Jag har kommit upp till Longyearbyen. Äntligen känner jag hur kroppen slappnar av; svullnaden i kroppen börjar lägga sig, huvudet klarnar och energin kommer tillbaka. Men det var inte utan strul på vägen, tågen stannade helt till följd av en nedriven elledning. Nog har det gått troll i mina resor till och från fartyget på sistone – jag måste ha retat gudarna rejält eller så är det karma som sparar något riktigt bra till mig längre fram…
Läs mer »
Det är märkligt hur vissa platser lockar oss tillbaka. Under de senaste åren har jag återvänt till hamnar och landskap där vi under seglingsåren stannade länge. Platser där minnena bor djupt och vännerna är flera. Såklart är jag nyfiken på vad som förändrats fysiskt, men det är inte det som får mig att komma tillbaka…
Läs mer »
Jag sitter på mina vänners veranda i Estepona i Spanien och kvällen är mjuk och varm. På min mobil spelar jag upp en av de filmer jag klippte ihop 2018. Motorcyklarna vi hyrde och som tog oss fram längs de slingriga vägarna på Menorca, snorklingen i det klaraste av vatten, våra skrattande ansikten och saltstänkta hår. Minnena går rakt in i hjärtat…
Läs mer »
Midsommarafton.
För er som inte är från Sverige vill jag berätta att midsommar nog är det mest svenska vi har – ett livsbejakande firande av ljuset, sommaren och livet självt. En tid då vi samlas, sjunger och dansar. Som ung följde jag traditionen och plockade sju sorters blommor som jag la under kudden för att drömma om min blivande kärlek…
Läs mer »
Det måste vara minst ett par år sedan jag skrev så många inlägg från Halmstad i rad. Dagarna bara rusar iväg här hemma, och långsamt har tankarna börjat vandra norrut igen – mot Arktis. Inte för att det är dags riktigt än, men eftersom jag nästa gång ska lämna mitt hem i två hela månader känns det rätt att börja fundera. Förberedelser, packning och allt det där som hör till när man ska vara borta en längre tid…
Läs mer »
Ett minne flög förbi medan jag stod där med skruvdragaren i handen.
Jag är inte gammal, men bilden av den där sommardagen har etsat sig fast precis som bara barndomsminnen gör. Pappa och jag hade cyklat den slingriga vägen över vår ö för att ta den gula färjan över till Vaxholm. Det var varmt, mina ben var bruna efter långa dagar av lek utomhus…
Läs mer »
