Fri Som En Fågel

Luffarvisan i Astrids Lindgrens Rasmus på Luffen känner väl alla till. Och det är lite så som vi känner. ”Fri som en fågel, fri som en fågel”. Av den enkla anledningen att vi nu har gjort oss av med en massa saker. Och saker kräver tid och helt plötsligt upptäcker vi att vi har en massa mer av tid. Bara att inte äga bilar och båtar spar enormt med tid. Nu har vi bara den sista bilen kvar att avyttra, men det finns en kommande ägare som väntar på den bilen och som vi kan släppa över den till när tiden är mogen.
En fantastisk bild.
 
Vi kommer att lämna Lysekil inom kort och göra några trevliga stopp på vägen, vart får ni bli varse om. Men sen blir det Halmstad där vi blir stationerade ett tag för lite jobbuppdrag och socialt umgänge med vänner o familj.
 
Med den ideligen minskade todo-listan så tog vi gårdagkvällen till en lång härlig promenad, solen hade tittat fram. Vi var ute i över en timme och promenerade. Och när vi kom hem dök barndomskamraten med sin kärlek upp spontant, så vi slängde ihop en fisksoppa som vi njöt av alla tillsammans under trevligt snack. Tack för besöket S och T.
 
På vår promenad så träffade vi på en stendöd mus brevid en hummertina. Hade den stackarn månne förätit sig på hummer eller var hummertinan en gigantisk musfälla, något nytt på marknaden som vi missat? Vi blev inte riktigt kloka över musens öde. Ja sånt har man tid att fundera över nu.
 
Liten roligare sak är att man hinner leta upp förvildade blommor som man kan plocka. På en allmänning intill en hög med bråte, där det tidigare troligtvis har stått ett hus, växtre det fina påskliljor. Det blev en bukett med hem.
 
Idag ska vi skaffa lite saker att ha på reserv, dels till spisen men även lite filter till motorn.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

Ett Levande Verktyg

Vi har haft inplanerat lite service på motorn. Byta olja och filter, men vi har väl dragit på det lite för oljepluggen på vår Fordmotor sitter i det närmaste under motorbädden. Det är krångligt värre, svårt att komma åt och trångt som i japansk tunnelbana. Man kan förvisso suga ur oljan uppifrån men då får man inte riktigt ur all olja så det går bort när halva besättningen är en ybernoga flygtekniker. Tidigare ägare har löst det med att lyfta upp hela motorn. Inte gjort i en handvändning, en sådan enkel sak som ett oljebyte blir ju till värsta projekt helt plötsligt. Och kan vi bara få ur pluggen denna gång utan det drastiska tilltaget att lyfta hela motorn, så kan vi tillverka ett specialverktyg för de kommande gångerna.
 
Men i Tjoppes verktygsarsenal så har han ett kort i rockärmen, ett specialverktyg som han ibland får ta till. Verktyget kräver vård och omsorg och får absolut inte förvaras i någon låda. Och verktyget är varmt och mjukt, ingen ädel metall direkt. Ingen metall alls faktiskt. Verktyget heter….TAA DA! (trumvirvel) : HELENA
 
Jo, genom åren så har Helena skickats in i trånga utrymmen. Som en liten ål har hon tagit sig fram, bakom tankar och motorer och skruvat och fixat. Nu var det dags igen. Men att ha ett levande verktyg kräver vissa egenskaper hos denne:
 
Vighet
Smalhet
Får ej vara klaustrofobisk
Vana att hantera verktyg
 
Sen att verktyget kan laga god mat och servera en gin o tonic är bonus.
 
 
På väg upp efter utfört uppdrag. Nu kan oljan rinna ur medan vi kan tillverka ett specialverktyg till oljepluggen.
 
Helena har några gånger i livet tänkt trycka upp en tröja till sig med texten:
 
Riktiga Kvinnor Luktar Diesel
 
Men det har inte blivit av. Kanske ska hon slå ihop sig med Öckerövännen som är lite av samma skrot och korn och de beställer en varsin.
 
