Ju mer man fyller sin vardag med intryck och händelser – ju långsammare går tiden. Jo det är sant. Inte initialt dock, för en fullspäckad dag rusar fort i realtid..men minnet i efterhand känns som perioden varat längre. Det samma åt andra hållet, lever du alla dina dagar lika dant så vid en återspegling så känns det som tiden gått mycket fortare. Kanske är det därför som sommarloven kändes oändliga när man var barn..nya upptåg varje dag, kanske semestrar där man åkte iväg, och grannens kusin som kom från avlägsen plats och pratade med dialekt som gav intryck. Och vise versa så säger ofta äldre människor som ju över lag lever ett mer inrutat och strukturerat liv, att varje år känns som det går fortare. Detta faktum har vi känt till länge och det beror på att hjärnans tolkning av tid är kopplat till antalet händelser, händelser som inte sker rutinmässigt. 

 

Så mot båtbygget kopplat så kan vi konstatera att vi tycker inte det händer så mycket i realtid. Men med allt som vi redan byggt klart, ja det känns som vi haft det i flera år. Vid en återblick i bloggen så studsar man högt sen när man inser att vi bara haft tinget ett par månader. Som trappräcket till exempel..det känns som vi haft det i ett par år redan men det snickrade vi ihop i augusti för knappa halvåret sedan. Eller att det bara har gått 10 månader sedan vi tog av övertäckningen. Och förra sommarens semester när vi var ute med båten under tio dagar..känns som en betydligt längre resa idag.

 

Vi tror att människan mår bra av att flytta sina positioner och att fortsätta sin utveckling, även när man börjar bli till åren. Konsten är väl att inte bara göra saker, utan även ha lusten att göra saker. Men då får man gärna plocka inspiration från andra människor i sin omgivning. Helena känner en dam som passerat 90 som hon brukar språka med. De blev kompisar i bastun på badhuset, och denna dam far fram i livet som om hon glömt bort sin faktiska ålder. Och med en underbar humor. I bastun är man ju naken..och när Helena en dag mötte henne på sin arbetsplats, så slår den gamla damen ut sina armar i en stor gest och utbrister högt -Herre Gud, jag kände inte igen dig med kläderna på!! Ett stort gemensamt skratt och med andra kunder runt om som såg undrande ut, så lät vi den något udda kommentaren klinga ut i ingenting. Och damen är på väg, något som ska firas, något som ska fixas. Det lyser i hennes ögon och varje gång när de skiljts så tänker Helena; -Sån vill jag också vara när jag är 90. Kan man inte lyfta sig själv så får man ta hjälp av andra, genom att omge sig med positiva och kreativa människor. Den energin man får är gratis.

 

Likt en ketchupflaska så har det släppt lite i byggnationen..när vi inte tyckte det hände så mycket så rasslade det till. Nu har vi ett par veckors arbete där det kommer förändra utseendet och funktionen rejält ombord. Våra bordsskivor har kommit och baren håller på att ta form och i köket så har vi sparkat igång bollen så bänkar är på gång. Skönt att snart få ett bord att ställa tekoppen på.