Vi fick en fantastisk segling igår, och vi lyckades gå på samma kurs hela dagen. Vilket var en hård kryssbog där vi gick så högt upp mot vind som bara Wilma kan. Kändes fantastiskt att inte behöva slå en enda gång.

 

Idag har vi firat vår Kapten som fyller år. Vi har haft 39 grader inne i centrala La Rochelle. Vi tog bussen in och satt på ett utecafé. Samt att vi har köpt tågbiljetter till Zurich. Värmen ska fortsätt men det kommer bli lite svalare, en si så där 33 grader.

Idag blir det pannkaka på havet. Vi förbereder för dagens segling och det kommer bli 35 grader varmt idag. Vad passar då inte bättre än pannakaka med sylt och en kopp kaffe ute på böljan den blå.

 

Det här med segling blir bara bättre och bättre… Någon undrade när vi ska segla hem. Svaret lyder, vi vet inte. Vi är inte klara än.

 

 

 

Ännu ett inlägg för dagen. Nu med lite stabilare internet. Vi har haft en fantastisk dag. Vi blev varse om att det har varit 34 grader varmt idag. Första dagen med temperatur över trettio plus. Så det blev rätt givet att vi tog en slappardag på stranden. Där bjöds vi på en fantastisk flyguppvisning. Den höll på från morgon till kväll med uppehåll för lunch. Då passade vi på att sätta oss på en uteservering och dricka något svalkande.

 

 Glömde skriva i filmen att vi tackar kompisen Claes för musiken. Tusen tack! (Puss!)

 

Skepp o Hoj!

 

Vi fick en perfekt segling mellan Ile d’Yeu och Les Sables d’ Olonne. Solen sken från en klarblå himmel när vi forsade fram i en slör på Biscayas vatten. Framåt kvällen blåste det upp lite så vi fick såväl bättre fart och ett skönt gung i båten av svallen från Atlanten.

 

Efter en god natts sömn så gick vi på upptäcksfärd. Detta ställe bjuder på sol o bad, långa strandpromenader och cafe’er och restauranger. Ett semesterparadis. Vi har beskådat en flyguppvisning över bukten. Vi låter oss dras med i denna riviera-stämning och tar oss ett bad i det blå, hoppa i vågorna. Och köpa en glass eller öl i den trettiogradiga värmen. 

Vi har svårt att komma åt bra internet, så det blir ett kort inlägg. Dock ett par bilder från stranden här. Hoppas ni har det bra. Vi har det bäst. 

 

Skepp o Hoj

Vi vaknade rätt hyggligt vår första morgon här på Ile d´Yeu. Vi var nyfikna på ön och efter lite frukost i sittbrunnen så snörade vi på oss bra promenadskor och begav oss ut på vandring.

 

En minst sagt vacker ö i vårt tycke, och den skiljer sig lite från andra ställen vi besökt. Här har husfasaderna en vit puts som regel. Och mot den klarblå himlen så ser allt väldigt fräscht ut. Lite Grekland stundtals. Ön ger ett städat intryck, alla sköter om sina hus och tomter väl. Och vilka blommor i trädgårdarna. Den orörda naturen gick heller inte av för hackor. Sandstränder och stenklippor längs med havet, men i övrigt så är ön mycket grön. Troligtvis så faller det en hel del regn här, även om vi inte såg till ett moln. På ön bor 5000 personer och ön är 23 kvadratkilometer stor och tillhör distriktet Pays de la Loire i Frankrike. Detta är ett populärt turistmål och det går dagligen båtturer till fastlandet.

 

Vi är på ön Ile d´Yeu. Vi fick en helt underbar dag på havet. Kan man nu inte segla på grund av svaga vindar så kan det lika gärna vara spegelblankt. Magiskt är ordet.