Ja så nu får motorn sig en översyn. Ny impeller, nytt oljefilter och ny olja och allmän koll.
 
Och förutom den tekniska kreativiteten så måste ju ordlekarna och ramsorna får sitt. Den gamla visan som Moraträsk sjöng om Upp på våran gård, där står en gammal Ford. Nu har vi dammat av visan och gett den en ny passande text. Håll till godo. Och Skepp o Hoj and Over and Out!
 
Inn´ på våran båt, där står en gammal Ford. Utan hjul men dock ett däck. Motorn den är jävla fräck. Den går ej på terpentin, delar diesel med kamin. Och tittar man under motorn sig, så ligger där en tjej.
 
Tjofadderittan hej!
 
 
 
 

Kollaborativ Ekonomi

Har du inte hört om Kollaborativ Ekonomi så lägg det på minnet. Det är något som är på frammarsch.
 
Man skulle kunna tro att vi två är lite bakåtsträvare, ett medelålderspar som är emot utveckling och helt plötsligt vill sluta konsumera. Och detta gör vi genom en protest där vi sätter oss i en segelbåt och självstraffar oss med knappa resurser. Nä nä nä, så är det inte. Flera sidor av ett långseglarliv bygger just på Kollaborativ Ekonomi. Se bara företeelsen där vi seglare byter böcker med varandra ideligen. Bokhyllan är begränsad och alla böckerna är lästa och sannorlikheten att hitta en svensk bok i bokhandeln utomlands är högst begränsad. Då är det ju utmärkt att när man träffar på andra långseglare i vikar och hamnar, att man byter lite av de böcker man har med varandra för att kunna fylla på med ny underhållning. Riktigt smart.
 
Kollaborativ Ekonomi, eller delandets ekonomi skulle man kunna uttrycka sig, finns på flera plan i samhället idag och det poppar upp nya företag ideligen som är sprungna ur ett kollaborativt tänkande. Alla de fenomen som samåkning, att bo i kollektiv och faktiskt en gemensam tvättstuga i ditt bostadsområde är exempel på delandets ekonomin. Således inget nytt. Men något håller på att hända. Då Kollaborativ ekonomi till största del var något som anammades hos vänster- och miljösympatisörer så har kollaborativa lösningar börjat ploppa upp inte minst bland unga välutbildade som gärna tar hjälp av modern teknik och utvecklar.
 
I takt med att det moderna samhällets framväxt kunde en medelklass frigöra sig fran det traditionella delandet såsom spårvagnen, badhuset, tvättvinden och frysföreningen. Nu kunde alla ha egen bil, eget badkar, egen tvättmaskin och egen frys. Men nu har masskonsumtionssamhället börjat bli mättat och allt fler har fått upp ögonen för konsumtionens baksidor. Inte bara ekonomiskt utan även socialt. Idag söker sig främlingar i större grad sig till varandra där man delar tjänster med varandra. Digitala plattformar, omdömessystem och betaltjänster har gjort det enklare för främlingar att dela, hyra, låna och byta resurser. Det kollabora inslaget bygger på att människor i någon mening är medskapare av varorna eller tjänsterna snarare än passiva konsumenter som köper en standariserad vara.
 
Några exempel på bildelningsplattformar.
 
Skjutsargruppen startades av en grupp studenter och har idag ca 60.000 delare på hemsidan. Skutsargruppen har samarbete med vissa kommuner och län. Principen för samåkningen är att resenärerna delar lika på kostnaden eller att medåkaren blir bjuden, något vinstintresse finns inte.
 
Flexidrive är den största plattformen för att hyra en grannes bil. Hemsidan som startades 2011 erbjuder bilägare som är villiga att hyra ut sin privata bil. Företaget har avtal med ett försäkringsbolag som tar över försäkringen under hyrtiden.
 
