Ut på böljan den blå igen…

(…det blev bara en natts vila…men nu ligger vi tryggt och snyggt på vackraste platsen…)
 
 

Isola Piana, Sardinien, Italien

 

Vi blev bara liggandes en natt i den vik dit vi kommit efter den långa överseglingen. Med tvåhundra distans i ryggen så finlirar man inte direkt, inte vi i vart fall, utan man droppar ankaret på första bästa plats för lite vila och sömn. Att hitta de sagolika vikarna får bli en senare sak. Viken vi ankrat i var visserligen fin, men botten var väldigt hård. Två av våra vänner fick ankra om tre-fyra gånger innan de fick fäste. Kapten var ner och dök på vårt ankare och det hade spetsat sig ner en bit men ankaret ville inte gräva ner sig rejält. Inte ens när Kapten försökte hjälpa ankaret på traven och trycka ner det…sandbotten förblev stenhård och liknade mer en garageuppfart i Saltsjöbaden till sin struktur. Men vi satt fast i vart fall, vilket var viktigast så vi kunde få lite välbehövlig sömn. Vi kände dock flera av oss att vi gärna ville få ett bättre fäste inför den stundande blåsten som lovat göra sin entré. Vi bestämde därför att segla vidare redan dagen därpå.

 

Timmarna före det skulle blåsa upp så skulle vara fina moderata vindar i en vindriktning som skulle kunna ta oss norrut. Mistralen blåser ju som regel här och den ger nordliga vindar och då är det knepigt att segla med vinden i näbben. Nu såg vi vår chans att få en fin dag på havet med en ren västlig och stadig vind som garanterat skulle rädda oss från motorgång.

 

Vi kände oss inte alltför trötta trots att vi just avverkat sträckan Menorca – Sardinien. Nu hade vi trettio distans att segla, rakt norrut och vidare in genom en smal passage där vi skulle kunna ankra bakom en liten ö. Med tre meters djup i vit sand och turkost vatten.

 

Så vi tuffade ut ur vår vik, tre av fyra båtar. Susan blev kvar där hon kände att hon låg tryggt och inte var sugen på att förflytta sig så snart.

 

Seglingen blev en sådan där broschyrsegling som vi säger. Perfekta vindar som höll stadiga 5-7 meter per sekund i styrka. En fin halvvind och Wilma flöt fram i 4-5 knop. Trots den stekheta dagen med en stor sol ovanför oss, så svalkade det i vinden. Vi njöt. Det blev lite av en revansch efter de många motorgångs-timmarna vi fått göra dagarna innan. Äntligen segling!

 

 Gofika på havet…vi har frysta bär i frysen…
 

Framåt middagstid kunde vi segla igenom den trånga passagen och strax därpå droppa ankaret bredvid Vaare och Goodvibes som redan var på plats. När vi droppade ankaret så fick vi en sådan där underbar effekt som vi skämtsamt har döpt till ”Rocna-whiplash”. Effekten kommer sig av att när vi släpper ner ankaret i sjöbotten och börjar backa och när ankaret tar fäste, så sitter det så distinkt och direkt att hela båten gungar till när den stannar upp. En underbar känsla som säger dig att ”nu sitter vi jäklar anåda i sanden och kommer inte att dragga under denna kungens livstid”. Och just i ögonblicket när båten sträcks ut i sin ankarlina och båten får sitt plötsliga stopp så behöver vi parera balansen lite grann för att stå kvar. Inte mycket, men man kan känna att kroppen vill fortsätta bakåt och att nackens muskler behöver spännas en aning (fast i bilkrock så går det ju framåt som regel, har inte hört om någon som fått whiplash efter att ha backat runt på Essingeleden). Det är exakt samma rörelse som vid en bilkrock där huvudet slungas framåt/bakåt och som, om man har otur, kan ge en whiplash-skada. Nu råder ingen risk för någon pisksnärteffekt kan vi trygga er. Varken båt eller besättning tar skada då det är microkrafter i jämförelse. Inte mycket mer än barns inbromsning med lådbilen. Men likväl. Rocna är lite av vår Gud där Rocna Whiplash är vår exaltation. Vi blir hänförda och förtjusade. Tänk att man kan bli upphetsad av så lite!

