Kappseglingsveckan i Kiel

 
Vi tyckte väl att när vi försökte hitta en gästplats igår att det kändes grymt trångt överallt och hela bukten var full med små segeljollar. Tacka sjutton för det, en av världens största segelevent pågår just nu här med 5000 seglande män och kvinnor från 50 olika länder i 2000 stycken segelbåtar. Klasser som Laser, Flying Dutchman, 505 och 470 för att nämna några. Uppskattningsvis så har detta tilldragit sig 3,5 miljoner människor. Tala om festival-känsla.
Vi har sett svenska båtar, så givetvis håller vi tummarna för dem.
På en stor bildskärm i hamnen kan man följa tävlingarna.
 
Vi gick bort till den gamla olympiaarenan för segling (Olympiska spelen i segling avgjordes här år 1972). Där skulle hundratals båtar ner i vattnet och ut spottades små segel ett efter ett och som seglade ut i bukten. Det var häftigt att se.
Det är fullt av restauranger och events kring seglingarna.
Tjoppe hittade en food-truck med bara gin och tonic. Himmelriket för GT-älskaren. Nu tyckte vi det kändes lite tidigt på dagen men vi återkommer säkerligen, för visst ska Kapten få sig en GT när han fyller så säg.
 
Tävlingarna kommer att hålla på i en hel vecka så när vi sticker på måndag får vi hålla oss undan. Det vore synd om arrangörerna om de fick bryta en tävling för första gången på 133 år (ja så länge har tävlingen funnits) för att några galna svenskar i betongbåt kom och korsade tävlingsbanan.
 
Nu har vi en ny plats där vi kan ligga tryggt i dagarna två. Och hela tiden så har vi restauranger och event runt omkring. Enligt Hamnkaptenen så kommer det inte så många svenska båtar hit, trots att vi ligger i den nordligaste hamnen i Strande utanför Kiel. Men vi har fått fantastisk god service trots att allt är så hektiskt.
 
Nu ska vi skämma bort oss ordentligt här och fira Kapten med restaurangbesök både i kväll och i morgon. 
 
Skepp o Hoj!
 
 

Bildbevis

Kapten har fått napp och inte mindre än fem gånger på överresan. Fast just denna högg ju inte, han blev krokad i farten som det ser ut. Nu sparade vi inte näbbgäddorna vi fick, de är så rackarns smala och filéerna blir nog ynkans små. Men vi hittade diverse näbbgädderecept så firren går nog att förtära ändå. Nu var nog inte maten viktigast utan att det helt enkelt fick nappa för Kapten. Nu ska han försöka uppgradera till någon annan fisk än de blå eller ormliknande. Kanske en hederlig vanlig torsk.
 
Skepp o Hoj!
 

Strande – Kiel – Tyskland

Nu är vi i Tyskland, i Strande en bit från Kiel. Resan gick bra, men vinden var svag så det blev rätt mycket motorgång. Det var trångt trångt i hamnen, just ingen ledig plats kvar till oss (det finns två gästhamnar i Strande). Men ett par som lämnat sin plats för natten körde i kapp oss och ropade -Ni kan ta vår plats i natt! (Ja på engelska då, för vi hanterar inte tyska annat än några fraser). En perfekt plats. Därefter gick vi upp till hamnkaptenen som lös upp när han hörde att vi kom från Sverige. Han hade tillbringat en del tid hos en farbror i Landskrona och på Ven i sin ungdom (någon du känner André? Han hette möjligtvis Henrik Strömberg och jobbade som lots) Vi måste tyvärr flytta oss i morgon innan klockan 14 för båtägarna till vår plats kommer tillbaka då. Men vi ska hänga på låset på en annan plats, plats 613 och vi hoppas de lämnar platsen tillräckligt tidigt. Det finns inte så många gästhamnsplatser här, utan de flesta verkar dagssegla, så gott som alla platser är rödmarkerade. Men i övrigt så verkar alla mycket trevliga och vänliga och i synnerhet hamnkaptenen. Och vilka båtar, var och varannan är som en möbel. Fernissade och spegelblanka i tysk kvalitetsprecision. Hela bukten var dessutom full av små kappseglingsbåtar när vi kom inseglandes. En levande hamn.
 