Car2go är ett nystartat projekt i Stockholm där 240 små tvåsitsiga Smart-bilar finns att hyra. Lediga bilar söks via en karta i appen. Bilar kan stå nästan var som helst i city. Med en kod kan man boka och låsa upp bilen med telefonen.
Man kan således lämna bilen där man vill förutsatt att det är inom Stockholm och nya hyrare hittar via karta i appen (via GPS) där man ser vart bilarna står. Och de är således så många att det brukar finnas någon nära.
 
Man kan ju tro att detta skulle ta udden och slå ut en del av kollektivtrafiken men det är precis tvärtom. Utanför Karlstad i ett mindre samhälle gick byborna ihop och började samåka till och från stan. Nästan alla pendlade från byn dagligen, och bussen gick med glest schema. Den kvinnan som grundade idén hade svårt att få i hop det med logistiken hemma och familjen stod inför behovet att behöva ha en till bil i hushållet. Genom samåkningsgruppen så klarade hon nu att fylla behovet utan ännu en ny bil som till största del ändå hade stått oanvänd. Nästan hela byn använder sig utav samåkningen och ibland så åker man med ena sträckan på morgonen men hittar ingen samåkning tillbaka som passar i tid och då tar man bussen hem. På så sätt har kollektivtrafiken blivit flitigare använd och bussturen står inte längre hotad inför nedläggning.
 
Till det faktum att nästan alla bilar står stilla, 96 procent av tiden står den oanvänd och i snitt transporterar varje bil 1,2 personer. Om man såg på Sveriges bilflotta som en maskinpark i en industri så skulle chefer och ekonomer genast sätta in effektiviseringsprogram.
 
Ta kläder tillexempel.
 
En skandinav konsumerar i genomsnitt 15 kilo kläder per år. ca 35 procent över det globala genomsnittet. Man har mer än 120 plagg i garderoben men använder endast en femtedel av dem regelbundet. Och för varje plagg vi shoppar går det år tonvis av resurser. Bara för att tillverka ett enda par jeans så går det åt 3625 liter vatten, 3 kilo kemikalier och 13 kvadratmeter landyta. Svårt att få en bild? Det är som att gå runt med tre mjölpåsar med kemikalier kring dina ben. Och om resten av världen börjar shoppa så mycket som vi så kommer vi behöva stå med två och ett halvt jordklot år 2050. Det här vet vi, men trots att vi inte behöver fler par byxor och vet att det är dåligt för miljön så kan vi inte låta bli att köpa mer, köpa nytt.
 
Men kanske är något på väg att hända. Second hand har blivit inne. Klädeshandlare har lagt till uthyrning av modekläder som en del av sin verksamhet, Filippa K erbjuder att man kan få hyra modekläder. På så sätt gagnas såväl designare som vill nå ut med sina skapelser, kläderna slits inte utan hyrs ut många gånger innan de är uttjänta och för hyraren så är det en möjlighet att utöka sin garderob utan att äga. Ska du på fin middag eller en anställningsintervju så kan du hyra snygga kläder för ändamålet och sen lämna tillbaka. Du behöver inte tvätta och du behöver inga stora förvaringsytor hemma.
 
Grundarna till Klädoteket, Sara Habte Selassie och Louise Eriksson. http://www.kladoteket.se
 
Plattformar för att hyra mammakläder, sportsutrustning, leksaker, verktyg, mat och turism poppar upp som popcorn på marknaden.
 
Andra plattformar är små nystartade företag som delar på hyreskostnaden, delar på kopiator, delar på fikarum och kök, delar på kontorist där de anställt en gemensamt. Delar konferensrum. Unga företagare som helt plötsligt får arbetskamrater och socialt trevligt istället för att sitta ensamma någonstans. Man har sitt privata kontorsrum men i övrigt så delar man andra gemensamma behov som annars kanske inte skulle kunna möjliggöra företagets första år då man är känslig för kostnader. Ett exempel är Science Park som idag finns över hela landet. SISP grundades 2005 genom en hopslagning av de två ideella föreningarna SwedSpin och SwedePark. Idag driver de närmare 80 innovationsmiljöer över hela Sverige.
 
