Fenomenala Femø

Kvällssolen på Femø
 
Vi fick en rakt i genom helt ljuvlig dag på havet. Efter att ha sett grannbåten försöka ta sig ut från hamnen i Stubbeköping, där kaptenen fick svårt att manövrera trots bogpropellrar så var vi enormt nyfikna på att se hur det skulle gå för oss att ta oss ut. Men vädret var gott. Så vi bestämde att inte tulla på regeln att Helena manövrerar när vi ska ut ur hamn. Det är genom att träna som man växer i både självförtroende och kunskap. Det är fortfarande betydligt vanligare att män manövrerar båten och kvinnan är däcksman, och det krävs vilja från båda att göra tvärtom.
 
Att kvinnor inte tar rodret beror inte bara på mannen. När vi låg i Malmö så pratade vi en kvinna i en av stadens affärer. Hon berättade att de hade haft en liten motorbåt och att de nyligen bytt upp sig till en större båt, närmare 50 fot. Mannen hennes höll på att ta Skepparexamen vilket krävs för att få framföra en båt av den storleken. Helena frågade kvinnan om inte också hon skulle gå kursen. Nä, det hade hon inte ens tänkt på. Hon var ändå inte den som körde blev svaret. Helena vinklade då frågan lite från annat håll. -Men om det händer din man något när ni är ute på havet? Hur hanterar du då båten, två små barn och en akut situation (sjuk man, man över bord). Kvinnan svarade då att jo, det kanske hon borde. Kvinnan gav ett osäkert intryck. Vi uppmuntrade henne och sa att det är kanske inte främst för navigationen som det är bra att gå utbildning utan för säkerheten och hur man agerar om något händer.
 
Efteråt så sa Helena till Tjoppe. -Jag skulle aldrig våga ge mig ut på havet utan att kunna bemästra båt och grundläggande navigation. Och känslan är stark, rädslan ligger i att inte kunna hantera en situation. Och då är det träning som ska till. Kunskap är trygghet.
 
Ja tillbaka till vår segling…var var vi. Just det. Vi lämnade Stubbeköping efter en helt perfekt utläggning från hamnen. Vinden var rätt svag och vi fick lite regn. Vi hissade segel fort och vi åt vår sedvanliga knäckemacka med ost (lite snabbare än vanligt denna gång på grund av regnet, mjuk knäcke är inget vidare) och en stor balja te därtill. Vi gjorde bara ett par knop men vad gjorde väl det.
 
Därefter satte vi på en ljudbok och lyssnade och vi bröt bara av för att gå in och brassa lite käk. Kycklinggryta med ris vilket satt som en smäck. Det hade slutat regna och vi turades om att få ligga på däck och slappa medan vi lyssnade.
 
När vi närmade oss Femø så skingrade sig molnen och solen tittade fram. Vi hittade en trevlig plats att lägga till, och flertalet båtgrannar hoppade upp för att ge oss en hand. Vi ligger fyra båtar i den lilla hamnen, en holländare, två tyskar och så vi. Alla mycket trevliga (ja även vi).
Wilma trivs här liksom vi.
 
Den första känslan när vi la till var WOW, vilket fint litet ställe. Hamnfogden kom förbi och tog upp betalning. När han såg att vi var svenskar så berättade han att hans gammelmormor kom från Sverige, år 1900 kom hon hit som piga. När vi i Sverige får lära oss om den svenska emigrationen vid förra seklet så nämner man alltid bara om de som emigrerade till USA. Men faktum är att så många som 82.000 svenskar emigrerade till Danmark mellan år 1851-1910. Välståndet i Danmark var betydligt högre än i Sverige och det gjorde att många, inte minst ogifta kvinnor tog tjänst som betplockerskor eller mjölkerskor här. Och det var just till detta område kring Lolland och Falster och Femø som kvinnorna kom.
 
Vi gick en promenad runt på ön. Vi blev lite hänförda, ja kanske till och med lite förälskade, då vi kände en harmoni när vi gick mellan de gröna åkrarna. Det bor dryga hundratalet personer på ön och de vi mötte vinkade glatt till oss främlingar. Fåglarna sjöng febrilt i kvällssolen och dofterna från åkrar och trädgårdar genomsyrade luften. En plats på jorden värd en omväg för att se, blev vårt betyg. Hit måste vi tillbaka någon gång. Vi slog oss ner på en av öns alla bänkar och bara njöt av stunden.
Överallt så hittar man vackra bänkar, alla målade med olika tema. Mycket trevligt inslag.
 
Femø lämnar vi lite motvilligt, för vi planerar att avsegla mot Nakskov nästföljande dag.
 
Skepp o Hoj!
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s