Kärt Återseende

Vi är på ön Ile d´Yeu. Vi fick en helt underbar dag på havet. Kan man nu inte segla på grund av svaga vindar så kan det lika gärna vara spegelblankt. Magiskt är ordet.
Ett platt Biscaya…
 
När vi lämnade Pornic och styrde ut från hamn så passerade vi en segelbåt med dansk flagg. Vi såg ett par människor ombord och vi ropade:
 
-HEJA DANMARK!
 
Och till svar fick vi;
 
-HEJ WILMA! Det är ju vi, båten SUNRISE!
 
-MEEEEN…ÅHHH!!! HEEEEEJ!!! VAD SKOOOOJ!!!
 
-VART ÄR NI PÅ VÄG???
 
Ja här måste ni förstå att vi skriver med versaler för fortfarande så glider vi genom hamnen och börjar få allt längre avstånd till dem. Vi är ju på väg ut ur hamn.
 
-VI SKA TILL ILE D´YEU, ropade vi.
 
-VI SEGLAR OCKSÅ ÅT DET HÅLLET, VI SYNS!
 
Och i nästa sekund så vände vi bort och ut ur Pornics lilla smala hamninlopp. Båten Sunrise med Skeppare Ole och hans underbart trevliga fru träffade vi i Cuxhaven i Tyskland förra sommaren. Vi låg i samma hamn och gjorde en gemensam segling till Helgoland. Och där tog vi en kvällsdrink ihop på deras båt. Och deras båt Sunrise är en otroligt vacker, 15 meter lång som de själva har byggt under ett antal år på 90-talet vill vi minnas.
 
Och det är detta som är så fantastiskt med långsegling, att man möts och skiljs och möts på nytt. Ibland har det bara gått några veckor, ibland kan det dröja månader. Och kanske att man aldrig mer ses.
 
Efter Helgoland så lämnade vi ön ett dygn tidigare än dem. Vi skulle också till Borkum som de, men vi fick ju motorproblem utanför de Frisiska Öarna och vi gick till Nordeney istället där vi gjorde vår underbara entré i hamnen i värsta lågvattnet. Vi kom nästan fram och fastnade i dyn fyra meter från bryggan. Ungdomarna i båten framför ropade glatt till oss;
 
-Häll upp en GT såsom vi, sen syns vi om ett par timmar och drar in er!
 
Ja och så gjorde vi, en mycket munter dag trots att oljetrycket sjönk ute på havet. Och därefter så fixade vi felet på motorn och njöt av den tyska ön.
 
Våra vänner hade gått dagen efter och de möttes av samma höga vågor som vi utanför Helgoland. Men de kom till Borkum. Och därefter så skiljdes våra vägar. Hur som helst så skulle de inte gå de holländska kanalerna för deras båt sticker 2,3 meter. Men det var då det.
 
Framför oss har vi vår norske vän. Hela världen bokstavligen badar i blått…
Vår vardag…
 Kapten njuter…
 
När vi klockan fyra på eftermiddagen la till i hamnen på vackra Ile d´Yeu så tog det bara något timme till så kom Sunrise in i hamnen. Så glada vi blev och vi hjälpte till att ta emot deras förtöjningar. Och efter någon halvtimmes trevligt snack där vi berättade hur allt gått sedan vi skiljdes åt förra gången så bestämde vi att ses på en sundowner, en kvällsdrink, på vår norske väns båt. Så vi tog med god dryck och lite snacks från Wilma, och så satt vi ett par timmar i den ljumma kvällen och hade en skandinavisk afton ihop där vi pratade mestadels om båtar och långsegling. 
 
Våra danska vänner berättade att de hade haft koll på Wilma hela tiden på Marinetraffic. Och de hade varit förbi vår båt häromdagen, men att vi inte var ombord då. De hade förra hösten lämnat Sunrise i Brest och varit hemma i Danmark över vintern. Och så hade de fortsatt segla nu på försommaren. Och trevligt var det att konstatera att vi alla tre båtar ska åt samma håll, med Lissabon som ett av målen.
 
Senare på kvällen när vi kröp ner i sängarna, så var mungiporna från öra till öra. Vilken dag. JA, VILKEN DAG. En av de bästa.
 
Skepp o Hoj!
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s