Närmare fyra mils cykling för att komma till ett IKEA fram och tillbaka. En effektiv cykeltid på 3,5 timme. Det är andra gången i livet vi cyklar till IKEA, förra gången hände i Malmö. Men båda gångerna har inträffat år 2016. Nog lever vi ett annat typ av liv numera. Känns i röva om inte annat. Nej skämt å sido. Vi mår förträffligt bra.

Men hur gick det då?

Vi trampade iväg mot Barendrecht. Ut ur Dordrecht och ut på landsbygden förbi en enorm variation av bondens djur. Vi såg får, getter, åsnor, hästar, kor, höns, gäss, ankor… Vi cyklade förbi en åker med skördeklar brysselkål. Jäklar så fin brysselkål, hade vi sett till bonden himself så hade vi frågat om vi fick ta ett litet kålhuvud och smaka på. Men nu vågade vi bara fotografera.

Efter någon knapp timme cyklade vi igenom ett litet pittoreskt samhälle. Den smala vägen ringlade sig mellan husen, gamla små hus med vackra trädgårdar.

Vi gjorde några små strandhugg med jämna mellanrum, stannade och fotograferade eller tog en klunk vatten. Men framför allt så behövde vi titta i kartan (läs mobilen) för att hålla koll så vi inte cyklade vilse. Ofta följde vår väg en flod eller liten kanal och vi har nog aldrig skådat så många svanar på en och samma dag som denna.

Till slut kom vi fram till Barendrecht och IKEA. Det var första gången för oss som vi besökte ett IKEA utomlands. Och vi vet ju så väl, som svenskar, hur ett IKEA fungerar och är uppbyggt. Skulle vi möta samma bild här? Vi var nyfikna.

Det första som skilde var att utanför IKEA bredvid bilparkeringen så fanns ett STORT cykelgarage för de kunder som tagit cykeln till varuhuset. Ja nu är vi i Holland. Här är det inte alls konstigt att cykla till alla platser du ska till, inte ens till IKEA.

Väl inne på varuhuset så möter vi samma syn som på ett svenskt IKEA. Alla ”showrooms” och alla finurliga namn på IKEAs varor är samma som hemma. Lite roligt att se namnen med Å, Ä, Ö. Undrar om holländaren vet hur de ska uttala ett namn som ”PÅTÅR” Men något som vi märkte, i alla showrooms hade de som inredningsdetaljer rätt mycket böcker. Och alla böckerna var på svenska. Herr Kemprad har verkligen slagit ett slag för det svenska. Vi fick ett svenskt bibliotek på kuppen. Sköna fotöljer och svensk lektyr. Ja här gick det att tillbringa många timmar om man så ville.

Sortimentet i varuhuset var näst intill detsamma. Men när vi letade efter de billiga bra underlakanen som vi köper i Sverige så fann vi inte dessa. Här i Holland verkar de endast ha dra-på-lakan. Men vi vill bara ha ett precis vanligt enkelt lakan. Här använder de lakan med resår i. Det blev inga lakan inhandlade. Vi förstår att man måste anpassa sig en del efter det land man är i.

Vi handlade en matta som Kapten ska ha på sin arbetsbänk i verkstan. Den gamla fick sig diesel spilld på, och lukten går inte att få ur. Men för 40 kronor så skär vi ut en ny bit. Och till sovhytten så köpte vi en förvaringslåda som vi ska skruva upp på väggen som bokhylla. Några små billiga handdukar likaså. Och så det sedvanliga som de flesta svenskar säkert lägger i sin IKEA varukorg; servetter och värmeljus.

Vi ville absolut testa våra svenska köttbullar med potatismos i restaurangen. Men här blev vi grymt besvikna. Köttbullarna är väldigt populära här, men överlag kan man säga att holländaren föredrar att fika och köpa kaffe och bakverk framför mat. Och de som åt mat valde pommesfrites till allt, så även till köttbullarna med brunsås.

Asså. Är det någon kulinarisk hit att äta pommesfrites med svensk brunsås?????

Blä, som att äta en kaviarmacka med chokladpudding till.

Vi beställde vår mat. Bad om att få mos till våra köttbullar. Killen bakom kantinerna la omsorgsfullt upp köttbullarna. Hans handlag med tallriken signalerade om ovana. Tveksamt om han hade någon hotell- och restaurangutbildning med sig i bagaget. Och ingen stressar ju här. Vilket är bra. Men då borde det finnas tid för lite knorr på arbetet. Men upp kom köttbullarna på tallriken till slut. Därefter såsen. Och så pommesfrites på…. –Oh, sorry. We asked for mashed potatoes…. Killen tittade upp och kom på. Jo vi hade inte alls bett om pommes utan han hade glömt. Mänskligt.

