Nu var det ett tag sedan vi fick till ett inlägg. Men vi har inte legat på latsidan, tvärtom. Vi har under veckan förberett och riggat upp för en sjörövarfest på båten. En mycket lyckad tillställning.

Sexton glada pirater lekte loss och umgicks och firade en glatt överraskad 20-åring. I övrigt har vi ägnat veckan åt att städa upp och snygga till några av redan befintliga attiralier. Vår Janne Giraffer behövde få sig en tiomilaservice.

Janne plockades ner från taket, han stackarn hade tappat en massa färg. Vi slipade ner honom och gav honom en omgång grundfärg och därefter en grå botten. På det så blev det en röd kulör. Och då vi hade en tjugoåring att fira så fick han några ballonger i hornen när han var tillbaka på taket igen.

En snygg och nyrenoverad Janne Giraffer håller kik från båttaket.

Förutom Jannes nya look så kom åter vår skylt på dörren upp. Den som talar om vart vi är.

Klart man ska ha kul på jobbet. Skylten är nu åter på dörren och avslöjar vårt tillstånd eller vår destination.

Sen hade vi ju skylten till elstolpen, som vi plockade ner när vi gick upp på varv förra sommaren. Den hann vi inte klart med, men den är på gång. Ny och uppdaterad text blir det dock.

I övrigt så har koncentrationen legat på maskinrummet. Vi har beställt och fått levererat en rostfri genomföring till vår värmepanna. Där ska vi leda ut avgaserna, och genomföringen är mantlad för att klara av värmen från pannan.

Genomföringen ska sitta från pannan i maskinrummet ut genom skrovet. Vi hoppade på flotten och borrade ett hål lagom stort och skruvade dit genomföringen. Bättre än väntat blev resultatet. Kan vi utvärdera sommarens plastning efter att nu ha provborrat i skrovet så är svaret att denna båt är otroligt stark i sin plastskrud. En tjock och hård yta skyddar det friska träet på utsidan. Vi tog oss nog en halvtimme att arbeta oss igenom skrovet.

Hålet från insidan av skrovet. Nu väntar att koppla avgasröret till hålet.

Tjoppe fixar takreglar i skottet för panna och tvättmaskin.

Innan midsommar vill vi vara klara med pannan då vi kommer att gå över på ventilation och brädgång. 

I helgen har vi hunnit visa upp båten för många vänner, kul. Vi bröt upp tidigt på söndagkvällen och åkte hem och pustade ut. En hektisk men rolig vecka har vi haft. Nu hoppas vi på lite lugnare lunk.

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena

Lite svalare men ändå en ganska angenäm arbetstemperatur bjöds vi på under söndagen. Ett bra slut på veckan blev det då vi kunde sätta punkt för ett par saker.

Lilla toaletten är färdigfogad nu, återstår gör att torka plattorna några gånger för att få bort fogresterna. Även nedgången till maskinrummet är färdigmålad nu.

Nere i maskinrummet satsade vi på att få det färdigpanelat, men vi var en timme kort för att hinna med den uppgiften. Men dock så fick vi lite bra snack kring tankarna som ska få plats längsmed skrovsidorna i maskinrummet.

Här är ett axplock på hur det börjar arta sig i maskinrummet. Tyvärr är det lite trångt på en båt, och man önskar att man kunde ta bilder från lite längre håll för att få en bättre överblick över bygget. Så på bloggen så får man hålla tillgodo med att bilderna blir mer detaljerade och att man saknar överblickskänslan. Dock på plats så upplever man hela båten och dess rymd.

Vi har som mål att hinna klart den sista biten panel under kvällarna i veckan, det skulle kännas gott.

Aj aj Kapten!

En knasig solig dag på båten har vi haft. Vi har kämpat på flitigt med panelandet. Vi måste nog medge att vi kan det här med panel nu. Tjoppe måttar och skruvar och Helena sågar. Solen stod högt på himlen och det var lugnt gällande besökare då det visst pågick något VM i ishockey.

Varmt, varmt och skönt är det temperaturmässigt nu.

Grillen fick fixa lunchen. Entrecote i strimlor med stekt potatis, mozzarella, tomater, pinjenötter, basilika och vitlök. Så otroligt gott det kan vara med rester. Efter maten fortsatte vi vårt sågande och skruvande..

