Såklart var Wilma täckt med en betänklig mängd damm efter att ha stått kärlekslös i tre månader. Nu kunde jag inte dra ut på det mer. Med vattenslang, skurborste och såpa började jag skrubba däcket, från fören och vidare akterut. Allt det rostfria putsade jag också, kanske inte frenetiskt blankt. Men tillräckligt som det anslår en kvinna som blivit övergiven…
Läs mer »
Redan innan inflygningen till Lissabon hade vi blivit förvarnade om att det skulle bli en skumpig landning. Den kraftiga blåsten gick inte ta miste på. Men utan att oroas alltför mycket drog jag bara åt säkerhetsbältet lite extra. När landningsställen strax därefter skulle sättas ner på backen, fick kärran på något vis inte kontakt med marken förrän en alltför lång bit av landningsbanan hade avverkats. Därefter följde ett par sekunders närkontakt med moder jord vartefter piloterna valde att avbryta landningsförsöket. Med full pådrag bar det upp i luften igen…
Läs mer »
Plats: Amora, Lissabon, Portugal.
Vår sparsamhet ska i det närmaste ses som en del av ett entreprenörskap, då vår livsstil är frivilligt vald. När helst vi önskar kan vi faktiskt segla hem. Och återuppta lönearbete, bo mer traditionellt och äga bil. Lusten att återinrätta oss i leden har ännu inte infunnit sig. Kanske för att vi känner att det går åt för mycket omkostnadspengar, bara för att upprätthålla ett arbete. Kanske för att vi inte (längre) är sugna på att göra karriär. Men allra mest för att vi vill äga vår tid…
Läs mer »
Plats: Amora, Lissabon, Portugal.
Dagarna är för årstiden kalla och om nätterna faller kvicksilvret till ensiffrigt. Regn och sol om vartannat och portugiserna klagar på kylan. På varvet har man inte kunnat måla med någon reda på grund av vädret. Dagar då eftermiddagssolen skiner sätter vi oss mot en husvägg och njuter en stund. Då kan vi ta av oss jackan och sitta i kortärmat…
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Det finns väl inte så mycket att rapportera om egentligen, annat än att Kapten fått besöksförbud. Vi pratar om det främre stuvutrymmet, det vi kallar helveteshålet. I ett obevakat ögonblick kröp Kapten in där för att måla – och på vägen ut ur hålet lyckades han knäcka ett par revben…
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Länk till del 1 och 2 hittar du längre ner på sidan, börja med dessa om du missat tidigare avsnitt…
Del 3…
Att vi beställt fel backslag visste vi inte förrän det var dags att montera. Före dess, medan vi väntade på att budbilen skulle damma in på varvsområdet, ägnade vi tiden åt att fundera ut hur propelleraxeln skulle kunna låsas under segling. Lättare sagt än gjort då det är havets krafter som får den att rotera. En fördel var att Konstruktören stod med samma dilemma, så vi kunde fundera ut något ihop. Vad vi behövde finna, var ett säkert sätt att kunna bromsa och låsa axeln. Och likväl kunna släppa på den när det var dags att starta motorn. Under inga omständigheter fick låsmekanismen utgöra någon fara för säkerheten. Det måste funka även när det blåser kuling och storm (ju fortare vi seglar, desto snabbare snurrar propellern i olåst läge). Havets krafter ska man inte underskatta. Styrman måste dessutom kunna hantera bromsen ensam (Kapten kan ju tänkas bli sjuk eller kidnappad av pirater)…
Läs mer »
Här kommer fortsättningen på turerna kring vårt trasiga backslag. Men först länkar vi till del 1, om du missat den. (Del 2 finner du längre ner på denna sida).
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Det var en härlig förmiddag i samband med att vi lämnade hamnen i spanska Mazagon (i somras) vi för första gången hörde missljudet. Initialt trodde vi det skrapande och tickande ljudet kom från propellern. Kunde det möjligen vara ett snöre eller en fiskelina som fastnat och trasslat in sig i navet? Styrman svängde in Wilma mot närmaste brygga, för att där låta Kapten göra ett dyk för att se efter. Strax kom han upp till ytan för att berätta att han inte funnit något…
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Vinterns störtfloder av regn har äntligen gett med sig. Återigen är solen tillbaka med sin klarblåa himmel och för årstiden, krispiga luft. Kvicksilvret ligger dagtid runt tolv grader och mot en husvägg i lä, känns det riktigt skönt. Underhållet av Wilma fortsätter. Dock har ett oväntat beting dykt upp…
Läs mer »
I flera år, kanske ända sedan vi lämnade Sverige, har vi pratat om att isolera taket i styrhytten. Resten av båten är sedan tidigare hyggligt isolerad. Men just i pilothuset, där byssan också huserar, tenderar värmen smita ut vintertid. Vise versa blir där enormt varmt, heta sommardagar. Nu har Wilma förutsättningar att vistas såväl kring jordklotets poler, som i tropikerna…
Läs mer »
projektsunshine.se 