 

 Senaste seglatsen…nu är vi uppe vid den nordvästra spetsen av Sardinien.

 

Här ligger vi tryggt. Här blir vi några dagar. Innan vi går vidare till Maddalena Skärgård på den nordöstra spetsen av Sardinien. Ett smärre paradis för seglare. Men om det berättar vi senare.

 

Skepp o Hoj!

 

 

Menorca – Sardinien…

(…en odramatisk seglats med klassiskt innehåll…)
 
Vi mötte Susan där ute på havet…hennes båt är liten. Nu blev den så liten så Styrman tog den med bara fingertopparna…
 
 
Parco Naturale, Regionale di Porto Conte, Sardinien, Italien 
 
 
Vi lämnade Menorca vid lunchtid på lördagen och vi levererade lite prylar mellan båtarna innan vi gick ut ur viken.  Det har blivit lite av en standardgrej för oss…en påse hit och en pryl dit som vi skickar med båtshaken där vi går så nära varandra vi bara törs utan att krocka. Vi krockade inte.
 
Så bar det av, vi fyra båtar i den stekheta eftermiddagen. Fina vindar gjorde att vi kunde stänga av motorn så fort vi satt segel. Jippie!
 
Vi seglade men snart dog vinden av och vi behövde starta motorn. Och det var väl detta som kom att prägla hela överfarten, den från Menorca till Sardinien. Vi gick för motor. Sen kom vinden och vi stängde av motorn. Och så dog vinden och vi startade motorn. I exakt två dygn höll vi på. Motor på. Motor av. Men vi på Wilma var nog extra flitiga med att faktiskt segla när vi kunde…allt som gav lite mer än en och en halv knop fick oss att välja trasorna i masten. Stundtals så hade vi fin segling och gjorde då sex knop. Gratis är gott som ni vet och vem har bråttom på sjön liksom???
 
Oavsett så hade vi ingen sjö, så det var platt och fint där vi gled fram i dagarna två. 
 
 
Inga vågor att tala om där ute på havet…
 
 
Liten kort resumé;
 
Vi såg en val som sprutade en stor kaskad av vatten rätt upp i skyn. Men det var svårt att fånga den på bild…den var rätt långt ut när vi fick fatt i kameran.
 
Vi hade sällskap av en trött men stor delfin en del av turen…han ville inte heller gärna vara med på bild.
 
Vi fick ingen fisk på kroken. Däremot plast.
 
 
En trött plastpåse på den stora kroken…plus bonusplast på den lilla kroken. 
 
 
Vi åt pannkaka, köttbullar med klassiska tillbehör, skinkstek med gräddsås, potatis och äppelmos samt omelett ute på havet. Inte allt på en och samma gång bör tilläggas. Vi hängav oss åt lite andra godsaker också…frukt, kaka och chips (å så busigt…så mycket snask äter vi aldrig annars).
 
 
HUNGRIG! Ja det är man på havet…Styrman redo att hugga in!
 
 
Vi spelade Yatzy rätt många gånger… (med varierat resultat)
 
Vi lyssnade på P1 i Sommar och ingen båtgranne blev irriterad denna gång…(mestadels av tiden så såg vi ingen annan båt…vi var ensamma därute).
 
Vi diskade och dammsög (jo vi kan dammsuga där ute på havet…).
 
Vi tittade på två filmer…båda bra! (vi turas om att gå upp och kolla av ut i mörkret så vi inte kör in i något fartyg)
 
Och vi sov…eller rättare sagt så sov Kapten mycket och Styrman Pimpsten för lite. Någon måste ju framföra båten och då Kapten somnar gott så låter vi honom få sova tills han vaknar. Ja vi håller inte så hårt på vårt vaktschema som ni hör…
 
 
När inte Kapten sover så pysslar han med nåt…
 
 
Vi har sett två soluppgångar och två solnedgångar och två månuppgångar. Månuppgången var så speciell, månen var alldeles röd. Som en enorm babordslanterna som plötsligt började lysa där i horisonten. Först klack det till i Styrman där hon gnuggade ögonen och försökte tolka vad det var för rött hon såg. Men snart steg den upp på himlen och gav gott ljus åt natten. 
 