Idag finns delandets ekonomi inom en rad tänkbara och otänkbara områden. Den mest fashinerande plattformen måste vara Wikipedia som är ett gratis uppslagsverk på nätet. Artiklarna skrivs och kvalitetskontrolleras av dess användare och den är öppen för alla. Den granskas av den stora massan och redigeras ideligen. Det är världens mest uppdaterade uppslagsverk som ingen bok i närheten kan jämföra sig med. Den skrivs av inte bara experter utan även av vanligt folk för att på så sätt få in andra aspekter på kunskapsområdena, såsom tillexempel sociala. Och det fungerar. Man är inte osams om dess innehåll utan vi rättar oss själva för att ideligen få fram den mest aktuella och sanna kunskapen. Så devisen om att det blir sämre soppa av flera kockar stämmer inte alltid.
 
Så konsumtionen håller på att förändras och modet kring att äga allt själv och där vi försöker bräcka varandra i att äga mest och dyrast ligger inte riktigt i tiden. Unga människor har inte längre samma förmåner och förutsättningar om efterkrigstidens barn fick och man finner nya vägar för att kunna fortsätta leva med samma standard. Detta gynnar inte minst miljön, och för de företag som lever på snabb konsumtion får ju liksom alla andra på marknaden rätta sig efter de vindarna som blåser. Marknaden styr men förhoppningsvis så börjas det tillverka mer hållbara produkter som vi behåller längre och som inte bidrar till enorma sopberg. Det märks på många platser, idag strävar man efter riktig och bra mat, leksaker som inte innehåller gift, kläder som producerats under mänskliga förhållanden… Den lilla människan låter sig inte längre luras av etablissemanget och industrin. Man ifrågasätter och finner svar själv och i och med det lösningar. Vi människor litar inte enkom på forskare och myndigheter. Vi ser att korthusen falla kring en del gamla sanningar som inte visade sig stämma. Idag rasar debatten kring tex fett och socker, kring statiner och kolesterol, som båda visat sig stå på svag grund. Kommerciella intressen bromsar möjligheterna att ta fram och utveckla sanningarna. Men likt Wikipedia så söker vi själva och köper inte allt som påstås, vi människor kräver bättre forskning av oberoende forskare. Allt kan inte säljas med mördande reklam idag, den konserverade gröten full av tillsatser är hotad till existens. En jädrans tur!
 
Kollaborativ Ekonomi – Lägg det på minnet! Sammanfattningsvis är du inne om du lånar, återanvänder, hyr och lagar din saker! Kollaborativ ekonomi betyder samarbeten och möten med människor, det stävjar ensamhet och stärker sociala band. Tillsammans är vi starkare.
 
(För den som vi läsa mer så kan man söka via Naturskyddsföreningen)
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Packat o Klart

Nu har vi lösenordsskyddat bloggen. Några av er har undrat varför men en stor anledning är att vi nu står inför att kapa trossarna till vår segelbåt S/Y Wilma och låta vinden föra oss till varmare breddgrader.
 
Wilma sjösatt igen efter några dagars underhåll uppe på land.
 
En dröm ska få gå i uppfyllelse, harmoni ska skapas där stress och det moderna livets för höga tempo inte gör oss människor gott, hårda år av arbete ska äntligen får skördas, nyfikenheten och leklustan ska få vakna, upplevelser ska avlösas… Vi ska investera i tid och i oss själva.
 
Under vår resa så kommer vi leva ett betydligt mer analogt liv med perioder där vi inte har tillgång till de vanliga moderniteterna såsom internet, telefon och annat digitalt. Bloggen blir därför inte bara den sidan där vi lägger upp våra resereportage, utan även den plattformen där vi förmedlar oss till familj och vänner. När vi  väl kommer åt internet och telefon så blir det svårt att börja ringa runt till alla och meddela att man mår bra och att vi flyter. Därför kan vi via bloggen lämna meddelande, tillexempel till våra barn. Vi känner att vi behöver kunna vara mer personliga i bloggen, och kanske om det behövs lämna ett personligt meddelande till någon över sidan. Och då ska bloggen definitivt inte stå öppen till allmänheten. Alla ska kunna känna sig trygga med att det är en liten grupp närmast oss som läser och följer våra äventyr.
 
