Det har hänt flertalet gånger när vi pratat med människor omkring oss att de liksom ”glömt” att vi inte har någon bil längre. Man tror att det står en bil i vårt ägo någonstans. Och när man bestämmer möte så måste man förklara på nytt. -Nej vi har ingen bil. Ibland brukar vi skratta och säga att bilarna fick inte följa med på resan för de fick inte plats på Wilmas däck.

 

För vår egen del så är det rätt skönt att inte ha bil. Men det är klart, att dagen då man reser med buss och tåg så är det ju lite krångligare månne. Men så fort man kommit fram så behöver man ju inte tänka på vart man ska parkera sin bil, att den behövs tankas, besiktigas, försäkras, tvättas, köpa nya däck till, skattas…. Det gräver ett litet hål i plånboken just när man reser med buss och tåg. Men slår man ut det på att inte ha någon bil just som vi lever, så är det klart billigare att inte äga någon bil.

 

Och supportade har vi blivit för vi har kunna låna familj-o-vänners bilar någon dag eller så. Och vi blev hämtade och skjutsade av Däcksman Snäcka på Öckerö när vi kom med vår tunga packning. Tack Snäckan, du har ett fantastiskt hjärta. Tack Fartzan o Konstruktören för lån av bil.

 

Inom kort återvänder vi till Wilma och Holland. Där känns ett liv utan bil helt och hållet fullt naturligt. Vi ser fram emot att få cykla så mycket igen. Hålet i skärpet på byxorna har behövt flyttas ut en aning under tiden i Sverige. Det måste vi göra något åt… =)