Bringa ordning ombord..

En liten tripp till Helenas barn och barnbarn på ostkusten har tillfälligt brutit av vårt byggande. På vägen hem drabbades vi av lappmögel – SNÖ. I höjd med Jönköping så började regndropparna te sig mer fasta i sin form och det höll i sig tills vi kommit halvvägs på Nissastigen. Närmare kusten så blir landskapet lägre, och med det en varmare temperatur och således större garanti att få nederbörd i form av regn och inte snö. Vi har önskat oss en regnig vinter..vilket betyder varmt och fuktigt för årstiden. Vi är nu tillbaka på vår brottsplats mellan skruv och hammare. En bra sak med att åka bort är att man längtar efter att komma hem till bygget igen. Och vi pratar nog aldrig så mycket om vårt projekt som då vi vänt det ryggen till.
 
Vi hann ju precis baxa in kyl och frys innan avresan norröver. Och väl tillbaka så fortsatte vi där, med att rikta upp dessa två ting och att bringa lite allmän ordning ombord. Sedan vi tog tag i köket eller byssan som det ju heter ombord, så har vi levt lite förmycket på en byggarbetsplats. Tallrikar och kastruller bredvid soffan i salongen när man ska fira helg med sprakande brasa och ett glas gott något, är inte mysigt och romantiskt. Nu fick vi en dag ihop att röja och rensa. En tur till tippen också och man blir renad i själen.
 
Här har vi riktat upp frysen och drar av skyddsplasten.
Tjoppe tittar närmare på eldragningen för köket..
Här blir det ett elskåp.
Sen satte vi igång kyl och frys. Vi visste ju inte garanterat att vår nya utrustning fungerade. Men det visade den sig göra. Och med detta gjort så kunde vi så småningom töma det gamla kylskåpet och flytta över mat i den nya kylen, och slänga ut gamla kylskåpet och bära in det som har med köket att göra in i byssan. Ännu så är en hel del provisoriskt inne i köket, men vi har fått det trivsamt och arbetsvänligt ombord.
Mot väggen där vi öppnat upp för att kunna få in kyl och frys har vi nu riggat upp litet pentry. Detta blir det sista av byssan att fixa till, väggen och diskavdelning.
Allt i våg, och i hörnet så ska det bli en rostfri bänk med diskho i. Allt ska byggas ihop snyggt så det blir som en enhet.
På andra sidan ska det bli en rostfri bänk med skåp och hyllor under, en nedsänkt spishäll ska också rymmas här. Nä det är inte stort ombord, och vi kommer att utnyttja varje vrå till att kunna bygga praktiskt för att stuva in allt som hör hemma i ett kök. Den lilla skiljeväggen delar av byssan en aning, på höger sida blir det handfat o dyl.
Och utanför byssan har vi kunnat rensa upp.Nu är det egentligen ingenting som hindrar oss att börja med baren.. (lite nördig är man ju som njuter av takets välvning på bilden..)
 
Förutom vår trevliga städ-småfix-rensar-dag så har vi fått leverans av div rostfritt.
Här ska byggas bordsben och bar med mera..
 
När vi summerade dagen strax före sänggång så var vi mycket nöjda. Känslan av att vi håller på att knyta säcken och få ihop vår gamla skraltiga skuta till en vacker, snygg och sjösäker båt känns påtaglig. Tid och Pengar..men det räcker inte, något annat behövs också..kanske envishet och kunskap också. Andra kanske inte hade gjort som vi, men vi har gjort det bästa vi kunnat utefter våra förutsättningar. Inte utan ansträngning.
 
Byssan Lull!
 
Tjoppe och Helena

Det bidde ett hål!

Vi har satt sågen i båten! Kändes lite lustigt att ha sönder något man nyss renoverat. Men denna vägen in för stora saker som ska ombord är helt klart den bästa.
 
