Länkar en liten film till föregående blogginlägg. Njut av den fantastiska stillheten på havet.

 

Skepp o Hoj!

 

Vad säger man om detta vädret till havs. Njut av bilderna:

Här är vi nu;

Vi lämnade ett fantastiskt fint soligt Öckerö på söndagmorgonen. Vännerna vinkade av oss med kramar och en flaska Whiskey. Denna visade sig väldigt bra att ha för det hör, iallafall till våra rutiner, att ta sig en angöringsdram när man lagt till i ny hamn.

Vi märkte ganska direkt att det nog blir en svag vind även ute på öppna havet. Och när Göteborgs alla skär och kobbar låg bakom oss och horisonten framför oss så blåste det i det närmaste ingenting. Vi hissade ändå segel för vi hoppades att vi skulle kunna öka på farten lite uppå den motordrift vi hade. Och kanske gjorde det något, eller så inte. Men röda segel blir man ju glad av oavsett.

Livet ombord har sina givna rutiner. Av någon anledning så smakar alltid mat och fika ovanligt gott ute på havet. Och efter någon timme så vankades det knäckemacka och en kopp te. Bäste Konstruktören ringde och rapporterade om läget i Halmstad. Han hade sett att vi var på gång på Marintraffic där man kan följa alla båtar som har AIS. Han tyckte nog det gick lite vingligt i den lätta vinden. Men vi ägnade lite tid även åt vår kära autopilot som vi inte använt förut. Den är numera döpt till GNISSLAN för det finns lite att justera vad det gäller oljud och lite annat fix. Den behöver även kalibreras så den vet var norr och söder ligger. Nu hade den ingen aning. Men vi fick den att styra rakt och bra efter lite mek.

När man tar sig över Kattegatt, det blir ju efter ett tag just ingen landkänning, så kan man ju tro att man är ensam ute på havet. Förvisso stötte vi inte på en enda fritidsbåt. Men yrkestrafiken gick tät och i farleden som går mitt emellan Sverige och Danmark så har man full sjå att hitta en lucka för att passera över. En tanker kan vara flera hundra meter lång och femtio meter bred. Och till detta stora tonnage så har de kanske en fart på 15 knop. Med andra ord så far de fram betydligt snabbare än våra fem knop och man vill ju ogärna sitta fast på en bulb i stäven (den där konstiga klumpen som sitter nere vid vattenytan i fören) med sin segelbåt. Men vi hittade en perfekt lucka och styrde över farleden. Att korsa denna breda farled tar sin tid, uppskattningsvis närmare en timme. Och just som vi girade styrbord för att stäva mer rakt mot Danmark så fick plötsligt ett enormt stort lastfartyg för sig att göra en u-sväng. Detta hade vi aldrig sett förut, stora fartyg har nog sina rutter och avviker ogärna från denna. Men det hela löste sig bra, även om det såg lite otäckt ut att ha ett enormt fartyg helt plötsligt stävandes emot oss.

Vi hörde att det var trafik på VHF-radion. Så vi skruvade upp volymen och hörde att de hade någon form av bekymmer ombord på fartyget som hade gjort en u-sväng. Och dialogen låg hela tiden på Kanal 16 och de valde inte att gå över på en annan kanal för att lämna kanalen fri. Det är så att kanal 16 är den allmänna uppropningskanalen för sjöfart. Och när man tillexempel ropar upp en annan båt så kommer man överens om en annan kanal som båda rattar in. Men incidenter och mayday och liknande, ja då ligger man som regel kvar på kanal 16.

Men så hör vi på VHF-radion att fartyget ropar upp att problemet har löst sig. Varpå de gjorde en ny u-sväng. Men då hade vi kommit lite mer ur vägen men däremot hamnade fartyget stäv mot stäv med mötande trafik. Och det blev nya anrop på radion där de kom överens om att fartygen skulle välja att mötas portside-to-portside. Det vill säga att vårt incidentfartyg valde att gå på höger sidan om det mötande fartyget.

Det dröjde inte lång tid förrän fartyget fått upp full fart och brassade förbi oss och snart såg vi honom bara som en prick borta i horisonten.

Under tiden hade vi blivit hungriga igen. Och vi valde ur vårt bunkrade förråd något riktigt smarrigt. Ravioli på burk valde Kapten och vi värmde denna och prydade den heta pastan med lite ost och hemmaodlad persilja. Vid det här laget så var solen hyggligt varm och autopiloten gav oss friheten att äta lunchen framme på däck. Efter måltiden så blev det ett par kapitel ur den bok vi håller på att läsa. Vi läser samma bok samtidigt i realtid vilket innebär att Helena läser högt ur boken och Tjoppe lyssnar och håller utkik. Boken handlar om en världsomsegling och finns säkerligen i många skeppsbibliotek i mångas båtar. Äventyraren och författaren heter Joshua Slocum och han avseglade med sin slup som hette Spray år 1895. Boken är fantastiskt bra och håller otrolig hög klass fast det gått över 100 år sedan boken skrevs. Och än idag kommer boken ideligen ut i nya utgåvor. Boken heter ENSAMSEGLARE JORDEN RUNT. Den är spännande men framför allt så är den torr humoristisk. Inte så man som regel skrattar högt, men man drar på smilbanden ideligen för hans sätt att beskriva och förhålla sig till seglingen är bara så skön.