 
Solnedgång på Medelhavet…
 
 
Sista natten såg vi Susans lanternor i mörkret och vi höll koll på henne. Hon har ingen AIS-sändare så det är lätt att tappa bort henne i allt det blåa. Senare när det hade ljusnat dag nummer två så kom vi allt närmare och med endast 50 distans kvar till Sardinien så var vi ifatt henne. Det blev lite trevligt småprat där ute på havet…
 
För ett tag så tappade vi bort Susan i allt det blå…men så dök hon upp igen…
 
 Susan Seglar… (fast här nödgas vi går för motor…)
 
Vackra speglingar i vattnet…
 
 
Ja och till slut så kunde vi glida in i en Cala, en ankarvik och droppa ankaret. Med den italienska gästflaggan hissad. Här är det vackert…vi befinner oss i ett naturparksområde. 
 
 
Kapten Betong/Kapten Kalsong hissar den italienska gästflaggan…
 
Vackra Italien…
 
 
Skepp o Hoj!

Adiós España

(…nu kastar vi loss och säger snart Ciao Italia…)

 
Vackra Fornells…
 

Fornells, Menorca, Spanien

 

Solen har just klättrat upp ovanför Menorcas små gröna kullar. Värmen från solen är påtaglig trots den tidiga timmen. Det lovar en fin dag. Vi vaknar så sakta och denna dag är ingen vanlig dag i vårt liv. Inom några timmar så kastar vi loss för att lämna Spanien bakom oss. Vi siktar mot den vackra italienska ön Sardinien som ligger två hundra distans bort. Vindarna kommer stundtals vara svaga under vår seglats, så vi räknar med att det tar ett par-tre dygn innan vi når fram.

 

 En sista spansk soluppgång…
 

I vårt kylskåp ligger nystekta köttbullar, pannkakor och pastasallad. Kokt potatis och en smarrig skinkröra likaså. Nu kan vi absolut laga mat från grunden ute på havet, men som de goda sjömän vi är så förbereder vi gärna och ger oss de fördelar vi kan. Att äta nyttigt och sova gott är viktigt på havet. Vågor, vind och sol kommer påverka oss mer än vanligt. Vi kommer efter några timmar efter vi lämnat vår ankarvik, att förlora kontakten med omvärlden. Inga mobilsignaler eller internetuppkopplingar kommer fungera hur mycket vi än försöker. Men vi har en livlina, vår nödsändare som vi kan aktivera i händelse av fara för liv. Så ni kan känna er trygga, liksom vi gör.

 

 Smarriga pannkakor på färden…
 

Vi blir fyra båtar som kastar loss samtidigt. Vännerna på Goodvibes, Susan som nu har en vän som mönstrat på. Och så vår norske vän på Vaare. Så länge vi inte har för långt avstånd emellan oss ute på havet så kommer vi kunna ropa upp varandra över VHF-radion. Det gör oss mindre ensamma där ute på havet. Man får helt enkelt lite sällskap. Och så klart så är det ju även en styrka ifall något skulle hända. Vi kan alltid hjälpa varandra. Inte så att vi inte skulle segla sträckan själva, det skulle vi absolut då vi är såväl fysiskt och mentalt rustade för stora överfarter. Men man kan aldrig få för mycket av det goda. Man ska segla klokt och man ska göra livet roligt.

 

För er där hemma så kan ni följa oss via marinetraffic.com. Länk kommer HÄR. Nu är sidan inte alltid så bra på att uppdatera, vi brukar försvinna från skärmen eller se ut att ligga stilla en bit ut från kust. Detta beror dels på hur masterna står utmed landbacken samt hur räckvidden är. Vi sänder ju inte lika starkt som handelsfartygen gör, då vi fritidsbåtar har klass B-transpondrar på våra AIS. Men försvinner vi från skärmen så bör vi i vart fall börja synas igen när vi närmar oss den Sardinska kusten.

 

 Följ oss på marinetraffic.com
 
 

Vi önskar alla därhemma ett stort lycka till med Sverige-matchen i kväll, då vi möter England. Först om ett par dygn kommer vi själva att veta hur det gick i matchen. En cliff-hanger som heter duga. När matchen är spelad så vet vi att ni vet, men vi vet inte.