 

När vi lämnade Pornic och styrde ut från hamn så passerade vi en segelbåt med dansk flagg. Vi såg ett par människor ombord och vi ropade:

 

 

Och till svar fick vi;

 

 

 

 

Ja här måste ni förstå att vi skriver med versaler för fortfarande så glider vi genom hamnen och börjar få allt längre avstånd till dem. Vi är ju på väg ut ur hamn.

 

-VI SKA TILL ILE D´YEU, ropade vi.

 

 

Och i nästa sekund så vände vi bort och ut ur Pornics lilla smala hamninlopp. Båten Sunrise med Skeppare Ole och hans underbart trevliga fru träffade vi i Cuxhaven i Tyskland förra sommaren. Vi låg i samma hamn och gjorde en gemensam segling till Helgoland. Och där tog vi en kvällsdrink ihop på deras båt. Och deras båt Sunrise är en otroligt vacker, 15 meter lång som de själva har byggt under ett antal år på 90-talet vill vi minnas.

 

Och det är detta som är så fantastiskt med långsegling, att man möts och skiljs och möts på nytt. Ibland har det bara gått några veckor, ibland kan det dröja månader. Och kanske att man aldrig mer ses.

 

Efter Helgoland så lämnade vi ön ett dygn tidigare än dem. Vi skulle också till Borkum som de, men vi fick ju motorproblem utanför de Frisiska Öarna och vi gick till Nordeney istället där vi gjorde vår underbara entré i hamnen i värsta lågvattnet. Vi kom nästan fram och fastnade i dyn fyra meter från bryggan. Ungdomarna i båten framför ropade glatt till oss;

 

 

Ja och så gjorde vi, en mycket munter dag trots att oljetrycket sjönk ute på havet. Och därefter så fixade vi felet på motorn och njöt av den tyska ön.

 

Våra vänner hade gått dagen efter och de möttes av samma höga vågor som vi utanför Helgoland. Men de kom till Borkum. Och därefter så skiljdes våra vägar. Hur som helst så skulle de inte gå de holländska kanalerna för deras båt sticker 2,3 meter. Men det var då det.

 

 

När vi klockan fyra på eftermiddagen la till i hamnen på vackra Ile d´Yeu så tog det bara något timme till så kom Sunrise in i hamnen. Så glada vi blev och vi hjälpte till att ta emot deras förtöjningar. Och efter någon halvtimmes trevligt snack där vi berättade hur allt gått sedan vi skiljdes åt förra gången så bestämde vi att ses på en sundowner, en kvällsdrink, på vår norske väns båt. Så vi tog med god dryck och lite snacks från Wilma, och så satt vi ett par timmar i den ljumma kvällen och hade en skandinavisk afton ihop där vi pratade mestadels om båtar och långsegling. 

 

Våra danska vänner berättade att de hade haft koll på Wilma hela tiden på Marinetraffic. Och de hade varit förbi vår båt häromdagen, men att vi inte var ombord då. De hade förra hösten lämnat Sunrise i Brest och varit hemma i Danmark över vintern. Och så hade de fortsatt segla nu på försommaren. Och trevligt var det att konstatera att vi alla tre båtar ska åt samma håll, med Lissabon som ett av målen.

 

Senare på kvällen när vi kröp ner i sängarna, så var mungiporna från öra till öra. Vilken dag. JA, VILKEN DAG. En av de bästa.

 

Skepp o Hoj!

 

 

Vi känner oss klara med Pornic. Vännens båt är lagad om än provisoriskt, så vi ska försöka ta oss till La Rochelle med några stopp på vägen. Det är fantastiskt hur smidigt saker fungerar idag och hur liten vår värld har blivit. Här sitter vi i Frankrike med en till kompis trasig båt. Och nu har vi via telefonsamtal aktiverat en god vän hemma i Sverige som fixar en ritning till en manlucka till dieseltanken. Och därefter så tillverkar ett annat företag luckan och så kommer denna sändas hit till Frankrike. Att utan kontakter och med språksvårigheter hitta något ställe som tillverkar en måttbeställd rostfri pryl här i Frankrike är inte enkelt. Men vår egen marknad hemma i Sverige kan vi ju. Så smidigt, det känns snarare som vi befinner oss i en annan kommun i Sverige, än att vi skulle sitta i Frankrike. Ja med den skillnaden då att denna ”kommun” är väldigt exotisk med dess sydeuropeiska sol och natur.

