Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Egentligen var det här inlägget tänkt att handla om dysan, den där mojängen vi håller på att tillverka till rodret och som ska göra Wilma mer lättmanövrerad. Men så kom annat emellan. Istället kommer vi berätta om hur vi cyklade över de lissabonska kullarna i jakt på en bit plåt. Iväg for vi på minicyklarna och först på sena eftermiddagen, efter att ha trampat mer än 3 mil (30 kilometer) var vi tillbaka på Wilma. En dag med en hel del motgångar skulle det visa sig…

Läs mer »

Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Det blev en fantastisk respons på förra inlägget. Privatekonomi är till synes ett ämne som intresserar många. Pengafrågan är ju i högsta grad relevant när det kommer till hur man finansierar en långsegling eller annan form av nedväxlat liv. Hör av er om ni vill att vi skriver mer om ämnet. Vi skulle kunna berätta om hur vi rent praktiskt gör för att hålla nere kostnaderna. Exemplen är oändliga till antal och goda råd behövs kanske i dessa dagar, när världsekonomin är i gungning. Att öka på sin beredskapsförmåga är aldrig fel, oavsett vem man är. Så fråga på du, om det är något specifikt du vill veta. Det går att göra via mejl om du vill vara anonym…

Läs mer »

På en grusig plan på den södra banken av floden Tejo, i Lissabon…

Emellanåt får vi nyfikna frågor om vårt lågbudgetliv. Hur gör vi? Ja, det är nästan så vi undrar själva. Vi är så vana att leva enkelt att livsstilen för oss, känns naturlig. Det viktigaste rådet vi kan ge om du går med drömmar, är att inte ha några onödiga kostnader som tickar. Vad man lägger i epitetet ”onödiga” är ju upp till var och en. Det beror på vad man önskar uppnå. En sak är då säker – hade det inte varit för att vi är så ekonomiskt strikta, hade vi aldrig kunnat leva och segla på det vis vi gör…

Läs mer »

Amora, Lissabon, Portugal.

Efter att vi sovit ut en natt i en av Lissabons marinor, tog vi oss upp till varvet som ligger på den södra sidan av floddeltat. Vi behövde tajma högvattnet för att kunna ta oss ända fram och väl på plats, stod personalen beredda att lyfta Wilma. Snart hängde båten i luften och vi fick då en möjlighet att inspektera rodret. Glädjande kunde vi konstatera att späckhuggarna inte skadat rodret, de hade inte ens lämnat ett märke. Vilket var lite synd, för vi hade velat haft en tand som minne…

Läs mer »