Nu är sändningsuppehållet över. Vi har åter fattat datorn och kommer här med ett rykande färskt blogginlägg. I skrivande stund så knakar isen betänkligt på utsidan och luften knäpper. Det är klart och utanför båten börjar det mesta kristalliseras. Kvicksilvret visar på minus femton. Ingenting mot norra delen av landet där de har temperaturer på mer än minus trettio. För människor byggda på Tjoppe-vis är det ungefär desamma. Utomhusarbetena blir näst intill obefintliga och vi arbetar inne i värmen och på kvällarna så tänder vi en brasa och mår gott. Under veckan som gått så har vi jobbat med diverse smått och gott. En del är helt omöjligt att dokumentera med kameran. Till det faktum att vi lagt ner två dagar på att arbeta med larmet som krånglat. Och mobilerna har gått som flipperspel när vi om och om igen testar och vi får sms-larm. Pling..först på Tjoppes mobil, hans nummer ligger före. Sen…Pling på Helenas mobil. Säkert en hundra sms har vi skickat oss själva. Till slut fick Tjoppe lyfta luren och ringa företaget som tillhandahåller vårt larm. Ah, en komponent till larmet är trasigt och vi får oss en ny tillskickad. En annan sak vi ägnat veckan åt lite extra är god mat. Vi lagar nu i princip all mat från fräscha råvaror. Att läsa böcker i ämnet ger en motivation, en massa onödiga E:n i maten och förlorade vitaminer blir ju ingen glad av. Men kanske inte all mat lagas från grunden, vi stoppar inte korven själva men däremot köper vi god och bra korv. Det kostar kanske lite mer, eller så inte, vi vältrar oss inte längre i fikabröd så vår bagare i staden sörjer nog en aning. Och inte heller godis och chips, fast det har vi aldrig konsumerat i någon större mängd förut heller. Detta har kommit på köpet, med god och vällagad mat så man blir ordentligt mätt så behövs inga sockerhöjande mellanmål.

En dag blev det mat i havets tecken. Detta är världens bästa snabbmat. Vi är båda mycket glada för skaldjur och annat som finns i havet, som fiskar och båtar.

En annan dag blev det en lammkorvsgryta med touch av dijon och fäska kryddor. Mmm..

Och till helgen så höjde vi ribban lite och gick och handlade vår middag på Gudagott. Det är en gårdsbutik mitt i vår stad. Där hittar man, som de själva uttrycker, närproducerad mat från glada grisar och lustiga kor. Allt  närproducerat och tillverkat med högsta kvalitet och med omsorg om djuren. Butiken har blivit utsedd till årets butik och bästa gårdscharkuteri i Halland bland annat. Beroende på säsong så hittar man också andra delikatesser, såsom vilt och lamm som exempel. Personalen är mycket trevlig och på en fredag så trängs många kunder i den lilla butiken, då fler än vi tycker att fredagen ska markeras lite extra med deras fina varor.

Mmmm…och inte minst får ju ögat sitt också. Så vad blev det till middag då?

Lammstekskotletter med färsk vitlök och rosmarin stekta i riktigt smör och till det fräst blandsvamp och ett mycket gott vin från Bourgogne. Det behövs likom ingen förrätt eller efterrätt eller chips till detta. Och till råga på allt så var köttet mycket billigare än man hittar nötkött i den vanliga butiken, utom då köttfärs möjligtvis.

Under veckan så åt vi även färsk fisk men vi hann äta upp maten före vi hann fram med kameran.

Vi har inte bara lagat och ätit god mat, vi har även byggt och städat en del på båten. Tjoppe har fortsatt snygga till i maskinrummet. Verktygen hänger nu snyggt på en verktygstavla bakom lejdaren och likaså i hans verktygsvagn/arbetsbänk ligger det verktyg snyggt i sina lådor. Bild kommer nog på detta vad det lider..

Övrig tid har ägnats åt listande. Detta arbete tar sin lilla tid. Nu är halva överbyggnaden försedd med lister i tak och kring ventiler (fönster).

Styrbords sida börjar bli klar.

En alldeles vanlig dag på båten..

Så här ser det ut när man kliver in över vår tröskel. För mindre än ett år sedan så fanns inte överbyggnaden, den slängde vi upp i april. Den känns så given nu och det är lätt att glömma hur fort vi forcerar i bygget. Det är till stor glädje vi dokumenterar med text och bild, inte minst för vår egen del. Vi går ofta tillbaka på vår blogg och tittar vad och när vi gjorde det och det..

Och på vår hylla i entrén så står en vacker vas med blommor just nu. Lite lyx i vår stränga, kalla och mörka vinter. Helenas favoritblommor. Ibland lägger hon snäckskal i botten på vasen, för lite marinare känsla.