Ja så i La Rochelle så kommer vi hjälpa vännen med att få dit en manlucka på dieseltanken så han kommer åt att göra rent. Huvudproblemet för honom är att han har få skit och algbeväxtning i dieseltanken (förutom den trasig generatorn på motorn, som även den skickas från Sverige). Det finns idag en manlucka på ovansidan som man inte kommer åt, där vi först tänkte försöka baxa fram tanken och att Helena som är liten och smidig som en ål, kunde komma åt och göra rent. Men det är ju inte hållbart i längden, vår vän måste ju själv kunna underhålla sin båt i framtiden. Hans kroppshydda är något generösare än Helenas som ni förstår. Och därför behövs en lucka på sidan istället. Så just nu är en svensk måttbeställd manlucka på väg att se dagens ljus, och den ska skickas till en norrman i Frankrike. Vi bidrar till att Svenska företag har att göra, känns gott.

Det behövs göras rent emellanåt är vår erfarenhet, vi har haft för vana att tömma och torka ur våra dieseltankar (på Wilma och på förra båten) ungefär vartannat år. Med inspektion däremellan.

Med andra ord så stärker det även vår tes att man aldrig behöver vara riktigt klar med sin båt när man sticker ut och långseglar. För helt klar blir man aldrig. Utan så fort man är seglingsduglig så kan man kasta sig iväg och så äger du all din tid och kan ta itu med saker varteftersom. Det är ju inte ovanligt att idag möta långseglare som arbetar på distans. Internet har möjliggjort detta där det kan vara allt från att skriva reserepotage till att arbeta som översättare. Någon erbjuder webbaserade tjänster och andra ägnar sig åt att växelvis segla mellan olika jobbuppdrag på hemmaplan. Alla finner sin egen väg. Fast allra störst andel är de långseglare som har försörjningen klar genom sin pension, därmed är också de flesta långseglarna äldre än oss. De yngre är oftast iväg en kortare period, kanske under ett år, där man tagit tjänstledigt och seglar för sina besparingar.

Ja ja, nog om detta. Så nu sticker vi ut på havet idag igen. Vi har ett högtryck liggande över oss nu (fast det just nu regnar faktiskt, en kort skur på en nästan klarblå himmel). Till helgen så ska det bli temperaturer på över trettio grader. Vi måste ha solhatt och skyddande kläder för att inte bränna oss, särskilt när vi seglar. Vi siktar på ön Ile d´Yeu, som ligger i det nordöstra hörnet av Biscaya. Vi har som vi räknar endast tre dagsseglingar kvar innan vi kommer att gå över Biscaya. Något vi ser fram emot.

Men först, Ile d´Yeu.

Skepp o Hoj!

Vi hade ju inte för avsikt att hamna i Pornic. Men glad blir man när man upptäcker en vacker by med fantastiska stränder och promenadstråk. Inget ont som inte har något gott med sig. Se och njut av vackra bilder från Pornic.

 

Här bjuder vi på en film som vi gjort om Sandens dag. Den är lite mer vinklad utifrån hans perspektiv. Ha en trevlig titt.

 

Skepp o Hoj!

Vi lämnade Pornichet vid 11-tiden vid lågvatten. Detta för att vi skulle komma lagom till highwater till L´Herbaudière, som har lite för grund insegling för att kunna komma in där i lågvatten. Tidigt på morgonen hade vår norske vän lämnat Belle Ile och styrde mot samma hamn.