I övrgit så hade vi blivit lovade ett par kannor med regn idag men solen skiner här och det kom två små stänk på vägen och i övrigt har vi haft bra väder. Och det mest sensationella, det nappade för kapten. Men mer om det i morgon.
 
Skepp o Hoj!

En riktig kalldusch

Ett kort inlägg. Vår duschlista behövs uppdateras. Lägg till Spodsbjerg. Här hamnade vi i moment 22 och fick oss en kalldusch rent bokstavligen.
 
I gästhamnen här så betalar man kontant. Hamnkontoret är bemannat 19.00-19.30. Kommer du före eller efter så går det att lägga i kontanter i ett kuvert med båtens namn i en brevlåda. För vår size överkomliga 145 Danska kronor. Ja försök få fram DEN exakta summan när man man kommer från Sverige där bankerna har kontantfobi. Tur att detta var vår sista hamn och inte den första vi kom till. Så vi fick ihop pengarna till första natten (klockan var åtta på kvällen när vi la till)
 
Således kom vi inte över någon kod till duschar eller internet. Men längre bort på vår brygga så låg en båt där några gubbar tjoade och vinkade glatt. Jo det är ju dom, konstaterade vi, båtgrannarna från Stubbeköping med fem glada danskar i sextioårsåldern. Vi frågade om koden till internet så den kom vi över. Men vi tänkte inte på duschkoden utan vi var rätt trötta och gick och la oss.
 
På morgonen när vi gick upp så hängde en slip på mantåget som hamnfogden hängd upp samt uppgift om inloggning till duscharna. Bra tänkte vi, det blir en dusch i kväll. Sen på dagen gick vi vår promenad där vi tittade på snoriga hundar och köpte jordgubbar. Vi bunkrade lite mat o köpte diesel till spisen (här kostar dieseln 9,70 i macken). Och genom vår inhandling så fick vi ihop kontanter till nästkommande natt i gästhamnen.
 
På kvällen så gick vi bort till duscharna, jorå koden fungerade. Vi tog varsitt duschbås, jäkligt schyssta och rymliga bås med egen toalett och allt. Och så MEN VAD I HELVETE.
 
För att få varmvatten så behövdes det danska mynt, 5 kr. Eller polett. Som köpes hos hamnfogden. Som är där 30 minuter om dagen. Vi var utan kontanter, de sista hade lämnats i kuvert till hamnfogden och resten hade vi satt sprätt på i affären då vi ändå ämnade avsegla från Danmark.
 
Skulle det bli en varm dusch samma dag så fick vi börja gå runt och försöka tigga till oss danska mynt från båtgrannarna.
 
Nu löste vi det. Helena tvättade håret i handfatet (ett handfat som var rätt så rymligt, fransyskor som seglar gillar att göra så är noterat från några tidigare hamnar). Sen blev det en kall dusch av resten av kroppen.
 
Tjoppe tog tjuren vid hornen och körde på rakt av med en iskall dusch. Nä det kom inget skrik från hans duschbås, däremot så gick det jäkligt fort undan. Lucky Luke låg i lä minst sagt.
 
Spodsbjerg – Danmark
 
Vattentemperatur: — (eller möjligtvis -1)
Vattentryck – 4
Miljö – 5
 
Ja rena blev vi iallafall vilket var det viktigaste men vi blev inte riktigt kloka på att ha både kod på dörren och sen poletter till varmduscharna. Det blev lite av Fort Nox. Då hade vi uppskattat att hamnhyran inkluderade detta och priset låg på mer växlingsvänliga 150 danska kronor och att varmvatten ingick. 
 
Vi skrattade gott åt det hela, vi blir inte upprörda alls men vi får ju givetvis ett diskussioneämne för stunden som går ut på -Hur tänkte de nu???.
 
Så något svala men dock rena så åt vi middag och städade undan och stuvad klart för att kunna avsegla mot Tyskland nästföljande morgon. 
 
Ja nu var Spodsbjergs tillagd till duschlistan. Glöm nu inte växla till er en dansk 5 krona om ni ska hit.
 