Ja två kapitel högläsning är lagom för sedan är rösten och halsen trött. När boken slogs ihop så såg vi siluetten av ön Anholt. Och nu inträffar det märkliga. Den finns ingen plats på jorden tror vi där man ständigt ser målet men aldrig kommer fram. Man har många timmar kvar när ön dyker upp i horisonten. Och när man får ön riktigt nära så kan man inte styra mot ön för det är grund sandbotten och man måste gå runt halva ön innan man kommer till inloppet och äntligen kan angöra hamn.

Vi kom äntligen fram efter mörkrets inbrott. Klockan närmade sig midnatt. Och kanske någon följde oss på Marintraffic och undrade vad vi höll på med. Men så är det, man kör och kör och kör och kommer aldrig fram känns det som. Men ön är worth waiting for. En underbarare plats på jorden får man leta efter. Det är som nordens reviera med sol och enorma sandstränder. Nu kanske det kan regna här också, men vi har aldrig lyckats pricka in dålig väder. Och då har vi inte bara varit här mitt på sommaren. Stackmolnen hinner inte bildas ovanför den lilla ön så antalet soltimmar är många..

Efter 14 timmar ute på havet så kände vi oss rätt mosiga när vi kom fram. Ansiktena kändes som ett par stopplysen efter alla soltimmar. Väderbitna solbrända ansikten är väl härligt så sig. Som sagt, vi anlöpte Anholt, sent som attan. Men vi tog en kort promenad på land för att sträcka på benen och därefter blev det en liten efterlängtad angöringsdram. Aldrig har den väl smakat så gott. Tack vännerna på Öckerö!

Hej hej, ett kort inlägg då vi står utan mobiler och internet. Men lite har det löst sig över en tuborg och smörrebröd på Anholts Kro för här kan man låna deras internet. Vädret igår över havet var HELT makalöst. Det var noll seglingsväder, vattnet låg platt och det var inte en krusning. Så vi gick för motor och var framme vid midnatt.

 

Denna ö är ett av våra favoritplatser på jorden. Den som inte varit här har missat något. Det är som nordens riviera med otroliga sandstränder och enormt många soltimmar då det sällan hinner bildas några stackmoln över ön.

 

Nu sitter vi i bara tröjor i trädgården och inväntar vår mat. Det värmer om kinderna och det känns som vi hoppat fram en månad i tid från ena dagen till den andra.

 

Vi lämnar en längre rapport med bilder inom kort.

 

Skepp o Hoj!

I morgon beräknar vi kasta loss från Öckerö. Väder och vindar ser ut att bli bra. Och på den utlovade riktningen av vinden så får vi gynnsammare förutsättning att gå direkt till Anholt. Det blir ett längre ben att gå, cirka 60 distans. Så det blir en lång härlig dag på havet. Rätt lite grundvind med byar uppemot 10 m/s. Vi hoppas det ska blåsa något lite mer så vi får bra skjuts över Kattegatt. Men som alltid på havet gäller devisen att sjömannen kommer när han kan. Man vet aldrig ens alltid vart man hamnar, särskilt om man tänkt segla och inte använda järn-genuan (Fordmotorn).

Det finns fler båtar som heter Wilma, denna fann vi på en av våra promenader i hamnen.

Ombord har vi vattenkylda kompressorer till vår kyl och frys. Det är alltså sjövattnet som ser till att vitvarorna fungerar och de är därför inte heller så känsliga för varmare breddgrader. En klassisk kyl som är luftkyl skulle få arbeta hårt för att orka hålla maten kall. Trots ett stort matintresse så saknar vi en massa ting man kan tycka höra till ett kök, vi har varken ugn eller micro ombord. Men det fungerar fint och uppfinningsrikedomen ser inga begränsningar. För ett tag sedan så lagade vi en laxpudding i stekpannan och denna blev den godaste laxpuddingen vi ätit. Nu ska vi snart köra en jansson och se om det fungerar lika bra. Det svåraste är nog bröd, det går att baka en del i stekpanna, Helena har sedan bonnmoretiden en fint recept på ett tunnbrödsliknande bröd som gräddas i stekpanna. Men å andra sidan så äter vi väldigt lite bröd i hushållet…förlåt det måste ju heta båthållet. Så gott som aldrig smörgåsar utan bröd blir det mest till mat såsom soppa och grytor.