Och ovanför i taket har vi skruvat dit en däckslampa, så vi har lite ljust också.

Ja det kan nog verka som vi lagat och ätit mat mer än vi jobbat på båten. Men tiden är inte alltid rättvis med vad ögat ser. Hela däcksbyggnaden slängde vi upp på ett par veckor. Men att sätta upp en list tar på sitt sätt längre tid och syns mindre. Kanske är det därför så många människor aldrig får upp den sista listen i sitt hus?!

Stilla vatten!

Tjoppe och Helena

Någon har dragit ur pluggen i Nissan. Lågvatten så till den milda grad att vi nästan kan gå torrskodda rätt över ån. Lite konstigt blir det när man ska kliva ut från båten och upp  på kajen. Bonk, först slår dörren i kajen så den inte går att öppna mer än halvvägs. Och nätt och jämt kommer man upp på kajen utan stege. När man sen ska tillbaka ner på båten så riskerar man att kliva upp på taket och inte in på båten. Ytterkanten på plåttaket når i brösthöjd.

Det var den 27 november, nästan på dagen för två månader sedan som vi hade ett extremt högvatten när orkanen drog fram. Nissan stod flera decimetrar ovanför kajen. Nu blev vi nyfikna, så vi tog fram tumstocken och jämförde lägsta och högsta höjd, 26 jan 2012 mot 27 nov 2011.

2,80 meter skiljer högsta och lägsta nivån. Nästan tre meter. Lite till så står nog båten på botten av Nissan. Kanske att kölen skrapar i någon gammal islängd (inte is-längd utan i-slängd) cykel. Nu överdriver vi nog lite, för helt torrskodda kan vi inte gå på Nissan och det återstår nog lite till innan kölen slår i botten. Vår båt sticker ca 2,5 meter i djup. Men helt säkra kan vi nog inte vara..

Och inte nog med att någon dragit ur pluggen, någon har även fixat kallt med isbildning som följd. Nu har vi börjat knacka is igen, tack och lov första gången denna vinter. Men ändå, hade det inte varit lite bättre med blidgrader nu när våren ändå är i antågande?

Inne på båten har vi det skönt och mysigt, och julduken har blivit utbytt mot något mer vårigt.

Och nere i maskinrummet fortsätter Tjoppe sitt färdigställande. Nu ägnar han sig åt strömdragning. Vi har haft vattennivålarmet bortkopplat en tid och nu var det dags att koppla på det igen. Nu är 4 larmportar igång, vi har ytterligare två som vi kan koppla på när vi så önskar. Så larmet går om följande händer;

1. Strömbortfall (då blir det mörkt)
2. Pannan stannar (då blir det kallt)
3. Vattennivåindikatorn aktiveras (då blir det panik)
4. Inbrottslarmet går (då blir vi förbannade)

Vi fortsätter vårt säkerhetsarbete ombord, en punkt som alltid står högt på agendan.

Vi har ytterligare ett larm, en gånggång som går när baren öppnas. Det sköts manuellt och när detta sker blir vi glada. Sen lite runda. Sen lite trötta..Får man skriva vad som helst på en blogg?! Stryk det sista, vi sköter oss alltid. Är det någon som har ett radergummi eller tippex??? Nä hä, då får det väl stå kvar då.

Jobbigt om alla larmen går samtidigt, då springer man runt i mörkret och fryser, får panik och letar efter den djävulen som tagit sig in på båten samtidigt som gånggången går, för då måste man börja le, vingla och gå och lägga sig. Puh!

Två lediga portar kvar, några bra tips för dessa? Tjoppe borde ha ett för när det vankas regn iallafall. Och den andra borde då kopplas till ett svordomsfilter för Helenas skull. Vi får fundera på detta..

Slå i gång-gången!

Tjoppe och Helena

Vi fick ett roligt och passande mail av Leffe, en av våra bloggläsare. Med tanke på alla rördragningar i maskinrummet så är här bra tips för den som ska dra rör i större befattning. Det är nämligen mycket att hålla koll på. Vi tackar Leffe och lägger härmed ut tipsen. Håll tillgodo!

Vi har haft en bra helg, men inte helt utan krångel och hinder på vägen. En del saker rår man på och andra inte. Men överlag så har det gått bra. Som vädret tillexempel. Vad nu detta skulle vara bra för???

Ja ni kan ju tänka er Tjoppes reaktion på detta lapp-mögel. Svordomarna haglade som en bättre bisvärm. Helena gjorde dock en snölykta på kajen som lyste fint på kvällen. Men så nästa dag:

Solen sken gott, även om det låg lite vitt kvar på marken. Vi gick en promenad och lät solen värma våra ansikten.

Och vi kunde fika ute i solen på eftermiddagen.

