(…efter att Styrman Pimpsten blivit föremål för en främmande mans intresse…)

Styrman Pimpsten går genom Naxos smala gränder med två tunga kassar mat. Det är en nätt promenad på styva halvtimmen mellan mataffären och hamnen. Den grekiska vårsolen står högt och i varje husentré uppenbarar sig blomkrukor med nyutslagna pelargoner i rosa och cerise. Plötsligt dyker en man upp jämte henne, han går alldeles för nära.

-Are you a tourist?

Pimpsten slänger ett getöga mot mannen och funderar över ett lämpligt svar under bråkdelen av en sekund. Ska hon säga nej? Fast det verkar dumt, för knappast ser hon grekisk ut i sina två långa blonda flätor. Samtidigt känner hon sig inte som en turist, inte nu när hon har tillbringat ett halvt år på Naxos. När slutar man egentligen vara turist?

Hon svarar lite kryptiskt att ”nja – inte turist i vanlig bemärkelse” och hon förklarar att hon är här med sin segelbåt. Mannen bredvid är fortsatt nyfiken och frågar vidare.

-Are you sailing with a group?

En väldigt liten grupp i så fall hinner Pimpsten tänka. Men han syftar sannolikt på ett sällskap i storlek med de man finner på de franska segelbåtarna, de uppträder alltid i grupp om 6-8 personer. Minst.

-No it´s just me and my husband sailing.

Följdfrågan lät inte dröja på sig;

-Is your husband the Captain?

Knepig fråga tänkte hon vidare, hans underton syftade på att så skulle vara fallet. Och om hennes man är kapten, så är hon…ja vad trodde han?…en vacker fru som sitter på däck som målar naglarna hela dagen? Nu är könsfördelningen enormt utjämnad ombord på Wilma där vi turas om kring göromål och ansvar. Den allmänna uppfattningen kring vad som är manligt och kvinnligt ombord på båtar sitter djupt rotad hos människor.

Styrman Pimpsten kunde inte låta bli att slå hål på mannens dröm om en blond svensk flicka i flätor, inte nu när han serverade frågan som en bättre smash-boll i tennis. Svaret som föll över Pimpstens läppar blev därför;

-No, I am the Captain. My husband is the decksboy!

Minen lät inte dröja på sig, mannen blev tyst och funderade ett tag. Långt ifrån alla män gillar säkra och självständiga kvinnor och det var tveksamt om denne man kunde mäta sig erfarenhetsmässigt med Pimpsten, hans uppsyn andades tafflighet och osäkerhet. Dessutom var han alldeles för ung för henne, han hade åtminstone tagit fel på Pimpstens ålder med tio år. Hon sneglade mot honom i jakt efter en blindkäpp men han verkade vara fullt seende. Var han bara desperat månne?

Styrman var måttligt road av mannens försök till flört. Att vara söt och blond är ingen bragd eller prestation i sig, det är som att bli applåderad för att man råkar vara född med tio fingrar och förskaffad med två knäskålar. Nä, bäst trivs hon där hon inte är föremål för mäns intresse. Hon är ju trots allt en tjej som bär mer skit under naglarna än nagellack och den vanligaste parfymdoften är den som kommer från diesel. Ska hon uppskattas för något så är det för att hon hanterar vinkelslipen lika säkert som elvispen i köket. Eller för att hon kan manövrera Wilma med säkerhet i trånga hamnar, tung och svårmanövrerad som Wilma är. Rätt luttrad har hon genom åren blivit, särskilt efter tiden då hon och maken renoverade ett fartyg på dryga 60 fot. Styrman Pimpsten var den enda tjejen längs med kajen som höll på.

Efter några tysta minuter så säger mannen plötsligt; -Have a good day! Och sen smiter han in på en annan gränd. Han hade uppenbarligen gett upp sin jakt.

Resterande biten ner till hamnen gick fint och medan Styrman Pimpsten njöt av de vackra pelargonerna som stod i blom så blev lite hon full i skratt. Det skulle bli ett sant nöje att berätta för hennes Kapten att hon just degraderat honom till däckspojke. Undrar vad han skulle tycka om det? Fast vid närmare eftertanke så är det ju ofta där hon placerar honom, då hon ogärna själv släpper rodret. Det är ju inte för inte som hon fått smeknamnet Styrman.

Skepp o Hoj!

segling – Wilma – segla i Medelhavet – långsegling – segla i Grekland – seglingsblogg – trasiga båtar – mecka – renovera – regler – verktyg – meltemi – seglingssäsong – segelbåt – långseglare – längesegling – jorden runt

(…och regler kring att segla i detta örika land…)

Seglare i Grekland är lite rådvilla just nu, landet har instiftat nya regler kring seglingstillstånd för fritidsbåtar men man har inte lyckats implementera den nya lagen i praktiken. Om och om igen så har startdatumet skjutits fram, men nu ser det ut som de nya reglerna kommer att börja gälla från den 2 april 2019. Det bara några dagar bort med andra ord.

