En hälsning från Helveteshålet…

Amora, Lissabon, Portugal.

Vinterns störtfloder av regn har äntligen gett med sig. Återigen är solen tillbaka med sin klarblåa himmel och för årstiden, krispiga luft. Kvicksilvret ligger dagtid runt tolv grader och mot en husvägg i lä, känns det riktigt skönt. Underhållet av Wilma fortsätter. Dock har ett oväntat beting dykt upp…

Båtar tenderar om vintern att dra till sig väta, särskilt om båten står på land i ett fuktigt Sverige. Vi har alltid varit förskonade – och sen vi seglade iväg, har det absolut inte varit några problem. Men denna vinterns höga luftfuktighet i kombination med att vi värmt upp båten via elpatronen (eftersom strömmen ingår i varvshyran) har gjort att textilierna i badrummet drabbats av mögel. Problemet hade vi sannolikt sluppit om vi eldat i dieselkaminen. Värmen från kaminen är torrare och den fördelas fint i hela båten. Vi hade aldrig kunnat tro att det skulle bli problem på dessa breddgrader, i vart fall inte så länge vi lever och bor ombord.

Så fort Styrman upptäckt mögelangreppen tömde hon badrummet på prylar, inklusive alla jackor och overaller som försvaras där. Allt åkte ut i sittbrunnen och stackars Kapten, som vid tidpunkten stått nere på backen, blev smått chockad när han kom upp på båten. Oförstående tittade han på högen med attiraljer. ”Ska du flytta” undrade han oroligt (för det händer att kvinnor ledsnar på att bo trångt som en ansjovis i en burk). ”Nä, det är fukt i badrummet” svarade Styrman. Kapten drog en lättnadens suck.

Styrman visade Kapten hur hon tömt såväl badrum som det främre förvaringsutrymmet, det vi kallar helveteshålet. Och med fyra ögon kunde vi tydligt se hur det trängt in vatten genom taket och läckaget kom från bultarna, de som håller fästet till reservankaret uppe på däck (vi har två ankare i fören). Inte konstigt att det frodats mögel. Vi konstaterade att det nog inte varit tätt på flera år, men att segling på soliga breddgrader inte skapat bekymmer förrän nu. Inget annat att göra än att börja ta itu med problemet.

När Kapten demonterat reservankarets fäste kunde han konstatera att monteringen från början varit felgjord (detta var gjort före vår tid). För långa bultar i kombination med material som inte är kompatibla med varandra, har gjort att väta till slut kunnat tränga igenom. Styrman kröp därefter in i helveteshålet för att rengöra och skrubba taket fritt från färg. Nästa steg var att låta träet i taket torka, vilket tar några veckor.

Är det någon gång man är extra glad för att elektriciteten ingår i varvshyran, är det gånger som denna. Ur gömmorna hämtades en fläkt och den placerade vi i helveteshålet. Därefter pluggade vi i kontakten så torkarbetet kunde komma igång. Och medan vi väntar på att det blir torrt nog för att måla och montera tillbaka ankarfästet, tar vi oss an all tvätt som blivit. Alla jackor, overaller och en del handdukar. Vilken tur att vi står på land och att det finns fina tvättmöjligheter uppe på stan.

Där är vi nu och fokus ligger nu på andra saker. Fortfarande har vi ett backslagsbekymmer som gäckar oss. Och vädret är inte tillräckligt bra för att ägna långa dagar åt att måla ute. Men tack och lov finns annat på listan över saker att göra. För en seglare tar den aldrig slut…

Skepp o Hoj!