 

Sammanfattningsvis så kan vi säga att Spanien har varit trevligt. Lite blandat som det är med det mesta i livet. Men en av höjdpunkterna har faktiskt varit Menorca. Som vi gillar denna ö. Inte alls så fylld av turister vilket även märks på människorna här. De är inte så trötta på utlänningar och besökare och de bemöter en med stort tålamod och hjälpsamhet. Ön är mindre exploaterad än sina grannöar Mallorca och Ibiza. Hit kommer vi gärna tillbaka.

 

 Vackra Fornells…här med vår vän på Vaare och hans fyrbenta matros…
 
 Ett fönster i den lilla byn…
 
 Några få restauranger att välja emellan och inga mängder av turister…vi gillar Menorca…
 
 Styrman Pimpsten kom också med på bild…
 

Men nu känner vi att det är dags att segla vidare mot nya länder och nya äventyr. Den italienska gästflaggan ligger färdig och klar. Nu byter vi ut Hola mot Ciao, Tapas mot Pizza och druvorna Tempranillo mot Sangiovese.

 

 En  sista paella…
 
 Kapten valde spanskt lamm…
 

Så på återhörande. Kring lunchtid kastar vi loss. Sen bär det av.

 

Bella Italia, presto verremo!

 

Skepp o Hoj!

 

 

Rapport från bukten igen…

(…lite smått och gott om vad som händer här på svaj…)
 
Utsikten från vår sovrumsventil…utanför ert hus så står kanske er bil parkerad…vi har vår jolle!
 
 
Fornells, Menorca, Spanien
 

Det är varmt här nu. Riktigt varmt. Enligt väderleken så ska det vara trettiofem grader. Men när vi passerade apoteksskylten i byn så visade den 38 grader. Vi kippar lite efter luft emellanåt och vi börjar bli uppfinningsrika på olika sätt att överleva i värmen. Att besöka helt ointressanta butiker som har air-condition är en. Så om ni ser Kapten stryka runt i butiker med damunderkläder så kan ni vara lugna, han hyser ingen förkärlek att klä sig i bh och trosa. Även om det säkert skulle vara snyggt.

 
Nä Kapten har inte bh och trosa i sin lilla shoppingbag…utan en ny skothake då den förra gick sönder under senaste seglatsen…
 

Vi badar ofta. Inte alltid för att vi är så badsugna. Men hettan tvingar oss. Det kan såväl bli förmiddagsdopp, eftermiddagsdopp och ett kvällsdopp. Häromsistens så blev det till och med ett nattdopp. PLASK rakt ner i det ljumma vattnet. Jo det gäller att blöta upp sig ibland så man inte torkar ihop till ett russin i solen. Fast är man i vattnet för länge, ja då blir man ett russin likväl…

 

 Ett hopp utan stilpoäng…
 

På tal om russin. Det pågår ett mat-projekt ombord. Vi tillverkar soltorkade tomater. Det går ganska bra men verksamheten är ringa så vi plockar inga större marknadsandelar. Fyra tomaterhalvor har nu torkat klart och de ska nu läggas i en olivoljemarinad med vitlök och kryddor. Mums. Vi entreprenörer känner att vi har något stort på gång här…

 

 Redan efter en timme så börjar tomaterna anta russinposition i solen. Bredvid ligger grapfrukt-rasp från skalet på tork. Gott i sallad eller i téet. 
 
 Nu har de torkat klart och ska nu läggas i marinad med olivolja, vitlök och kryddor. Är ni lyckligt lottade så ska ni få se bildbevis på resultatet vad det lider…
 

