillverkat själv

-Man har fått ett praktiskt ting på köpet

 

Ritningen är ingen avancerad CAD-ritning. Kort och gott papper och penna och lite tänk.

 

 

Mål för tidpunkt när allt ska vara klart är till sommarsäsongen 2014. Nu rör mycket det rent administrativa, ansökningar, ritningar, möten och tekniska lösningar för att klara en verksamhet. Processen är tidskrävande och spelplanen komplex. Men dock inte omöjlig. Och så gläds man när man nått ytterligare ett delmål. Häromdagen så dök vår fasadritning upp.

 

Ett sparkonto kan bestå av mer än pengar. Vi har fyllt vårt sparkonto avseende ved och värme. Veden, av bättre bokved, är inte torr förrän om ett år eller två. Och dessutom är veden så snygg i sitt ställ så vi vill inte använda den. Vedstället inklusive dess ved är helt enkelt en möbel. Och dess ved blir en reserv, ett sparkonto a la värme. Vi stod ute i höstvädret och kapade boken till lika långa fina klabbar och sen fyllde vi vedstället.