Fredag morgon. Vi ligger i sängarna med en kopp te….och det knackar på skrovet. 

 

– Det är polisen!!! Säger Helena. ( hon ser genom rutan två uniformsklädda män)

 

– Nää, svara Tjoppe

 

– Joo, det är säkert. 

 

Tjoppe tror fortfarande inte på Helena när han kliver upp. Men fort blir han varse. Två poliser med betonger och pistoler. 

 

Vi bjuder ombord dem. Men det ser ut som kriget ombord. Vi hade inte orkat diska och röja efter vår segling. Egentligen inte pga seglingen. Men när vi kommit till Oostende så drog vi en tvåtimmarspromenad. Och med en tidig morgon så bokstavligen kraschade vi i säng. 

 

Nu stod vi där med polisen. Tjoppe hjälpligt påklädd i T-shirt och byxor. Helena i morgonrock och med håret på ända. 

 

Det var gränspolisen. De var mycket trevliga o artiga. De kollade våra papper o pass och noterade att vi inte ägnade oss åt människosmuggling. Vi fick lite tips på sevärdheter här i området också. De skrev en rapport o vi fick ett exemplar av ena blanketten. Den är bra att ha informerades vi om, då den är ett bevis på var och när vi var inom Schengen. särskilt om vi reser utanför Schengen så kan det vara bra att visa upp för myndigheter. 

 

När de gått så tog vi itu med disk o städ. Ja ja, i första hamnen i Holland blev vi också kontrollerade. Men då var det städat, vinet var upphällt och på spisen stog en fransk köttgryta och doftade. Snålvattnet rann på de förtjusta poliserna, de hade velat stanna på middag. 

 

Men det var då. Nu bjöd vi bara på disk o oreda. Men trevligt var det. Dock känns det som man aldrig kommer att vänja sig vid att ha myndighetspersoner ombord. Man känner sig lite skyldig fast allt är i sin ordning. Det var nästan så vi gick o letade själva efter en liten båtflykting ombord. Kanske att någon irrat sig in av misstag utan vår kännedom. Men vi har inte funnit någon. Skulle vara kölsvinet då. Häpp!

 

Skepp o Hoj