Många av våra läsare undrar vad som krävs för att segla i och till Medelhavet (och i övriga världen också för den delen). Det finns mycket bra information att få via Svenska Kryssarklubben men även på webbsidan noonsite.com finns matnyttig information som uppdateras frekvent. Reglerna är således inte statiska utan det är upp till fritidsseglaren att ta reda på vad som gäller för varje besökande-land. Som svensk är det enkelt att segla i Europa, ofta krävs inget särskilt utöver gängse dokumentation. Men undantag finns, till exempel så har Grekland lite egna regler.

Den gängse dokumentationen för en långseglare är;

Pass (med giltighetstid på 6 månader kvar)

Internationellt certifikat för båten (det gula certifikatet är bäst gångbart ute i världen, skrivs ut av bland annat Svenska Kryssarklubben – det finns seglare som vittnar om att Transportstyrelsens intyg inte har godtagits på en del platser) Observera att det gula certifikatet är giltigt i två år och behöver förnyas med jämna mellanrum.

Försäkringsbevis (helst i form av Blue Card, vilket innebär att det är internationellt och utskrivet på flera olika språk. Grekerna ser gärna att försäkringsbeviset är skrivet på grekiska, men minst översatt till engelska)

Intygsbok för besättningens nautiska kompetens (där vi tycker att Kustskepparintyg, VHF-certifikat och Kanalintyg är en bra bas)

(Bra att komplettera med är att ha en Crew-list, en lista över vilka personer som ingår i besättningen. Denna kan du skriva själv. Crewlist behövs för att segla i Grekland. Kopior på passen och försäkringsbeviset har också visat sig vara bra att ha. Planerar du att långsegla är det också en god idé att se till att båten har tankar för så väl grå- som svartvatten, vilket många äldre båtar saknar. Flertalet länder börjar sakteliga ställa krav på detta, i till exempel Turkiet så erhåller man ett plastkort vid inklarering som man registrerar varje gång man tömmer sitt grå- och svartvatten. Tömmer man inte frekvent nog så riskerar man böter, att tömma i havet är inte tillåtet och böterna är skyhöga. Hur frekvent man ska tömma bestäms utifrån hur stor tank båten har samt hur stor besättningen är).

Så vad gäller för att segla i Grekland?

Är du EU-medborgare så behöver du lösa ett seglingstillstånd, ett så kallat DEPKA. Detta görs hos Port Polis som du finner i så kallad ”Port of Entry” (du kan se på noonsite.com vilka hamnar som är ”Port of Entry”, dessa anges med en liten asterix). DEPKA-tillståndet kostar för tillfället 50 Euro att lösa (2018) och är giltigt i 5 år FÖRUTSATT att du stämplar det varje år hos Port Polis. Annars utgår en straffavgift på 500 EURO. Som seglare gör man klokt i att inte låta årsdagen passera för att inte riskera böter. Har DEPKAT passerat i datum, riv det och ansök om helt nytt för 50 euro (tips från grekiska polisen minsann!) Med DEPKA så får du fritt röra dig i grekiska vatten och på land under dessa fem år, det fungerar som ett visum skulle man kunna säga.

Rättelse: Grekiska myndigheter har slopat DEPKA från och med juni 2020, TEPAI (seglingsskatten) gäller som enda registrering i landet för EU-båtar samt att det ska finnas en Crewlist uppförd över besättningen ombord. 

Är du icke-EU-medborgare så gäller inte DEPKA, utan då ska du lösa en TRANSITLOG. Detta görs också hos Port Polis. När du väl har ditt TransitLog så måste du varje gång du kommer till en hamn få ditt dokument stämplat. Det åligger dig också att varje gång du ska lämna Grekland (så även utan båt exempelvis för att flyga hem under en period) att stämpla ditt TransitLog hos Port Polis (där dokumentet också lämnas kvar i väntan på din återkomst). Väl tillbaka så stämplas TransitLog på nytt och du får det tillbaka där du förvarar det ombord på din båt. Tiden du varit utanför Grekland får du sedan räkna av. För som icke-EU-medborgare så har du bara rätt att vistas i Grekland i 6 månader och därefter måste du vara ute ur EU i minst 6 månader innan du får komma tillbaka. Detta gäller alltså dig som person, din båt har rätt att vara kvar i Grekland längre.

Som norsk medborgare så kan man därför ha en båt liggandes i Grekland men du får bara vistas i landet halvårsvis, alltså betydligt strängare regler än för en svensk/EU-medborgare. Snart torde regeln även gälla medborgare från Storbritannien så fort Brexit vunnit laga kraft. Icke EU-medborgare som seglar på Grekland övervintrar därför med fördel i Turkiet, Egypten eller Tunisien, för att kunna segla på Grekland under sommarhalvåret – eller vise versa.

Från den 2 april 2019 så måste en seglingsskatt betalas för att få segla i Grekland som ett komplement till DEPKA!