Då han har haft stora problem med skit i dieseltanken (ja skräp, inte bajs..ni förstår väl..) Han har lyckats koppla om dieselförsörjningen till returdieseln från motorn. Men denna tank rymmer inte så många liter och hans seglats för dagen skulle ta rätt många timmar. Så stor osäkerhet fanns, vindarna skulle vara rätt svaga. Så vår tanke var att genskjuta honom lite grann så vi snabbt kunde komma till undsättning ifall något skulle hända.

Vi själva fick en fin dag på havet. Utläggningen från hamn gick bra, trots att det var rätt trångt så rattade och fixade Helena själv runt Wilma utan problem. Vi är högst tacksamma för att vi arbetar så aktivt med att ”båda ska kunna allt”. Ja detta kommer nog aldrig att bli total verklighet, men visst börjar Helena kunna mecka motorn och Wilma hanterar hon numera i så gott som alla situationer. Hon är ju inte helt lättmanövrerad, Wilma, vår långkölade artontons-dam utan bogpropellrar.

Solen sken från en klarblå himmel och vi kunde rätt tidigt sätta segel. Vi hade till vår glädje lite vind trots allt. Däremot motvind så det blev till att kryssa.

Vi gick i fina fyra knop till en början men hade rätt bra avdrift. Några sjömil bortom Pornichet så ligger det lite kluster av klippor och bränningar, så där fick vi slå. Men på den nya bogen blev avdriften än värre. Vi hade då såväl vind, vågor som ström emot oss. Vi tappade fart och när vi bara gjorde 1,2 knop och höll på att driva in i en massa fiskenät som låg utlagda lite varstans,  så startade vi motorn och började gå direkt på mål.

Vår vän norrmannen, Mr Sanden, hade hunnit lite före oss vid det här laget. Och det var ju gott, skulle han få motorstopp så skulle vi snabbt vara ikapp honom. Vi höll kontakt emellanåt över radion.

Vi njöt av dagen, vi lyssnade på ljudbok och åt och fikade. Kapten fiskade och fick en makrill som släppte precis när vi skulle hala upp den. Rackarns! Men Helenas mage skötte sig bra efter omständigheterna, så det blev en trevlig resa. Till slut närmade vi oss vårt mål. Norrmannen hade redan gått in i hamn. Men snart ropade han upp oss.

-Jag måste gå ut igen, det är fullt i hamnen! Informerade norrmannen.

-Vaaa? Klarar du dig med diesel till nästa hamn? Kontrade Tjoppe

-Vet inte. Jag berättade att jag har stora motorproblem, men det lyssnade de inte på. Det är någon ragatta här i hamnen över helgen, så det blev kalla handen direkt. Gick inte att diskutera.

-Ok, vi väntar utanför så får vi ta ett snack.

Snart kom norrmannen ut från hamnen. Under tiden hade vi tittat på alternativ. Vi kunde dels ankra bakom udden strax intill. När vi kom nära varandra så kunde vi prata direkt mellan båtarna…

-Vi skulle kunna ankra inatt bakom udden?! Upplyste Tjoppe

–Jag måste ha hamn och landström, min hjälpkärra har gått sönder!

-Vaaa? Den också?! Tjoppe led med sin vän, nog så mycket otur på sistone. Tjoppe fortsatte;

-Ja då går vi till Pornic, Helena kan ringa hamnen och varsko. Så går vi sida vid sida och är beredda att ta dig på släp.

-Så snällt av er, jag vet inte om jag har diesel nog för att komma fram till Pornic. Men vi gör ett försök..

Ja så då fick vi styra mot Pornic som låg en sju-åtta distans från L´Herbaudière. Vi gick långsamt för att norrmannens diesel skulle räcka så länge som möjligt.

Vi försökte ringa hamnen men det var bara telefonsvarare på, så vi tänkte att vi ropar upp dem på radion när vi kommit närmare. Fortfarande gick norrmannens motor men han var orolig över den lilla mängden, det började bli tomt. Vi ville ju inte ha motorstopp mitt i hamninloppet.

Helena ropade upp hamnen och berättade att vi är två båtar på väg in. Den ena med motorproblem, så gick det bra att få en plats för natten? Och var kan vår vän lägga sig? Hans båt är 14 meter lång!

