Plats: Amora, Lissabon, Portugal.

Det blev en fantastisk respons på förra inlägget. Privatekonomi är till synes ett ämne som intresserar många. Pengafrågan är ju i högsta grad relevant när det kommer till hur man finansierar en långsegling eller annan form av nedväxlat liv. Hör av er om ni vill att vi skriver mer om ämnet. Vi skulle kunna berätta om hur vi rent praktiskt gör för att hålla nere kostnaderna. Exemplen är oändliga till antal och goda råd behövs kanske i dessa dagar, när världsekonomin är i gungning. Att öka på sin beredskapsförmåga är aldrig fel, oavsett vem man är. Så fråga på du, om det är något specifikt du vill veta. Det går att göra via mejl om du vill vara anonym…

Häromdagen passade vi på att tvätta. Som regel tvättar vi för hand, i en hink. Framför allt sommartid fungerar detta fint, då färre och ”mindre” kläder behövs på kroppen (många bikini-dagar blir det, fast Kapten brukar förstås ha badskjorts). Lakan och långbyxor är dock bökigt att trycka ner i en femtonlitershink. Därför brukar vi någon gång i månaden söka upp en tvättautomat. Sådana tror vi knappt finns i Sverige, alla har ju på något vis en tvättmaskin i anslutning till sitt hem. Men ute på kontinenten är detta vanligt förekommande. Det finns tvätterier som är bemannade och de som är obemannade. Vi brukar föredra inrättningar där man får tvätta själv. Som regel blir det billigare och skönt är det när ingen behöver se ens smutsiga trosor. Priset för en normalstor maskin brukar variera mellan 3 och 6 euro. Men för att ändå göra något åt kostnaden, brukar vi hoppa över att torktumla. Den blöta tvätten bärs hem till Wilma och hängs på linor vi spänt upp mellan förstag och vant. Kan hända det ser taffligt ut, som om vi lever ett regellöst och kringflackande liv. Vilket i och för sig stämmer. Men frågar ni oss, tycker vi nog att vi är ett ordnat och organiserat svenskt par med utbildning, god ekonomi och gott uppförande. Vi menar (med full respekt för alla människor lika värde) …det är en avsevärd skillnad att frivilligt leva på små medel (med pengar på banken). Än att vara tvingad att vända på varenda krona för att klara överlevnaden. Ledsnar vi kan vi när helst vi önskar, segla hem och rätta in oss i leden. Med jobb, bostad och bil.

Ja, så var det den där tvätten. Vi visste sedan förut att det fanns en tvättomat utanför matvaruaffären. Vi cyklade dit, vi och Konstruktören och med oss hade vi högvis av kläder som behövde tvättas – lakan, handdukar, arbetsbyxor med mera… För vi visste att tvätterian höll med 18-kilos maskiner. Ett ypperligt tillfälle att passa på!

Så här kul tycker Kapten det är att tvätta! (och det var skoj, ingen ironi alls…)

Medan våra kläder tvättades passade vi på att handla mat och ta en fika på stan. Det blev en riktigt trevlig dag, en lång sådan, som avslutades med en fredagsöl på vårt ”hak”. Såg vi udda ut med alla våra tvättpåsar när vi cyklade TILL stan, var det ingenting mot hur vi såg ut när vi cyklade hem. Det var matkassar och tvättpåsar överallt och det blev något svår-cyklat. Någon förbipasserande trodde säkert vi tillhörde något lösdrivande folk. Och hade vi ramlat, hade vi garanterat inte slagit oss eftersom tvättpåsarna samtidigt fungerade som krockkuddar. Det var tur vi bara drack en öl (eller om det blev två).

Här är vi på väg TILL tvätterian, utan matkassar. Bakom syns vårat ”hak”, en kaffe där kostar 70 cent och en öl kostar 1,20 euro…

Eftersom dagen emellanåt släppte ifrån sig ett lätt duggregn, valde vi att torktumla tvätten (trots allt). Tillbaka på varvet blev det till att bära upp alla matkassar och tvättpåsar upp för stegen, över relingen och in i båten. Sa vi att det är mycket slit och släp i vårat liv? Precis, slit och släp – med bravur!!!

Skepp o Hoj!