En fantastisk höstsol fick vi till hjälp. Vi hade under veckan förberett vårt hål, faktiskt redan öppnat upp och reglat nytt. Så det hela blev lite som TV-kockar som helt plötsligt slänger fram en form ur ugnen som de haft klar hela tiden, medan de demostrerat tillagningen av rätten. Skivan satt nu med fyra skruv så det tog ungefär två minuter att öppna upp.
Det bidde ett hål!
Ett blivande burspråk månne, eller ett panoramafönster. Om inte annat blev det väldigt luftigt och ljust inne i byssan!
Därefter tog operation kyl och frys vid.
Vi fick kyl och frys levererade för någon vecka sedan och de har stått på kajen och väntat in denna dag.
Här har vi fått in frysen. Lite bökigt är det ju att få ombord saker, vårt stormskydd på kajen ska passeras, ett gap mellan kaj och båt på en halv meter och därefter relingen och sen in genom hålet. Och båten rör sig. Synd att tappa saker i Nissan, plånboken skulle bli grymt ledsen i så fall. Vi kasade lasten över ett par rejäla reglar.
Vi öppnade och inspekterade. Ingen kvarlämnat skatt tyvärr. Men rejält djup så här får vi plats med  en hel del trots att byssan är så liten.
 
Nu ska vi rikta upp kyl och frys, dra av skyddsplasten så de blir enkom rostfria och därefter ska vi måtta till övriga bänkar och beställa dessa. Spis, diskmaskin, diskho och ugn med mera kommer vartefter..
 
Och samtidigt som vi gjorde hål i väggen så tog vi upp hålet för golvbrunn och avlopp. Att bygga något med bara väggar tak och golv är en sak, men att få ihop det hela till en fungerande enhet med el, vatten och avlopp etc kräver en hel del. Men så har Tjoppe blivit skrynklig i huvudet med åren också.
 
Efter vårt kånkande så har vi satt igen hålet igen, men vi plastar inte förrän till våren, en del saker till ska in före dess.
 
MEN! VAD HÄNDE HÄR??!
Jo titta nu noga, det är liksom finn fem fel på bilden. Vi har tagit en tur till ikea. Inga snickarbyxor! Välklädda och sminkade (ja ni skulle bara se Tjoppe som står bakom kameran)! Vi är civiliserade! Vi spenderar pengar på annat än skruv (men sanningen är den att vi var i ett barns ärende, det enda vi köpte till oss sjäva var en chipspåse och sen ville Tjoppe ha ett gäng korv med bröd vid utgången). Och ingen havsutsikt! Vi måste vara alla butikskedjors stora skräck, för vi handlar väldigt sällan något. Utom hos byggfirmorna förstås!
 
Arbetet ombord fortsätter..så det kommer snart ett nytt inlägg. Håll ut gott folk!
 
Rorsman äter korv!
 
Tjoppe och Helena

I fas..

En dag med flyt..golvet i köket håller en och samma nivå nu. Allt målat och klart så långt att vi kan börja klarlacka. Inga bakslag, rätt skönt väder, rätt ostressad tillvaro..
 
Ett minne blott, ingen kan ana att här var uppbruten plast och uppsågad plywood. Det känns bra att vara på banan igen.
 
Nu är allt städat i byssan, bara ett lysrör och dammsugaren stör den rena ytan.
Elektrikern har varit framme, ström ska dras fram till bar och matsal.
Ordning och reda..
 
Trikaren i full aktion. Hans namn är Ström om det kan vara till någon ledning.
Kvällen kom tillslut, en svart himmel med en månskära och alldeles stilla. Staden vilade sig i vattenblänket.
Vi njöt av utsikten en stund innan vi gick in i skutvärmen..
 
Land i sikte!
 
Tjoppe och Helena

Mullvadar, Eremiter och Skunkar ombord!!

