Kaffe är bönor, eller egentligen bär från kaffebusken, som man rostar och på denna kan man brygga den populära drycken KAFFE. Ombord på skutan så har kaffeutbudet varit mycket primitivt. Instant coffee eller snabbkaffe som det heter på svenska. Brukar kunna smaka rätt så gott..men så kom vi över en påse med något illasmakande i somras. Och sedan dess har vi plågat oss igenom vårt dåliga köp som dessutom Konstruktören har blivit påhyvlad kopp efter kopp. Inte sällan så har vi bjudit Konstruktören på det illasmakande kaffet samtidigt som vi själva valt te. Sista mängden kaffe åkte i soporna. Huruvida man ska tolka att Konstruktören dyker upp med en burk kaffe av betydligt bättre sort kan man ha sina funderingar kring. Han vill erbjuda sig med att bidra med en burk för att han druckit så många koppar hos oss nu att det var hans tur?! Han tycker vårt kaffe smakar skit och vill garantera att få en schysst kopp i framtiden?! Svaret ligger nog i båda påståendena..vårt kaffe smakade verkligen skit och Konstruktören är en generös man som ofta dyker upp med något bidragande..vinflaska, en köttbit till grillningen, havskräfta..you name it! Inte minst omtänksamt är det när han passerar ett riktigt konditori med smaskiga bakelser och han köper två, en till Tjoppe och en till Helena men ingen till sig själv. Det här med kaffe ska inte föringas, Helenas devis FFF gäller fortfarande. Fika Föder Framgång. Många problem har blivit lösta över en kopp kaffe och inte minst har många idéer fötts under inmundigande av kaffe. Nu betalar vi Konstruktören med kaffe vad det gäller konsultation kring rostfria konstruktioner. Vi sätter på kaffe, delar fikastunden med Konstruktören och så pressar vi honom på en massa frågor kring hur man kan göra med detta material. Båten är ju rätt så rund med knepiga mått. Och konstrukören går i gång på sitt kaffe och så är diskussionen i full fart. När koppen är urdrucken så vet vi hur vi vill att konstruktionen ska se ut. När dessutom Konstruktören numera kommer med eget kaffe så har vi ju gjort ett ypperligt kap!

 

Svenskar dricker jämte finnarna mest kaffe i världen sett per person. Tio kilogram rostat kaffe per invånare och år står svensken för. Nu kan man nog känna en viss oro för vår framtid på båten. Vi kommer ju att servera kaffe ombord, och med vårt illasmakande snabbkaffe så finns det anledning till oro. Och så många sorter det finns, de populära och moderna kaffedrinkarna Espresso, Cappuccino, Caffè Latte ja listan kan göras lång. Men lugn lugn, Helena har serverat kaffe till tusentals resenärer på flygplats tidigare i sitt liv. Och även kräsna italienare har gillat hennes kaffe. En gång i tiden så kände inte svensken till de moderna kaffedrinkarna utan det svenska utbudet bestod i bryggkaffe, kokkaffe, kaffekask eller kaffegök..eller kaffe på sockerbit. Nu tror vi inte att vi kommer att servera något kaffegök ombord på skutan. En kaffegök är helt enkelt kaffe blandat med brännvin eller cognac. Man tog förr en kaffegök för att inte bli Gökdårad, enligt folktron så blev man förhäxad av att höra göken på fastande mage, och det var en bra anledning till att dricka alkohol! Men likt dagens kaffeutbud som ju är en hel vetenskap i hur man tillverkar så fanns det även olika recept på göken/kasken.

 

1. ”Lägg en kopparslant (1-öring) plus en silverslant (10-öring) i botten på en kopp. Häll på kaffe tills 10-öringen inte syns. Fyll på med brännvin tills 1-öringen åter syns.”

 

2. ”Mät noggrant upp kaffe i en tesked ovanför kaffekoppen – häll försiktigt ner den lilla noggrant mätta mängden i koppen. Skölj grundligt av teskeden med brännvin därefter (över koppen förstås!)”

 

3.”Lägg en sockerbit i en kaffekopp. Fyll på med starkt kaffe tills sockerbiten inte längre syns. Tillsätt sedan brännvin ända tills sockerbiten åter syns.

