










Nu är vi i Spodsbjerg, sportfiskarnas paradis. Spordsbjerg ligger på ön Langeland och har samma form som öland, fast i avsaknad av janne och erik i ändarna.
Med tanke på att Tjoppe inte fått en enda fisk sen vi lämnade Lysekil, bortsett från den där blåa stenbiten, så kanske detta är helt fel plats att åka till. Eller så är det tvärt om, det kanske kommer att bringa fiskelycka till Kapten. Här i hamnen finns det enormt många små sportfiskebåtar, som även går att hyra. Och överallt möter vi människor i rätta sportfiskekläder där de klafsar runt i stora stövlar. Till och med så håller hamnen med ett rensningsrum där det är rostfria bänkar och bra spolningsmöjligheter där man kan filéea sina firrar efter största behag.
Vi trodde på väderleken att döma att vi skulle bjudas på regn idag, men vi har strålande sol och klarblå himmel nu på eftermiddagen.


Här i Spodsbjerg bor det 203 personer och ett gäng snoriga hundar uppenbarligen. Vi hittade även en sportfiskeaffär utan dess nåde. Tjoppe gick länge runt i affären, som ett barn på julafton, och han utökade sin fiskeutrustning med ytterligare några drag. Så nu hoppas han på storfångst. Vi får väl se…


I Spodsbjerg gillar invånarna att sälja lite grödor från sina trädgårdar. Från ett litet skjul eller en träbänk utanför tomten så ställer de ut vad de har att erbjuda med en lapp om pris och därtill ett litet kassaskrin. På eget ansvar får man sedan shoppa loss och lämna sin peng. Huruvida de danska myndigheterna ser på kravet på en elektronisk kassaapparat vet vi inte, men överlag så verkar dansken mer avslappnad och mindre byråkratisk.



I morgon har de lovat nordliga vindar och därför så satsar vi på att komma iväg rätt tidigt för att segla till Tyskland. Exakt vilken hamn vet vi inte i detta läget, det finns fler hamnar att välja emellan innan man kommer fram till själva Kiel. Vi har som mål för helgen, då Kapten fyller 50 på söndag, att uppsöka en schysst restaurang för att äta en rejäl köttklump och skölja ner detta med lite inhemsk öl. Det tycker tyskarna om som vi har förstått och säkerligen även vår kapten.
Skepp o Hoj!









Vi är i Stubbeköping. Staden grundades på 1200-talet och är Danmarks äldsta köpstad. Man kan ju anta att det på den tiden var liv och rörelse här.
Men nu.
Vi var upp till byn. Det som mötte oss var butikslokal efter butikslokal som gapade tomma. Det var en blåsig dag och inga människor syntes och en surrealistisk tanke från de gamla västernfilmerna dök upp för vårt inre. När de där torra kvistbollarna, s k marklöpare rullar fram över vägen på den ödsliga bygatan. Det enda som skilde Stubbeköping från en äkta vilda västern film var att det var nog mera några gamla höstlöv som överlevt som drog fram längs gatan. Och Saloonen var i själva verket en dansk pub. Men när vi gick förbi dörren till puben så var det enkla pinnstolar vi såg, ett dunkelt sken och ett biljardbord. Känslan blev kuslig. Staden kändes öde. Vi gick en runda i staden. Var och vartannat bostadshus gapade tomt. Något fönster hade gått upp och slog för vinden. De flesta husen var i god kondition så det kändes som någon farshot, en koleraepedemi dragit fram och fått folket att fly över en natt. Eller hemska tanke, dött. Men ack nej, detta är varken Vilda Västern eller 1200-talet, detta är Stubbeköping år 2016. Vi var tvungna att kolla upp saken närmare och kanske blev vi lite kloka då vi läste att år 2004 så bodde här 7000 personer. Men idag så bor här blott bara 2300 personer kvar. Kanske en industri som staden livnärt sig på lagt ner och flyttat från orten. Vad vet vi.
En sovande stad.
Men vacker.

Nere i hamnen håller de dock på att renovera kajen och det är nog här som fokus läggs för att få Stubbeköping att inte helt tyna bort. Det ligger strategiskt till för långseglare. Men hamnen är dessvärre dåligt planerad vilket inte brukar vara fallet i Danmark. Här blåser det friskt från havet fast man kommit in en bit i sundet och det strömmar enormt. Det hade behövts en rejäl vågbrytare som stillade hamnen bättre. Varje båt som kommit in i dag och igår har behövt hjälp med att lägga till och en segelbåt gav sig iväg idag trots ovädret och de gled på tvären ner mot bortre ändan av hamnen. Men de kunde i tid räta upp båten mot en påle för att sedan mot strömmen jobba sig framåt. De flesta båtar ligger dock kvar i hamnen och trycker idag och ger sig nog av i morgon först då vinden kommer att lägga sig.

Så sammanfattningsvis så är Stubbeköping en mycket vacker stad med fina hus. Men en öde stad med synliga spår från en pågående avbefolkning.
Så vi räknar med att lämna denna mystiska stad i morgon för att ta oss mot Femö. Som två resande cowboys fast inte till häst utan i segelbåt. Där vi seglar mot solnedgången…
Skepp o Hoj!