Avgiften ska registreras och betalas över internet men webbsida fungerar inte än trots att bara några dagar återstår tills lagen träder i kraft. Tills vidare så säger den senaste informationen att utländska fritidsseglare ska registrera sig för seglingsskatt hos Port Polis och därefter gå till banken och betala. Ämnar man inte använda båten (den kanske ligger för vinterförvaring) så kan man registrera sin båt som ”Out of use” och under tiden som båten inte brukas så behöver man inte betala skatt.

Vi vet inte riktigt storleken på skatten men vi har hört att en båt av Wilmas storlek (11 meter) kommer att kosta kring 300 euro för ett år. Vi tänker betala årsvis, då utgår rabatt och såklart möjlighet att segla året runt. Men man kan betala skatten månadsvis också. Det ryktas om att ifall man ertappas med att inte betalt skatten så blir det höga böter på tio gånger så mycket som skatten. Vi kan i dagsläget inte bekräfta att uppgifterna stämmer då det florerar många rykten och grekerna ger olika svar beroende på vart de ställs. Vi återkommer i frågan när vi vet.

Det kan tyckas vara mycket pengar att betala för att få segla i Grekland, men då ska man veta att ankringsvikarna är otaliga och ofta finner man hamnar och fina bryggor som finansierats med EU-bidrag, som är gratis att ligga vid. Vid dessa bryggor finner man ofta färskvatten men mer sällan elektricitet. Vill man så är det ingen konst att segla runt i Grekland utan att betala något utöver DEPKA och seglingsskatten. Men det finns också dyra och välordnade hamnar på sina ställen.

Vi återkommer när vi vet mer exakt vad som gäller kring skatten. Vi har inte sett att den blivit av än, kanske att den skjuts upp på nytt. Eller så börjar den gälla. Frågorna hopar sig hos seglare i Medelhavet och vi hoppas kunna bringa lite ljus i frågan, vi som är på plats. Vi ska inom några dagar gå upp till Port Polis och reda ut våra frågetecken!

 TILLÄGG 2020: Info om seglingsskatten TEPAI finns under denna länk; https://www.aade.gr/dl_assets/etepai/etepai_e-brochure_en.pdf

Skepp o Hoj!

Segla i Grekland – nya regler – seglingsskatt – lagar – långsegling – planering – S/Y Wilma – Segla i Medelhavet

 (…vi satsar på flower-power samt synar dieseltanken…)

 Naxos, Kykladerna, Grekland

– DEE EEE FAN TA STISKT!!!

Ekot studsar inne i dieseltanken där Kapten stuckit ner huvudet för att syna resultatet. Dieseltanken blänker likt en nystädad operationsbänk hos veterinärkliniken i Sölvesborg och han har just dragit ett sista tag med tygtrasan. Innehållet från tanken står strax intill, där dieseln pumpats över i dunkar för att möjliggöra rengöringen.

Kapten hade strax innan pratat i telefon med en annan segelbåtsägare.

-Vad har du för fel på dieseln?

Kapten svarade; -Nä, inga problem alls!

Mannen i andra änden av luren förstod fortfarande inte, så mycket jobb om det inte är något som är fel. Han letade efter haken…

-Har du fått bakterier och alger i dieseln?

-Nä, det är en årlig städning bara.

I andra änden luren blev det lite tyst.

Det är inte första gången som Kapten får förklara sitt handlande, en del ting han gör verkar andra båtägare inte göra. Som att vi en gång om året skruvar bort manluckan till dieseltanken och pumpar ur innehållet för att därefter torka rent och syna tank och inspektera dieseln. Vi torkar upp de små flagor av partiklar som lagt sig på botten. Dessa flagor kan, om man har otur, ställa till problem med dieseltillförseln till motorn. Med åren ökar mängden partiklar i botten på tanken och ute på havet i sjögång så kan dessa virvla upp. Har man då otur och slarvat med underhåll så kan dessa flagor sätta igen dieselledningar och filter med motorstopp som följd. Motorstopp vill vi inte ha, det är en akut situation som kan om man har otur skapa stora problem för dig och andra runt i kring. Därför underhåller vi dieseltanken, filter och motorn rigoröst.

Vår vän i luren menade att risken för motorstopp inte är så stor. Nä, det är förvisso sant. Men samtidigt händer det att båtfolk får motorstopp och måste tillkalla Sjöräddningen, det är bara att läsa statistiken. Vi vill inte vara en av dessa.

Det hela kan verka lite petigt, men Kapten är skolad och präglad från flyget. Där är underhållet sanslöst viktigt för det gäller att sköta om flygplanen INNAN de går sönder, väl uppe i luften så kan det vara försent. Något att tänka på nästa gång man sätter sig i en flygplansstol. En flygtekniker får aldrig ha en dålig dag på jobbet och service och underhåll, det förebyggande arbetet, är minst lika viktigt som att laga redan trasiga kärror. Kapten brukar säga att ficklampan är en god mekanikers bästa vän. Med den går Kapten runt och studerar noga rigg, skrov och förtöjningar i jakt på försvagningar. Utmattning av material sker med tiden vare sig man vill eller inte och en segelbåt utsätts emellanåt för hårda krafter. Kapten har räddat såväl oss som andra seglare från kommande problem då han uppmärksammat schacklar som suttit löst, rigg som skadats, bultar som saknats och sprickbildningar som uppstått. Hans öga är som hökens när det kommer till tekniskt underhåll.