Planka upp och planka ner. Hej vad det går..det känns som vi har inlett ett stafettlopp med pärlspont som stafettpinne. Och faktum är att vid ett tillfälle så missade Helena en snygg överlämning, släppte plankan innan Tjoppe tagit vid. Hade detta varit VM så hade vi garanterat förlorat. Men nu slipper vi tävlingsmomentet och kan njuta av vår stund på båten..

Om det inte vore för att radion tjatade samma låtar, Helena försökte ratta in någon intressant men det var en omöjlig sak denna stund. Det fick bli Mix Megapol, bra musik men reklamen kan få lik att dö.

Här händer det lite iallafall, trots radioreklamen. Man skulle tro att detta är en blivande koj. Men här ska vi förvara vår värmepanna och andra tankar. Dock låtsas Tjoppe sova på bilden, en liten tupplur mellan skruv och panel.

Byggarbruden poserar för kameramannen. Summer 2010 i antågande, med en tång i högsta hugg. Kan detta bli en trend tro???

Tjoppe fixade till de sista bitarna utan Helenas hjälp. Under tiden så målade Helena sista lagret färg på maskinrumsnedgången. Och det gick bra ända tills olyckan var framme..När Helena målade ovanför dörröppningen så släppte färg från penseln..

Lackfärg rakt i ögat. Helena liknar en panda. Inte bra, inte bra. Och vad tvättar man detta med, knappast med de kemikalier vi använder för att få bort färgen från händerna etcetera.

Vi ringde sjukvårdsrådgivningen för lite goda råd och vi fick brått hem för att få rent den kladdande färgen som började torka. Byggarbruden i spackel bokstavligen. Men vi fick rent såväl i ögat som runt om med lite av varje som fanns hemma.

Vi gav upp för dagen med denna knasiga avslutning, och gav oss på en drink på terassen och därefter lite god mat.

Mot nya tag i morgon utan missöden, simma lugnt!

Tjoppe och Helena

På synnerligen gott humör så fortskred vi bygget på vårt flytetyg. Morgonen hade börjat med spöregn men avslutades med uppehåll och ganska varm temperatur. Nere i maskinrummet har det hänt massor, Tjoppe ligger inte på latsidan..

Skrovsidorna har blivit beklädda med pärlspont. Oj oj oj, nu får Helena lägga på en rem för att hinna måla allt som Tjoppe snickrat..

Här ska en vägg komma upp visar Tjoppe..

Och här ska det bli en genomföring till pannan. Att få till det med värme, vatten och avlopp på en båt kräver en byggteknisk logistik.

För Helenas del så kunde hon senast inte avsluta kaklandet helt då hon saknade en list. Nu är den införskaffad och kapad på rätt längd..

Så snyggt avslut det blir med en kakellist.

Helena röjde rent, byggpappret åkte bort. Nu ska här fogas, fast det får bli en annan dag..

Den 15 september år 2012 så ska vi ta bort övertäckningen på båten, då kommer båten att vara så gott som klar. Datumet är inte uträknat i detalj för där vi tror att vi till faktum kommer att vara utan datumet är satt för att vi ska veta vilken byggtakt vi behöver hålla för att bli klara till dess. Med andra ord ett ganska djärvt beslut som inte ger oss en massa tid för lata dagar. Men visst hinner vi med att njuta också, inte minst på båten när vi njuter av solen på kajen, fiskmåsar, havskluck och trevlig samvaro mellan spik och hammare.

Det är härligt att värmen börjat infinna sig. Tjoppe hörde ett litet lustigt inlägg där en person påstod att vi inte haft någon vinter i år. -Va, blev kommentaren, det har ju varit vinter om något. Svaret från den andra kom då självklart; -Nä, det har inte varit vinter, det har varit ISTID! Vi håller med, 15 minusgrader har vi haft en del dagar då vi tagit oss ner till båten, utrustade med snöskyffel, för att snickra. Tala om vardagshjältar!!! Snart kan snöskyffeln bytas ut mot solhatt. Det gillar vi.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena

Vi har fortsatt med vår uppdelning, Tjoppe förpassad till maskinrummet och Helena där hon hör hemma, på skithuset.

Här är en kille som inte är rädd att bli skitig. Tjoppe arbetade med skrovsidorna och durken på sidorna, och det börjar likna något. Det tar ju lite tid när han får hoppa upp på däck med jämna mellanrum för att såga till bitarna.