Så killen skrapar bort pommesen som han lagt på tallriken tillbaka ner i kantinen. Trots att det låg brunsås på pommesen. Kanten på tallriken var sölig och så slängde han på ett par slevar med vad???

Ett hårdare potatismos fick man leta efter. Det hade återgått till sin ursprungliga konsistens av en potatis näst intill. Och här och där skymtade man bränt mos av att de emellanåt vänt på den stenhårda potatisblajjan. På med lingon och en liten svensk flagga och varsågod. Inget grönt gulligull på tallriken som hemma. Kladd på fingrarna blev resultatet av det såsiga bortskrapet. Hade suttit fint om han torkat av tallrikskanten med sin släng innan man fick sin tallrik.

Vi fick vår portion. Vi betalade. Det gick att använda vårt svenska IKEA-familykort. Fantastiskt så säg och därmed så ingick kaffe på maten gratis. Vi slog oss ner och smakade.

Jo köttbullarna var som i Sverige. Precis den typiska IKEA-köttbullen. Brunsåsen höll också måtten. Men potatisen hade inte ens kunnat passerat en skolbespisning. Kapten lämnade så gott som allt sitt mos. Oätligt för moset smakade bränt. Pimpstens portion var bättre.

Vi kände att det blev tummen ner för vårt restaurangbesök. Portionen kostade motsvarande 65 kronor. Så vi har det oförskämt bra hemma med prissättning samt serviceinriktad, kunnig restaurangpersonal på alla våra IKEA-varuhus. Det är iallafall vår upplevelse. Vi funderade lite varför köttbullarna och annan mat här var så mycket dyrare här än hemma. Matmomsen är ju dessutom lägre här, och arbetskraften likaså. Men kanske är det för att vi hemma har en ”dagens”-kultur med väldigt pressade priser. De flesta lunchhak i Sverige serverar en högklassig mat. Och fast det går fort på IKEA hemma så måste vi tillstå att personalen är fantastisk. Effektiv, vänlig och tallriken skäms inte för sig fast allt måste gå så snabbt. Här i holland såg det annorlunda ut. Vi tror att det hade gjort nytta ifall IKEA skickade ner lite folk från något varuhus och körde lite utbildning på plats. Man kanske inte vet hur ett svenskt potatismos ska vara helt enkelt. Och pommesfritesen ju så oförskämt fina ut. De kan sin pommes här.

Vi gav oss iväg mot kassorna. Och vi valde att gå igenom självscanningskassorna. Samma skyltar som i Sverige, att man kan gå där om man har max 15 artiklar i sin vagn. Vi klarade gränsen och gick dit. Det var ingen kö alls.

En tjej stoppade oss. –Denna kassa är bara för ett fåtal varor. Vi var ödmjuka och frågade om det gick bra att betala här om man inte överskridit antalet varor om femton stycken. Hon tittade kritiskt på vår vagn och sa. –jo upp till femton går bra men meningen är att det ska gå fort här. Pimpsten räknade varorna högt på engelska så tjejen såg att vi inte alls lurade henne med att råka slå in en vara mer än det tillåtna antalet. Vi klarade passagen och fick gå fram och scanna in våra varor och betala. Frågan är om det är en snabbkassa om det ska dubbelkollas. Vitsen verkade borta.

Vi råkade glömma att trycka på den engelska flaggan på kassan så vi fick all information på holländska. Tjejen kommenterade det hela med en känsla av att vi kommer att få bekymmer. Vi svarade glatt att vi reder oss nog fast det är på holländska. Och inte var det något problem. Det hade kunnat stå på kinesiska också för betalningsförfarandet är ju lika everywhere. En knapp med VISA-loggan klarar flera språk konstaterar vi.

Hon kunde ju inte veta att vi var IKEA-experter från självaste Sverige som passerat självscanningen mången gånger. Vi har ju liksom Billys bokhylla i blodet. Allt löste sig fint. Ingen var otrevlig. Men kanske att personalen var väldigt osäker. Och noga med att kolla så alla följde IKEA-lagarna. Vi frågade om varuhuset var nytt. Å nej, det hade funnits där i 15 år. Ja då borde nog inte personalen vara rookie.