Bakom oss har vi ett år fyllt med förändring, tyvärr även ohälsa och dödsfall i familjen. Vi ser många i vår omgivning som drabbas av cancer, hjärnblödningar, stress, åldersdiabetes medmera. Vi har ju helt enkelt kommit till den åldern, 50, då man tar del två av livet. Den delen då kroppen påtagligt bryts ner, syn och hörsel försämras, förslitningarna ger sig till känna. Man kan inte längre ta livet för givet. En av våra vänner drabbades nyligen av en hjärnblödning. Och han har tjatat i många år. Varje gång vi setts har han sagt:
 
– Har ni tankar på att långsegla, så stick nu! Innan ni blir för gamla och det kanske är försent! Vänta inte.
 
Det sitter som ett mantra hos oss. Vänta inte. Vänta inte.
 
Så vi vill inte vänta. Vi vill leva länge och friska.
 
Vi avstår från en massa materiella ting, en rad sammanhang med nära o kära, trygghet, vi får ingen inkomst och vi kliver utanför ramen vilket inte riktigt är socialt accepterat. Men vi slipper ställa klockan på ringning varje morgon, vi slipper räkningar (internet och försäkringar bara) och vi slipper att vara beroende av affärer, shopping och att äga en massa onödiga ting som ska vårdas och skötas. Vad vi har är segelbåten, lilljollen och två minicyklar. Och vårt bohag ombord på tio och fyra meter.
 
Men att segla är ett arbete i sig på många sätt och inget är bekvämt och saker löser sig inte med att trycka på en knapp på väggen. Vatten och diesel ska bunkras. Mat ska vi få tag på, gärna egenfångad fisk, men definitivt när det går, bra råvaror och lokalt odlade från platser vi passerar, och maten ska kunna få plats i vårt begränsade utrymme i kyl och frys och resten på sköns alla uppfinningsbara platser. Torrvaror och konserver kommer att kunna hittas på de mest uppfinningsrika ställena ombord, stuvutrymmena kommer att fyllas till bredden. Vi lagar mat på vår dieselspis. Vi har ingen ugn. Här får man ha fantasi. Båten drivs på 12 volt. Sol och vindkraft. Men vi har en omformare som ger oss 220 volt för kortare stunder, och när vi ligger i hamn så kan vi koppla upp oss på landström. Fast målet är att så mycket som möjligt ligga för ankare. Vi har ingen dusch, vi har ingen tvättmaskin. Men vi kommer att kunna hålla oss rena och hela ändå. Båten kommer hela tiden att behövas underhållas, saker går sönder och slits. Vi har en hel verkstad ombord vilket är lyx.
 
Vi ser egentligen inga bekymmer alls, man kan inte få allt i livet och man får göra sina val. Vi tvekar inte en sekund på vårt val.
 
Men i övrigt, som en enda lång oändlig tidning av märket Vagabond. Upplevelser 24 timmar om dygnet. Nya platser, nya människor. Gah! Vad det inte detta man drömde om som tonåring. Att se sig om i världen. Vi håller på så länge vi tycker det känns skoj.
 