Därför så utbrast Kapten ordet FANTASTISKT när han synade den rena dieseltanken. Nöjd kunde han konstatera att vi inte hade några alger i dieseln och att vi fått in förhållandevis lite skräp i botten på tanken sedan rengöringen för ett år sedan. Så efter fem timmar kunde Kapten skruva tillbaka manluckan och hälla på dieseln på nytt.

Nu kan vi sova gott i vetskap om att vi eliminerat risken för oförutsedda motorstopp. För är det något man inte vill ha så är det ett motorstopp vid illa valt tillfälle, som när man håller på att lägga till i en trång hamn som exempel.

Ännu en sak kan vi stryka från vår görolista. Dagarna rycker närmare tills vi kan kapa förtöjningarna och påbörja årets seglingsäventyr.

Annat som hänt…

Vi har skaffat oss en ny antenn till AIS´en så nu syns vi återigen på Marinetraffic.com. Tack och lov så var det bara antennen som slagits ut av åskan, till skillnad från vår närmaste båtgranne som fått mer eller mindre all elektronik förstörd. En kostsam historia och vi avundas honom inte.

Styrman Pimpsten har slipat bort gammal fernissa på tofterna, det vill säga sittbräderna till jollen. De håller nu på att fernissas. Kåpan till utombordaren har Styrman också slipat ner och målat fin. Utombordare är populära att stjäla men genom en personlig apparans så torde få vilja knycka just vår. Varken märke eller prestanda går längre att tyda, snarare indikerar kåpan på att motorn går på blomkraft, flower-power. Förutom att göra motorn mindre attraktiv för stöld så hoppas vi på att kunna bjuda på leenden, vi tror nämligen att folk runtomkring blir glada när de ser vår utombordare. Mer glädje åt folket!

Om tre veckor kastar vi loss…

Skepp o Hoj!

(…ombord och säg hej till hyllan Hubert…)

Naxos, Kykladerna, Grekland

Vi fortsätter att utveckla båten och vi känner att Wilma börjar bli så där enormt trivsam och trevlig som en året-runt-båt bara kan bli.

För oss har det varit viktigt att skapa ett praktiskt och trivsamt permanentboende ombord och arbetet med att utveckla och förbättra slutar aldrig. Mycket handlar om känsla (vid sidan av det praktiska) och vi vet vad vill uppnå. Vi vet bara inte riktigt alltid vilken väg som leder oss dit.

Något trevligt med långsegling, är att man titt som tätt blir inbjuden till andra seglare för en fika eller en solnedgångs-drink, en så kallad sundowner. Till arrangemanget brukar höra att man får titta runt i båten vilket vi tycker är jätteskoj. Man suger åt sig idéer och super in känslan. Männen brukar dyka ner i maskinrummet där de studerar motorn och räknar kolvar samt studerar båtens elförsörjning. Kvinnorna brukar samlas kring båtköket och där visas och demonstreras olika förvaringslösningar under stora applåder.

Ju mer udda typ av båt desto mer intressant känner vi generellt, men ingen regel utan undantag.

Endast ett fåtal båtar vi har varit inne i har gett oss en sådan där makalöst fantastisk känsla – fem poäng av fem möjliga. Uppskattningsvis har vi bara erfarit tre stycken efter att ha varit inne i hundratals båtar. Där har båtägaren lyckats skapa ett varmt och ombonad hem som är praktiskt och välfungerande – men samtidigt startklar på några få minuter. Detta utan en minsta känsla av fem-veckors-semester-boende. Inte sällan doftar det nybakta bullar när man dyker upp vilket inte gör saken sämre.

Långt ifrån alla båtar är så…

En del segelbåtar ger dig känslan av sommarstuga och tillfälligt boende, något vi intensivt försöker bygga bort på Wilma. Seriebyggda båtar i plast dominerar denna kategori. Ombord ser man inte en pinal ligga framme och allt döljs bakom luckor och skåp och man är lite rädd att ens fjärta för man tänker att det säkert finns ett givet stuvfack även för dessa doftbomber. Rak som en fura i ryggen sitter man under besöket för det finns liksom inget att vila ögonen på riktigt. Minimalism gillar vi, men finns det inga tecken på att människor ens existerar där så känns båten opersonlig och inger ett kalt intryck. En eventuell rulle med hushållspapper bor instuvad i ett skåp och du funderar frenetiskt över vilken skåp det kan vara! Hmm…andra raden till höger på babords sida…?