Oj så dagarna rusar iväg..fullt upp på alla håll och kanter har vi haft. På kajen blir det allt mer folktomt men på helgerna livar det upp en del fortfarande. Vi hade många ungdomar som rörde sig i området en av dagarna, tonårstjejer som kom gåendes i klungor som druvklasar. De flesta med blicken ner i en mobiltelefon eller med ett intensivt fnittrande inom gruppen. Vad dessa nu gjorde i området har vi ingen aning om, något självvalt tror vi knappast det var då det var alldeles för tidigt på dagen för åldersgruppen, för långt från datorer och shopping likaså. Inte heller tror vi att de plötsligt drabbats av marina intressen, dessutom är ju årstiden illa vald då de flesta båtarna är upptagna. Tjoppe stod på vår skuta och pratade med en båtgranne när det kom förbi ett gäng tjejer. Dessa tittade faktiskt framåt och åt sidan, inte ner i mobilerna. Och inte hade de trasslat ihop sig i en liten intim grupp likt en vindruvsklase för en massa fnitter och interna skämt. Nä dessa såg fullt utåtriktade ut och när de passerade i höjd med vår båt så bockade de sig djupt för Kapten Tjoppe och alla flickorna sa i kör -VAR HÄLSAD BÄSTE HALMSTAD-BO!! Tjoppe hälsade artigt tillbaka och såg gruppen försvinna i nordlig riktning mot civilisationen. Helena hade stått inne med ventilen öppen och hört det hela. Sköna tjejer, var de kanske ute på något rollspelsuppdrag..ja diskussionerna har gått varma. Tjoppe kände sig lite kunglig hela den dagen, inte illa.
 
Vårt golv i köket har vi haft uppbrutet för luftning av flytspacklet. Samtidigt har vi kunnat måla väggarna och klarlacka dessa för att få en slät och lättrengjord yta. Och häromdagen så gjorde vi ett kondenstest för att se om spacklet fortfarande avdunstade fukt. Nä nu verkade allt ok på nytt vilket vi var tacksamma för. Då kan arbetet fortsätta utan bromsklossar i maskineriet.
 
Byssanväggarna är nu färdigmålade och lackade. Färgen är ljusgrå, och golvet blir ju mörkare grått och så med mycket rostfritt som är grått. Men grått är fint tycker vi.
En till grå vägg att visa upp, den säger kanske inte så mycket. Desto mer säger den när man är på plats rent fysiskt. Att dra handen utmed ytan så blir man glad, iallafall om man är den som ska städa i detta utrymme.
Och nu är hålet reparerat med ny plywoodbit och nya skruvar (som vi satt rätt även denna gång) och så har vi plastat på nytt. Nu är vi ikapp inom någon halv vecka med grundfärg, färg och flingor och då kan vi lacka även golvet.
 
Helena ägnar den mesta av fritiden nu åt studier..navigation för hela slanten. På detta sjökort finns hennes och Tjoppes uppväxtöar med. Att färdas på vatten var ju naturligt för oss båda då vi växte upp på varsin ö. Stockholms skärgård är fantastiskt, men är minus är att det inte finns havskräftor att tillgå. På västkusten finns såväl skärgård och skaldjur från Göteborg och uppåt men här i Halmstad så är det en rätt så tråkig kustremsa. Få öar, Tylön och Danmark typ och ett ständigt inrullande av lågtryck från England som gör havet oroligt. Men det finns fina dagar med platt vatten också, vi minns med saknad den fantastiska dagen vi gick över till Anholt i somras. Sommaren känns avlägsen nu.
 
Denna höst har dock varit trevlig, nästan ingen frostnatt utan rätt så varmt med 6-8 plusgrader och inte så blåsigt. Detta gör att vi kunnat vara en del utomhus utan att frysa tårna. Vi grillar korv till lunch och står och putsar våra mässingssaker när vädret tillåter. Vi hoppas på en fortsatt varm vinter, ledsen alla barn, vi vill inte ha någon snö och is och kyla.
Just denna morgon vaknade vi till ett drizzle, det typiska engelska regnet där dropparna är så små att det känns som man ställt in på finaste dropparna på blomsprutan. Detta regn hittar man sällan på ostkusten, men desto oftare här. Ingen blåst utan stilla och grått och drizzle. Genast så konstaterar man att det måste bli gott fika på eftermiddagen, gärna med ett tänt ljus. Ett riktigt saffransbulle-väder minst sagt.
 