 

4.”Lägg en femtioöring i en kaffekopp, fyll på med kaffe tills den inte längre syns, fyll sedan på med hembränt tills årtalet på femtioöringen syns, eller att koppen blir full om femtioöringen lagts på fel håll”

 

Visst krävdes det minst lika mycket av en kaffe förr som idag. Och med dessa recept så kan det ju bli lite problem med att få tag på kopparslantar och hembränt. Så vi håller oss nog till de moderna kaffedrinkarna. Det som är underbart med ett gott kaffe, är att det på sina sätt inte behövs så mycket mer. Som på Anholt i somras, i en skrubb mer eller mindre så står en fantastisk tjej i rastaflätor. Hon maler kaffe och har en kaffemaskin där hon serverar latte och cappuccino från. Och allt som går att få som tilltugg är en croissant. Fantastiskt och gott och dessa stubbar och udda stolar och bänkar som erbjuds att sitta på förstärker känslan. Här pratar vi kaffesmak och inte träsmak!

 

FFF, Fika Föder Framgång..här är ett resultat sprunget ur kaffekoppen. Efter diskussion om diskbänk i köket/byssan över en fika så kom han tillbaka med detta för att visa om han förstått rätt.

Vi sitter och urrar med honungste ombord. Huvudena spränger och snuvan med halsont sätter lock på tillvaron. Vi båda jobbar och står i, såväl utanför båten som ombord. Helena har dessutom startat defibrillatorn, eller som en av kunderna till Konsulten af Lysekil sa en gång efter en lång blöt midsommarhelg när han kom gående på kajen i Vaxholm; -Felix, man skulle ha tjackat upp sig på en respirator!! Nä så illa är det nog inte, men Helena mår dåligt i fåfängan. Jo det är sant, det finns en sån. Med blåsor på läpparna i andra människors närvaro, så smärtar det i fåfängan och hon gör allt för att inte passera en spegel. Ibland misslyckas man, skräms av sin kopia och känner sorg över alla som sett henne. Pussarna har upphört. Från Tjoppe alltså. De andra brukar henne inga ge, skulle vara barnbarnen då men de finns på distans. Annars är ju de små rätt så frågvisa och spontana. -Mormor, vad är det där äckliga du har på läppen?? Hua, nu smärtar fåfängan igen. När inlägget är klart så släcks lampan och då är det bara stjärnorna på himlen från skylighten som kan avslöja det hemska. Nödlösningen ligger strax bredvid, en pappkasse av märket Lidl (att trä över huvudet så man inte syns) Då kan omgivningen sova tryggt. Kanske så även Helena.

 

Jo självömkan ska inte underskattas. Den mår man stundom bra av.

 

Vi har slängt nästan allt. I köket alltså. Porslinet är bortstuvat till nästan hundra procent. Vi sparade ett par tallrikar åt oss. Två djupa tallrikar av tre slog sen Tjoppe sönder, av misstag kan tilläggas. Så ska vi äta soppa framöver så får vi dela på tallriken. Tack och lov så har vi två skedar, för den är svår att dela på. Men på något sätt så är det skönt att inte ha några saker, man slipper liksom leta efter något man inte hittar och disken är minimal. Nu har  vi ställt diskbänken nästan mitt i köket. Helena brast förtjust ut i glädje när hon insåg att hon för första gången i sitt liv fått en köksö i sitt kök.

 

I natt så påbörjades släckningsarbetet nere i Hamnen. Det har stått en rökpelare som heter duga från branden ända sedan den var ett faktum. Och att Halmstad haft tur kan vi intyga, det är nästan alltid sydvästliga eller rent västlig vind i Halmstad. Och då hade röken konstant legat in över land. Nu har den varit ovanliga ostlig/nordlig  mestadels. På lördagen då vinden vände in mot staden så ljöd flyglarmet över staden. Lite ovanligt att i sitt fullvuxna liv för första gången vara med om larmet i skrapt läge. Men med facit i hand, vi har klarat oss bra och vi har kunnat vara på båten. Och då vinden låg över båten i lördags så var vi båda iväg på annat håll. Så nu hoppas vi att man lyckats släcka branden och att vi kan återgå till det normala utan att behöva titta upp på himlen ideligen eller att lyssna på samhällsinformationen som man gått ut med kontinuerligt.