Andra båtar, inte sällan mer udda objekt tenderar tvärtemot att innehålla en bohemisk och avslappnad besättning med allt vad det för med sig. Båten saknar vettiga stuvutrymmen och allsköns prylar ligger ständigt framme. Ofta ligger det saker i soffan så man måste böka undan halva inredningen innan man får ner sin lilla stjärt, likt förbaskat får man en knallgul massageboll i baken. Till båtens rekvisita hör en drömfångare som dinglar från en noga utvald plats, såsom båtens ratt. Ombonat, men alldeles för rörigt så det kryper lite i oss för vi inser att det kräver en massa tid att stuva undan allt bråte varje gång man ska ut och segla. Eller om sakerna helt enkelt får rulla runt så bäst de önskar i sjögången, det kanske ska vara så helt enkelt?! En eventuell rulle med hushållspapper ligger slängd i soffan tillsammans med andra prylar..om man nu kommit ihåg att köpa en ny sedan man drog sista arket…eller om rullen låg på navigationsbordet…eller i sittbrunnen…var sjutton har vi lagt den!?

De flesta båtar är tack och lov någonting mittemellan…

När vi ser en båt med med smarta och praktiska lösningar som samtidigt andas trivsel – då blir vi som lyckliga kalvar på grönbete. Ett hem där var sak har sin plats, där ordning råder så fria ytor skapas men samtidigt tillåter att en del personliga tillhörigheter syns för åskådaren (typ en uppslagen bok och då inte besättningens smutsiga lingeri (damunderkläder)). Att det flytande hemmet är planerat utifrån att det i första hand är en båt som är ämnad att användas. Den ultimata mixen, ja hittar man den, ja då är man hemma! Detta är en utmaning för var båtägare då hela ens bohag ska rymmas på en extremt liten yta och samtidigt hålla båten seglingsbar och någorlunda seglingsklar.

Vi arbetar frekvent med små förbättringar ombord på Wilma, allt för att skapa detta praktiska och samtidigt trivsamma hem. Nu hade turen kommit till hushållspappret som sedan två år farit runt i kabyssen utan fast adress.

Vi hade när vi lämnade Sverige en klassisk Torky-hållare för vårt hushållspapper, vi köpte hållaren enkom för ändamålet men tji fick vi. Senaste gången vi fann papper som passade i hållaren var i norra Frankrike – för två år sen! (Vi trodde i vår enfald Torky-konceptet var worldwide – eller i vart fall EU-standard.) Så när vi åkte hem till Sverige nyligen så skruvade vi ner Torky-hållaren och tog med den hem, där den nu bor i vårt förråd i Halmstad.

Vi behövde istället finna en annan lösning, en permanent plats för vårt hushållspapper. Inte sällan ser vi andra båtägares lösningar i frågan. Antingen så bor hushållspappret utan adress och den flyttas runt (så som vi haft under de senaste två åren) eller så har man trätt ett snöre igenom rullen och hängt upp den någonstans i köksregionen. Men på Wilma finns ingen bra plats i takhöjd och vi gillar inte riktigt att saker hänger och dinglar vare sig på karlar eller i båtar. Vi vill att saker ska stå upp – eller i vart fall ligga stilla.

Men så klack det till i Styrman och hon kom på en idé. En liten hylla har nu sett dagens ljus och på den så bor Herr Hushållsrulle. Det spelar ingen roll om det är full rulle eller halvtom sådan, den står lika bra och praktisk oavsett. Den passar alla slags rullar oavsett land vi besöker. Pappersrullen är lätt att byta eller plocka bort och den har en central plats så ruffhäxan kommer åt när hon lagar mat. Likaså finns den en armlängd ifrån mekanikern när han servar motorn. TA DA!!! Lilla pappershyllan Hubert…

 Ett splitsat snöre går genom rullen och hela härligheten är fäst med en kabinhake under navigationsbordet…

 

 För att få lite schwung i snöret så inte allt fladdrar, så är detta fäst med ett gummiband i ena änden, det göms inne i rullen så fint…

 

 …så här!

Så nu har ännu en sak som funnit sin rätta plats ombord…sjösurrat och lätthittat! Vi fortsätter vårt idoga arbete och vad det lider så ska vi bjuda in er med bilder och film så får ni se hur Wilma sakta förbättras – vi är långt ifrån klara – men på god väg! Håll ut gott folk!

Skepp o Hoj!

PS…en annan knasig lösning håller på att se dagens ljus…vi har inte slutat skratta än, men den är genialisk! Tids nog så får ni se!

(…och knäppa ankor från Sverige…)

Sen eftermiddag och den stora karnevalen gick av stapeln i ett fantastiskt solsken. Kapten har under de senaste dagarna lyckats bränna sina öron i den starka vårsolen…aj aj…men vilka angenäma problem. Annars är solglasögonen är vårt hetaste plagg just nu. Karnevalen var verkligen häftig att se och vi trodde Naxos skulle få slagsida av alla människor som tagit sig till öns huvudstad Chora. Staden ligger på öns babordssida…förlåt, vi menar västra sida…

Kreativiteten hos deltagarna i paraden såg inga gränser och vi lyckades fånga några godingar på bild. En glad överraskning var att först ut var ett gäng svenskar under banderollen ”Crazy Swedish Ducks!” Gissningsvis är det svenskar som har hus/bor på Naxos och de tjoade glatt och viftade med svenska flaggor.