Tjoppe snickrar till både styrbord och babords sida på en och samma gång. Här ska bland annat batteripaketet ta plats.

Helena som lagt klinkers klart kunde börja fortsätta med kaklet.

Det här liknar inte alls något skitgöra trots att kaklingen äger plats på toaletten. Litet och trångt är utrymmet och tvärtemot Tjoppe som hoppade upp på däck så fick Helena hoppa ner för att skära till kakelplattor i rätt size. Medan vi arbetade på så lyssnade vi på radio, mycket trevligt, en del bra program och en del urusla. Man får ändra kanal ibland när det blir något alldeles för suspekt.

Sista väggen, det går snabbt på små ytor..

Schysst resultat, nu ska lite fog på plats bara..

Vi blev lite sugna när vi hunnit så här långt så vi drog till Pressbyrån och köpte varsin kopp te och delade på en bulle.

Solen hade tittat fram så vi satt på kajen medan Tjoppe delade bullen med brytkniven och vi njöt av stunden.

När vår fikastund var till ända så fortsatte Helena med att måla nedgången till maskinrummet. Nu torkar den i väntan på strykning nummer två.

Tjoppe hämtar mer material för att bygga nere i maskinrummet. Vi har en hel del uppe i taket för att slippa snava runt på allt på däck.

Vi satte så småningom punkt för kvällen och så åkte vi hem. Innan hemfärd så letade Tjoppe upp en plats för kniven vi skär isolering med, vi har en förmåga att slarva bort den fast den är så stor.

Crocodile Dundee was here! skrev vi till brevid kniven.

Ungefär som legenden ”Kilroy was here!” Man vet inte säkert den riktiga historien bakom kilroy och det finns till och med en organisation som sysslar med att forska om legenden kilroy.

Den vanligaste teorin är dock denna att under andra världskriget var James J.Kilroy fartygsinspektör vid varvet Fore River på den amerikanska ostkusten. Han ansvarade bland annat för att kontrollera alla nitare och hur många nithål de hade nitat i fartygsskrovet. För att undvika att någon oärlig nitare försökte blåsa varvet på pengar började James markera den sista niten för dagen på insidan av skrovet med den lilla bilden och texten ’Kilroy was here!’. Han använde en gul krita så att teckningen lätt kunde identifieras av nästa kontrollant. 

Under det andra världskriget fanns Kilroy överallt. När amerikanska stridsdykare tog sig i land på japanockuperade öar i Stilla Havet kunde de rapportera att Kilroy redan varit där – hans bild och hans glada utrop fanns målade på japanernas utrustning.

Under andra världskriget ritades bilden överallt där de allierades soldater drog fram.

Utmaningen blev att placera Kilroy på så unika platser som möjligt. Kilroys bild finns på undersidan av Triumfbågen i Paris, på brobalkar, i dammet på månen och på tusentals platser där turister rör sig.

(källa: Wikipedia)

Nu har ju varken Crocodile Dundee eller Kilroy varit på vår båt vad vi vet, inte ännu iallafall. Vi kanske skulle sätta oss ett eget bomärke någonstans i båten som någon i framtiden kan upptäcka. Om inte annat så har det funnits ett tidigare. När Helena rev i styrhytten hittade hon en fin bild nedtecknad på en kvinna som måste ha blivit till av en kärlekskrank sjöman på vår skuta för länge sedan. (bilden finns tidigare i bloggen för den som orkar söka).

Alldeles möra i kroppen och med värkande knän åkte vi hem och åt lite gott, pasta med god gorgonzolasås. Med lite god natts sömn så kommer vi vara på hugget till morgondagen.

På de sju haven!

Tjoppe och Helena

Dagen började med med lite födelsedagsfirande för Helenas yngsta dotter. Därefter tog vi oss ut genom dörren. Fortfarande kallt och blött ute, en rackarns tråkig helg vädermässigt. Men vi kände oss glada när vi först åkte förbi verkstan och hämtade lite verktyg och fernissade en sista gång på vår ekbit till nedgången till maskinrummet.

Ek är snyggt och tacksamt, lite hårt att såga i dock.

Väl nere på båten så konstaterade vi att grundfärgen från gårdagen inte riktigt torkat så då tog vi beslutet att Helena skulle börja med lilla toaletten och Tjoppe jobba vidare med maskinrummet. Klinkerplattor och fix inhandlade vi redan innan vinterns intåg så det var bara att sätta fart.

