Skrock finns ju överallt i vår samhälle, tidigare så florerade dessa mer i människors vardag. Men vi tycker oss se att dessa har luckrats upp. Inte längre så spottar folk tre gånger när en svart katt springer över gatan. Och man kan lägga nycklar på köksbordet utan att ond bråd död inträffar.

Inom den gamla sjöfarten så trodde man hårt på vidskepelser. Kanske även utav den anledningen att det faktiskt hände olyckor. Vi hade inte samma tillgång till väderprognoser, var grund och grynnor befann sig var inte heller utmärkt som i moderna sjökort. Och sjukdomar inträffade ofta på grund av skämd mat, råttor, ohyra och näringsbrist. Bara en sådan enkel sak som att man kom på att äta citrusfrukter gjorde att människor till sjöss inte längre fick skörbjugg. Och när man upptäckte att bara besättningen men aldrig officerarna ombord på kryssningsfartygen fick malaria, så kopplade man detta till slut till Gin o Tonic. Ja en däcksman hade varken råd eller tillåtelse att ta sig en GT medan detta var något som Kapten ombord njöt utav på kvällen. Och i tonicen finns ämnet kenin, som skyddar mot malaria.

Frågan är var skrock och vidskepelse kommer in idag. Bidrar det till att vi inte söker efter faktabaserade sanningar utan lägger fokus på en omodern tro. Ja alltså att vi hoppas på att inget händer om vi bara följer dessa regler. Så är vi ute på sjön i en sjöoduglig eka så hoppas vi på att allt går väl, bara vi inte har med oss bananer och visslar. För att istället, som vi, arbeta som en flygtekniker. Dagligen inspekterar vi, lyssnar och tittar på små förändringar. Vi arbetar hela tiden med underhåll. Kan vara allt från att smörja kontakterna till plottern, till att tvätta skotlinor och förtöjningslinor till att hela tiden byta ut och reparera det som går sönder. För sönder går saker på sjön. Och det bästa är att underhålla så att det mesta blir ompysslat INNAN sakerna går sönder.

Ombord på vår skuta har vi en Kapten som ständigt gör minst ett underhållsarbete varje dag. Han synar rigg i detalj och spejar under durkar. Och inte minst så är vi ju gudomligt tacksamma för att han precis i tid fixade vår toalett som visade sig vara full med avlagringar. Hade detta inte skett så hade nog en toalettkatastrof skett ombord då Helena bokstavligen bott på toaletten i flera dygn. Ett vakande öga av kapten då han tyckte toaletten lät lite annorlunda (tack för detta herr körsbärskärna) gjorde att Tjoppe tog beslutet att plocka bort hela toalettstolen och plocka isär den. Inget trasigt men i behov av service. Så en flygtekniker är bra att ha ombord, de är skolade på ett visst sätt.

Och visst vill vi även ha välskolade ickes-vidskepliga människor som sköter om våra flygplan också. Och inte ett gäng personer som skruvar lite grann på kärran och i övrigt hoppas på att flygplanet håller hela vägen i luften bara ingen ombord gör något skrockfullt. Tänk på det nästa gång ni kliver ombord på ett flygplan. Att det är dessa duktiga killar (och några få tjejer) som är de som garanterar att flygplanet lämnas tillbaka till piloterna i flygsäkert skick.

Vidskeplighet lever kvar i brist på kunskap. Som tillexempel myterna kring det beryktade Biscaya. Från tider då man inte kunde förutspå väder, så lever detta vatten vidare i tron att det skulle vara farligare än någon annanstans. Och kring Alderney, Alderney-race, där tidvattnet kan rusa med över tio knop så anses denna plats vara farlig. Och visst kan det ställa till bekymmer om man saknar kunskap. Motgiftet mot vidskepelse är kunskap.