Vi lyssnade på P1 Sommar. Det var det lustiga paret Mandelmanns tur. Vi låg i hängmattorna medan deras röster berättade för oss. Helt plötsligt så ställer sig båtgrannen upp och skriker åt oss att stänga av radion, att de inte ville höra. Detta efter att paret Mandelmann valt ett rätt dåligt musikstycke, någon slags surrealistisk cirkusmusik. Who can blame them? Inte ens vi gillade Mandelmanns musiksmak…men klockan var fyra på eftermiddagen och vi spelade ju inte högt. Något får man ju lov att låta. Vi stängde trotsigt av radion och svor tyst för oss själva över vilka trångsynta och tråkiga människor det finns. Till saken hör att mannen på den klagande båten gärna går runt naken på sitt däck och han visar upp hela sitt förgrenade klockspel för allt och alla. Det kändes orättvist att de ska få störa oss med nakenshow medan vi inte ska få lyssna på Mandelmann i en timme. Vi valde dock att vara storsinta och inte föra grannens nakna hud på tal och vi fick senare vår revansch. En stor motorbåt kom med tjo och tjim och de droppade sitt ankare alldeles för nära klagobåten. Vi jublade. Då blev det för mycket för grannarna med klockspelet. De drog upp sitt ankare och försvann fortare än kvickt från viken. Ibland löser sig saker på bästa sätt utan att man behöver göra så mycket…

 

 Våra båtgrannar gillar inte Gustav Mandelmann och hans fru…vi fick stänga av radion. (Bild stulen från Wikipedia).
 

Flera av våra vänner är engelsmän. Eller de har i vart fall bott i England, så vi kallar dem för engelsmän. Nu ska Sverige möta England i nästa VM-match i fotboll. Styrman Pimpsten har lovat bjuda vännerna på svenska köttbullar ifall Sverige vinner. Vännerna visade sig vara väldigt lättköpta för nu hejar de alla på Sverige. Tala om goda köttbullar! (Vi hade aldrig sålt oss för en engelsk fish n chips…).

 

 Med Styrman Pimpstens köttbullar kan man konvertera fotbollssupportrar…
 

Vi kommer inte att kunna lyssna på fotbollsmatchen på lördag. Inte på grund av några vresiga båtgrannar. Utan för att vi planerar att segla till Sardinien då. Det väntar oss en lång sträcka på 200 distans. Det kommer att ta oss ett par tre dar att plaska över. Helt avskurna från omvärlden så kommer vi först på måndag eller så, att få veta hur det gick i fotbollsmatchen. Tala om en cliff-hanger…(kan något med telepatisk förmåga meddela oss så skulle vi uppskatta detta).

 

 Så här ska vi segla…ett lååångt ben mellan Spanien och Italien. Blir det att vi avseglar på lördag så missar vi fotbollsmatchen och får veta först när vi kommer fram i Spagetti-land…återstår att se vad vädret säger.

 

Vi har skrivit till UD. Detta med anledning av incidenten som hände oss för en månad sedan då vi blev rammade och bordade av båtflyktingar utanför spanska fastlandet. Nu gick det bra den gången mycket tack vare de hjälpsamma spanska myndigheterna. Det pågår dock ett politiskt spel här i Medelhavet nu, där Italien och Malta vägrar att ta emot båtar som plockat upp flyktingar. Situationen är knepig. Politikerna i Italien hävdar att dessa stora fartyg som tillhör välgörenhetsorganisationer till faktum uppmuntrar människor till att fly över Medelhavet. Att människor därav vågar kasta sig ut i havet, för att de vet att de kommer att bli upplockade av fartyg… Huruvida detta stämmer eller inte är inte vi rätt personer att bedöma. För vi har i vart fall ingen avsikt att gå i dessa vatten med målet att ägna oss åt flyktingtransporter. Vi vill enkom njuta av vackra italienska öar som turister. Men det anstår varje god sjöman att bistå människor i nöd ute på havet. Vi vill då veta att ifall vi blir bordade, att vi kommer att ha stöd från italiensk kustbevakning och sjöräddning. Nu väntar vi på svar…

 

Vi vill gärna besöka öarna Lampedusa, Linosa och Pantelleria på vår väg mot Grekland. Men en syn som denna hoppas vi inte möta. Kommer de Italienska myndigheterna bistå oss i så fall? Frågan är ställd till Svenska UD och den italienska kustbevakningen. Bild hämtad HÄR.
 
 

I svaga ögonblick kan Styrman Pimpsten längta efter ett djur ombord. Och då inte sådana som vi emellanåt har gott om, såsom knott och mygg. Utan mer en klappvänlig hund eller katt.. Längtan uppkommer i de stunder hon saknar sina barn. Så det är nog inget djur hon egentligen vill ha. Nu är det den fina Petunian ombord som ersätter såväl ungar som husdjur. Finns fördelar. Den varken skriker eller skäller. Och den frågar inte efter pengar och kräver inga promenader. (Undrar dock vad barnen därhemma tycker om att mamma ersatt dem med en blomma…).