 

Vi försöker vara noga med råvaror också. En blandning mellan en rad olika aspekter gör att vi försöker få i oss näringstät mat. Helst bra råvaror, lagat från grunden med ett ursprung som vi gillar. Vad det gäller kött så blir vi glada när vi hittar gräsbetat och lokalproducerat. Idag så har vi mycket på grund av industrialieringen kring mat en stor obalans mellan intaget av Omega 3 och Omega 6. Din kropp och din hjärna byggs delvis upp av ett slags fett som heter omega 3. Men din kropp kan inte bilda sådant fett. Det är alltså livsnödvändigt att få i dig omega 3 genom maten du äter. Problemet idag är att västerländsk mat innehåller mindre och mindre omega 3. Omega 6 driver på inflammationer i kroppen och omega 3 dämpar inflammationer i kroppen Som exempel så innehåller ekologiska ägg mer Omega 3 mot konventionella burhöns som drivs fram i stora hönserier. För burhöns får  det maximalt vara 16 hönor i varje bur. Detta innebär att det går 16 höns per 0,96 kvadratmeter. HUA! Till skillnad mot ekologiska ägg där hönorna får gå fritt med tillgång till dagsljus året om och under sommarmånaderna har de tillgång till att vistas ute. 

 

Svårast är att hitta bra kött, men gräsbetat kött som är lokalproducerat finns. Men kostar tyvärr. Men i den mån vi kan så prioriterar vi bra kött från till exempel lyckliga grisar. Helena har ju lång erfarenhet av hur stor skillnaden är på kvaliteten på fabriksproducerat kött mot hemmaslaktad glad gris från gården hemma. Bara utseendet på kotletten skiljer. I konventionell grisproduktion ofta från de länder vi importerar mycket fläskkött ifrån, så trängs grisarna ihop och får inte tillräckligt med strö att sysselsätta sig med. Bara i Danmark så föds det upp 25 miljoner grisar om året. Många bönder vill driva gård mer naturligt, men det är svårt om än omöjligt att bedriva jordbruk på ett lönsamt sätt idag med den industri och prissättning som råder. Mellanhänder tar det mesta, och bönderna får en bråkdel av kakan fast de står för den största kostnaden som även innefattar ansvar för djurvård. Ja ja det finns mycket att säga om detta. Men det är inte bara djurhållningen som skiljer utan även att vi människor som äter dessa produkter får i oss en obalans mellan omega 3 och omega 6 vilket inte gör bra för vår hälsa. Och ekologiskt som många fnyser åt. Ja ekologiskt är egentligen ”gammeldags”, det vill säga det vi gärna fortfarande tror fast mycket utav matindustrin idag just är en industri. Det går inga små hönor och pickar på gårdsbacken idag. Ur den aspekten så var all produktion ekologisk på gammelmormors tid. Något har gått snett.

 

Och vi har nog ofta en annan bild än den sanna sanningen. Vi stod och pratade med en vän om vin, bag-in-box-viner. Med fancy etiketter på boxen och bilder på vackra vinrankor och ekfat så tror man att den pittoreska vingården har ansvarat för produktionen från frö till färdig dryck så att säga. Så icke heller. En stor del av vinet vi dricker här hemma är härtappat. Råvin kommer i flexitankar om 24000 liter med lastfartyg till Helsingborg, som fraktas till Simrishamn där de vinerna blandas, stabiliseras, filtreras och paketeras. Därefter körs de till Systembolagets lagercentraler och vidare ut till butikerna. Så när du står på Systembolaget med din box i handen och tittar på denna så kommer boxen och paketeringen från Simrishamn. Däremot har vindruvorna vuxit i det land och på den plats som anges. Detta är inte alls fusk, det finns många duktiga internationella vinmakare som arbetar i Simrishamn. Men vi konsumenter vill gärna tro att detta är en produkt helt och hållet framställt i det land och på den plats som bilden och texten på boxen speglar.

 

Vi hittade fint kött i affären här på Öckerö och slog till.

Vi har varken hört dragspel och bas sedan vi dök upp på Öckerö, inte heller har vi sett en loge, lantbruket verkar inte dominera på ön utan helt klart så andas allt av det marina. Och vem var egentligen den där Cecilia Lind. Jo det var Cornelis Vreeswijks storasyster Marianne som åsyftades, och Fredrik Åkare var en man, åkare till yrket, som ofta besökte Vreeswijks hem på 50talet, och han hette egentligen Elis Fredriksson. Elis var en snäll man som spelade dragspel och som gärna tog gärna en svängom med söta syster Marianne. Tänk att nästan det mesta har en historia..

