Är vi vänner än?

Varför jag valde Island av alla platser för en välförtjänt vila och semester var ingen slump. Framför allt mönstrade jag av just där – i Akureyri på norra Island. Resan dit var liksom redan gjord. Platsen är dessutom tillräckligt sval, vilket passar mig perfekt eftersom jag på något vis lyckats utveckla en rätt så kraftig intolerans mot värme…

Och eftersom jag ville ha sällskap på semestern hörde jag helt enkelt av mig till vännerna. Nog fick jag napp – så pass att jag plötsligt stod inför det delikata problemet att behöva välja. Mina vänner känner ju inte nödvändigtvis varandra, och följer därför sällan varandras steg. När frågan sedan kom – ”Följ med, hyrbilen är redan fixad, det är bara att slänga in väskorna” – fanns det egentligen ingenting att tveka inför. Det var inte första gången jag besökte Island. Tidigare har det alltid skett i samband med på- och avmönstring. Och så den gången för länge sedan, på bröllopsresan. Då klev vi i land på den östra sidan av ön och utforskade just den delen. Nu var det dags att se den västra sidan.

Ett vackrare och mer dramatiskt landskap går knappt att föreställa sig. Det var en perfekt plats för att finna inspiration till de idéer som legat i skrivbordslådan alltför länge. Så håll i dig – här kommer lite blandat material från dagarna från denna sagolika plats. Det var fantastiskt att få möjlighet att forma och testa några av mina idéer. Jag förblir fortsatt lite hemlighetsfull, men tids nog hoppas jag ha något att presentera.

Och precis som CajsaStina Åkerström sjunger i en av sina sånger:
”Du… är vi vänner än?” Så undrar jag detsamma efter det här inlägget. Några av bilderna får dig kanske att sätta kaffet i fel strupe. Men orädd som jag är tar jag risken. Varsågoda.

*En bild som ingår i mitt konstprojekt. Det är jag på bilden och kroppen är inte fotoredigerad.*.. (jag gillar min rygglinje, den är konstnärsvänlig så att säga)..

*Det var inte helt lätt att ta sig fram över detta lavafält, men vad gör man inte för konsten…*

*Något iskallt i vattnet men jag har ju tränat på polar plunge i Arktis i sommar…*

*Jag tänker ibland på hur vackert den svenska konstnären Carl Larsson porträtterade kvinnor… jag målar för egen del gärna sensuellt och naket, som den här;*

*Det har kanske blivit dags att damma av skissblock, kritor och färg. Eller så är det något annat jag har i tankarna…*

*Ute i bondens fält (men vi frågade faktiskt om lov…*)

*Musse Pigg? Nä, det här är Coddi…. (med kläder på)*

*Från hög höjd.* *Men mitt projekt lovar mer än så… det spänner sannolikt över flera år…*

*Tillbaka till lavafältet. Jag gillar den här bilden…*

Och om du inte satt kaffet i fel strupe än så kommer här några fler bilder…

*Nä, jag är inte naken här, det ser bara ut så…*

Men så kanske till det som jag aldrig riktigt lyckats få ur huvudet – den där spiken. Vi besökte The Icelandic Phallological Museum i centrala Reykjavík (det världsunika penis-museet). Mycket är seriöst och intressant: man får studera valars könsorgan och en lång rad andra djur. Men när jag kom in på avdelningen för sagoväsen tappade jag hakan. Svenska och norska troll har tydligen sjukliga prickar på sitt kön… och en spik. Blä!

Trollen kommer jag passa mig för…

Likaså kaskelotterna, för deras kön är längre än hela mig!!!

Så nu undrar jag stilla om det här inlägget kanske blev lite väl… livligt. Om så är fallet finns det alltid The dullest blog in the world. Den är medvetet så torr och tråkig det bara går – med inlägg om att räta till en dörrmatta, sitta ner på en stol eller plocka upp några pennor.

// Coddi.