Bland båtar och bråte

Amora, Lissabon, Portugal.

Vi står på land. På den ruffiga sidan av Lissabon. När vi var här för fem år sedan stod vi på ett annat varv, alldeles intill. Där var det fullt nu. Där vi nu är, hittar färre båtar till. Härifrån har vi marginellt längre till centrum. Å andra sidan är detta en billigare uppställningsplats för båtar. För 168 euro i månaden (inklusive el och vatten) har vi utsikt mot den berömda Jesus-statyn ”Cristo Rei”. Åt andra hållet skådar vi Seixal, en stadsdel som även den ligger på den södra banken av floden. I övrigt är det inte så romantiskt, båtvarv är sällan det. En slip. Stora lagerbyggnader. Båtar och bråte. Emellanåt hörs fågelkvitter. Men oftast drunknar den vackra sången av ljudet från en slipmaskin med papper av okänd kornstorlek…

Nu har vårt stillastående vinterliv tagit vid. Dagarna får en annan prägel utan vatten under kölen och man får ta det varligt när man kliver på stegen. Synd vore ju om man trillade ner och slog ihjäl sig. ”Grusplan slog ihjäl nedfallande sjöman”. Hua! Nej vi håller i oss. Men en annan klar fördel är att vi inte kan sjunka, friskt kan vi kapa vattenslangar och öppna ventiler för inspektion och underhåll. Listan med göromål är sedvanligt lång. Dock kommer denna vinter inte gräva några djupare gropar i plånboken för Wilma är helt enkelt i gott skick. En del trasigt ska lagas. Annat handlar om att modifiera redan befintliga lösningar. Men någon liten nyinvestering blir det också. Här följer några punkter…

DYSA. Vi håller på att tillverka en dysa till rodret. Vad är då en dysa, undrar du kanske. Enkelt förklarat är en dysa en cirkelformad trumma som placeras på rodret för att fånga upp propellerströmmen. När man sen vrider på rodret får man en riktad propellerström som gör det lättare att manövrera. Långkölade båtar utan bogpropeller är lämpliga objekt att montera en dysa på. Som Wilma.

Ser ni skruvarna på rodret, där ska dysan så småningom monteras…

KYL o FRYS. Tidigare har dessa varit havsvattenkylda. Nackdelen är att saltvattnet sliter på pumpar och kopplingar. Nu byggs den om så kylningen istället kommer tas från vår sötvattentank. På prov har vi testat kyla med vatten från en 15 liters hink och det fungerar utmärkt. Det kommer bli skönt att ha färre slangar med havsvatten gåendes genom båten (kvar blir den till toaletten och watermakern). Det som nu står på agendan är ny slangdragning och nya hål i manluckan.

ANKARRULLEN. Som ni kanske minns så ligger den gamla på botten av en spansk flod. Nu ska en ny tillverkas.

BACKSLAGET ger ifrån sig ett illavarslande ljud. Detta har pågått en tid och nu har vi ett bra tillfälle att serva backslaget.

SPRAYHOODEN. Fönsterrutan ser man knappt igenom efter diverse saltvatten och sand från Sahara. Material har vi ombord och när helst andan faller på kommer Kapten sy i en ny ruta.

VARMVATTENBEREDAREN. Den gamla bär sju år på nacken och vi har lagat den ett par gånger. Tyvärr går den inte att rädda längre, den läcker som ett såll från alla håll. En ny är beställd och det blir en likadan på 20 liter. Vilket räcker gott ombord på Wilma.

”Du läcker ju som ett såll, dumma behållare” (kanske var vattenberedarens farfar en te-sil)

ISOLERA TAKET I BYSSAN. Wilma är generellt bra isolerad men tyvärr inte i pilothuset, tillika köket. Inte för att vi fryser på dessa breddgrader men det kan ju tänkas att vi seglar till kallare platser i framtiden. Till Sverige. Eller Färöarna. Eller Grönland. Kanske alla tre. Oavsett vill vi inte ”elda för kråkorna” utan behålla värmen från något av de värmesystem vi har ombord.

DRA KABLAR I MASTEN. Sedan vi tog över Wilma har det mesta uppgraderats. Men kablarna som går i masten till bland annat VHF och radarn, bär närmare 40 år på nacken. Det är dags att byta ut dem.

SKROVET. Vi har copparcoat och är vansinnigt nöjda. Inget växer på skrovet. Men tyvärr har några fläckar av epoxy släppt sin vidhäftning mot själva skrovet. Alltså inte copparcoaten, utan bakom. Vi har nu slipat och öppnat upp dessa blåsor så skrovet kan torka. Sen vid tillfälle kommer vi spackla, måla och stryka på ny copparcoat. Det blir tack och lov inte så dyrt då det bara handlar om några fläckar.

TVÅ NYA VENTILER till genomföringar ska bytas ut efter lång och trogen tjänst.

Resten på listan är av mindre eller annat slag och vi får säkert anledning att återkomma till dessa.

Vår bästa kompis Konstruktören befinner sig också här och våra respektive båtar står så nära så vi kan hantlanga saker över relingen. Var och varannan dag äter vi middag och svingar ett glas ”gott” ihop. Fördelen med vinteruppehåll mot sommarsegling (med idel ankring) är att det blir mer socialt. Inget utesluter det andra, utan det är variationen som gör grejen. Lite som årstiderna…

Skepp o Hoj!