Vi känner oss klara med Pornic. Vännens båt är lagad om än provisoriskt, så vi ska försöka ta oss till La Rochelle med några stopp på vägen. Det är fantastiskt hur smidigt saker fungerar idag och hur liten vår värld har blivit. Här sitter vi i Frankrike med en till kompis trasig båt. Och nu har vi via telefonsamtal aktiverat en god vän hemma i Sverige som fixar en ritning till en manlucka till dieseltanken. Och därefter så tillverkar ett annat företag luckan och så kommer denna sändas hit till Frankrike. Att utan kontakter och med språksvårigheter hitta något ställe som tillverkar en måttbeställd rostfri pryl här i Frankrike är inte enkelt. Men vår egen marknad hemma i Sverige kan vi ju. Så smidigt, det känns snarare som vi befinner oss i en annan kommun i Sverige, än att vi skulle sitta i Frankrike. Ja med den skillnaden då att denna ”kommun” är väldigt exotisk med dess sydeuropeiska sol och natur.

Ja så i La Rochelle så kommer vi hjälpa vännen med att få dit en manlucka på dieseltanken så han kommer åt att göra rent. Huvudproblemet för honom är att han har få skit och algbeväxtning i dieseltanken (förutom den trasig generatorn på motorn, som även den skickas från Sverige). Det finns idag en manlucka på ovansidan som man inte kommer åt, där vi först tänkte försöka baxa fram tanken och att Helena som är liten och smidig som en ål, kunde komma åt och göra rent. Men det är ju inte hållbart i längden, vår vän måste ju själv kunna underhålla sin båt i framtiden. Hans kroppshydda är något generösare än Helenas som ni förstår. Och därför behövs en lucka på sidan istället. Så just nu är en svensk måttbeställd manlucka på väg att se dagens ljus, och den ska skickas till en norrman i Frankrike. Vi bidrar till att Svenska företag har att göra, känns gott.

Det behövs göras rent emellanåt är vår erfarenhet, vi har haft för vana att tömma och torka ur våra dieseltankar (på Wilma och på förra båten) ungefär vartannat år. Med inspektion däremellan.

Med andra ord så stärker det även vår tes att man aldrig behöver vara riktigt klar med sin båt när man sticker ut och långseglar. För helt klar blir man aldrig. Utan så fort man är seglingsduglig så kan man kasta sig iväg och så äger du all din tid och kan ta itu med saker varteftersom. Det är ju inte ovanligt att idag möta långseglare som arbetar på distans. Internet har möjliggjort detta där det kan vara allt från att skriva reserepotage till att arbeta som översättare. Någon erbjuder webbaserade tjänster och andra ägnar sig åt att växelvis segla mellan olika jobbuppdrag på hemmaplan. Alla finner sin egen väg. Fast allra störst andel är de långseglare som har försörjningen klar genom sin pension, därmed är också de flesta långseglarna äldre än oss. De yngre är oftast iväg en kortare period, kanske under ett år, där man tagit tjänstledigt och seglar för sina besparingar.

Ja ja, nog om detta. Så nu sticker vi ut på havet idag igen. Vi har ett högtryck liggande över oss nu (fast det just nu regnar faktiskt, en kort skur på en nästan klarblå himmel). Till helgen så ska det bli temperaturer på över trettio grader. Vi måste ha solhatt och skyddande kläder för att inte bränna oss, särskilt när vi seglar. Vi siktar på ön Ile d´Yeu, som ligger i det nordöstra hörnet av Biscaya. Vi har som vi räknar endast tre dagsseglingar kvar innan vi kommer att gå över Biscaya. Något vi ser fram emot.

Men först, Ile d´Yeu.

Biscayabukten, vi är i nordöstra hörnet….

Skepp o Hoj!