På bilden ovan så ser man vår nästa tänkta rutt. Från Honfleur till Cherbourg (från öst till väst). Det blir klart en betydligt längre etapp än de tidigare vi tagit.

 

Vår tanke är att lämna innerhamnen idag, vid den sista broöppningen klockan 17.30. Och så lägger vi oss vid väntbryggan utanför, övernattar där och ger oss av strax innan högvatten i morgon. Ungefär vid 11-tiden på onsdag förmiddag.

 

Det är utlovat lite ostliga vindar. Men tyvärr så kommer det inte blåsa så mycket så vi räknar med att seglingen kommer att ta allt mellan 20 och 40 timmar. Vi har tänkt att inte gå för motor annat än i nödfall och vi ser seglatsen som en god träning för att se hur vi upplever att vara på havet längre tid.

 

När vi närmar oss Cherbourg så får vi starkare strömmar. Så det är svårt att beräkna tiden för vi vet ju inte när vi är där, om vi möts av medström eller motström. Men det visar sig. Cherbourg är en hamn med vatten dygnet runt så vi behöver inte tänka på att pricka in något högvatten iallafall.

 

Idag lämnar vår norska vän Honfleur, han seglar till Caen, där han ska lämna sin båt för att åka hem till Norge ett par veckor. Vi hoppas våra vägar korsas igen. Han kommer säkert ikapp oss när vi seglar runt bland de Engelska Kanalöarna.

 

När vi seglar över bukten mellan Honfleur och Cherbourg så korsar vi den vägen där 7000 fartyg kom den 6 juni 1944. Vi pratar här om landstigningen i Normandie, även kallad D-day (D dagen). Första dygnet landssteg 150.000 man och de överraskade tyskarna dels på grund av att vädret var dåligt. Ingen väntade sig ett anfall just då. Samt att tyskarna hade trott att anfallet skulle riktas mot Calais. De allierade mötte ett massivt motstånd på Normandies stränder. Men D-dagen innebar en enorm framgång för de allierade och genom invasionen ”Operation Overlord”, så kunde Tyskland börja tryckas tillbaka.

Det var i huvudsak trupper från USA, Storbritannien och Canada som deltog och de landsteg på fem olika stränder. Amerkanska trupper som steg i land på Omaha-beach mötte ett motstånd som utvecklades till ett blodbad. De fick stå emot ett kulspruteanfall som varade i nio timmar. Över 4000 amerikaner stupade eller sårades.

 

Totalt så dödades eller sårades 10.000 allierade soldater under den första dagen. 

 

Under den första veckan efter D-dagen så landsattes 360.000 soldater och 54.000 fordon på stränderna i Normandie. I början av juli så var antalet uppe i 1 miljon soldater och 170.000 fordon. Tyskarna fick backa och i September samma år så gjorde de västallierade sig beredda att börja invasionen av Tyskland. Till slut så kunde Hitler besegras och Andra Världskriget kunde äntligen få sitt slut.

 

Idag finns det många minnesplatser längs med denna kust. Den mest kända är Normandie American Cementary and Memorial.

 

 

Med utsikt utöver Omaha-beach ligger den amerikanske krigskyrkogården med cirka 9400 kors perfekt uppradade över nästan 70 ha. En gripande plats minst sagt.

 

Vi hade som ett av våra mål att segla lite närmare platsen där allt detta skedde för över 70 år sedan och även besöka denna minnesplats. Vi tänkte ett tag gå till Caen och ta buss därifrån. Men nu tog vi beslutet att gå direkt till Cherbourg.

 

Däremot när vi seglar över viken där de 7000 fartygen kom med unga soldater där många mötte ett hemskt blodbad, kommer vi tänka på när vi passerar. Överresan den gången var hemsk, många hann bli sjösjuka innan landstigningen började. Unga pojkar, troligtvis rädda och oroliga. Långt ifrån hemmet, familjen och mammas trygga famn. Vi ska vara såå tacksamma för det vi har. Och vi hoppas att Sverige får fortsätta vara den trygga plats den är och har varit så länge. Det är lätt att glömma när man gnäller över små bekymmer.