Naxos levererar, grekerna bjuder på sig och verkar må gott (de också). Karneval-dagarna åtföljs av en stilla måndag, en helgdag då grekerna inte äter kött och dagen är kopplad till den ortodoxa tron (de strikt troende fastar helt men det verkar inte utgöra den stora skaran.) Denna ”Clean Monday” markerar även den första dagen på våren. Vi som kommer från norra Europa tycker dock att det varit vår länge här nu, men nu tycker även grekerna att det är vår – så nu är det vår! ”Clean Monday” firar Naxosborna med att familjerna tar med sig picknick-korg och ägnar sig åt utomhusaktiviteter, såsom kitesurfing vid Agia Anna som är ett stort turistområde med makalöst vacker badstrand. Denna måndag öppnar även restaurangerna kring Agia Ana och Plaka Beach upp efter en lång och lugnt vinter.

Skepp o Skoj!

Se och njut av bilderna från den färgsprakande karnevalen, vi är glada att vi fick uppleva den!

 …en festklädd flicka har fått en ballong av sin pappa…

 …motordrivna ekipage fanns det gott om i paraden…här med tema glamour om vi får gissa…

 …alla åldrar…här med glada barn i pastellfärger…

 

…konfetti…

 

…en och en annan clown, och då syftar vi inte på oss själva…

 

…men vi var också där…

 

…utklädda till bin gick de under parollen ”to bee or not to bee”…

 

…det blir varmt under masken, killen tjuvar frisk luft…

 

 

…serpentiner och konfetti över hela stan… (kommer att ta dagar att städa upp…)

 

…inte bara Styrman Pimpsten roade sig…en liten flicka skapade sitt eget konfetti-regn som hon samlat upp på backen och släppt över sig själv…

 

…ridskolans bidrag…

 

…paraden är över och vi sätter oss och tar en öl ute på stan…det var vi värda…

 

…fast vi lämnar hamnområdet för det är så fullt i varenda bar och restaurang, vi väljer en mer stilla plats uppe på torget…

 

 …efter någon timme så var vi tillbaka i hamnen, just som solen gick ner bakom Paros…

 

Over and Out

(…som en blanding mellan svensk Lucia, Halloween och en fotbollsmatch mellan AIK och Göteborg)

 

 

Det är karnevaltider här på Naxos, öborna har gått man ur huse och grannöarnas invånare har tagit båtarna över för att delta. Redan på fredagen börjar firandet med stoff plockat ur den grekiska mytologin. Detta år med temat Dionysos och den Kretenisiska kungadottern Ariadne.

Lång mytologi-historia kort men Ariadne lämnades ensam på ön Naxos av sin älskade Theseus medan hon sov på stranden. Hon vaknade upp och såg honom segla iväg och hon ville bara dö. Men vinguden Dionysos tog hand om henne och kärlek uppstod. I och med sitt äktenskap med Dionysos blev hon fruktbarhetens gudinna, men hon är även symbolen för olycklig kärlek och övergivenhet.

Fredagens begivenheter missade vi men vi hörde att det pågick aktiviteter längs med strandpromenaden. Vi hörde musik och bjällror och vi såg män iförda mörka dräkter med huvor där de dansade och viftade med påkar. Ja ja…man kan inte hänga med på allt och det hela såg lite blygsamt ut från kajen där vi stod.

På lördagen så trappades firandet upp rejält. Sent på kvällen så började hela ön vibrera av trumslag och tusentals facklor lyste upp hela hamnområdet. Fackelparaden ”Torchlight Parade” är en procession där unga män och kvinnor målar sina ansikten vita med svarta ringar runt ögonen. Företeelsen är förhållandevis ny, första gången var år 1994 efter det att några ungdomar på den lokala filmklubben ville bidra till festligheterna. De hade ingen exakt plan annat än att de ville uttrycka sig på ett sätt som skulle frigöra dem från deras hämningar och rutiner. De klädde sig i vita lakan och så plötsligt så hade de skapat en ny tradition på ön. Första året deltog kring femtio personer och idag så deltar över två tusen människor i paraden. Imponerande!

Fantasifullt målade ansikten…

 

 

Paraden är verkligen häftig, folk går man ur huse och står utmed gatorna och följer ungdomarnas långsamma färd genom huvudstaden på ön. Hängivelsen är total och för tankarna till Råsunda Fotbollsstadion med unga supporters som hejar och hojtar och tänder bengaliska eldar.

Paraden och alla facklor verkade aldrig ta slut…ner för gatan kom processionen i sakta gemak till ljudet av trummor och halsar…eldar och skrämmande symboler höjdes i skyn…

 

Ungdomarna vaknar garanterat med hesa strupar och tunga huvuden dagen efter, vill vi tro. För mammas hemmagjorda raki och ouzo värmde ungdomarna gott där de gick och smuttade ur en liten flaska med det inhemska brännvinet. Det hela kändes dock väldigt ordningsamt, fulla av liv och kärlek (och lite sprit) så skapade de en fantastisk atmosfär. Vi lämnade festligheterna strax efter tolvslaget och då höll de fortfarande på att trumma och hojta för fullt. Vi har blivit lite för gamla för att nattsudda…

Om vi har förstått saken rätt så var dessa två dagars firande bara en försmak av vad som komma skall på söndagen, då inträffar Grand Carneval Parade, den stora karneval-paraden. Vad denna handlar om har vi inte riktigt koll på i nuläget, men vi återkommer med bilder och reflektioner.