Januari månad år 2012. Nissan ligger blank.

Vi arbetade mestadels som youtube-klippet visade, med vår golvvärme. Här sköter Helena strömmen till pumpen som pumpar in glykolvatten i systemet.

Tjoppe skötte och övervakade processen. Så här långt gick det ju lysande. Och ena kvällen firades det med..

Skaldjur!! Gott gott och varför denna lyxiga middag mitt i kalla mörka januari. Jo vi hade något att fira!
Tjoppe har tagit Kanalintyget och får nu köra båt i Europas kanaler.

Tjoppe har en liten dröm i livet, att gå i kanalerna runt om i Europa. Och då måste man har certifikat för detta. Nu är det fixat och Tjoppe ligger ett litet steg närmare sin dröm. Ett stort grattis!

Ja nu började vi ju detta inlägg som att det inte bara var flyt som präglade helgen. Jo fylla golvvärmesystemet gick bra, äta kräftor gick bra, så även vinet så det var möjligtvis bara snön som ställde till det.

Men så dagen efter så skulle vi koppla till pannan till golvvärmen. Tjoppe började att koppla ihop systemen. Han hade dagen innan kört till all luft var borta. Bra. Och nu behövde han ström på nytt. Han ropade på Helena att -Kan du skicka ner en strömkabel ner till maskinrummet. Helena stod uppe på däck. Och så la hon kabeln uppe på kanten på lejdaren. Men ångrade sig och tänkte att Tjoppe inte skulle behöva sträcka sig så långt. Och så firade hon snyggt ner det och så PUFF!!! Allt blev kolsvart. En total mörkläggning. Några sekunders tystnad och så säger Tjoppe; -Det blev visst mörkt, jordfelsbrytarn måste ha löst ut och jag fattar ingenting!! Helena ursäktade sig med att -Jag firade bara ner kabeln lite försiktigt, jag gjorde inget. Tjoppe trevade efter en ficklampa i mörkret och så fick han tag på den och kunde kliva upp ur maskinrummet för att gå bort till elskåpet och återställa strömmen. Sen kom han tillbaka och gick ner i maskinrummet igen. Senare kom han upp till Helena, och han såg lite pillimarisk ut och så sa han: -Vet du varför strömmen gick? Helena ville veta. -Jo när du firade ner kabeln så stod en hink vatten nedanför och du lyckades pricka hinken och vattnet! Och så skrattade vi. Helena hade inte haft en tanke på att titta ner i maskinrummet när hon skickade ner elkabeln. Så kan det gå när man är extra hjälpsam.

Tjoppe drog igång golvvärmen. Och hur ingenting alls luft det än finns kvar i ett system som gått runt och runt och tagit bort all luft så kommer det från ingenstans: LUFT!! Nu följer ett evigt kämpande med luften, Tjoppe håller på i timmar, och det är som han säger, som att försöka strypa en ål. Men tillslut, luften försvann och värmen steg i däcket. Vi gick glada runt i strumplästen på däcksgolvet och sa hela tiden imponerande -Vad skönt om fötterna! -Det fungerar! -Underbart! Berömen haglade över oss själva och Herr Golvvärmesystem. Tjoppe kommenterade också i glädjen att det var ju trevligt att detta blev av och fungerade, då idén väcktes av vår båtgranne, halvt på allvar – halvt på skämt att man skulle ju kunna fräsa upp nåten och lägga ner golvvärmerör mellan de gamla plankorna som har varit där länge, några så länge som 50 år. Idén hade verkat befängd och utan egentligt större allvar, men den utvecklades och planerades och iscensattes. Voilà!

Och med detta glädjebesked så avslutades helgen med städning. Maskinrummet och motorn gjordes rena.

Motorn, lister och kablar torkades av och durken skurades. Vi arbetar fortfarande utefter tesen att man ska kunna gå ner i ett maskinrum med vita sockor, och komma upp därifrån fortfarande lika vit om tosserna.

Och vårt maskinrum ska i framtiden, när allt är klart, ha en kombifunktion. Tvättstuga, maskinrum och verkstad. Tjoppe satte ihop sin verktygsvagn och under tiden gick en maskin med tvätt.

Och på båten ska vi bara ha de verktygen vi verkligen behöver. Förvisso en del, men långt ifrån vad människor i största allmänhet släpar runt på i livet.

En verktygstavla, ett skruvstäd och en plats för elverktygen ska till. Sen ska vårt maskinrum bli en sådan fin och ordningsam plats att till och med en guidning med vänner och mingel med en whisky i handen, inte skulle sitta fel. Vi återkommer med bild på slutresultaten när vi väl är där. Kanske med en film till och med. Utan Whisky. Fast det har båten hetat en gång i tiden; M/S Whisky. Jo det blir kanske whisky ändå. En single malt..lagom rökig medan man sjunger med den djupaste röst:

 -Då går jag ner i min källare, där lever jag sällare, för där jag har min gamla volvo-maskin, jag matar metatabletter, i den lyssnar och glömmer tiden och tar ett glas whisky i ångan av maskin.