 

Ja mycket ska man vara med om..

 

I övrigt har vi påbörjat bygget i köket. Vi återkommer med ett riktigt båtbyggarinlägg inom kort!

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena

Ja ha..nu är klockan halv tre på natten mot lördag den 22 september. Vi ligger här vakna och kollar in kommunens hemsida för senaste samhällsviktiga information. Hamnområdet är avspärrat pga av att en kraftig brand brutit ut i hamnen hos ett företag. Vindriktningen ligger mot oss och röken är giftig. De har evakuerat lägenheterna mitt emot oss för det råder stor risk för en kraftig explosion. De räknar med att splitter kan flyga 1000 meter och att tryckvågen kan spräcka fönster på längre avstånd. Helena frågade Tjoppe -Har vi byggt båten explosionssäker?? Ja tämligen säker är den nog, glaskassetterna på båten är ju gjorda för att kunna klara kraftig sjögång. Men kommer en stor tryckvåg och man kommer upp på morgonen och gnuggar sina nyvakna ögon och inte ser till sin styrhytt – ja då blir man nog förvånad. Vi vet att vi ligger inom evakueringsområdet, men vi tror att vi bor betydligt säkrare här än i de lägenheter man har valt att tömma på människor. Vi håller oss uppdaterade hela tiden. Vi har hört lite mindre explosioner och det luktar brandrök i området. Ja detta är ju ett intressant bekymmer..vi följer utvecklingen. Och så tänker vi lite extra på alla som arbetar inom brandkår och samhällsskydd i övrigt som gör allt för oss medborgare. Inom vårt område där vi befinner oss så uppmanas vi hålla oss i från fönster. PANG!! Nu kom en enorm smäll. Shit, vi håller er underrättade. Nu måste vi upp och snegla och ta reda på om vi ska vara kvar på vår skuta.

 

Länk till aftonbladets nyheter: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15485312.ab

 

 

Dunder och Granater!

 

Tjoppe och Helena

 

Tillägg:klockan är 03:15 och ingen mer explosion. Vi försöker sova lite, men det känns som läget är lugnare nu. Skepp och Hoj!

Vi har börjat rensa ur köket..eller byssan som det heter på fartyg. Vi är på gång att börja sätta brandsäkra innerväggar. Byssan ska ju bli restaurangklassad och vi har nyligen varit till kommunens miljö och hälsoskyddskontor för ett möte. Vi vill ju gärna inte snubbla på målsnöret med att vi missat något viktigt som kanske är svårt att åtgärda i efterhand. Nu ryker det mesta av porslinet och vi får hålla tillgodo med minimaliskt utrustat kök. Men vi har ju vår grill på kajen som stöd. Häromkvällen grillade vi, i regn och närmare kulingstyrka på vinden. Konstruktören kom förbi och skakade på huvudet -vet ni inte att sommaren är över?! Svaret kom blixtsnabbt från Tjoppe -Alltid grillväder, Bäste Konstruktör! Och säga vad man vill om kuling, grillglöden blir perfekt. Hela kolbädden blir som en orange lykta.

 

Däcket är nu färdigfernissat och i väntan på våra möbler som ska snickras så har vi skapat en liten verkstadshörna.

 

Det ska bli spännande att se hur möblemanget växer fram och ändrar utseendet ovan däck.

 

Förutom detta så har vi varit till Helenas pappa och hjälpt till med deras flytt. När det nu blev en mindre bostad så fick inte allt plats på nya stället. Helena blev rörd av den gåvan hon fick. Ett fint minne från sin pappa och vilket passande ting till båten. Den ska få en hedersplats någonstans..vi funderar var den kan göra sig bäst.

 

En marin tavla med knopar. Vi tror nog att den kommer att hänga någonstans ovan däck, i matsalen kanske. Helena tackar härmed sin pappa och hälsar att tavlan kommer att vårdas ömt.

