När vi dök upp vid varvet på onsdagen så möttes vi av en helt orädd skarv. Den dök upp flertalet gånger under dagen och gjorde oss sällskap vid fikat. Lustig fågel det där.

Plastandet har vi kommit igång med och nu fått upp tekniken. Vi valde onsdagen åt att spackla klart hela skrovet på friborden då vi märker att plastandet ändå går ganska fort när man är några man (och kvinnor). Vi har gjort av med ungefär 100 kg spackel så här långt.

Alla drev och ojämnheter fylls. Och sen slipas det. Vi har hunnit slipa halva fribordet på babord och styrbords sida.

Vi har hunnit få lite besök, dels så dök en kompis upp som har plastat en skuta för egen del. Handfasta och goda råd fick vi, tusen tack, den stunden sparar oss mycket tid i slutändan. Och förre ägaren likaså, tack för böckerna och glassen, det satt fint med en paus och trevligt sällskap. Efter satte vi fart rejält och la i en växel till, här gäller det att ligga i.

Efter en lång dag i solen så åkte vi hem. Vi är såpass sent hem från båten att vi numera vet när det börjar mörkna på kvällarna. Hösten kommer med stormsteg, men det gäller att njuta, än är det sommar (och SOL). 

Så här tornar vår skuta upp sig på landbacken, med Janne Giraffer på span. Vi har spacklat klart och slipat närmare hälften. Målen är att ha plastat klart friborden denna vecka, totalt fyra lager glasfiber och hunnit skjuta i spik efter lager två. Det vore väldigt skönt om vi kunde börja spackla och plasta underkroppen nästa vecka.

Aj aj Kapten!

Tjoppe och Helena

Vi hade en regnig måndag men nu har de lovat bot och bättring. Så vi ägnade måndagen åt att först fixa mer spackel. Talken vi haft till en början bytte vi ut mot en ny sort, en som man inte behöver mjukgörare i (för den är redan mjuk, något som behövs till träbåtar då de "rör" sig lite). Vi reste våra presenningar och spacklade för glatta livet. Det var ett trevligt spackel om man nu kan uttrycka sig så, det var lätt och roligt att arbeta med. Något kladdigt dock, men det beror kanske mer på spacklaren än spacklet.

Nu återstår lite av akterpartiet att spackla.

Hemma blev det kycklingklubbor och en stund vid tvn innan vi dök i säng.

Mot ny dag!

Tjoppe och Helena

Ja då har vi börjat plasta på riktigt.. Vi har spacklat och slipat och gjort förberedelserna klara framme i fören. Och så blandade vi plast och började rolla. Första glasfibermattan upp och så skulle vi få den på plats,,få den på plats men den lossnade i ena hörnet..så vi rollade mer..men så lossnade den i andra hörnet..och så rollade vi..men vad nu, den lossnar i nederkanten också…VI SLET NER SKITEN och svor högt. Ingen rolig början direkt.

Men vi gjorde ett nytt försök och valde nu en mindre bit glasfiber och då gick det galant. Vi hade hjälp med att blanda plast och det var nog ett gott beslut för man har inte så lång tid på sig innan det börjar att härda och det går åt hantlangare till Tjoppe som var roller-master för dagen.

Och vartefter vi höll så började det likna något. (man får ju inte riktigt tänka på hur stor båten är och att vi ska bygga lager på lager och hålla på i flera veckor).

Vår hantlangare Stefan blandade inte bara plast i hinkar utan festade till med byxorna också..

Vi hade nog en väldans tur med vädret. Regnet hängde i luften och det kom två droppar men annars så höll det i sig. Vi garderade med våra regnkläder, inte på oss alltså, utan herr glasfiber-rulle.

Vi hade bestämt att bryta upp vid halv sju på kvällen, och då kom regnet. Nöjda åkte vi hem efter vår första dag. Nu ska det nog inte hänga så mycket på oss eller tekniken utan snarare vädret. Dock har de lovat regn, och vi hoppas innerligt att Svenska Meterologiska och Hydrologiska Institutet har fel.

Tjoppe och Helena

Nu har vi plastat det mesta av skrovet, alltså första lagret. Nä så lätt och snabbt blir man inte klar. När vi rollade plasten så kände vi oss lite som marsianer i våra masker och glasögon.

Till en början så rollade Helena plast utan mössa, men det droppade lite i kalufsen vilket resulterade i att saxen fick komma till undsättning och kapa en lock av det långa blonda håret. Aj aj, mössan åkte på, annars hotar en frisyr a la Sinead O´connor lagom till september. (Hua blev Helenas första tanke)

Mössan på tack trots juli månad!

Väderfolket hade utlovat kuling och vi halade därför ner presenningarna. Nu ligger de närmare backen förberedda att hissas upp när vi ska jobba om det är nederbörd. Som en bättre rullgardin, fast väldigt stor.