Annars så är det mesta rätt så upp och ner ombord. Vi har dåligt med lampor, så vi känner oss som mullvadar. Vi har inget kök, så vi känner oss som eremiter. Vi har en massa lukt ombord från plast och färg, så vi känner oss som skunkar. En dag när Helena träffade sin dotter så satte hon sin näsa i Helenas tröjärm med kommentaren -Men mamma, du stinker styrén!! Är det någon hon hatar så är det styréndoft och dessa små vita glasfiberstrån från mattorna.
 
Men människan är anpassningsbar och likt ett brittiskt positivt sinne så njuter vi i vår enkelhet. Som engelmän när det drar som mest i huset, fuktigt och kallt och utan centralvärme. Ja då värmer man sig med en kopp te och en hotwaterbottle och uttrycker sig glatt;  -It´s not to bad today, is it!? Fast har vi mörkt och lukt och inget kök så har vi iallafall gott om värme..härlig golvvärme och systemet är helt utan skruvar i, och så ska det förbli!
 
Missvisning och Deviation!
 
Tjoppe och Helena

Putsa Tuta!

 

Efter vårt konstaterande att det kommer upp vatten ur en por i plasten i köket, så tog vi tag i saken. Sågen i golvet och så tog vi först bort plastskiktet, därefter plywooden och så uppenbarade sig flytspacklet. Tjoppe funderade över upptäckten. Vilket bestod i att han inte upptäckte något fel. För säkerhetsskull så drog han ur skruvarna för att se om det kom upp vatten där. Inget vatten. Dock så var ytan lite lätt fuktig på betongen, den lades ju inte för allt för många veckor sedan och så fort vi brutit bort plywooden så torkade fukten ur. Nya funderingar, var kom då vattnet ifrån? Sen slog det honom..kondens såklart! Flytspacklet har inte härdat ut ännu, det finns fortfarande fukt kvar som sakterliga dundstar. Och det går ju bra med plywood på, processen kan fortsätta. Men så med ett plastskikt..nu skapades kondens och därför letade sig vatten upp genom en por i golvet. Så snopet, men ändå bra, för nu får ytan stå blottad under några veckor så spacklet får torka ut helt. Och vi blev ju glada som slapp bila upp laga rör. Detta arbete står sig som ringa helt plötsligt. Den väldigt arga Kapten Haddock hade nu blivit glad igen.

En glad och lättad Kapten Haddock! Och med detta konstaterande så behöver det ju inte bromsa byggtakten så mycket längre. Vi har fortsatt arbeta med väggarna i köket, på alla väggar utom den där vi ska sätta sågen i när vi ska bära in kyl och frys. Att sätta sågen i saker verkar ha blivit våran melodi.
Nu får ytan stå blottad en period innan vi lägger på nytt ytskikt. Under tiden har vi grundat väggarna en första omgång.
 
Glad Tjoppe i målartagen. Och samtidigt så stod Helena ute och putsade tutan.
Putsa Tuta, sakta sakta får vi upp lystern i detta gamla ting. Men vacker blir den ju om vi får fortsätta ett tag till.
 
Och så har det ju, om ingen märkt det, blivit mörkt om kvällarna. Vi saknar bra belysning så man ser när man ska hoppa ombord och i land. Våra gamla lyktor som vi haft i förvar, som ju har suttit på båten troligtvis sedan begynnelsen plockades fram. Nu ska dessa putsas också och göras om en aning så ska vi nog få ljus ombord.
Vi behöver sju stycken lyktor och när vi gick ner i maskinrummet och inventerade vårt lager så fann vi – 7 stycken. Ibland har vi turen med oss också. Några av dem har vi putsat på tidigare, några återstår.
 