 

 Styrman Pimpstens lilla baby…billig och inte alls så krävande…
 

Vi har funnit lite udda svensk litteratur i Spanien. I värmen syndade vi häromdagen. Vi köpte en glass på stan. Här i utlandet springer vi ofta på glassar som ingick i barndomens GB-sortiment. Vi blev rådvilla. Har det gamla svenska glassföretaget spridit sig ut i Europa? Eller är det inte ens svenskt, kanske aldrig har varit. Eller tillverkas de på licens för den svenska marknaden? Men så läser vi på det ena glasspappret; 

Från glassfabriken i Flen

Bah! GB-sandwich är en svensk produkt. Men Kaptens Magnum är det inte, den kommer ursprungligen från Holland/USA enligt Mr Google. Grejen är att nästan alla glassar idag ägs av UNILEVER. Men glada blev vi att vi i vart fall fick läsa en mening på svenska här på Menorca…

 

Glass från Flen åt vi på Menorca…
 
 
Ja det var väl ungefär vad som händer här…inte så mycket…näpp!
 
 
Skepp o Hoj!

Vi seglar…

(…till en ny ankarvik och vi summerar den gångna månadens kostnader…)
 
Mot ny ankring...     (photo: Goodvibes)
 
 
Fornells, Menorca, Spanien
 
Vi kastade loss redan vid åtta-tiden på morgonen från Cala Santandria. Då vi alla vänner skulle lämna samtidigt så var det ju praktiskt att låta en person lossa de andras förtöjningar först. Och då vi alla förtöjt i land och samtligas jollar var packade på däck inför dagens seglats, så behövde någon offra sig på att simma i land.
 
Kapten Betong tog på sig uppdraget. När alla var klara för avfärd så hoppade Kapten i plurret och klättrade efter ett par simtag upp på klipporna. Han lossade Vaares förtöjningar först och så kunde han spela hem på sitt ankare och ta upp det och ge se av. Sen var det Goodvibes tur.
 
Susan klarade sig själv då hon låg en bit ifrån och hon hade dessutom släppt sin landförtöjning tidigare, så hon låg på svaj. Hon hade dock sin jolle på släp.
 
Ja så då var det bara Wilma kvar. Styrman Pimpsten startade motorn och sen lossade Kapten tamparna som satt fast bland klipporna. Linorna fångades in direkt för att inte trassla in sig in propellern och sen hoppade Kapten tillbaka ner i vattnet och tog några simtag fram till Wilma och klättrade upp. Sen bar det av även för oss.
 
Nu skulle vi inte så långt. Vi gick in till IB-hamnen i Ciutadella. För 6,75 euro så kunde vi få lägga till vid fiskebåtshamnen för att fylla på vatten, slänga sopor och duscha. Denna fina service går att få alla dagar i veckan på förmiddagen och fram till tidig eftermiddag. Sen kommer fiskebåtarna tillbaka in i hamn och de vill då ha sin plats. Men inte på tisdagar, för då ligger båtarna i hamn hela dagen. Man får två timmar på sig innan man måste ge sig av för att lämna plats åt andra som eventuellt står på tur. 
 
Vi fyllde Wilmas tank med vatten och sen även alla de dunkar vi har ombord, det blev nog kring 300 liter totalt. Vi gör av med ca 100 liter per vecka ifall vi snålar, så det kommer att räcka ett tag. Därefter så spolade vi av däcket, då det har en tendens att bli kladdigt av allt saltvatten. Nu hade vi även fått lite av den afrikanska sanden så det kändes gott att få spola av rejält. 
 
Vi spolar av däcket och fyller tankarna…en mycket trevlig service som de håller med i IB-hamnen i Ciutadella…
 
När vi senare äntrade duscharna med shampo i högsta hugg så kan vi säga att det kändes som en bättre LOTTO-vinst. Sååå lyxigt. Kapten passade på att raka sig också (jo ja han har väl rakat sig lite sen vi senast låg i hamn…men mer på spartanskt vis då ombord på Wilma). Så rena från topp till tå så kastade vi loss på nytt och gav oss av norrut.
 