Så här långt allt gott. Nu ska det spacklas, och då inte i Helenas ansikte. Hon fick nog av hårgelén..

Styv kuling!

Tjoppe och Helena

Nu kollar vi in vädret titt som tätt, vi önskar oss uppehåll! Hör du det väderguden!! Givetvis så hade vi regntunga skyar och vi valde att slänga upp presenningar. Slänga och slänga, det tar sin tid att få upp dessa stora monster till täckning. Nu kan vi jobba fritt inunder utan droppel från ovan.

Är detta en båt?? Svar: JA

Mjölksyra i armarna fick vi så vi tog en paus, eller två..

– Här är båten! Ropar Helena ifall någon inte förstått.
 
Det påminner om förra sommaren när vi bärgade båten från Nissanbotten. Då stack styrhyttstaket upp ovanför vattenytan och man kunde inte ta miste på båten med sina 60 fot under vattnet. När den första dykaren hoppat i vattnet hör vi i högtalarsystemet honom ropa:

– JAG HAR LOKALISERAT BÅTEN!

Tjoppe försöker trolla bort regn..

Tjoppe blev denna dag på lite bättre humör vad det led. Han är ju positiviteten själv (normalt), men REGN är något han hatar. Och efter att kollat in SMHI och alla andra tänkbara vädersidor så deppade han och konstaterade att nu kommer hela augusti regna bort (notera att det ännu är juli månad). Helena kontrade och tyckte att han målade eldgaffelkillen på väggen och sa att visst regnar säkert hela månaden bort och dessutom välter säkert båten som lite grädde på moset. – Ja det kommer också ske, blev Tjoppes otroligt positiva svar. När kvällen kom hade det klarnat upp såväl på himlen som i Tjoppes sinne och vi åkte nöjda hem med våra mjölksyretunga armar.

Dagen efter ligger arbetet nere på båten, då Helenas dotter hämtas på kvällen. När vi kommit hem så ringer Tjoppes son och talar om att Tjoppe blivit farfar till en liten flicka. Riktigt roliga nyheter och vi skålade för den nya familjen och för farfar. STORT GRATTIS!

Efter regn kommer solsken!

Tjoppe och Helena

Vi har nu gjort allt förarbete klart och har lite smått börjat arbetet med att plasta. Vi hämtade först plast och annat. Tunga saker, plasten levereras i fat..

Tappkranen monterad..och snygg färg har plasten..LILA!

Enligt konstens alla regler ska plasten blandas med härdare och första lagret som man rollar direkt på skrovet ska även späs ut.

Tjoppe rollar och Helena blandar. Och plasten gick in jättebra i det torra träet, det är bra!

Vi har började med friborden i fören. När plasten hade torkat så började vi spackla igen dreven. Vi fick dock bryta upp för klockan sa så och får fortsätta med spacklandet nästkommande dag.

Det känns bra att vara igång. Nu blir det många veckor av blandande och rollande och riva väv och slipa och så vidare..Men efter en första dag kändes det mycket lovande iallafall. Vi for hem och slängde in ett par goda mackor i ugnen med olivolja och vitlök, färska tomater, färsk basilika, buffelmozzarella och pinjenötter. Vi gräddade mackorna i ugnen tills de fått fin färg och njöt därefter de italienska smakerna och spelade en omgång Yatzy. Tjoppe vann inte!

Plast på plats!

Tjoppe och Helena

Vi använder en sågskiva till vår vinkelslip för att få bort drevet. Det stänker och man blir smutsig. Bäst att skydda sig tänkte Helena och hoppade i en overall.

Ska du till månen undrade Tjoppe glatt och tog ett kort på varelsen. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort kliv för båtbyggaren (utan att snubbla på de långa byxbenen, stl XL).

Tjoppe var desto modigare och jobbade i sina vanliga arbetskläder (fast tröjan åker i soporna efteråt).

Nu är nästan allt drev väck. All färg likaså. Spikarna är borta.. och vi kan snart börja plasta. Vi har kollat fuktigheten i träet och det torkar väldigt fort nu, speciellt som vindarna har varit friska..

Allt går enligt planerna så vi behöver inte bli mångalna direkt.

Kapten Zoom, raggadamwroom! Full fart mot jorden. (alla mogna läsare minns säkert detta barnprogram)

Tjoppe och Helena

En vecka har skutan legat på land nu, men det känns längre. Vi har fort vant oss vid vår nya hemvist för båten. Söndagen började med en lugn morgon hemma med god frukost. Därefter åkte vi och skaffade virke som vi sen hade på släp med upp till Falkenberg.

Helena snickrade stöttor som Tjoppe sen fäst i takstolarna. Snart kommer vi undan nederbörd, även om vi de flesta dagarna har varit regnfria så vet man ju aldrig. Vi bor ju i Sverige..

En fjärdedel med färg återstod..

