Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Dagarna är för årstiden kalla och om nätterna faller kvicksilvret till ensiffrigt. Regn och sol om vartannat och portugiserna klagar på kylan. På varvet har man inte kunnat måla med någon reda på grund av vädret. Dagar då eftermiddagssolen skiner sätter vi oss mot en husvägg och njuter en stund. Då kan vi ta av oss jackan och sitta i kortärmat…

På varvet springer ett par-tre hundar runt. En tik som vi kallar för ”Hoppetossa” för hon studsar fram som en studsboll. De andra hundarna är hanhundar och särskilt den ena hänger ihop med Hoppetossa. Jycken har ett skadat ben, en gammal krigsskada – och han hoppar därför runt på tre ben. Vi kallar honom för ”Halta Lotta” trots att han är en hane. Varje dag kommer Hoppetossa och Halta Lotta förbi och frågar om vi har något att ge dem i matväg. Har vi inget går det ingen nöd på dem, för varvet matar dem. I november var Hoppetossa smal och slimmad. Nu är hon tjock och trind för hon har valpar i magen. Vi tror valpningen kommer ske inom ett par veckor. Vem som är pappa vet vi inte. Men blir de trebenta så är det Halta Lotta.

Hoppetossa till höger och Halta Lotta till vänster. Detta var i november och Hoppetossa är smal och smärt!

Det väntas valpar och vi tror inte det är långt kvar…

Vi har en kompis som ligger på ankare ute vid Cascais. Han har bokat plats på vårat varv. Men än har han inte blivit lyft för det har kört ihop sig. Vinterns väder och försenade arbeten gör att det inte finns några lediga vaggor. Dessutom har det uppstått ett litet delikat problem. Den betong-ponton som legat i anslutning till kajen där kranen lyfter båtarna, har slitit sig. Olyckligtvis blockerar den infarten till liften. Så det blir tajt att komma förbi. Personalen på varvet har jobbat på att få bort betongklumpen men den verkar ha sugit sig fast i leran. Hoppas den är borta till vår sjösättning.

Så här ser det ut vid lågvatten, inte lätt att ta sig förbi när det blir dags att sjösätta…

På tal om sjösättning har vi beställt lite coppercoat, för att kunna laga fläckarna där epoxyspacklet har släppt. Nu väntar vi på leverans från Spanien och på soligare väder, så vi kan göra klart. Våra beting för vintern börjar bli klara och vi längtar till vi åter ligger i sjön.

Vi har några fläckar att laga…

”Backslagshelvetet” är nu löst. Som tidigare sagt, är den nu monterad och ny avgasslang är på plats. Oljan är fylld. Så fort vi kommer i vattnet så ska vi provköra. Eftersom vi även har bytt några genomföringar vill vi helst inte att personalen stressar oss när vi sjösätter. Vi har erfarenhet av det sedan förut och det brukar inte bli bra. Skulle något visa sig vara fel så vi måste upp igen, blir det ju olyckligt om varvet planerar att ta upp en annan båt i samma andetag. Särskilt krångligt blir de om de ämnar ge den andra båten den vagga som Wilma just stått i. Vår plan är därför att övertala varvet att ge oss gott om tid så vi får provköra motor, backslag och kolla genomföringarna. Vi köper hellre den tiden, så vi får vara i fred en halvtimme innan de släpper oss fria.

Vi lever på vatten och bröd… (kanske inte helt sant)…

Nya backslaget grävde en djup grop i vår plånbok. Aj aj… För att hämta igen vad som går, har vi stramat upp budgeten lite. Vi har helt enkelt fått planera om. En resa vi har förberett sedan länge blir förvisso av, men den bantas ner. Några inköp får stå på vänt. Och övriga levnadskostnader håller vi igen på. I nästa inlägg redovisar vi vad februari månad kostat oss. Få vill berätta om sin ekonomi, men vi gör det gärna. Devisen för oss är att ”ju mindre pengar som går åt, desto längre tid kan vi segla”. Och detta tänk har tagit oss rätt så långt. I april månad blir det sju år sedan vi lämnade Lysekil. Tänk vad tiden går.

Mer kommer snart, så håll utkik!

Skepp o Hoj!