Fast nu är det ingen ångmaskin, så metatabletterna och ångan stämmer ju inte. Men nästan.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Idag har vi fyllt vatten i vårt golvvärmesystem. I morgon hoppas vi kunna koppla systemet till pannan för att få värme i övre däck. Här bjuder vi på ett filmklipp från vårt maskinrum. Nu är detta vår första filmsnutt så ha överseende med dessa två novisa filmskapare.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Titta, här står en manick som ser rätt konstig ut. Det är en jättestor mojäng med en förnicklad strut. Här är kugghjul och propellrar så vitt jag kan se. Kan du, Tjoppe vara snäll och förklara vad det är?

-Jo svarar Tjoppe att, strömmen kommer in igenom hålet där.  Och går vidare i verket fram till motorn här. Som får driva den här båtpumpens pistong, som sen nu blåser på propellern så går propellern i gång.

-Men jag fattar inte Tjoppe, säger Helena. Kan du förklara mera?

-Jo den går hit den går dit , den går runt en liten bit. Den startas på ett kick, det är en makalös manick.

-Ah, jag tror jag fattar!

-Jo proppellern driver runt ett litet aggregat, som pumpar vatten genom tratten till ett termostat. Som i sin tur leder vatten till ett skoverhjul, som sitter fast i en mast i vårat båteskjul.

-Den går hit den går dit , den går runt en liten bit. Den startas på ett kick, det är en makalös manick.

-Men vad är det för nåt?

-Det är ett båtmaskinrum! Det är ett båtmaskinrum!

Tjoppe ledsnar på att härma  ”Evighetsmaskin”, som ju faktiskt känns väldigt beskrivande för det rådande tillståndet i maskinrummet. Professorn, vi menar Tjoppe, knallar upp och ner för lejdaren med rörkrokar och kopplingar och så löder han och skruvar och mekar. Och så håller han på, nästan som en evighetsmaskin.

Här är senaste rördragningen, som går från köket in i maskinrummet. Och väggen mellan kök och maskinrum börjar komma på plats.

När väggen är på plats så kommer golvvärmecentralen till övre däck att fästas på denne, och så kan vi koppla in värmen så det blir varmt och skönt även här.

Och som en jättestor Rubriks Kub så ska detta hjärta av båten till slut samla och leda och fördela alla rör och slangar och kablar så all funktion på båten förhoppningsvis ska fungera. Det finns liksom ingen Ikea-mall på detta, så lite professor är han nog allt, den där Tjoppe.

I övrigt så har vi fått leverans av våra däckslyktor. Dessa var ämnade för badrummet. Men de var lite för små, tyckte vi när vi fiskade upp dem ur kartongen. Vi beställer nya och behåller dessa två, då vi är säkra på att de kommer till nytta någon annanstans på skutan. Snygga och genuina är de iallafall, så det blir nog bra till slut.

När Tjoppe vandrat upp och ner mellan maskinrum och kajen så gav han tillslut upp och gick över på annat.

Helena och Tjoppe hjälptes åt att skruva upp Vaxholmstavlan. Nu sitter den fastskruvad så nu kan man ge sig ut på nordsjön i storm. Vi skålade för tavlan och för vår båtkonsult Felix af Lysekil, som fyllde år. Hipp Hipp Hurra!

Det kan nog tyckas att det inte händer så mycket på båten nu. Men det ligger evighetstimmar bakom maskinrumsmekandet. Nu närmast på agendan så står att testköra tvättmaskinen i skarpt läge. Vi ska tvätta vår första tvätt.

Det blir nog första gången i livet det blir roligt att tvätta!

På kontrakurs!

Tjoppe och Helena

Livet på båten går vidare på det nya året. Vi arbetar smått. Små arbeten som är kopplat med funktioner. Installering av tvättmaskin, gråtank, golvvärme uppe, handtag till dörrar och fönsterhakar till de öppningsbara ventilerna, el för att få ljus och diverse för att få igång dusch ombord. Det är många små moment, men minst lika viktiga.

En av dagarna hade vi inte hjärta att påbörja arbetet ombord, för solen sken från en knallblå himmel och vi var bara tvungna att ta tillvara på dagen. Det blev en promenad i närområdet.

När vi hade gått några steg så vände vi oss för att få en helbild på båten. Tjoppes kommentar var; -Det är inte klokt så ful båten är. Men detta är ju inte helt sant, båten är fin men överbyggnaden ser högst tråkig ut. Men nu räknar vi ner i veckor tills vi får riva den.