Tjoppe fyller på med mer blästersand.

Nu återstår bara lite färg i aktern. Tyvärr tog sanden slut (innan färgen var borta). Det har gått åt dryga två ton sand och vi får köpa till oss på några säckar till för att bli klara. Ändå ganska bra uträknad mängd tycker vi (det var Tjoppe som gjorde den matematiken).

Skrovet är skodd med järnlister och dessa ger sig Helena på.

Lätt spretig båt kan tyckas, men nu är båten ren från plåt och färg sånär som på ett par kvadratmeter i aktern. Kvar återstår drevet i fribordet.

Efter lite fika så tog vi en paus (det där lät lustigt men så var det, vi tog vila efter fikat, man kan stilla undra om vi jobbar något eller om vi latar oss mest). Då kom Andy och Andylina för att tvätta sina fjäderskrudar. De höll till i vattenbrynet bara ett par meter från oss. De verkar använda tågrälsen som badbrygga och de bjöd på trevlig underhållning.

Andy putsar skruden..ludd på näbben..

Andylina tvättar sig under vingarna..

Herr och fru Pippi på rälsen..

Skvätt skvätt! Man får nästan ta skydd..

Vi plockade och städade lite efter vår arbetsdag och åkte därefter hem till matbordet. Nöjda och glada var vi efter en trevlig dag tillsammans.

Simma lugnt!

Tjoppe och Helena

Vi håller på att blästra för fullt. Och resultatet blir enastående.

Båten är riktigt vacker i sin nakna skrud. Träet är friskt och vackert. (nästan synd med plast kan tyckas)

Drevet har vi dragit ur på de flesta ställen men under där plåtarna suttit så sitter det som berg och det kletar och man drar med drevkroken tills man blir både blå och arg (och stark som bonus).

Måttligt road Helena pausar från drevdragandet.

Vi tar en diskussion om hur vi lättast får bort drevet på alternativt sätt. Problemet med alla tänkbara maskiner är att drevet kletar så, men vi har en idé och vi släpper drevjobbet för stunden och går över på reglarna.

Vi ska bygga in båten så inte regn och sol inte kommer åt båten när vi ska plasta. Regn är inte bra, vi måste ha torrt och sol får plasten att torka för fort. Vi mäter och provar med en regel som vi ställer på backen och skruvar i takstolen på överbyggnaden. Det blir ju jättebra konstaterar vi. Så reglar och presenningar ska på plats vad det lider bestämmer vi.

Och var går vattenytan längs skrovsidan? Innan all färg är borta så mäter vi upp så vi vet vart vi ska gränsa bottenfärg och fribord.

Tjoppe blästrar för fullt!

När vi var hemma så tömde vi ut hela saharas öken på parketten. Hängav oss åt god mat..

Och god sömn!

Öken!

Tjoppe och Helena

Vi har börjat blästra skrovet fritt från färg. Vi var lite osäkra på om resultatet skulle bli bra,  skulle färgen försvinna eller skulle träet flisas upp för mycket. Men med rätt sand så blir resultatet jättebra och det går så mycket snabbare än att slipa av färgen.

Vi nämnde tidigare om fiskarna från Glommen (alltså inte de med gälar och stjärtfena utan de med grova händer och väderbitna ansikten). Lite nyfikna som vi är så har vi kollat upp den obegripliga dialekt de pratar där och efter lite tips så hittade vi information på nätet. Dialekten heter Morpekanska. Detta står att läsa på Wikipedia:

Morpekanska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Morpekanska eller morupekanska, är den dialekt som talas i Halland i Morups socken inklusive fiskeläget Glommen. Även Träslövsläge, knappt 10 km norr om Morup, ingår i dialektbältet mellan Varberg och Falkenberg. Där kallas dialekten "läejesboa" och låter något annorlunda.

Morpekanska är tillsammans med listerländska en av få genuina/ålderdomliga dialekter[källa behövs] som idag fungerar som bas i levande dialektsamhällen i f d Östdanmark: Blekinge, Halland och Skåne. Därför ingår de i "östdanska mål". Morpekanskan och läejesboa avviker tydligt från svenskan i fonetik, ändelser, ordförråd och grammatik. Det är svårt att förstå för dem som inte lärt sig språket/dialekten.

Många äldre fiskare talar morpekanska, men även andra i samhället. I huvudsak alla från trakten känner eller har känt någon som talar dialekten – om inte annat, någon gammal släkting.

Maj-Britt Bennheden har gett ut en skönlitterär bok: "Pau morpekanska – Historier och humor från Morup" (1997). Målet från området som helhet finns beskrivet i ordboken "Skreamålets ordförråd omkring 1900" av John Jacobsson (Uppsala 1966). Skrea socken är egentligen en socken några kilometer sydöst om Morups socken och Falkenberg.

Tjoppe och Helena!