Varför jag valde Island av alla platser för en välförtjänt vila och semester var ingen slump. Framför allt mönstrade jag av just där – i Akureyri på norra Island. Resan dit var liksom redan gjord. Platsen är dessutom tillräckligt sval, vilket passar mig perfekt eftersom jag på något vis lyckats utveckla en rätt så kraftig intolerans mot värme…

Här, mitt i det svarta och vridna lavafältet söker jag mitt nästa steg. Inte bara för att landskapet är täckt av mjuk mossa med hård och kantig lava under, med risk för att trilla. Utan även för att jag känner behov av reflektion och eftertanke. Platsen sägs vara helig. Men den döljer också en berättelse om två bärsärkar som faller offer för ett brutet löfte. Även jag har ett löfte jag behöver hålla. Inte något stort och livsavgörande, även om sådana vi en gång givit oss själva också förtjänar respekt. Och vissa saker får helt enkelt ett sämre utgångsläge om man väntar för länge. Nu har tiden kommit…