Här är det de stora pojkarna som slussar och inte bara vi. När det är dags för oss att slussa så är vi hänvisade till fritidsbåtsslussen. Betydligt mindre. De vill inte ha oss amatörer här. Dessutom är brohöjden lite bättre tilltagen vid fritidsbåtarnas sluss, 18,5 meter. Vi hade inte ens kommit igenom denna slus/bro. Inte ens om vi tagit fart. (Fri höjd 14,5 meter, det fattas en meter för Wilmas del)

 

Håll tillgodo;

 

 

Skepp o Hoj!

För nya följare och för andra som ännu inte hittat till Marinetraffic så kan vi informera om att det går att se i realtid vart Wilma befinner sig. Ibland strular dock kontakten så bli inte oroliga om ni ibland inte hittar oss eller om vi till synes finns ute på ett hav och inte verkar röra på oss. Men som regel så stämmer uppgifterna.

 

Gå in under fliken ”länkar” och klicka på Marinetraffic så kommer du direkt in på vår sida.

Tänk att man kan fylla sina dagar fast man inte har ett arbete att sköta. Vi håller på att redigera en film som vi hoppas kunna lägga upp inom kort. Vi har dels varit bort till slussen och tittat. Mycket intressant skådespel.

 

Vi återkommer som sagt.

Lite gråväder råder över Willemstad. Men inte ett ledset öga för det. Idag sprang vi på en svenskbåt i hamnen. En svensk kille ropade ”hej” efter oss när han hörde att vi pratade svenska. Han hade just skrivit under ett fetingkontrakt på en Hallberg-Rassy, en 46-fotare. Vi fick kliva ombord och titta…en kvalitetssegelbåt minst sagt. Den var knappt använd och jämfört med Wilma så kändes det som att kliva in i ett stort vackert slott. Ägaren berättade att affärslunchen som mynnat ut i affären var hans hittills dyraste lunch någonsin. Men han såg enormt glad och stolt ut. Sen hoppade han in i bilen och for till flygplatsen för att flyga hem till frugan. De kommer tillbaka senare för att segla hem deras nya stora dam. Men när vi berättade att vi var på väg att segla mot värmen så såg han lite avundsjuk ut.

 

I övrigt så har vi haft lite adventsfika ombord. En svensk lussebulle och pepparkaka och lite glögg. Gisses så gott, bara vetskapen om att den svenska maten inte finns så lättillgänglig gör att det smakar så mycket bättre. Och varje tugga avnjuts ordentligt.

 

Vi har såväl cyklat och promenerat en hel del. Borta vid slussen så blev vi fundersamma när vi såg motorvägen som löper över området. Bron verkade inte vara öppningsbar och vi blev oroliga över Wilmas mast. Tänk om vi inte kommer under utan att vi får gå någon annan väg när vi ger oss av. Vi kollade sjökorten ombord senare och vi blev än mer fundersamma när det ena sjökortet angav 14,5 meter och den andra 18 meters höjd på bron. Wilma sticker 15,5 meter över vattenytan. Nu har vi kollat med hamnkaptenen och det är lugnt för vår del, Wilma går under.

När man åker in i slussen så sänks vattenytan tydligen…man åker alltså ner när det är dags att segla under bron.

 

Vi har upptäckt en rad trevliga matstånd här i staden…kött&chark, fiskvagn, grönsaker, ostvagn, fastfoodvagn…de olika dagarna kommer de olika vagnarna. Nu har vi köpt rökt sill/böckling för att göra Helenas goda röra som Mr Kees blev så förtjust i och som därför gick åt som smör i solsken. Även nystyckade revben inhandlades…kaptens favorit jämnte tacos. Ja mycket rör sig kring mat i vår seglarvardag. Men vi har tiden att laga bra och nyttig mat…till något trevlig proteinkälla så äter vi många färgglada grönsaker. Vi känner oss i väldigt bra trim nu, så till den milda grad att kapten sa att han blivit sugen på att dra på sig löparskorna och börja löpträna lite. Vår älskade kapten är känd för mycket, men definitivt inte för att vara någon hängiven långdistanslöpare. Men det är kanske så att med ett gott leverne så kommer lusten till motion och rörelse.

 

 

 

Willemstad är en liten pittoresk stad med dryga två tusen invånare. Det finns gott om små caféer och restauranger. Staden är byggd som en stjärna och vad vi förstår så har detta historiskt varit en strategiskt viktig plats för att skydda staden och landet mot krigiska angrepp. Genom formen av en stjärna så kunde man skjuta åt alla tänkbara håll och vattnet runt staden fungerade som en vallgrav som höll inkräktare utanför. Överallt ser man rester från det gamla fortet och det står kanoner i parker och utanför viktiga byggnader. Staden fick stadsrättigheter år 1585.

 

Här kommer en film från vår tur mellan Dordrecht och Willemstad. Vi hade ett fantastiskt väder och vi fick verkligen blodad tand att ta oss vidare söderöver. Men vi stannar nog här en stund över jul och nyår då vi fått ett bra pris i marinan. När nyåret har passerat så går vi mot ljusare dagar vilket gör att vi har lättare att ta lite längre ben utmed kusten.

 

Det var mestadels motorgång men nere på Hollandsdiep som är en riktigt bred flod så drog vi ut förseglet. Nu var farten dock mycket blygsam, en si så där 0,8 knop. Men vi fick stänga av motorn och njuta av friheten och stillheten.

 

 

Skepp o Hoj!

Ha ha ha…ibland undrar man ju vad ni ska tycka hemma i stugorna. Vi tvekar ibland om man ska lägga ut sina knasiga filmer. Men å andra sidan. Livet är fyllt med en massa tråkigheter. Krig och elände, ohälsa, räkningar och långa arbetsdagar och kanske julstress på det. Så därför tänkte vi att kanske kan vi glädja någon med vårt knasiga liv ombord på Wilma. Annars finns ju alltid OFF-knappen.

 

Här får ni vara med en stund på vårt fredagsmys. Vi lagar mat, har satt på musik och hällt upp något gott i glaset. På fredagar blir det ofta tacos då Kapten ombord just love it. Vi spexar mycket och är alldeles för barnsliga för vår ålder (pssst…säg inget till våra barn bara).

 

Sista filmen från Dordrecht. Håll tillgodo; FILMTAAAJM!

 

(har ni svårt att höra ljudet periodvis så kan vi rekommendera att lyssna med hörlurar)

 

 

Skepp o Hoj!

Nu är vi i Willemstad i södra Holland. Vi har haft en fantastisk resa, vi seglade en bit av sträckan på den breda floden Hollandsdiep. Vi hade soligt väder och känslan var obeskrivlig. Att få komma ut på vattnet är så otroligt frigörande.

 

Vi berättar mer i kommande inlägg. Men såhär långt så kan vi rapportera att vi ligger tryggt på vår plats J17 i Willemstad. En stad som är formad som en stjärna.

Ciao alla. Ett kort inlägg då biblioteket stänger tidigare idag pga helgdag.

 

Nu har vi sagt hejdå till Båtklubb, Mr Kees och en rad andra här i Dordrecht.

 

Vi har bunkrat och förberett oss.

 

Nu kan vi åka när än vi känner och det kommer att nog bli inom de närmaste dygnen.

 

Det känns spännande och förväntansfullt att ge sig av igen. Båten kan inte bli bättre förberedd än så här.

 

Så nästa gång vi hör av oss så är det nog på ny plats.

 

Simma lugnt….eller som vi säger:

 

Skepp o Hoj!