 

En annan sak som håller på att bli historia är Helenas glasögon som råkade ut för en olycka strax innan vi angjorde Öckerö. Glasögonen är förövrigt lagade nu, men de är skeva och passar inte alls längre. I allafall inte om man har ögonen någorlunda på samma höjd och inte det ena ögat uppe i pannan.

 

Öckerö är förövrigt tillsammans med Gotland de enda kommunerna i Sverige som inte har någon landförbindelse. Det vill säga att hela kommunen består av öar. Utan bro.

 

Nu väntar en dag med fix av värmesystemet. Vi har aldrig riktigt fått till det bra, det är svårluftat. Och när vi seglat och haft det avstängt så trilskas det varje gång vi sätter på det igen. Tjoppe säger att egentligen ska han inte segla sig runt i världen, utan laga sig runt i världen. Och det ligger lite i det uttrycket, för saker har alltid en tendens att gå sönder. Hatar man att meka och laga så hälsar vi alla härmed att ge er inte på båtar och i synnerhet inte långsegling. Allt mek älskar inte Tjoppe, ibland svär han till och med. Men som regel så tycker han att när något går sönder så är det lite ”intressant”. Ibland kan han spara en trasig kasserad sak, bara för att plocka isär det för att se vad som gått sönder innuti. För att det är intressant. Och sen slänga tinget. Nu har nog inte bara Helenas glasögon en skruv lös utan även Tjoppe. Men det är rätt bra egenskap att inte alltid känna ÅHHH NEEEEJ när något pajar. Fast denna gång med värmesystemet så är det nog ett litet åhhh neej…för det är trångt och bökigt att hålla på och man får vika sig som ett litet gem över motorn för att komma åt.

Vi ägnade gårdagen åt lite hjälp med flytt åt vännerna, sen hem till båten och därefter blev vi bjudna på dusch och middag. Vi var redigt trötta efter en lång dag på havet och fyspasset som flyttningen innebar. Så vi somnade före klockan tjugoett. Väääldigt skönt! Borde göras oftare.

 

Skepp o Hoj!

 

 

En lång dags segling avklarad. Ett fantastiskt väder, strålande sol och frisk vind gav oss en nöjesfull färd. Men två saker gick inte alls som vi tänkt. Vi försökte få lite fisk, detta ska ni veta är inte det lättaste om man heter Tjoppe. Han är liksom inte född med fiskelycka, som regel inte ett napp. Men visst har det hänt någon gång att något misslyckat och oplanerat fastnat på kroken. Fast denna gång vet vi inte vad vi ska kalla det för. Definitivt en ful fisk, som lustigt nog råkat fastna med kroken i skjärtfenan. Först trodde vi det var en leksaksfisk i gummi…men saken levde. Färgen var i det närmaste lika blå som vårt styrhyttstak. Vi har aldrig sett någon sån konstig fisk i svenska vatten förut.

I morgon går startskottet. Då lämnar vi Lysekil och påbörjar vår resa, om än lite försiktigt till att börja med. Vi bunkrar diesel o vatten och käk. Stuvar och ser över utrustning.

Ikväll ska vi till vänner och äta god mat och bada i deras badtunna. Det ska bli underbart skönt att få njuta och ha trevligt umgänge med goa vänner. Vi nästan ryser av välbehag fast flera timmar återstår innan man får glida ner i det varma vattnet.

 

Nu börjar alla små detaljer sitta. Taket på styrhytten är målad och solpanelerna är tillbakaskruvade. Ny sprayhood har vi också, den gamla hade många år på nacken och hade spruckit på några ställen.

 

Färgen på styrhyttstaket blev väldigt blå. Inget som från början var planerat, men den vita färgen vi hade gick inte att använda, något hade hänt en fuktig natt då vi missat att stänga locket till härdaren. Och då försökte vi på lokala orten att hitta en bra tvåkomponentsfärg…nu fanns det några färger att välja på. Men en liter kostade sjuuukt mycket och så hade de en utgående färg. På bilden såg färgen lite gråblå ut, lite dov i färgen och det tänkte vi skulle passa perfekt. Så allt inte blir grått för vi är lite galna och insyltade på grått så det blir gärna det även när vi vill ha lite färg.

 

MEN nu fick vi färg med råge. Den var värsta KUBA-blå i kulören. Vi föredrar att kalla den kubablå framför baby-blå, även om det fötts en liten prins så sent som igår. Raggeamusiken var det enda som sakades egentligen, och kanske en stekhet sol. Men vi ska ju vad det lider hamna i azurblått vatten så då är det ju toppen om båten harmoniserar med omgivningen. Först var vi lite fundersamma över färgen men ju mer tiden går så gillar vi den. För man blir glad av den. Inte så gravallvarligt. Lite löst och ledigt och spontant. Man kan ju tro att de som bor ombord är två sköna lirare. Så nu har vi lite att leva upp till