Vi åkte glada i hågen till båten. Kallt för att vara maj med endast några få plusgrader. Helenas långkalsonger får hänga med ett tag till konstaterades när vi gick till bilen.

På dagordningen stod maskinrummet.

Medan Tjoppe fixade till några snygga bitar till nedgången för att dölja ändträt så blandade Helena till lite roslagssmörja. Mmmm…det doftar skärgård och barndom!

Därefter hoppade Helena ner i maskinrummet, sprutade rostskydd på beslagen och kladdade roslagssmörja för glatta livet.

Under tiden fortsatte Tjoppe att arbeta med nedgången. Nu börjar det ta form..

Vi fick därefter åka iväg en sväng för inhandling av lite färg och penslar. Vi sladdade även in på Pressbyrån och köpte varsin te och delade på en vaniljbulle. Gott gott!

Det finns nog ingen annan än Tjoppe som kan röra i en färgburk så omsorgsfullt och nöjsamt.

Medan Helena drog på grundfärg så arbetade Tjoppe vidare med skrovsidorna nere i maskinrummet. Snacket sköttes genom hålet ner till maskinrummet, ett muntert sådant. Alltså snacket. Vi har ju fantastiskt trevligt på båten när vi jobbar. Mycket skoj och ibland ingen ordning alls. Fast när Tjoppe körde borren i fingret var det inte lika roligt. -Aj, hördes från undervåningen följt av en lång harang av svordomar, vilka vi här censurerar.

Helena håller målarlåda som en bättre Robban Broberg. Han har för övrigt skrivit världens bästa båtlåt.

Det var en båt som sa’
till en annan va’
du va’ stilig.
Vi borde borda varann’,
gjorda för varann’
och köla lite grann’,
som bara båtar kan.
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam.

Andra båten sa’
klart att jag vill va’
med och kryssa.
Kyssa din stiliga för,
i en stillsam slör,
vi varann’ förför.
som bara båtar gör.
Badda bam …

Det började lacka mot kvällen. Tjoppe målade det sista medan Helena röjde upp. Bisonmattan hann komma på plats, eller bävernylån som Tjoppe säger skämtsamt efter att ha glömt vilket djur det först var och drog till med första bästa han kom på..ja och då blev det bäver.

Nu får det torka till morgondagen..

Penseln skjöljs ur. Och locket sattes på färgburken. Ordentligt, enligt Tjoppes devis, som även hans dotter känner till. Helena kan nämligen vara lite slarvig på detta område och en gång när hon just slarvade så påminde dottern om att man måste trycka till locket ordentligt på burken. Detta fick hon nog höra i tidiga år av pappa=).

Vi for hem och dukade fram kvällens läckerheter.. 

Havskräftor, mums och inte vilket vin som helst till det utan vi valde ut något av våra bättre viner vi hade på lut hemma. Ett Sanserre vin, fantastiskt!!

Njutningen var total och vi avslutade kvällen med att somna i soffan. Så lite en har, så gott en mår!

Däckade!

Tjoppe och Helena