En liten tripp till Helenas barn och barnbarn på ostkusten har tillfälligt brutit av vårt byggande. På vägen hem drabbades vi av lappmögel – SNÖ. I höjd med Jönköping så började regndropparna te sig mer fasta i sin form och det höll i sig tills vi kommit halvvägs på Nissastigen. Närmare kusten så blir landskapet lägre, och med det en varmare temperatur och således större garanti att få nederbörd i form av regn och inte snö. Vi har önskat oss en regnig vinter..vilket betyder varmt och fuktigt för årstiden. Vi är nu tillbaka på vår brottsplats mellan skruv och hammare. En bra sak med att åka bort är att man längtar efter att komma hem till bygget igen. Och vi pratar nog aldrig så mycket om vårt projekt som då vi vänt det ryggen till.

 

Vi hann ju precis baxa in kyl och frys innan avresan norröver. Och väl tillbaka så fortsatte vi där, med att rikta upp dessa två ting och att bringa lite allmän ordning ombord. Sedan vi tog tag i köket eller byssan som det ju heter ombord, så har vi levt lite förmycket på en byggarbetsplats. Tallrikar och kastruller bredvid soffan i salongen när man ska fira helg med sprakande brasa och ett glas gott något, är inte mysigt och romantiskt. Nu fick vi en dag ihop att röja och rensa. En tur till tippen också och man blir renad i själen.