Ja detta var dagens rapport..lite snörpligt det där med golvet. Men va fasen, man kan ju alltid se på händelsen som lärorik och intressant. Finns det egentligen något som heter bakslag, eller beror det bara på vilket synesätt man har? Eller som någon klok någon gång ska ha sagt; -det kan ju inte gå mer än åt Helvete, och det är ju inte hela världen! (Om det inte bara regnar, hälsar Tjoppe).
 
Häpp!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 

HELV*TES J*VLA SK*T

Vi har gjort otroligt fint på golvet i byssan..nu är golvet inte bara plastat, utan målat och nu senast med svart-vita flingor som ska liva upp ytan.
 
Och när Tjoppe håller på som bäst så ser han något. En liten droppe som ligger på golvytan. Golvet känns lite mjukare här och han trycker och då kommer det upp vatten. NEJ!!! Kan bara betyda en sak, golvvärmen läcker. Sen, den som förstår vad det innebär att bryta upp ett plastat golv, och att ta sig igenom plywood och sen bila upp det vi flytspacklat och samtidigt inte skada golvvärme rören, för att till sist lokalisera läckan och att sen laga denna – den som förstår detta arbete förstår säkert följden av denna upptäckt:
 

 
Vokabulären behövs inte beskrivas närmare.
 
Så nu ska vi två som annars bara har så gott om tid, och som älskar bakslag, och att göra om samma jobb flera gånger..ja nu ska vi roa oss med att hitta felet och laga det. En ynka liten vattendroppe är allt som avslöjas, men trots allt, hål i golvvärmen. Har vi dragit en skruv i den trots att vi var så noggranna och mallade?
Svårt att se droppen, men det är ett mikroskopiskt hål i golvet där vattnet kommer upp.
 
Riktigt ledsamt. Men vi är ju kanske kända för att inte ge upp. Fast vi kan ju inte direkt påstå att vi älskar situationen. Ett stort bekymmer minst sagt. Ja ja, lite argsinta och sarkastiska som vi ju blir när det går oss något emot så ska vi ge oss på problemet så fort helgen kommer. Och innan dess ska vi hälla upp en bamsewhiskey. Kapten Haddock får ingen, han kan slänga sig i väggen!!
 
Sk*t oxå!
 
Tjoppe och Helena
 

Ett byggande kan också bli vardag..

Det är inte varje dag man lyckas fånga solen såhär års. Det är mörkt när man åker och mörkt när man kommer hem. Men så lyckas man pricka in en ledig dag ihop med vackert väder. Det är fina färger om hösten, även då träden tappat det mesta av sina löv. Så här såg det ut en morgon när vi vaknade.
 
Varje molntuss speglade sig i vattnet, vi välkomnar det stilla vädret.
 
Inne på båten så har vi fernissat under veckan.
Helena är i farten..
 
Och nu är vi äntligen klara med fernissandet. Nu ska vi få till med bordsskivor och bordsben.
Fyra lager fernissa, vi tror vi är nöjda med det.
Och i byssan har vi lagt energin på ventilationen. Inte byssans ventilation utan själva båtens. Med luftspalter mellan varje spant där luften rör sig under durk och mellan skrov och beklädnad, där luften kommer in genom 20 talet ventilationsgaller i brädgången och ut genom taket i byssan. Från kölsvinet går ett rör upp genom golvet i köket och detta leds ut genom däckstaket och luften hålls i rörelse genom en fläkt som skapar undertryck i båten. Ventilationen har en hög prioritet ombord då vi plastat skrovet, då båten inte kan andas ”utåt” längre.
Tjoppe borrar hål i däckstaket. Som tur var gjorde regnet uppehåll just då.
Fläkt och kåpa som skyddar mot nederbörd avslöjar ventilationssystemet ombord.
Här kommer luften upp från kölsvinet och leds upp längs med väggen i köket.
Allt byggs in i en låda.
Som därefter har plastats och målats. Nu är det hållbart och stör inte kökets säkerhet och miljö.
 