Målet var att segla till Fornell. En distans på cirka 20 nautiska mil. I måttlig medvind så hissade vi segel och vi gjorde lite varierande mellan 1 och 4 knop. Solen strålade och vattnet var platt där vi stilla gled fram, allt medan vi lyssnade på Kaj Linnas radioprat på P1 Sommar. Vi laddar ner varteftersom för att ha lite trevligt sommarunderhållning medan vi seglar. För övrigt så var det ett mycket bra sommarprat som Kaj bjöd på, så har du inte lyssnat så gör gärna det!
 
Helt plötsligt så ser vi en mötande segelbåt som ändrar kurs dikt styrbord och styr mot oss. Så konstigt tänkte vi. Vi kollade på plottern och såg då båtens namn…Albatross. Men så kul. Det var ju våra svenska vänner som vi träffat i såväl Almerimar och Cartagena. Nu kom de förbi oss och vi tog oss en pratstund tillsammans där ute på havet. Jo seglarvärlden är inte så stor, vi är som en liten familj av båtar där vi har koll på många av de som rör sig i våra vatten. Så pratet och skratten ekade ett tag därute på det blå, innan våra vänner vek av på nytt och fortsatte åt sitt håll. 
 
…vad är det för båt som kommer emot oss???…
 
…det är ju våra vänner på S/Y Albatross. Så fantastiskt trevligt med en pratstund där ute till havs…
 
 
 
Sen eftermiddag kom vi fram till Fornell och vi fann oss en fin ankring. Våra vänner finns här också, men viken är stor så vi ligger med lite olika avstånd till varandra. Susan en längre bit bort, där hon lider lite och känner sorg över att hon förlorade sin dinghy någonstans längs med vägen. Nu är hon jolle-lös. Rackarns otur!
 
Så här seglade vi…nu ligger vi i den skyddade viken intill Fornell. Dessutom ett bra avstamp som den sista hamnen på Menorca innan det bär av mot Sardinien…
 
 
En härligt dag fick vi och vi avslutade denna med att summera förra månadens kostnader. Vi är nöjda, även om den inte blev lika billig som maj. Men så hade vi ju besök från Sverige, vi hade Kaptens födelsedag att fira samt Midsommar. Och så vår trevliga utflykt på motorcykel där vi hyrde MC för två dagar. Så trots att det blev med spenerarbyxorna på så blev det en hyggligt billig månad. Vi har fått mycket för pengarna, samtidigt som vi kan se att det finns muskler kvar för att leva billigare om vi så önskar. 
 
Så här blev våra levnadskostnader för Juni (vi räknar inte med internet och försäkringar som ligger på ett helt annat konto).
 
Kajhyra = 0 Euro
Diesel   = 0 Euro
Café o Restaurang  (exklusive Kaptens födelsedag) = 105 Euro
Mat (inkl midsommar) = 310 Euro
Öl och Vin (från mataffären) = 40 Euro
Hälsa/Medicin = 39 Euro
 
Detta kan väl sägas utgöra basen/nödvändigast, vilket landade på 494 Euro.
 
På nöjessidan såg det ut så här;
 
Hyra MC = 56 Euro
Bensin MC = 8 Euro
Sport o Fritid = 29 Euro
 
Kaptens födelsedag;
Bar o Restaurangbesök = 70 Euro
Present, nya fiskedrag = 18 Euro
 
 
Totalt juni: 675 Euro
 
 
Totala kostnaden för månaden blev 675 Euro. Inte illa då det även inkluderar hamnkostnader i summan. Men vi var duktiga och låg på svaj. Här på Balearerna så är det svindyrt i hamnarna, man kan få betala mellan 100-300 euro per natt under högsäsong. Det står inte på vår världskarta.
 
Nähä…det går inte för sig att sitta här inne på båten medan solen skiner för fullt på utsidan. Nu ska vi utforska mer av Fornell och njuta av några sista dagar på Menorca. Vi ser ett väderfönster komma så snart kastar vi loss mot Italien.
 
Skepp o Hoj!