Oj så dagarna rusar iväg..fullt upp på alla håll och kanter har vi haft. På kajen blir det allt mer folktomt men på helgerna livar det upp en del fortfarande. Vi hade många ungdomar som rörde sig i området en av dagarna, tonårstjejer som kom gåendes i klungor som druvklasar. De flesta med blicken ner i en mobiltelefon eller med ett intensivt fnittrande inom gruppen. Vad dessa nu gjorde i området har vi ingen aning om, något självvalt tror vi knappast det var då det var alldeles för tidigt på dagen för åldersgruppen, för långt från datorer och shopping likaså. Inte heller tror vi att de plötsligt drabbats av marina intressen, dessutom är ju årstiden illa vald då de flesta båtarna är upptagna. Tjoppe stod på vår skuta och pratade med en båtgranne när det kom förbi ett gäng tjejer. Dessa tittade faktiskt framåt och åt sidan, inte ner i mobilerna. Och inte hade de trasslat ihop sig i en liten intim grupp likt en vindruvsklase för en massa fnitter och interna skämt. Nä dessa såg fullt utåtriktade ut och när de passerade i höjd med vår båt så bockade de sig djupt för Kapten Tjoppe och alla flickorna sa i kör -VAR HÄLSAD BÄSTE HALMSTAD-BO!! Tjoppe hälsade artigt tillbaka och såg gruppen försvinna i nordlig riktning mot civilisationen. Helena hade stått inne med ventilen öppen och hört det hela. Sköna tjejer, var de kanske ute på något rollspelsuppdrag..ja diskussionerna har gått varma. Tjoppe kände sig lite kunglig hela den dagen, inte illa.
Vårt golv i köket har vi haft uppbrutet för luftning av flytspacklet. Samtidigt har vi kunnat måla väggarna och klarlacka dessa för att få en slät och lättrengjord yta. Och häromdagen så gjorde vi ett kondenstest för att se om spacklet fortfarande avdunstade fukt. Nä nu verkade allt ok på nytt vilket vi var tacksamma för. Då kan arbetet fortsätta utan bromsklossar i maskineriet.
Byssanväggarna är nu färdigmålade och lackade. Färgen är ljusgrå, och golvet blir ju mörkare grått och så med mycket rostfritt som är grått. Men grått är fint tycker vi.
En till grå vägg att visa upp, den säger kanske inte så mycket. Desto mer säger den när man är på plats rent fysiskt. Att dra handen utmed ytan så blir man glad, iallafall om man är den som ska städa i detta utrymme.
Och nu är hålet reparerat med ny plywoodbit och nya skruvar (som vi satt rätt även denna gång) och så har vi plastat på nytt. Nu är vi ikapp inom någon halv vecka med grundfärg, färg och flingor och då kan vi lacka även golvet.
Helena ägnar den mesta av fritiden nu åt studier..navigation för hela slanten. På detta sjökort finns hennes och Tjoppes uppväxtöar med. Att färdas på vatten var ju naturligt för oss båda då vi växte upp på varsin ö. Stockholms skärgård är fantastiskt, men är minus är att det inte finns havskräftor att tillgå. På västkusten finns såväl skärgård och skaldjur från Göteborg och uppåt men här i Halmstad så är det en rätt så tråkig kustremsa. Få öar, Tylön och Danmark typ och ett ständigt inrullande av lågtryck från England som gör havet oroligt. Men det finns fina dagar med platt vatten också, vi minns med saknad den fantastiska dagen vi gick över till Anholt i somras. Sommaren känns avlägsen nu.
Denna höst har dock varit trevlig, nästan ingen frostnatt utan rätt så varmt med 6-8 plusgrader och inte så blåsigt. Detta gör att vi kunnat vara en del utomhus utan att frysa tårna. Vi grillar korv till lunch och står och putsar våra mässingssaker när vädret tillåter. Vi hoppas på en fortsatt varm vinter, ledsen alla barn, vi vill inte ha någon snö och is och kyla.
Just denna morgon vaknade vi till ett drizzle, det typiska engelska regnet där dropparna är så små att det känns som man ställt in på finaste dropparna på blomsprutan. Detta regn hittar man sällan på ostkusten, men desto oftare här. Ingen blåst utan stilla och grått och drizzle. Genast så konstaterar man att det måste bli gott fika på eftermiddagen, gärna med ett tänt ljus. Ett riktigt saffransbulle-väder minst sagt.
Annars så är det mesta rätt så upp och ner ombord. Vi har dåligt med lampor, så vi känner oss som mullvadar. Vi har inget kök, så vi känner oss som eremiter. Vi har en massa lukt ombord från plast och färg, så vi känner oss som skunkar. En dag när Helena träffade sin dotter så satte hon sin näsa i Helenas tröjärm med kommentaren -Men mamma, du stinker styrén!! Är det någon hon hatar så är det styréndoft och dessa små vita glasfiberstrån från mattorna.
Men människan är anpassningsbar och likt ett brittiskt positivt sinne så njuter vi i vår enkelhet. Som engelmän när det drar som mest i huset, fuktigt och kallt och utan centralvärme. Ja då värmer man sig med en kopp te och en hotwaterbottle och uttrycker sig glatt; -It´s not to bad today, is it!? Fast har vi mörkt och lukt och inget kök så har vi iallafall gott om värme..härlig golvvärme och systemet är helt utan skruvar i, och så ska det förbli!
Missvisning och Deviation!
Tjoppe och Helena