Pussel för fullvuxna? Helena lägger ut kakelplattor för glatta livet.

Så, nu är sista bitarna på plats. Nu kan vi börja blanda fix. Helena hämtar borren, vispen och Tjoppe som får hjälpa till att blanda. Men den rackarns borren fungerade inte så Tjoppe gick och bytte sladden som han visste krånglade. Den ville efter det fortfarande inte fungera. Konstigt!! Helena undrade då om sladden överhuvudtaget var kopplad i andra änden?!! -Oj då sa Tjoppe, den drog jag ju själv ur förut. Vilken blondin-varning sa han och såg smått generad ut.   -Skönt att få sällskap, tänkte Helena

– Hej hej, nu ska det fungera, har kopplat in strömmen, kom Tjoppe och sa och såg fortfarande lite full i skratt ut.

Tjoppe fixar med fixet..

Och Helena la ut klinkersplattorna..

Snyggt så här långt. Medan fixet torkade så passade hon på att gå ner till Tjoppe i maskinrummet och inspektera. Där höll han på med durken och isoleringen.

Snits och stilkommitén (dvs Tjoppe) arbetar koncentrerat.

När klockan sa att det var dags att åka hem så matade vi först fåglarna med lite bröd vi haft med oss hemifrån. Vilket kalas! Och oväsen!

Och väl hemma så firade vi födelsedagsbarnet med en kombi-smörgåstårta. Hälften lax och skaldjur och andra hälften ost och skinka. Vi åt och skålade och sjöng och spelade därefter ett parti TP. Födelsedagsbarnet vann dagen till ära.

Hoppiland!

Tjoppe och Helena

Vi åkte glada i hågen till båten. Kallt för att vara maj med endast några få plusgrader. Helenas långkalsonger får hänga med ett tag till konstaterades när vi gick till bilen.

På dagordningen stod maskinrummet.

Medan Tjoppe fixade till några snygga bitar till nedgången för att dölja ändträt så blandade Helena till lite roslagssmörja. Mmmm…det doftar skärgård och barndom!

Därefter hoppade Helena ner i maskinrummet, sprutade rostskydd på beslagen och kladdade roslagssmörja för glatta livet.

Under tiden fortsatte Tjoppe att arbeta med nedgången. Nu börjar det ta form..

Vi fick därefter åka iväg en sväng för inhandling av lite färg och penslar. Vi sladdade även in på Pressbyrån och köpte varsin te och delade på en vaniljbulle. Gott gott!

Det finns nog ingen annan än Tjoppe som kan röra i en färgburk så omsorgsfullt och nöjsamt.

Medan Helena drog på grundfärg så arbetade Tjoppe vidare med skrovsidorna nere i maskinrummet. Snacket sköttes genom hålet ner till maskinrummet, ett muntert sådant. Alltså snacket. Vi har ju fantastiskt trevligt på båten när vi jobbar. Mycket skoj och ibland ingen ordning alls. Fast när Tjoppe körde borren i fingret var det inte lika roligt. -Aj, hördes från undervåningen följt av en lång harang av svordomar, vilka vi här censurerar.

Helena håller målarlåda som en bättre Robban Broberg. Han har för övrigt skrivit världens bästa båtlåt.

Det var en båt som sa’
till en annan va’
du va’ stilig.
Vi borde borda varann’,
gjorda för varann’
och köla lite grann’,
som bara båtar kan.
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam.

Andra båten sa’
klart att jag vill va’
med och kryssa.
Kyssa din stiliga för,
i en stillsam slör,
vi varann’ förför.
som bara båtar gör.
Badda bam …

Det började lacka mot kvällen. Tjoppe målade det sista medan Helena röjde upp. Bisonmattan hann komma på plats, eller bävernylån som Tjoppe säger skämtsamt efter att ha glömt vilket djur det först var och drog till med första bästa han kom på..ja och då blev det bäver.

Nu får det torka till morgondagen..

Penseln skjöljs ur. Och locket sattes på färgburken. Ordentligt, enligt Tjoppes devis, som även hans dotter känner till. Helena kan nämligen vara lite slarvig på detta område och en gång när hon just slarvade så påminde dottern om att man måste trycka till locket ordentligt på burken. Detta fick hon nog höra i tidiga år av pappa=).

Vi for hem och dukade fram kvällens läckerheter.. 