I synnerhet efter denna höst och vinter så ser övertäckningen rolig ut. Det är trossar, snören och tampar mest överallt. Taket är surrat, fendrarna är många och förtöjningarna är ännu fler. Som ett spindelnät där båten är den svarta änkan (har hon varit gift månne?) där hon sitter i mitten. Även mellan betongsuggorna och kajkanten går det linor med däck hängandes, det har bara passerat några dagar sedan senaste stormen. Och orsaken är som sagt det eviga blåsandet. Aldrig under vårt båtliv har vi varit med om så många och hårda stormar, inte undra på att det blir många snören att hålla reda på. Men det är varken vinden eller vattnet som är skadlig för båten, den är byggd för att klara nordsjön. Utan det är kajen som båten ligger vid, och så denna överbyggnad som ger båten ett enormt vindfång. Som värsta ladugårdsväggen reser den sig ur havet. Och som det har gungat.

Mitt på dagen, och solen orkar inte så högt upp på himlen. Men den värmer lite och så detta ljus, som bokstavligen knockar en. Hamnen ligger stilla, bara några enstaka fåglar hörs. På tal om fåglar så är Tjoppe osams med traktens fjäderfolk. Han köpte en säck solrosfrön till Andy och Andelina och Måzart och hans dam. Tillräckligt så även Håkan Kråkan skulle få lite. Och när fåglarna dyker upp så kommer Tjoppe ut och kastar solrosfröna till dem. Då sticker de iväg! Nästan demonstrativt så vänder de och drar när Tjoppe närmar sig med maten. Tjoppe förstår ingenting och nu står en säck med solrosfrön och väntar in fågel-hungern.

Våra steg tog oss till stranden, till stadens handikapp-bad.

När vi stod där och blickade ut över havet så sa vi att om vi hade haft båten klar nu, då hade man åkt ut denna vackra dag och lagt sig därute med en påse bullar och ett metspö.

Väl tillbaka vid båten så blev det dags för solnedgång, och den skämdes inte för sig heller.

Inne på båten blev det först en fika. Hemmagjord sockerkaka och kaffe. På nya året så har vi lovat oss att inte frossa lika mycket i fikabröd som föregående år. Sagt och gjort, vi åt inte upp hela kakan.

Därefter så arbetade Tjoppe med att installera tvättmaskinen. Helena röjde och stuvade på båten. Ordning och reda är ett måste på en båt. Dagens inköp blev en stång till duschdraperiet, nu kan vi snart ta en dusch ombord.

Stången väntar nu på att kapas, den är för lång för att kunna monteras. Och draperiet ska kapas på hälften och sys upp, för även det är för stort. Praktiskt nog får vi ut två draperier på detta sätt.

På något sätt så tar då dagen ändå slut.

I väntan på våren!

Tjoppe och Helena

Det har varit lite lugnt på dokumentationsfronten på båten. Inte bara inläggen har väl lyst något med sin frånvaro utan så även renoveringsarbetet. Visst har vi jobbat framåt men det kom ett nyår emellan. Denna övergång mellan år 2011 och 2012 firade vi med vänner i Falkenberg. God mat och dryck och skål vid tolvslaget. Och sen åkte gitarrerna fram och det sjöngs och skrattades till halv fem på morgonen. För de som känner Helena väl, så är detta något av ett världsrekord. Hon brukar gå och lägga sig tidigt, men visst, halv fem – det är tidigt! Och i och med att vår ungdom numera har passerat så kräver ju detta lite återhämtning så nyårsdagen blev mycket stillsam. Mat och sömn och..nä just inget mer. Jo vi var faktiskt till Lövstavikens båthamn och tittade till lite båtar. Mycket trevligt. Redaktionen stannade till och frågade lite närmare kring nyårsfirandet:

-Vi har förstått att nyårshelgen var trevlig, kommer ni orka fortsätta bygga under 2012 nu eller har ni fått mer smak för fest och lättja nu?

-Jag tror det är lugnt, svarar Helena, som rufsar runt i sitt nyvakna hår. Man anar lite heshet i rösten och hon visar upp sina ömma fingertoppar efter en natts gitarrspelande.

Tjoppe lägger till att;

-Nä detta var planerat, att ta en brejk från bygget. Vi är åter på banan. Men faktum är att vi har planerat in nya året rätt så väl. Både om vad som ska byggas men där det ska även rymmas lite mer ledighet.

Redaktionen frågar vidare:

-Har ni avlagt några nyårslöften?

-Löften och löften, börjar Tjoppe. Jag kallar det mera önskemål. Jag har tänkt att jag ska hinna läsa ett par böcker eller två under året. Fokus på båten har gjort det omöjligt tidigare, men nu börjar vi ju kunna knyta säcken och det återstående arbetet är inte fullt så betungande som tidigare, även om mycket återstår.