Skepp o Hoj!
 

Spodsbjerg

 

 Wilma syns bakom Kapten Betong och Styrman Pimpsten i Spodsbjergs hamn.

Nu är vi i Spodsbjerg, sportfiskarnas paradis. Spordsbjerg ligger på ön Langeland och har samma form som öland, fast i avsaknad av janne och erik i ändarna.

Med tanke på att Tjoppe inte fått en enda fisk sen vi lämnade Lysekil, bortsett från den där blåa stenbiten, så kanske detta är helt fel plats att åka till. Eller så är det tvärt om, det kanske kommer att bringa fiskelycka till Kapten. Här i hamnen finns det enormt många små sportfiskebåtar, som även går att hyra. Och överallt möter vi människor i rätta sportfiskekläder där de klafsar runt i stora stövlar. Till och med så håller hamnen med ett rensningsrum där det är rostfria bänkar och bra spolningsmöjligheter där man kan filéea sina firrar efter största behag.

Vi trodde på väderleken att döma att vi skulle bjudas på regn idag, men vi har strålande sol och klarblå himmel nu på eftermiddagen.

 Hund i snor låter slemmigt.
Förutom förkylda så verkar hundarna nödiga här i Spodsbjerg.

Här i Spodsbjerg bor det 203 personer och ett gäng snoriga hundar uppenbarligen. Vi hittade även en sportfiskeaffär utan dess nåde. Tjoppe gick länge runt i affären, som ett barn på julafton, och han utökade sin fiskeutrustning med ytterligare några drag. Så nu hoppas han på storfångst. Vi får väl se…

 Häftig entré till sportfiskeaffären.
Så här såg det ut hyllmeter efter hyllmeter.

I Spodsbjerg gillar invånarna att sälja lite grödor från sina trädgårdar. Från ett litet skjul eller en träbänk utanför tomten så ställer de ut vad de har att erbjuda med en lapp om pris och därtill ett litet kassaskrin. På eget ansvar får man sedan shoppa loss och lämna sin peng. Huruvida de danska myndigheterna ser på kravet på en elektronisk kassaapparat vet vi inte, men överlag så verkar dansken mer avslappnad och mindre byråkratisk.

 Vårt lilla inköp, vi tror att grödorna är obesprutade. Möjligvis gödslade med hundbajs o snor.
Kolla in gubbarna, vad de goda eller. Vi åt dem under vår promenad, solvarma och söta.
Vackert så säg, men nu lämnar vi snart vackra Danmark.

I morgon har de lovat nordliga vindar och därför så satsar vi på att komma iväg rätt tidigt för att segla till Tyskland. Exakt vilken hamn vet vi inte i detta läget, det finns fler hamnar att välja emellan innan man kommer fram till själva Kiel. Vi har som mål för helgen, då Kapten fyller 50 på söndag, att uppsöka en schysst restaurang för att äta en rejäl köttklump och skölja ner detta med lite inhemsk öl. Det tycker tyskarna om som vi har förstått och säkerligen även vår kapten.

Skepp o Hoj!

 

 

Spodsbjerg – Langeland – Danmark

Vi har tydligen seglat på torra land enligt AIS´en. Vi valde Spodsbjerg i stället för hamnarna kring Nakskov. Vi tittade på Tårs, men de hade en stor röd varning på sin hemsida pga sanddynor med ett djup på bara 1,20 m. Varje dag har vi sett mudderfartyg vilket verkar välbehövligt här i Danmark. Vi valde mellan att gå till Langø på Lolland eller Spodsbjerg på Langeland. Vinden fick avgöra.
 
Det blev ändå en hel del motorgång pga svaga vindar, en del regn men framför allt en väldigt spännande ljudbok.
 
Nu inväntar vi rätt vindar för Tyskland. I morgon finns det risk för åska och vinden från fel håll så vi ger oss nog ut på en upptäcksfärd här på ön. Så det blir säkerligen en rapport. Nu inväntar välbehövlig vila.
 
Skepp o Hoj!