Några vidskepliga regler som ännu lever kvar i våra dagar är dessa;

Du ska inte ha blommor ombord (här bryter vi regeln enormt)

Du ska inte vissla ombord (kapten visslar gärna, han sjunger falskt som faen men visslingen låter bra)

Man ska inte ge sig av på en fredag (vi skiter i veckodagen och kollar istället väderleksrapporten)

Man ska inte döpa om båten (Wilma är aldrig omdöpt men vi har döpt om tidigare båtar)

Man får inte glömma offergåva när man passerar ekvatorn. Detta för att undvika gudarna Poseidon och Neptunus vrede (vi har ännu inte passat ekvatorn sjövägen men visst kan vi väl mata havet med en pannkaka eller nåt så blir fiskarna glada)

Man får inte bära en död mans kläder (hmmm…ombord på Wilma har en man för några år sedan dött. Och Helenas favoritscarf är en mycket vacker sidenscarf som älskade Granny, Tjoppes framlidne farmor, ägt. Skulle aldrig komma på frågan att gå iland med scarfen, den bärs med glädje och respekt för den tidigare ägaren)

Man ska inte ha bananer ombord (vi tycker detta är perfekt mat för seglingsdagar, snabb energi när så krävs i en perfekt förpackning. Vidskepelsen kommer ifrån tider då banantransporterna fyllde allt lastutrymme så det inte gick att fiska samtidigt för man saknade plats.

För länge sedan förde det även otur med sig att ha kvinnor ombord. Hmm…

Vår norske långseglar-vän är en före detta präst. Och inte verkar han ha någon vidare hjälp från ovan. För hans båt har mycket bekymmer. Vi har lagat hans elsystem som krånglade rejält och nu har han bekymmer med skit i dieseln. Under hans senaste seglats så fick han motorstopp mitt ute på havet. Han bad inte till gud oss veterligen, men däremot ringde han Tjoppe som assisterade honom över telefon. Så de kunde lösa problemet på ett rationellt sätt.

Ja händer något ombord, förlisning, dåligt väder eller att något går sönder. Så tror vi det snarare beror på faktiska och mänskliga omständigheter och inte för att vi brutit mot någon vidskeplig regel. Och Helena växte upp med en mor som var rätt vidskeplig av sig, och som Helena till en början tog efter. Men senare valde Helena att vända vidskepligheterna ryggen. Det här med nycklar på köksbord tillexempel. Idag lägger Helena nycklar gärna och medvetet på ett bord. Och visst har detta bringat Helena mest olycka i livet. Eller???

 Stellans Petunia. Vi fick en petunia-ampel av vännen Stellan för ett år sedan. Helena plockade frön som nu har blivit en ny växt år 2017. Nu har den börjat blomma…

 Vännen Susannes tomater. Av sorten Vilma (Wilma). Till hösten hoppas vi på skörd.

 Vännen Varvs-Nissan Christinas Saint Paulia. Ja denna lilla rackare har gjort sig till en minivariant. Den sattes i skott för ett år sedan men har valt att bli en pygme eller nåt. Men den ser frisk ut iallafall. Vi skrattar gott åt den, undrar vad som gick annorlunda???

 

Arvegods. Denna Saint Paulia kommer från Helenas pappas dödsbo. Den följer oss runt om i världen och skänker oss glädje…pappa finns med oss.

Det senaste tillskottet. Ett skott från franska vännen Annie. Men vi vet inte vad den gröna växten heter. Någon som kan hjälpa oss med detta?

 

Ja detta var Wilmas lilla blomsterfamilj.

 

Ha en trevlig helg. Idag seglar vi vidare. Helena har repat sig hyggligt. Solen står hög på himlen och det är varmt. Vi kommer genskjuta vår norske vän som är på väg till samma ställe som vi. Så får han bekymmer med motorstopp ute på havet så undsätter vi honom. Vi har ju trots allt en norsk räddningsskuta, en Colin Archer. Kan passa bra att rädda norrmän med. Och går allt åt helskotta så får vi be vår norske vän snacka med han där uppe. Snacka går ju.

 

Skepp o Hoj!