Vi kommer att försöka skriva tätare och oftare nu, så håll koll på bloggen så du inte missar en massa. Mer info om kontaktvägar kommer och lite utförligare praktisk information tar vi med våra kidz. Ni ska kunna känna er trygga när vi är ute och reser. Och är det något allvarligt som händer hemma, ja då får vi kasta oss hem på ett flyg. Det behöver inte vara krångligare än så. Och sen kanske vi kan sammanstråla med flera av er när ni är ute på resa själva, förutsatt att ni semestrar där det finns vatten. Men mer om det senare…
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

Lösenordsskydd

Vi kommer att lösenordsskydda bloggen från och med den 15 april. Vi väljer detta för att bloggen har blivit lite väl större än vad som från början var tänkt. Med 6000 bilder så får man lätt en slumpmässig träff på vår blogg utan att man medvetet söker den. Och vi vill gärna skriva för familj och vänner och andra som är intresserade av det vi pysslar med. Vi ska försöka komma igång med skrivandet lite mer frekvent nu när våren och ljuset kommit tillbaka.
 
Dock kommer detta inlägg att ligga ute ett tag där vi ber dig som är intresserad att lämna en hälsning och mailadress i kommentarsfältet nedan, så kommer du att få tillbaka inloggningsuppgiften som gäller efter det att vi lösenordsskyddar bloggen. (kommentaren kommer inte upp automatiskt utan först när vi sett och godkänt den kommer den upp).
 
 
 
Familj och vänner på Facebook kommer också att få inloggning den vägen, så vi fångar ju givetvis er som vi vet om. Men för er andra som vi inte känner till eller har kontaktuppgifter till, så hör av dig så får du inloggningen.
 
Med hopp om en bra båtsommar!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

Natur-Lyx-De-Lux

 
En vackrare marskväll får man leta efter, det gick inte att ta ögonen från den vackra solnedgången. Verkligheten är än mer magisk än fotot man tar. Men att fota är ändå lite som att spara ögonblicket på termos för att kunna plocka fram det vid lust och behov. Natur-lyx-de-lux!
 
På Wilma har det en gång suttit en smal brädgång mellan däck och det rostfria röret som går under mantåget. Nu ska vi fixa till en ny och blir lite av vårens projekt. Virke är inhandlat och färg är diskuterat…grått…eller kanske rött. Ja kanske rött vilket skulle vara snyggt mot Wilmas röda segel och vindskydd. Det tål att tänkas på.
 
Skepp o Hoj!
 
 

En Levande Skärgård

Glad Påsk.
 
Påsken ligger tidigt i år. Vi tycker på flera sätt bättre om påsken än om julen. Även om vi inte firar något av dessa så värst ingående. Men påsken står för våren och ljuset med en stundande sommar i dess kölvatten. Ombord så blir hörnan bakom handfatet intill ventilen en perfekt plats att ställa en vas med blommor i. Denna gång blev det små videkissar.
 
Vi har helgseglat lite i skärgården. Fanstastiska dagar och vilken känsla det är att ta sig fram alldeles ensamma mellan kobbar och skär. Vi såg säl vid tre olika tillfällen på nära håll. Och på året-runt-öarna ligger lugnet och stress känner ingen till vad det är. Så trevliga möten vi haft med flertalet ö-bor. Att vara den enda gästbåten i hamnen betyder inte sällan att man blir bortskämd, alla ställer upp och månar om att man har det bra. Människorna är enormt gästvänliga, alla hälsar och pratar. Tiden finns så här års till skillnad mot sommaren då dessa öar är fyllda av turister och tempot är högt från morgon till kväll. En levande skärgård är fantastisk. Bland det finaste Sverige har.
 
 
Skepp o Hoj!
 

Lätt att titta utan att se

Lite stiltje här kan man lugnt säga. Vi har haft annat på agendan som tagit vår tid, dels har det blivit en del resande i landet i familjeärenden. På båten fixas det lite smått, nu är alla seglen tillbaka efter översyn. Gött.
 
När vi reste till Kalmar senast så var det en fantastisk rimfrost på träden innan dagsmejan tog över vinterlandskapet.
 
En timme senare när solen kommit högre på himlen så hade allt det vita försvunnit och allt blev mer vårlikt. Men visst är det vackert, man får komma ihåg att stanna upp och beskåda. Det är lätt att titta utan att se.
Skepp o Hoj!