Det är karnevaltider här på Naxos, öborna har gått man ur huse och grannöarnas invånare har tagit båtarna över för att delta. Redan på fredagen börjar firandet med stoff plockat ur den grekiska mytologin. Detta år med temat Dionysos och den Kretenisiska kungadottern Ariadne.
Lång mytologi-historia kort men Ariadne lämnades ensam på ön Naxos av sin älskade Theseus medan hon sov på stranden. Hon vaknade upp och såg honom segla iväg och hon ville bara dö. Men vinguden Dionysos tog hand om henne och kärlek uppstod. I och med sitt äktenskap med Dionysos blev hon fruktbarhetens gudinna, men hon är även symbolen för olycklig kärlek och övergivenhet.
Fredagens begivenheter missade vi men vi hörde att det pågick aktiviteter längs med strandpromenaden. Vi hörde musik och bjällror och vi såg män iförda mörka dräkter med huvor där de dansade och viftade med påkar. Ja ja…man kan inte hänga med på allt och det hela såg lite blygsamt ut från kajen där vi stod.
På lördagen så trappades firandet upp rejält. Sent på kvällen så började hela ön vibrera av trumslag och tusentals facklor lyste upp hela hamnområdet. Fackelparaden ”Torchlight Parade” är en procession där unga män och kvinnor målar sina ansikten vita med svarta ringar runt ögonen. Företeelsen är förhållandevis ny, första gången var år 1994 efter det att några ungdomar på den lokala filmklubben ville bidra till festligheterna. De hade ingen exakt plan annat än att de ville uttrycka sig på ett sätt som skulle frigöra dem från deras hämningar och rutiner. De klädde sig i vita lakan och så plötsligt så hade de skapat en ny tradition på ön. Första året deltog kring femtio personer och idag så deltar över två tusen människor i paraden. Imponerande!
Paraden är verkligen häftig, folk går man ur huse och står utmed gatorna och följer ungdomarnas långsamma färd genom huvudstaden på ön. Hängivelsen är total och för tankarna till Råsunda Fotbollsstadion med unga supporters som hejar och hojtar och tänder bengaliska eldar.
Ungdomarna vaknar garanterat med hesa strupar och tunga huvuden dagen efter, vill vi tro. För mammas hemmagjorda raki och ouzo värmde ungdomarna gott där de gick och smuttade ur en liten flaska med det inhemska brännvinet. Det hela kändes dock väldigt ordningsamt, fulla av liv och kärlek (och lite sprit) så skapade de en fantastisk atmosfär. Vi lämnade festligheterna strax efter tolvslaget och då höll de fortfarande på att trumma och hojta för fullt. Vi har blivit lite för gamla för att nattsudda…
Om vi har förstått saken rätt så var dessa två dagars firande bara en försmak av vad som komma skall på söndagen, då inträffar Grand Carneval Parade, den stora karneval-paraden. Vad denna handlar om har vi inte riktigt koll på i nuläget, men vi återkommer med bilder och reflektioner.
Var Naxos för någon vecka sedan en tyst och stilla ö i väntan på ny turistsäsong så kan vi lugnt konstatera att det har tagit hus i helvete, fast på ett positivt sätt. Hela ön kryllar av människor, alla restaurangerna har öppnat och varenda stol är upptagen, det äts och dricks gott och festligheterna avlöser varandra med dans och musik på gator och torg. Detta är grekernas eget firande av sin historia, religion och vårens välkomnande. Ja alla deltar, utom då möjligtvis turisterna som sitter hemma i Sverige och tittar på Melodifestivalen.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 