Tjejen i hamnen frågade om vi behövde assistans in.

-Nej, just nu går motorn och vi är beredda att bogsera om nödvändigt. Svarade Helena

-Toppen, ni kan lägga er på ”Hammerhead” (brygg-änden) på ponton D.

-Tack, vi är där om 15 minuter. Over and out.

Strax utanför hamninloppet blev vi uppmötta utav en man från hamnen i en liten Buster-båt i aluminium. Ombyggd, lite mer fyrkantig och totalt fändrad med en ”putta-på-platta” i fören. Helt fantastiskt, här kom de ut och mötte upp oss så de kunde assistera ifall norrmannen skulle få motorstopp.

Vi blev tillsagda att vänta utanför hamnen. Hamnkaptenen gav oss order att vi skulle lägga oss i ”holde” runt en boj, likt flygplan som väntar i luften på inflygning. Tjoppe tyckte detta var mycket uppmuntrande och han skrattade gott och utbrast;

-Underbart, första gången jag får cirkulera som ett flygplan före landing, fast i båt!

Så där låg vi och cirkulerade runt en boj och norrmannen fick gå in själv. All trafik stoppades så ingen kunde komma ivägen ifall hans motor la av. Och på D-bryggan så stod annan personal och tog emot hans tampar. Så fantastiskt hjälpsamt och proffsigt.

När norrmannen hade lagt till så fick vi grönt ljus att gå in i hamn. Vi kunde strax därpå lägga till utanpå vår vän. Allt hade gått bra.

Hamnkaptenen i Busterbåten hälsade oss välkomna och frågade;

-Vill ni beställa färskt bröd till frukost i morgonbitti?!

-Åh ja tack gärna, sjöng vi i kör. Och så lämnade vi våra önskemål och vi tackade ödmjukaste för den fina service och välkomnande vi fått.

Ja vad säger man, det är så man blir rörd. Därefter blev det kram och ett glas gott ombord på vännens skuta för att fira lördagkvällen och den lyckade dagen. Ja för Helenas del så blev det skål i vatten, magen vågar inget annat. Vi la samtidigt upp lite planer, för det behövs fixas lite på norrmannens båt. Hans situation är ju inte den lustigaste, men glattare humör än vår väns går inte att finna. Som han sa vid något tillfälle ”–Jag flyter ju…”. Så han är inte ledsen, men otroligt tacksam för att han har oss och att vi kunde följa honom idag när han gick på ångorna mot hamn. För vår del så var insatsen högst blygsam tyckte vi, men vi förstod hans känsla av trygghet att ha en följebåt i ett läge som detta.

Ja allt hade gått lysande. Alla friska, så när som på en båt, och alla glada. Lite dramatik lättar upp stämningen.

Så här blir vi nog i några dagar. Det blev inte den hamnen vi hade tänkt, och här blir vi lite längre än vi tänkt. Tjoppe får hoppa i meckarkläderna på nytt. Vi lämnar såklart inte vår vän i sticket. Han är en god människa och en person som tillför vår vänskap mycket, vi gillar honom. Och vem har bråttom? Inte vi iallafall…

Skepp o Hoj!

(Tillägg: I förra hamnen, Pornichet, så var hamnkaptenen väldigt omtänksam kring Helenas hälsa. Han ville veta vilken restaurang vi varit på så skulle han gå dit och prata med dem. Vi berättade att vi inte ville ställa till besvär, att restaurangen inte gjort något fel, men att vi upplevde det svårt att själva gå dit och informera då vår franska brister. Hamnkapten förstod och sa att han framför att vi inte alls är arga eller så, men att informationen är viktig för deras egen del, så de kan kontrollera sin leverans så ingen mer gäst blir sjuk. Så det känns gott. Hamnkaptenen själv berättade att han aldrig själv äter musslor, fast han gillar det, just av anledningen att han är rädd för att bli förgiftad).