Fenomenala Femø

Kvällssolen på Femø
 
Vi fick en rakt i genom helt ljuvlig dag på havet. Efter att ha sett grannbåten försöka ta sig ut från hamnen i Stubbeköping, där kaptenen fick svårt att manövrera trots bogpropellrar så var vi enormt nyfikna på att se hur det skulle gå för oss att ta oss ut. Men vädret var gott. Så vi bestämde att inte tulla på regeln att Helena manövrerar när vi ska ut ur hamn. Det är genom att träna som man växer i både självförtroende och kunskap. Det är fortfarande betydligt vanligare att män manövrerar båten och kvinnan är däcksman, och det krävs vilja från båda att göra tvärtom.
 
Att kvinnor inte tar rodret beror inte bara på mannen. När vi låg i Malmö så pratade vi en kvinna i en av stadens affärer. Hon berättade att de hade haft en liten motorbåt och att de nyligen bytt upp sig till en större båt, närmare 50 fot. Mannen hennes höll på att ta Skepparexamen vilket krävs för att få framföra en båt av den storleken. Helena frågade kvinnan om inte också hon skulle gå kursen. Nä, det hade hon inte ens tänkt på. Hon var ändå inte den som körde blev svaret. Helena vinklade då frågan lite från annat håll. -Men om det händer din man något när ni är ute på havet? Hur hanterar du då båten, två små barn och en akut situation (sjuk man, man över bord). Kvinnan svarade då att jo, det kanske hon borde. Kvinnan gav ett osäkert intryck. Vi uppmuntrade henne och sa att det är kanske inte främst för navigationen som det är bra att gå utbildning utan för säkerheten och hur man agerar om något händer.
 
Efteråt så sa Helena till Tjoppe. -Jag skulle aldrig våga ge mig ut på havet utan att kunna bemästra båt och grundläggande navigation. Och känslan är stark, rädslan ligger i att inte kunna hantera en situation. Och då är det träning som ska till. Kunskap är trygghet.
 
Ja tillbaka till vår segling…var var vi. Just det. Vi lämnade Stubbeköping efter en helt perfekt utläggning från hamnen. Vinden var rätt svag och vi fick lite regn. Vi hissade segel fort och vi åt vår sedvanliga knäckemacka med ost (lite snabbare än vanligt denna gång på grund av regnet, mjuk knäcke är inget vidare) och en stor balja te därtill. Vi gjorde bara ett par knop men vad gjorde väl det.
 
Därefter satte vi på en ljudbok och lyssnade och vi bröt bara av för att gå in och brassa lite käk. Kycklinggryta med ris vilket satt som en smäck. Det hade slutat regna och vi turades om att få ligga på däck och slappa medan vi lyssnade.
 
När vi närmade oss Femø så skingrade sig molnen och solen tittade fram. Vi hittade en trevlig plats att lägga till, och flertalet båtgrannar hoppade upp för att ge oss en hand. Vi ligger fyra båtar i den lilla hamnen, en holländare, två tyskar och så vi. Alla mycket trevliga (ja även vi).
Wilma trivs här liksom vi.
 
Den första känslan när vi la till var WOW, vilket fint litet ställe. Hamnfogden kom förbi och tog upp betalning. När han såg att vi var svenskar så berättade han att hans gammelmormor kom från Sverige, år 1900 kom hon hit som piga. När vi i Sverige får lära oss om den svenska emigrationen vid förra seklet så nämner man alltid bara om de som emigrerade till USA. Men faktum är att så många som 82.000 svenskar emigrerade till Danmark mellan år 1851-1910. Välståndet i Danmark var betydligt högre än i Sverige och det gjorde att många, inte minst ogifta kvinnor tog tjänst som betplockerskor eller mjölkerskor här. Och det var just till detta område kring Lolland och Falster och Femø som kvinnorna kom.
 