-Det ena utesluter inte det andra, fyller Helena i. Se som nu i helgen, vi hade fantastiskt trevligt under nyårsnatten. Får man hälsa??

-Eh..javisst!

-Då vill vi hälsa och tacka ToH för en fanstastisk kväll, natt och morgon. Vi hade så fantastiskt trevligt, och detta gör vi gärna om. Men inte varje vecka, för man har blivit lite för gammal för att nattsudda.

-Så kan man säga att nyår blev en blöt historia? Reportern ser väldigt nyfiken ut när han ställer frågan.

-Precis lagom, skulle jag säga, kontrar Tjoppe. Vi var nog så gott som nyktra när vi gick till sängs. Det blöta stod nog havet självt för.

Repportern ser lite besviken ut. Han ville nog gärna höra lite smaskigheter från båtbyggarparets nyårsnatt.

-Så det var egentligen mest båtar på temat fast det var fest?

-Ja det kan man nog säga, svarar Helena. ToH är högst involverade i båtlivet precis som vi. Och så var det bland annat hummer på menyn, och det är väl marint om något.

– Ja, och på nyårsdagen gick vi ner och tittade på vår båts systerfartyg Vrenen som ligger där ensam utan att någon håller en vårdande hand om hennes framtid. Båtarna kamperade ihop när de gick som passagerarfartyg mellan Torekov och Hallandsväderö på 90-talet. Det är lite sorgligt att ingen vill satsa på att få henne i ordning, och nu är båten i stort behov av att renoveras. Tiden är knapp om man fortfarande ska kunna rädda henne.

-Ja hade vi haft ett par miljoner över så hade vi tagit oss an henne, flikar Helena in. -Konstigt då båten har aldrig varit våran, vi har aldrig åkt med den, men ändå känner vi med henne. Sen springer Helena runt och leker tittut mellan tegelmurarna.

Får man ta en bild på redarparet, vill fotografen veta.

-Självklart svarar Tjoppe, och kammar till sitt hår.

-År 2012 blir ett bra och roligt år, berättar Tjoppe. Dels ska vi ta av övertäckningen när våren kommer. Och vi ska få till sittgrupperna i matsalen, för att nämna något.

-Och på soldäck vill jag ha ett par solstolar, fyller Helena i. -Nu längtar vi till våren och det är skönt att vi är inne på nya året.

Innan vi lämnar Vrenen så tittar vi till på den sorgliga fendern och skrovsidan på båten.

-Att hon klarat höstens stormar är ett under! Tjoppe fortsätter; -Min gamle far som är en mycket vis person säger alltid att alla båtar är underbemannade. Och det är sant, det är ständigt pyssel, måla och laga och underhålla.

Vi lämnar Falkenberg och tar oss till M/S Orskär som gått ett betydligt trevligare öde till mötes. Ett par renoveringshungriga gamla klasskompisar från Stockholms Skärgård hittade henne och blev kompis med den gamle fiskeskutan.

-Man lämnar inte en kompis i sticket, det gäller även båtar. Helena kväver en gäspning, och man anar nattens bravader. -Och vi är som de tre muskutörerna! Tjoppe trivs som får dela sitt liv med två kvinnor!

Tjoppe visar vägen ner till maskinrummet dit aktiviteten ombord varit koncentrerad den senaste tiden.

-Ja här är jag i skittanken. Men det är inget gråvatten i den just nu som tur är. Vi håller på att installera den permanent nu.

-Och nu har du placerat dig själv där, ser du dig själv som avfall?!

– Nä, det gör jag aldrig. Men kanske lite på en nyårsdag då man är rätt så mosig efter nattsuddet.

Helena som tycker att reportern är lite otrevlig gör Tjoppe sällskap.

-Se här sitter jag, ropar Helena. Vi är på varsin sida om skottet i tanken för att skruva från varsitt håll. -Du förstår, att vi har inga långa babianarmar, och vår giraff har helgledigt så då återstod bara att hoppa ner själv.

-Jo Helena är bra att ha i trånga utrymmen, svarar Tjoppe. -En gång när vi skulle göra rent i kölsvinet så stoppade jag ner henne där på måndagen och plockade upp henne på fredagen. Sen var det rent som bara den under durken.

-Nu har jag kopplat rör, berättar Tjoppe vidare. Det är avluftning  och sen ska man kunna koppla in sig på kommunens avlopp i de hamnar man kan det. -Det har vi faktiskt här i Halmstad vilket är förträffligt. Och som ett andra alternativ så kan man ringa slamsugarbilen. Vi har även en pump i tanken också, så man kan spola ur och tömma för service och underhåll.

