Downshifting

Det finns i skrivande stund en människa kvar på jorden som är född på 1800-talet. Hon heter Emma Morano och föddes den 29 november år 1899. Tänk vad mycket historia en sådan gammal person varit med om. När Emma Morano föddes så var Sverige i union med Norge och vår gemensamma kung hette Oscar den II. Och i början av 1900-talet var det få förunnat att äga en bil och den kallades också för ”Rikemannens Sporttredskap”. Men hör och häpna, elbilarna hade sin storhetstid på 1910-talet. Det fanns även bilar med bensinmotor och ångmaskin. Men bensinmotorn kom att ta över med tiden.

Vi minns när vi växte upp att man visste direkt vilka familjer som hade det bättre ställt än andra. När vi var barn så var det skämmigt att gå i lappade byxor och genom att ha råd med modekläder så fick du respekt och signalerade att du kom från ett rikt hem. Det största straffet man kunde råka ut för var att få ett par byxor inhandlade på Domus. Nä, byxorna skulle vara av märket Gul & Blå eller Levi´s 501:or. Någons pappa hade en dyr bil och avundsjukan lyste grön hos grannar. Var man riktigt fattig så fnyste man snarare åt den som var kapitalist. Men man ansåg nog att pengar var lika med lycka.

Helena minns när hon gick på lågstadiet. Hon hade ett par ärvda byxor från sin storebror. Hon hade börjat växa ur dem och de hade blivit för korta i benen. En dag då Helena gick till matbespisningen så ropade någon efter henne;

-Har katten dött?

Helena svarade undrandes; -Nä varför frågar du?

-Jo för dina byxor hänger på halv stång.

Helena mådde fruktansvärt dåligt över byxorna och blev fortsatt pikad för de korta byxbenen tills nya kläder var inköpta eller ärvda, minns inte vilket. Men det var verkligen känsligt det där med hur vi såg ut och vad vi signalerade mot omgivningen. Idag skrattar Helena åt händelsen…kommentaren är ju rätt påhittig. Mobbaren hade uppenbarligen humor.

Men så kom 80-talet. Det blev köpfest. Plötsligt kunde vi alla oavsett klasstillhörighet börja låna pengar till konsumtion. Nu kunde vi inte längre se så lätt vem som tjänade mycket och vem som levde på lånade pengar. Och så har det fortsatt. Bakom husfasader och dyra bilar så har du idag ingen aning om vilken ekonomisk standard som egentligen råder. Vi bygger nya kök som aldrig förr, byter till ny bil med jämna mellanrum. Gränserna har suddats ut, vi ser alla rätt jämlika ut vilket är skönt, din chef går i jeans och skjorta och är en högst vanlig person. Städerskan kommer till jobbet i en liten räsig sportbil. Det är ju fantastiskt att så gott som de flesta har kunnat få det rätt bra.

 Är köpfesten över nu?

Efterkrigsbarnen var de som började kunna ta del av denna utveckling och vi har fortsatt konsumera och leva gott. Men nu anar vi att något är på väg att ändras. Många upplever ingen större lycka av att ha stora lån och arbeta så fanatiskt mycket. Många hukar sig dagligen under stress. Och till vilket pris och syfte. Vi har börjat ifrågasätta och den onödiga konsumtionen går inte hand i hand med framtidens behov av att förändra vårt beteende för miljöns skull.

Framtidens barn kommer inte ha möjlighet att delta i denna köplusta för vi kan inte fortsätta spendera för lånade pengar. Och från tiden då fattigfamiljernas barn gick med lappade jeans så börjar det ske förändringar hos främst de som faktiskt har en schysst utbildning och inkomst. Man hittar nya lösningar för att fortsätta ha ett gott liv. Och man har andra värderingar. Kolloborativa lösningar poppar upp som gubben i lådan med bilpooler och stads-lånecyklar. Man hyr istället för att köpa och det har blivit inne att gå på second hand. Gaah…om man gick på myrornas med sin morsa när man var barn så hade man skämts ögonen ur sig. Det stod skrivet FATTIG i pannan lång väg. Och det är inte så länge sedan man var barn…