Vi gick en promenad runt på ön. Vi blev lite hänförda, ja kanske till och med lite förälskade, då vi kände en harmoni när vi gick mellan de gröna åkrarna. Det bor dryga hundratalet personer på ön och de vi mötte vinkade glatt till oss främlingar. Fåglarna sjöng febrilt i kvällssolen och dofterna från åkrar och trädgårdar genomsyrade luften. En plats på jorden värd en omväg för att se, blev vårt betyg. Hit måste vi tillbaka någon gång. Vi slog oss ner på en av öns alla bänkar och bara njöt av stunden.
Överallt så hittar man vackra bänkar, alla målade med olika tema. Mycket trevligt inslag.
 
Femø lämnar vi lite motvilligt, för vi planerar att avsegla mot Nakskov nästföljande dag.
 
Skepp o Hoj!
 

Vackra Femö

Nu sa AIS´en att vi stannat mitt ute i havet. Men det är ju inte sant. Vi har ritat till själva vart vi finns. På Femö och det ser ut att vara en fantastiskt fin liten ö. Seglingen har varit superb och det gick det gick över förväntan att ta oss ut från Stubbeköping. Det började med regn idag men slutade med sol framme vid Femö. Men vi skriver mer sen.
 
Skepp o Hoj!

Spökstaden Stubbeköping

 Ett garage i Stubbeköping, tåget verkar ha stannat för gott.

Vi är i Stubbeköping. Staden grundades på 1200-talet och är Danmarks äldsta köpstad. Man kan ju anta att det på den tiden var liv och rörelse här.

Men nu.

Vi var upp till byn. Det som mötte oss var butikslokal efter butikslokal som gapade tomma. Det var en blåsig dag och inga människor syntes och en surrealistisk tanke från de gamla västernfilmerna dök upp för vårt inre. När de där torra kvistbollarna, s k marklöpare rullar fram över vägen på den ödsliga bygatan. Det enda som skilde Stubbeköping från en äkta vilda västern film var att det var nog mera några gamla höstlöv som överlevt som drog fram längs gatan. Och Saloonen var i själva verket en dansk pub. Men när vi gick förbi dörren till puben så var det enkla pinnstolar vi såg, ett dunkelt sken och ett biljardbord. Känslan blev kuslig. Staden kändes öde. Vi gick en runda i staden. Var och vartannat bostadshus gapade tomt. Något fönster hade gått upp och slog för vinden. De flesta husen var i god kondition så det kändes som någon farshot, en koleraepedemi dragit fram och fått folket att fly över en natt. Eller hemska tanke, dött. Men ack nej, detta är varken Vilda Västern eller 1200-talet, detta är Stubbeköping år 2016. Vi var tvungna att kolla upp saken närmare och kanske blev vi lite kloka då vi läste att år 2004 så bodde här 7000 personer. Men idag så bor här blott bara 2300 personer kvar. Kanske en industri som staden livnärt sig på lagt ner och flyttat från orten. Vad vet vi.

En sovande stad.

Men vacker.

 Två cowboys i Vilda Västern?

Nere i hamnen håller de dock på att renovera kajen och det är nog här som fokus läggs för att få Stubbeköping att inte helt tyna bort. Det ligger strategiskt till för långseglare. Men hamnen är dessvärre dåligt planerad vilket inte brukar vara fallet i Danmark. Här blåser det friskt från havet fast man kommit in en bit i sundet och det strömmar enormt. Det hade behövts en rejäl vågbrytare som stillade hamnen bättre. Varje båt som kommit in i dag och igår har behövt hjälp med att lägga till och en segelbåt gav sig iväg idag trots ovädret och de gled på tvären ner mot bortre ändan av hamnen. Men de kunde i tid räta upp båten mot en påle för att sedan mot strömmen jobba sig framåt. De flesta båtar ligger dock kvar i hamnen och trycker idag och ger sig nog av i morgon först då vinden kommer att lägga sig.

 Efter att ha promenerat genom den öde stadskärnan så gick vi genom en vacker park. Inga människor syntes till.

Så sammanfattningsvis så är Stubbeköping en mycket vacker stad med fina hus. Men en öde stad med synliga spår från en pågående avbefolkning.

Så vi räknar med att lämna denna mystiska stad i morgon för att ta oss mot Femö. Som två resande cowboys fast inte till häst utan i segelbåt. Där vi seglar mot solnedgången…

Skepp o Hoj!