Vi tog en cykelsväng i Cherbourg. Dags att utforska en ny plats längs vår resa. Men vi råkade ut för en helt ny upplevelse. På en smal liten gata så hörde Helena stora starka språngsteg närma sig bakifrån. Hon la inte alltför mycket notis om det…men hördes inte stegen lite väl nära??? Hon vred på huvudet…och där bredvid henne kom en stor och stark  (och snygg) fransk polisman löpandes. Med full utrustning. Hela kittet. ”HJÄLP” hann hon tänka, cyklar jag fel månne?? Men polismannen hann säga ”pardon” och vek av bakom och in på en gränd.

 

Att bli ikappsprungen av en stor polisman i fredliga avsikter måste ju vara varje flickas dröm…eller?! Ja nu vet vi vem polismannen var ute efter. Blåljus och fullt pådrag blev det. Vi hann återigen tänka ”HJÄLP”. Är det ett terrorbrott på gång i kvarteret?? Borde vi lägga oss ner på marken nu innan skottlossning utbryter? Men nej nej…tre poliser stod i en gränd med ett par busar. Brottets karaktär har vi ingen aning om. Men en sak säger vi dock. Mucka inte gräl med en fransk polis. Vi hörde och märkte lång väg att polisen här inte bara har spelande muskler innanför uniformen, de verkar stenhårda.

 

I Frankrike råder undantagstillstånd till följd av alla terrorattacker de haft på sistone. Detta innebär att polisen har ökade befogenheter. De får agera som de tycker är lämpligt utan att behöva tillfråga åklagare och andra myndigheter. Så tyvärr så var inte en blond svenska på minicykel av intresse…fast Kapten är ju såklart glad. Han hade tagit till alla lämpliga vapen för att försvara sin kvinna, en fender, båtshaken och i värsta fall nödpistolen.

 

 

Skepp o Hoj!