Utanför kassalinjen så fanns ”The Swedish Food-market”. Och nu började den trevliga delen av vårt besök. Här var tjejen i kassan gudomligt serviceinriktad och hjälpsam. Och sortimentet. Ja här fanns allt för en utomlandssvensk. Till och med svensk julskinka och vinglögg med alkohol. Lussebullar. Pepparkakor. Kalles, sill, lax, knäcke, lingonsylt…och mycket mer. Till och med svenskt lösgodis. Vi berömde tjejen i kassan för det breda sortimentet. Det var nästan som en butik i butiken med alla svenska specialiteter. Och hon tackade så mycket men berättade att de får hela tiden in nya önskemål om typisk svensk mat. Hon vägde upp vårt besök.

När vi handlat klart så tittade vi ner i vår vagn. Rätt fullt. Skulle vi verkligen få med oss allt på cykeln? Men si det gick jättebra. Och ingen tittar ju konstigt här när man kommer med full cykel.

Cyklingen hem kändes fort. Även om det var samma sträcka. Men vi kände oftast igen oss och behövde inte plocka upp mobilen för att kolla vägen. Vi konstaterar att när man åker bil så är det svårare att minnas återvägen om det är en ny färdväg. Men på cykel så passerar omgivningarna långsammare och man hinner registrera och memorera betydligt mer.

Hemma så var det rätt skönt att kliva av stålhästarna. Träsmaken gjorde sig gällande. Klockan var halv sju på kvällen. Aldrig förut har väl ett glas vin en fredagkväll smakat bättre.

Vi summerade dagen.

Jo absolut kunde vi cykla den långa sträckan flera gånger. Absolut så skulle vi inte äta potatismos på detta varuhus igen. Absolut så skulle vi handla mera på ”The swedish food-market”. Och absolut så var vi överens om att Ingvar Kemprad behöver sin serviceinriktade och proffsiga personal på sina varuhus. Med bara varor så hjälper det inte. IKEA är så mycket mer än ett varuhus fyllt med möbler. IKEA-kulturen innefattar även upplevelse och en sysselsättning för många. Primärt behöver man inte alls ha behov av att handla möbler. Utan att det räcker gott med att värmeljus och servetter är slut hemma. Och så tillbringar man en halv dag på varuhuset, äter och fikar och låter sig inspireras av alla showrooms med smarta lösningar för hemmet. Alltid något nytt att se. You can hate it or love it. Men nog är det en kultur alltid. IKEA-kulturen. Och ingen kan väl den bättre än en svensk.

Brysselkål

Denne lille vän var geteglad att se oss.

Sååå söt. Kul att se åsnor som omväxling.

Framme vid IKEA-varuhuset

Cykelgaraget var enormt. Vi är i Holland om någon har missat detta…

Välkommen…tack tack!

Vi funderade över att få utlänningar förstår innebörden av varornas namn när de är på svenska. Än svårare att uttala namnen som innehåller å, ä och ö. Men visst är det ballt att hålla fast vid det svenska.

Sååå enormt många böcker på svenska. Nästa gång kanske vi hänger på låset så kan vi läsa oss en bok i varuhuset. Sköna fotöljer finns det ju lite varstans.

Maten hade mer att önska faktiskt. Potatismoset var bränt och portionerna slafsiga.

Men på ”The Swedish foodmarket” så var det högsta betyg. Pepparkaksdeg och Kalles här på bilden.

Julskinka (men vi köpte ingen..)

Klassiskt svenskt lösgodis. (köpte inte heller)

Men däremot så handlade vi räkor med skal (jippie!!), pepparkakor, lussebullar, vinglögg, kalles, lingonsylt, kanelbullar, julmust, inlagd sill. Nu är julen räddad.

Får allt detta plats på ett par minicyklar???

Ja-ja-män! Pimpsten tog nästan alla varorna på sin cykel som har både sidoväska och pakethållare. Saknade inte alls någon bil. Men en soffa hade vi nog inte kunnat få med oss…

 

Helt klart en rolig och upplevelserik dag. Här följer en liten film från dagen. Håll tillgodo, kanske inte så värst bra redigerad, lite tidsbrist (ha ha ha) Vi har så mycket att stå i (?!!!). Vi ska träffa alla i båtklubben här i Wijnhaven på en drink på lokala puben kl 16 i eftermiddag. Och därefter är vi bjudna upp till ”Politikern med fru”, de som bor granne med ”advokaten Maria”. Har vi tråkigt månne? Är solen gul och gräset grönt? Skiter björnen i skogen? Med andra ord…en korkad fråga. Häpp!