Nu kan vi börja arbeta med ytskiktet på väggarna i byssan..nu när vi närmar oss fem års byggande (i december har vi haft båten i fem år) så är det med stor glädje som vi konstaterar att motivationen för bygget har aldrig varit större. Varje dag och varje stund vi får bygga så är det fantastiskt roligt och vi njuter av framstegen. Och ändå saknar vi kök nu sedan flera veckor tillbaka och det ligger en svag styréndoft över båten. Ett byggande kan också bli vardag och normalt läge, människan är otroligt anpassningsbar.
 
Rorsman har roligt!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Konstruktören och Herr Rostfritt

Ordet fernissa kommer från franskans vernis och betyder lack eller lasyr. Och det är för att skydda träet som man fernissar, men minst lika mycket för utseendet. När ytan blir blank och fin så njuter ögat rejält. Under veckan har vi just gjort det, fernissat..och inte är vi helt klara fast vi inte gjort så mycket annat. Den främre sittgruppen är klar och tacksamma blev ju vi på kuppen.
 
Det är ganska skönt att sitta på en fernissad yta, baken glider skönt på ytan.
 
Nedanför den första sittgruppen fören ifrån sett så kommer därefter nödutgång på babords sida, fast den är inte klassad som nödutgångsdörr utan som fönster på grund av dess ringa storlek. Liten och söt är den och nu har vi fixat lås.
 
Nu pryds dörren egentligen mest av en massa mässingsbrickor. För den ska ju bara användas i nödfall är det ju tänkt. Ingen ska kunna komma in utifrån, kan ju för övrigt vara lite knepigt utan handtag. Och från insidan så finns det bara en bricka och en plastkåpa. Men händer något plötsligt så är det ju bara att slå bort kåpan och vrida om vredet så kommer man ut. Tillåtna anledningar till att forcera dörren skulle kunna vara de tre B-na. Brand, Båtskräck och Blixtförälskelse, inget av de är att leka med.
Och så här ser utsidan ut. Schyssta och hjälpsamma är våra låskillar som ser till att vi får rätt grejjer.
Dörren är troligtvis den minsta i hela staden.
 
Och på styrbordssidan ser det ut så här nedanför främre sittgruppen.
Skorstensröret från kaminen går upp genom däcket och ut. Rätt dekorativt och lite värme sprider ju röret som bonus. Förutsatt att man eldar i kaminen förstås.
 
Under veckan har vi haft konstruktionsmöte. Helena kunde inte närvara, men Konstruktören var ombord tillsammans med Herr Rostfritt tillsammans med Tjoppe. Vi har haft en tanke kring våra bordsben och nu ville vi dryfta detta med expertrådet samt ta upp några andra frågor. Mötet kan inte ha varit så betungande och allvarligt blev Helenas summering när hon senare kom hem. Bullpapper och urdruckna kaffekoppar samt tillika en bortglömd punkt på agendan avslöjade den uppsluppna stämningen som varat under mötet. Vi är väldigt lyckligt lottade som har Konstruktören och Herr Rostfritt. Och bordsskivorna är på gång också. Det finns ju en poäng i att inte behöva ha tallriken i knät när man äter.
 
Och nu vet vi vem vår hemliga vedleverantör är. Våra föredetta verkstadsgrannar smög hit en kväll och lämnade en låda prima ved. Vi sprang på Vedleverantören på stad för någon dag sedan och då kom avslöjandet. Vi tackar så mycket.
 
Ja annars händer inte så mycket. Vi äter gott och för mycket om kvällarna fast flitens lampa lyser, ibland till ett gott glas vin. Ungefär som vi gjort de senaste fem åren. Häromkvällen blev det fisksoppa med lax, musslor och räkor och vitt vin från Österrike. Det är hårt att leva..
 
På kontrakurs!
 
Tjoppe och Helena