Nu finns det en trend som heter Downshifting. Det är personer som gör medvetna val där man snarare mäter i tid än pengar och där onödig konsumtion väljs bort. Det handlar om att man vill hitta en balans i tillvaron där många väljer att gå ner i arbetstid. Det finns en norm som heter att en god medborgare arbetar heltid och bidrar till samhället genom att konsumera. Men inom rörelsen downshifting så pratar man om positiva bieffekter av att ha mindre pengar. En downshiftare tvingas tillexempel konsumera mindre vilket i sin tur tär mindre på miljön. Många hoppar på trenden för att man har ledsnat att ha söndagsångest inför ny arbetsvecka, för att man kanske gått in i väggen en gång tidigare och tycker inte att livet är värt att stressas sönder. Och alla hittar sina egna sätt att downshifta. Det finns ingen mall utan du spelar dina egna kort som du bäst kan. Dock är gemensamt för alla att man minskar kraftigt på sina kostnader, man minskar på konsumtionen. Man bor kanske mindre och har således mindre yta att värma upp, man ser över det egentliga behovet av bil, tv-kanaler, prenumerationer och abonnemang. Man ser över möjligheten att låna, hyra, byta och köpa begagnat före man springer iväg och köper nytt. Och det nya man köper är mer tidslöst och byts inte ut på torsdag eftermiddag. En del downshiftare som trivs bra med sina arbeten och väljer att arbeta fulltid, blir inte sällan miljonärer inom kort.

Denna trenden startade nog samtidigt som det blev så poppis att blogga om mode, kläder och inredning. Idag finns flera bloggar som handlar om downshifting. Många väljer att lägga pengar på att kunna resa eller odla något annat intresse som de brinner för. Att ta med barnen på en skogsutflykt på helgen och grilla korv är en typisk downshifting-aktivitet. Och vi tror att idag skulle många hålla med om att skogsutflykten lockar mer än shoppingcentrat. Det har blivit en lyx att kunna få röra sig i skog och mark.

Vi strävar allt mer efter att bli prosumenter och inte enkom konsumenter. En prosument är ett sammanslaget från orden producent och konsument. En prosument strävar efter att producera för egna behov och inte för en köp- och säljmarknad. Så bor du på landet så har du kanske några höns för självhushållning, eller att du snickrar ihop ditt eget köksbord utan att för den sakens skull bli snickare och driva företag som köksbordsproducent. Det är när konsumenten i allt högre grad blir involverad i produktionen som den blir en prosument. Det kan tillexempel vara att man skapar sina egna semesterresor. Vi kapar genom att vara prosumenter det överpris som ofta råder på olika produkter, vi vill inte betala för luft. Vi två är procumenter i det avseendet att vi producerar vår egen energi genom solceller och vindkraft som vi har på båten.  

Vi törs nog påstå att det bor en downshiftare hos så gott som alla långseglare. Man har sålt av det mesta av sina egodelar, man lever billigt och så självförsörjande som det bara går och man värdesätter tid och familj och vänner framför statusprylar och fin titel. Och alla kan downshifta och genom det vinna balans i tillvaron. Idag finns det till och med kurser och utbildningar i downshifting.

Så lägg ordet downshifting på minnet…trenden växer.

Så utan att vi kände till det, det så finns det benämningar för det sätt som vi två lever idag. Vi är downshiftare och prosumenter som gillar kolloborativa lösningar.

 

Innan vi återvänder till Wilma så ska vi gå till Myrornas och köpa dvd-filmer. Gärna svenska Lasse Åberg-filmer och liknande. Så vi kan sitta i vinter och mysa och skratta gott åt dessa. Tänk om detta varit på 70-talet. Då hade man smugit till Myrornas iförd en stor papperskasse över huvudet för att inte bli igenkänd.

Bor det en downshiftare i dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s