Havskräftor, mums och inte vilket vin som helst till det utan vi valde ut något av våra bättre viner vi hade på lut hemma. Ett Sanserre vin, fantastiskt!!

Njutningen var total och vi avslutade kvällen med att somna i soffan. Så lite en har, så gott en mår!

Däckade!

Tjoppe och Helena

Vi fick en solig kväll och passade på att göra ett par små göromål på båten. Om man försöker göra något, om än lite, nästan varje dag så har man forcerat en hel del när man tittar i backspegeln.

Solen stod högt på himlen och vi åkte direkt till tippen innan de stängde. Sen åkte vi till verkstan och hämtade trappsteget samt att vi oljade en ekbit som stegen ska fästas i, i ovanändan.

Därefter åkte vi ner till båten. Vi fixerade stegen på rätt ställe och Tjoppe hoppade under durken och skruvade fast trappsteget ordentligt.

Helena fick ner en hand för att ta ett kort och visste inte alls om det skulle hamna någon Tjoppe på bild, men det blev ju en rätt så hygglig bild. Här sitter Tjoppe  på propelleraxeln och skruvar upp i taket så att säga.

Det börjar likna något. Här ska stegen bo när den väl blivit helt ditmonterad.

Det var fortfarande soligt och ljust när en otroligt vacker båt kom åkandes uppmed Nissan. Den påminde något om en Vaxholmsbåt, nostalgiskt för oss gamla skärgårdsbor.

Vi åkte hem och åt en fantastiskt god och underskattad maträtt. Spenatsoppa med ägghalvor och till det gott bröd.

Inte heller denna gång blev det rester över. Kocken verkar laga för lite mat *ler*.

Nu hoppas vi på några fler fina vardagkvällar..

För fulla segel!

Tjoppe och Helena

Nu har vi börjat regla upp för den sista bit durk i maskinrummet. Den lilla snutt mot akterskottet där båten smalnar av. Men först var vi upp till verkstan och tillverkade en ekplatta för att kunna skruva lejdaren i och så drog vi på ett lager fernissa på sista steget.

Lager ett, nu står den och torkar..

Vi kan som alla säkert förstår inte använda stegen i nuläget. Så för att komma ner till maskinrummet så hoppar vi ner på motorn och därefter ner på durken. Det är vingligt och man får kolla var man sätter fötterna. När Tjoppe hade vinglat två gånger varav en mer betänkligt, så la vi upp taktiken på nytt sätt.

Helena servade med virke och verktyg uppe från däck och Tjoppe kunde stanna kvar i maskinrummet.

-Hammaren tack!
-En regel på 168 cm tack!
-Mer skruv tack!

Ja det blev lite tjatigt, och det kändes som en scen ur en doktorssåpa så Tjoppe drog ena gången till med:

-Peang, syster!

Vi jobbade på och när det var dags för lunch så fixade Helena till grillen och i väntan på glöd så passade hon på att vila sig. Det är körigt på bygget..

Grillad oxfilé blev det till lunch då vi hade en svansbit över hemifrån. Och jäklar så gott det blev. Vi hade ett litet folieknytte till med grönsaker, timjan och vitlök som vi hade lagt på grillen också. Det är nu betalningen från i vintras kommer när det var så kallt och mörkt.

Vi fortsatte ett tag till, och åkte därefter och utförde lite andra göromål.

-Hej då båten för idag, sa vi. Och senare på kvällen så åt vi ugnsbakad lax med vitt vin, citronpeppar och en bädd av purjolök och morötter. Attans gott det med. Tur att vi jobbar och sliter på dagarna för att kompensera vårt kulinariska intag på kvällstid. Men vi lever ju bara här och nu!

Aj Aj, Kapten!

Tjoppe och Helena

I regn och rusk så höll vi oss inomhus. I maskinrummet har arbetet stått stilla över vintern. Men nu ska stegen, eller lejdaren som det på båtspråk heter, fixas. Det trappsteg som ska vara längst ner och som vi höll på med i höstas stod åter på dagordningen.

Vi åkte upp till verkstan och arbetade. Vi slipade av steget, fixade plugg och oljade in den. Och där står den nu och väntar på att bli fernissad.

Vi skruvade även på beslagen på de öppningsbara luckorna i durken, som blivit liggande under vintern.

Kommande dag har de lovat sol så vi ser fram emot en härlig dag på båten med glitter på vattnet och blå himmel.

Kryssa lugnt!

Tjoppe och Helena