-Ja behöver man hoppa i och meka så vill jag gärna ha någorlunda rent, och en klädnypa på näsan, svarar Helena.

Helena visar genomföringarna på utsidan om styrhytten. Och så berättar hon: -Det smala röret är avluftningen. Vi ska fortsätta leda upp röret längs med styrhytten, och den avslutas med en krök en bra bit ovanför huvudhöjd. 

-Ja för annars luktar det inget vidare! Säger båtbyggarparet och så stänger de båten för mera inspektion.

-Nu måste vi gå in och vila oss, förklarar Tjoppe.

Reportern och Fotografen blir utestängda från båten och de står ett tag och funderar på om de ska få sig en intervju med giraffen på taket. Men han ser högst ointresserad ut och tidningsfolket ger upp. Reportern säger till sin fotograf: -Ja det där var ju ett intressant bygge. Och den där Tjoffe verkar ju vara en händig prick.

-Tror du verkligen han stoppade ner Helena i kölsvinet en hel vecka med skurborste och en spann vatten? Undrade fotografen.

Så nickade de båda samstämmigt, jo, så var det nog.

De vänder sig om och tittar över axeln mot båten när de går mot stadens centrum. Och ur skorstenen ringlar sig en rökpelare. Inne på båten har Helena och Tjoppe satt fyr i kaminen och värmen stiger medan det görs varma smörgåsar i ugnen och de slår sig ner i salongen för att se en film och kanske slumra lite. Reportern drar jackan om kroppen och huttrar och fortsätter sina stora kliv i snålblåsten och han tänker att detta var ju just en skitbra början på det nya året.

Gott Nytt År!

Tjoppe och Helena

Med en ny kamera så blev det en trevlig juldag, med en uppfriskande promenad, mera god mat och lite jobb på båten. Passade på att ta lite kort runt omkring på vår skuta och bjuder här på ett potpurri från vad kameralinsen såg.

Ännu en dag med tämligen varmt väder, men solen orkade inte riktigt lysa lika mycket som dagen innan.

Litet test med vidvinkelfunktionen på kameran, detta ska givetvis utforskas närmare.

Ett litet besök i vårt badrum..

En designad värmeljusstake som var en julklapp passade alldeles förträffligt i badrummet. Vi provade tända ljuset på kvällen och varje toalettbesök blev betydligt trevligare än annars.

Ett besök i vår salong, sedd från fören sätt.

Vinflaskorna fick stå ut med att vi tände upp för lite fotografering. Till vänster så ska vi ha ett skåp som den höj och sänkbara TVn ska bo i. Till höger så ska det till med ett par små soffbord. Lampor och el står högt på agendan. Och vår kamin, ja den syns tyvärr inte på bilden.

Salongen när vi släckt ner och bara golvbelysningen är på. Det känns nästan som att gå på en landningsbana med ljusen på sidorna.

Den främre hytten..

Vi är på jakt efter passande möbelbeslag, och har inte hittat det vi söker ännu. Och tittar man noga på bilden så ser man våra nya nattduksbord. Jo lite snickrat blev det allt under julhelgen.

Stora hytten sedd lite från sidan.

Ja detta var lite av vad som finns att finna under däck. Lilla hytten är inte tillräckligt iordningställd för att få platsa på en bild här. Och sen så finns ju maskinrummet på andra sidan skottet, bakom badrummet och lilla hytten.

Ovan däck håller vi på med som bäst, med lister, fernissande av trösklar och inom kort så ska sittgrupperna komma på plats och räcket kring trappen. Baren och köket blir det sista på insidan. Men sen finns såklart detaljer kvar. Många många detaljer…

Några bilder från färdigställandet av nattduksbordena.

Här snickras det för glatta livet. Och vi passade samtidigt på att stuva ner lite lådor med sällan-saker under sängen.

Smart liten öppning där man kan lägga in sin bok och mobiltelefon. På sjön ska man kunna surra och sjösäkra allt.

Vi ville trots flitet inte förta oss denna dag. Så vi rundade av ganska tidigt med att äta Jungman Janssons Frestelse. Den gick inte av för hackor. Och till det julöl, en lilling och en knäcke med lagrad ost. Så lite en har så gött en mår.

Mmm..och efteråt så klappade vi oss på magen och kom överens om att nästa år, ja då får vi nog tagga ner lite vad det gäller fikabröd och mängden mat. Annars kommer vi inte orka färdigställa båten.

Sen blev det lite film innan vi gick och la oss. Man kan ha det rätt så bra fast båten är långtifrån klar.

Jungman Jansson på besök!