Var Naxos för någon vecka sedan en tyst och stilla ö i väntan på ny turistsäsong så kan vi lugnt konstatera att det har tagit hus i helvete, fast på ett positivt sätt. Hela ön kryllar av människor, alla restaurangerna har öppnat och varenda stol är upptagen, det äts och dricks gott och festligheterna avlöser varandra med dans och musik på gator och torg. Detta är grekernas eget firande av sin historia, religion och vårens välkomnande. Ja alla deltar, utom då möjligtvis turisterna som sitter hemma i Sverige och tittar på Melodifestivalen.

Skepp o Hoj!

(…i hamnen har skapat problem…)

För ett par veckor sen så hade vi ett blixtnedslag i hamnen som fick våra rumpor att ofrivilligt lyfta en halv meter från sittunderlaget. PANG! Jävlar hann vi tänka. Är det något som man inte gillar som seglare så är det elektriska urladdningar av åskmodell. Vi klev upp och spanade ut för att se om någon mast hade träffats, Wilmas mast tillhör de kortare men vår norske vän har två ståtliga master i trä, tänk om de hade slagit fyr likt två gigantiska tändstickor i skyn?! Men vi kunde pusta ut, allt såg lugnt ut med vännens båt och ingen annan segelbåt verkade ha fått en direktträff av blixten heller.

MEEEN…så började problemen. Först kopplade vi inte ihop händelserna med blixten. Vår vän på den norska båten började få problem med sin utrustning ombord, vindmätaren visade bristfällig information, navigationsljusen gick antingen inte att sätta på, eller stänga av! VHF-radion var helt död. Möjligtvis så kunde den sista bero på handhavande då det samtidigt meckas med annat ombord men det kändes långsökt, men det gjorde det även med att åskan skulle vara orsaken…

TILLS…vår andra båtgranne kom tillbaka efter att ha varit hemma i Tyskland under en månad. Hans katamaran och Wilma gnuggar sina sidor kärleksfullt mot varandra med några fendrar emellan, han är alltså vår närmaste båtgranne. Vår granne upptäckte till sin förskräckelse att så gott som all elektronik ombord var utslagen. Vår tyske vän radade upp en lång lista, GPS, Radar, AIS, däcksbelysning, lampor inne i båten… Nu började vi koppla ihop norrmannens bekymmer med tyskens bekymmer – kunde den gemensamma nämnaren vara blixtnedslaget?

DÄRFÖR…började vi kolla upp vår utrustning ombord på Wilma, om vi drabbats också. Vi hade ju inte märkt något uppenbart med lamporna inne och datorn som exempel. Laddning från solpanelerna och vindgeneratorn fungerade som vanligt, kyl- och frys lika så. Men när vi ligger still under vintern så är ju det mesta avslaget, så man har ju ingen aning förrän man startar upp systemen och kollar grundligare. Vi startade upp allt som om vi skulle ut och segla…

Navigationsljusen – OK

Däcksbelysningen – DÖD (den fungerade före blixtnedslaget)

Radiotelex (långvåg för att ta emot väder) – OK

VHF-radion (kommunikationsradion) – OK

När vi startade upp det elektroniska navigationssystemet som inkluderar GPS (satellitsystem för positionsangivelser) så kunde vi konstatera följande;

Sjökorten – OK

Wilmas position – OK

Wilmas framfart – OK (nu rör vi oss inte så mycket i förtöjningarna men tillräckligt för att få utslag på navigationsinstrumentet)

Radar – OK

Ekolod – OK

Klockan – DÖD (vi får inte upp klockan i displayen men i övrigt så verkar navigationssystemet kunna förstå tid och rum i realtid)

Vi kunde även se att färjan från Aten var på väg in i Naxos hamn, den gav oss information om fart riktning och position. Såldes så kunde vårt system ta emot andra båtars AIS-signaler.

Vi satte på vår egen AIS. En AIS är ett system som gör det möjligt att identifiera fartyg och följa dess rörelser. För att slippa ropa upp Naxosfärjan och fråga om han kunde se oss, så slog vi på vår PC och gick in på marinetraffic.com. Besviket kunde vi konstatera att Wilma inte syntes. Gaaah!

Vi kopplade då upp oss mot AIS-systemets dataprogram för att få mer ingående information från vårt system. Vi kunde fort konstatera att vår enhet kunde ta emot signaler för vart andra fartyg befinner sig. Men satelliterna inte kunde fånga upp Wilmas signaler. Felorsaken var enligt datorn att vi saknade en antenn. Jo antenn har vi men det fattar ju inte datorn…GPS-antennen till AIS:en verkade helt enkelt ha blivit utslagen.

