Det är varmt här nu. Riktigt varmt. Enligt väderleken så ska det vara trettiofem grader. Men när vi passerade apoteksskylten i byn så visade den 38 grader. Vi kippar lite efter luft emellanåt och vi börjar bli uppfinningsrika på olika sätt att överleva i värmen. Att besöka helt ointressanta butiker som har air-condition är en. Så om ni ser Kapten stryka runt i butiker med damunderkläder så kan ni vara lugna, han hyser ingen förkärlek att klä sig i bh och trosa. Även om det säkert skulle vara snyggt.

 

Nä Kapten har inte bh och trosa i sin lilla shoppingbag…utan en ny skothake då den förra gick sönder under senaste seglatsen…

 

Vi badar ofta. Inte alltid för att vi är så badsugna. Men hettan tvingar oss. Det kan såväl bli förmiddagsdopp, eftermiddagsdopp och ett kvällsdopp. Häromsistens så blev det till och med ett nattdopp. PLASK rakt ner i det ljumma vattnet. Jo det gäller att blöta upp sig ibland så man inte torkar ihop till ett russin i solen. Fast är man i vattnet för länge, ja då blir man ett russin likväl…

På tal om russin. Det pågår ett mat-projekt ombord. Vi tillverkar soltorkade tomater. Det går ganska bra men verksamheten är ringa så vi plockar inga större marknadsandelar. Fyra tomaterhalvor har nu torkat klart och de ska nu läggas i en olivoljemarinad med vitlök och kryddor. Mums. Vi entreprenörer känner att vi har något stort på gång här…

 Nu har de torkat klart och ska nu läggas i marinad med olivolja, vitlök och kryddor. Är ni lyckligt lottade så ska ni få se bildbevis på resultatet vad det lider…

 

Vi lyssnade på P1 Sommar. Det var det lustiga paret Mandelmanns tur. Vi låg i hängmattorna medan deras röster berättade för oss. Helt plötsligt så ställer sig båtgrannen upp och skriker åt oss att stänga av radion, att de inte ville höra. Detta efter att paret Mandelmann valt ett rätt dåligt musikstycke, någon slags surrealistisk cirkusmusik. Who can blame them? Inte ens vi gillade Mandelmanns musiksmak…men klockan var fyra på eftermiddagen och vi spelade ju inte högt. Något får man ju lov att låta. Vi stängde trotsigt av radion och svor tyst för oss själva över vilka trångsynta och tråkiga människor det finns. Till saken hör att mannen på den klagande båten gärna går runt naken på sitt däck och han visar upp hela sitt förgrenade klockspel för allt och alla. Det kändes orättvist att de ska få störa oss med nakenshow medan vi inte ska få lyssna på Mandelmann i en timme. Vi valde dock att vara storsinta och inte föra grannens nakna hud på tal och vi fick senare vår revansch. En stor motorbåt kom med tjo och tjim och de droppade sitt ankare alldeles för nära klagobåten. Vi jublade. Då blev det för mycket för grannarna med klockspelet. De drog upp sitt ankare och försvann fortare än kvickt från viken. Ibland löser sig saker på bästa sätt utan att man behöver göra så mycket…

Flera av våra vänner är engelsmän. Eller de har i vart fall bott i England, så vi kallar dem för engelsmän. Nu ska Sverige möta England i nästa VM-match i fotboll. Styrman Pimpsten har lovat bjuda vännerna på svenska köttbullar ifall Sverige vinner. Vännerna visade sig vara väldigt lättköpta för nu hejar de alla på Sverige. Tala om goda köttbullar! (Vi hade aldrig sålt oss för en engelsk fish n chips…).

Vi kommer inte att kunna lyssna på fotbollsmatchen på lördag. Inte på grund av några vresiga båtgrannar. Utan för att vi planerar att segla till Sardinien då. Det väntar oss en lång sträcka på 200 distans. Det kommer att ta oss ett par tre dar att plaska över. Helt avskurna från omvärlden så kommer vi först på måndag eller så, att få veta hur det gick i fotbollsmatchen. Tala om en cliff-hanger…(kan något med telepatisk förmåga meddela oss så skulle vi uppskatta detta).

Vi har skrivit till UD. Detta med anledning av incidenten som hände oss för en månad sedan då vi blev rammade och bordade av båtflyktingar utanför spanska fastlandet. Nu gick det bra den gången mycket tack vare de hjälpsamma spanska myndigheterna. Det pågår dock ett politiskt spel här i Medelhavet nu, där Italien och Malta vägrar att ta emot båtar som plockat upp flyktingar. Situationen är knepig. Politikerna i Italien hävdar att dessa stora fartyg som tillhör välgörenhetsorganisationer till faktum uppmuntrar människor till att fly över Medelhavet. Att människor därav vågar kasta sig ut i havet, för att de vet att de kommer att bli upplockade av fartyg… Huruvida detta stämmer eller inte är inte vi rätt personer att bedöma. För vi har i vart fall ingen avsikt att gå i dessa vatten med målet att ägna oss åt flyktingtransporter. Vi vill enkom njuta av vackra italienska öar som turister. Men det anstår varje god sjöman att bistå människor i nöd ute på havet. Vi vill då veta att ifall vi blir bordade, att vi kommer att ha stöd från italiensk kustbevakning och sjöräddning. Nu väntar vi på svar…

I svaga ögonblick kan Styrman Pimpsten längta efter ett djur ombord. Och då inte sådana som vi emellanåt har gott om, såsom knott och mygg. Utan mer en klappvänlig hund eller katt.. Längtan uppkommer i de stunder hon saknar sina barn. Så det är nog inget djur hon egentligen vill ha. Nu är det den fina Petunian ombord som ersätter såväl ungar som husdjur. Finns fördelar. Den varken skriker eller skäller. Och den frågar inte efter pengar och kräver inga promenader. (Undrar dock vad barnen därhemma tycker om att mamma ersatt dem med en blomma…).

Vi har funnit lite udda svensk litteratur i Spanien. I värmen syndade vi häromdagen. Vi köpte en glass på stan. Här i utlandet springer vi ofta på glassar som ingick i barndomens GB-sortiment. Vi blev rådvilla. Har det gamla svenska glassföretaget spridit sig ut i Europa? Eller är det inte ens svenskt, kanske aldrig har varit. Eller tillverkas de på licens för den svenska marknaden? Men så läser vi på det ena glasspappret; 

Från glassfabriken i Flen

Bah! GB-sandwich är en svensk produkt. Men Kaptens Magnum är det inte, den kommer ursprungligen från Holland/USA enligt Mr Google. Grejen är att nästan alla glassar idag ägs av UNILEVER. Men glada blev vi att vi i vart fall fick läsa en mening på svenska här på Menorca…