Tjoppe och Helena

Julafton har passerat på vår båt. En riktigt mysig jul, båten i sig är en stämningshöjare. Med sovmorgon, nästan hela förmiddagen så tog vi oss upp och ut på kajen och möttes av strålande sol och närmare tio plusgrader. Solen värmde gott och Tjoppe stod först i jacka men därefter bara i skjortan på kajen och njöt.

Hamnen i Halmstad den 24 december 2011. Vindstilla och sol och för årstiden extremt varmt.

En glad Tjoppe ringer det årliga samtalet till Matte. Ingen jul utan att fått prata av sig med den föredetta arbetskamraten från SAS-tiden.

Helenas dotter kom över och klädde granen. Vissa problem hade hon då granen snurrar. Fäst i taket och inte ståendes på däcket så har vi en trevlig gran där inte bara kulorna gungar lite betänkligt, utan hela barr-ruskan. Som dansare hon är, med full kontroll över sin kropp, så envisades hon med att hoppa över hålet/nedgången till undervåningen. Till mammans stora förskräckelse. Och hon hoppade några gånger extra för att retas.

Innan julfestligheterna kunde börja på riktigt så åkte Helena iväg för att hämta julklappen till Tjoppe. Och inne i stan så möttes hon av en bil, en cabriolet som hade cabbat av. Vilken fantastisk syn, så varmt den 24 december att man firar det med en runda på stan i sin öppna bil. Tyvärr var inte kameran med så tillfället kunde förevigas.

När det närmade sig Kalletid så förbereddes köttbullesmet och skinkan griljerades, bordet dukades med julmust, julöl och snapsar. Och allt annat som hör till. Och sen var klockan 15. Och vem kommer då? Kalle, godis och glögg framför en sprakande brasan.

Sen avlöpte resten av dagen i bästa anda. Massa god mat och dryck och sen kom faktiskt jultomten. Men han hade ett sjökort i handen och svor på finska för han hade tappat bort sig på sjön och visste inte var han var längre. Men en säck hade han, och när han öppnade den så visade det sig att den innehöll skräp och sopor. Tomten vände efter ett tag, försvann ut i vintermörkret utan att ha haft någon julklapp med. Vi skrattade gott, alla utom Tjoppe för han missade tomten just när han kom förbi. Tjoppe hade gått en promenad för han var så mätt efter middagen.

Nu hittade vi våra julklappar under granen så tomtens konstiga besök blev mer som en extra krydda. Vi hade tackat nej till soporna, innehållet i säcken bestod av sådant vi har själva på båten, lite rester från elkablar, tom skruvlåda, beganade trasor osv. Han verkar bygga en del den där tomten.

Julklapparna är få och sparsamma. På båt kan man inte äga för många ting. Och vi måste verkligen värdera det vi har och äger. Så det var stor omtanke kring innehållena. Helena fick en ny kamera, den gamla med blästersand i har blivit så svåranvänd då den måste dunkas i relingen fyra gånger innan man får igång den. Och med flera tusen bilder tagna under byggtiden så var det en mycket uppskattad och välbehövlig present. Och Tjoppe då, jo han fick tillbaka sin egen tavla. Den är med ett Vaxholmsmotiv, vår uppväxtstad och den har tidigare bott i en glasram med clips och hängt i vår lägenhet. Inget vidare att ha den på båten så nu hade Helena ordnat till en rejäl träram med passepartout. Och motivet var behandlat för att skyddas och hållas för framtiden. Så nu kan den skruvas upp på båten och Tjoppe kan fortsätta njuta av tavlan.

Tämligen svårt att få till en bild bra, utan att det reflekterar i glaset för mycket. Bilden är tagen med den gamla kameran. Men visst kommer tavlan göra sig bra på vår skuta. På motivet så ser man Helenas brors bostad, och Tjoppes mamma ska vara den blonda tjejen som står vid fiskare Janssons båt nere vid hamnen. När vi två växte upp så gick vi ibland och köpte fisk, en varsin nyrökt böckling och åt. Lite udda beteende kan tyckas, att två fjortonåringar faller för fisk och inte godisaffären. Men vi köpte godis också, nötcreme var favoriten. Ja det var tider det, vi har många gamla minnen vi delar på. Vi tackar Gallerix för det fina arbetet med tavlan, att den nu både håller och förskönar i framtiden.

Något byggande blev det inte av denna dagen, men inför julen så hade vi faktiskt putsat lite som sig bör.

Vårt tanklock hade fått sig en putsning och sken nu så fint lagom till jul.

Nöjda med en underbar julafton så ser vi nu fram emot att få hoppa i lite arbetskläder och bygga lite. Det är bland det roligaste vi vet. Och med gran och god mat i kylskåpet så kommer det bli till en fröjd de närmaste dagarna, lediga och allt!

Finns det några snälla barn här?

Tjoppe och Helena såklart!