Där står vi nu som det ser ut. Vi har nog haft tur i oturen kan vi konstatera, ifall det inte var mer än en antenn och ett par lampor som rök. Fast vi retar oss lite på att vi inte får upp klockan på plotter-skärmen, men det går ju att leva med tills vidare. Är det inget annat fel på navigationssystemet så verkar det ju lite dyrt att byta ut hela enheten bara för den sakens skull.

Röda kryss vill vi inte ha, vi vill ha gröna bockar…

 

Fortsättning följer, nu jagar vi en ny antenn och håller tummarna för att inget mer kommer att krångla. För det är så att blixtnedslag kan skapa konstiga elektroniska fenomen ombord i flera veckor efter nedslaget. Så fler funktioner kan komma att lägga av. Men nu har det gått några veckor så det bör vara lugnt.

För övrigt så kan vi berätta att risken att bli träffad av blixten är 1000 gånger större på havet än risken att bli träffad på landbacken. På land så har man en miljondels risk (1Ppm) medan det är en tusendels risk att bli träffad i masten på en båt. Det är betydligt vanligare att segelbåtar än motorbåtar blir träffade och det beror på att segelbåtar har höga master. De flesta blixtnedslagen sker dock i hamn, kanske av den enkla anledningen att de flesta båtägare undviker att vara ute på havet i oväder. Det är svårt att skydda sig som båtägare, oavsett vad folk säger om åskskydd och annat, visar forskningen. Vanligaste skadorna är utslagen elektronik, det behövs ingen direktträff för detta.

Skepp o Hoj!

Naxos, Kykladerna, Grekland

Att hyra bil på Naxos under lågsäsong passar en lågbudgetseglare, snälla 25 euro per dygn kostar ett litet vrålåk av märket FIAT. Bilen hyrdes av dubbla anledningar. Du som läsare minns kanske att vi beställde två garderobsdörrar samt en låda hos en snickeriverkstad strax efter att vi kommit till Naxos. Lådan är måttbeställd och den ska placeras ovanpå och dölja den extratank för vatten vi köpte förra året till Wilma. I närmare fyra månader har vi fått vänta på våra saker men nu var de äntligen klara. Att ta lådan på cykeln var inte att tänka på, därför väcktes tanken att vi skulle hyra bil för en dag och kombinera nytta med nöje.

Vi började dagen med besöket hos snickerifirman och la trälådan i baksätet och så drog vi vidare på äventyr. Genom små byar och över krön och ner i dalar körde vi där vi emellanåt stannade för att se på utsikten. I en vägkorsning fann vi ett café som höll öppet, de flesta håller ännu vinterstängt. En kaffe med en bit fetaostpaj satt fint. Målet var att besöka det övergivna hotellkomplexet som aldrig blev färdigbyggt där graffitikonstnären WD satt sin färg och form, vi skrev om det i vårt förra inlägg (länk HÄR). Enligt den trevliga tjejen på biluthyrningsfirman så uppförs ett nytt konstverk varje år av WD, då han årligen återvänder till ön.

Men det var inte bara konsten som lockade, utan att få se Naxos i sin vackraste vårskrud. Makalöst vackert är det med alla gula blomster och ön är ovanligt grön just nu, snart bränner den heta grekiska sommarsolen gräsmattor och ängar så de tappar sin färg.

Ta del av fotografierna och njut av ett färgsprakande Naxos i blått, gult och grönt. Alla färger är så mycket starkare här vilket vi inte riktigt förstår varför, men kanske att gud hade en bra dag när han skapade Naxos!

 

 

 

 

Galet mycket gult , dessa små gula blommor ses som ogräs…men vackert är det! (som våra maskrosor ungefär)

 

 

 

 

 

Att himlen kan se så blå ut i Grekland beror på atmosfären och solen, där Rayleigh-spridning blir extra stark. Sannolikt hjälper ljuset till att reflektera mot allt vatten som de grekiska öarna omges av, men vad vet vi – vi är ju inga fysiker! Bilderna blir snudd på overkliga ibland…

 

 

 

Det är till dessa orörda stränder på den södra sidan av ön som Naxos-borna söker sig till (för att slippa allt ståhej)…hit hittar inte turisterna i lika hög grad då kommunikationer, hotell och restauranger saknas. Ett paradis för nudister!

 

Blånande berg överallt i Grekland…här med vår lilla hyrda pärla med på bild…

 

Naxos är mer bördigt än de andra öarna i Kykladerna och här odlas oliver, vindruvor, fikon, citrus och potatis bland annat. På den södra sidan finner vi många bondgårdar där flertalet har får, getter och nötkreatur. 

 

 

 

En härlig dag, men så långt allt väl. I nästa inlägg ska ni få läsa om bekymmer…ett åsknedslag i hamnen har skapat problem för oss båtägare. På vilket sätt berättar vi då. Håll ut!

 

 

Skepp o Hoj!