 

I övrigt råder ungefär samma läge som innan..lite för lite tid och för mycket att göra. Men egentligen har ju alla lika mycket tid att förfoga över..24 timmar varesig mer eller mindre!

 

Byssan Lull!

 

Tjoppe och Helena

 

 

En vecka har förflutit i vårat båtliv. Och vad vi kunnat konstatera är att tiden för båten varit för knapp i vårt tycke. Nog har vi gjort en del, igår kunde vi sätta punkt för fernissandet av däcket. I närmare en veckas tid har vi hoppat runt på båten där det varit tillåtet att sätta fötterna. Så med tekoppen som man lagat i byssan så har man gått ut genom köksdörren och gått på utsidan av båten och in genom nödutgången och därefter har man tassat bort till trappräcket och med tekoppen lyckats kliva över trappräcket på dess baksida för att därefter kliva ner på första bästa trappsteg och ner i salongen.  Allt medan fernissan torkat. Och nu skiner däcket blankt och fint. I nästa läge ska vi köpa upp oss på masonit eller plywood eller liknande för att skydda en stor del av däcket. Det ska nämligen bli lite snickeriarbetsyta då det börjar dra ihop sig för tillverkning av sittgrupper. Så långt allt väl.

 

Men tiden..båda våra andra arbeten har krävt och kräver fortfarande mer än vanligt. Som två hålögda zombies har vi mötts på kvällen för lite mat och prat kring arbetsdagen och därefter har vi tagit sats med fernissapenseln. Något gick fel! Av ett långt liv på närmare hundra år om man har tur så ska man väl inte ta tillvara på tiden på detta sätt. Och det är en konst att kunna balansera sin tillvaro. Nu råder obalans. Vi är ju två hyggligt kreativa människor och vi fastnar ogärna för länge i analysläget. Nä snabbt ska man identifiera problemet, när detta är gjort så går man direkt över på hurfrågan, hur löser vi problemet? I vår diskussion så blev vi återigen påminda om varför vi bygger om en fiskebåt som tar tusentals timmar och pengar. Jo det är för att bryta ekorrhjulet. Vi vill ju kunna styra vårt arbete och tid och vi vill släppa på antalet ägodelar som slukar plats och tid. Lämpligt nog var det en tidsforskare på tv:n under veckan som sa att vi vinner tid om vi gör oss av med mer saker. Vi fick rätt i vår tes. Så vi kom fram till just vår lösning häromdagen, den långsiktiga har vi klart för oss. Verksamhet på båten och arbeta med vårt företag på olika sätt. Och då den akuta nulägessituationen, hur löser vi den kortsiktigt?  Nä det gör vi inte kom vi fram till. Fast i olika situationer på våra respektive arbeten gör det lite omöjligt att få till en radikal förändring. Den ökade belastningen beror mer på tredje part än oss själva. Så det blir att dag för dag försöka prioritera och skära ännu hårdare, släppa på en del saker, göra rätt saker och försöka göra dem smartare. Lättare sagt en gjort. Så vi får väl se hur det går. Men en sak är säker..vi slutar inte bygga. Då får himlen trilla ner först!

 

Pga tidsbrist så har vi därför prioriterat bort foton i detta blogginlägg. Men härmed intygas att vi har ett vackert fernissat däck som säkert kommer med på bild någon gång senare, när utrymmer finns.

 

De ska va gött å leva, annars kan de kvetta!

 

Tjoppe och Helena

Det heter ju att ett gott skratt förlänger livet. I detta fall höll Helena på att dö innan hon brast ut i ett asgarv. Tillsammans med Tjoppe och Konstruktören så hade de åkt till en bensinmack, lämpligt nog liggandes i ett industriområde. Ärendet gällde att testa vårt signalhorn, en rejäl mistlur skulle det visa sig. Från en vän har vi haft förmånen att köpa ett riktigt gammalt horn, nu gällde det att putsa upp hornet. Och att testa ljudet.

 

Väl framme vid macken och dess station för att fylla på luft i bildäck så kopplade vi på luftslagen på signalhornet. Helena satt kvar i bilen med öppen dörr och Tjoppe och Konstruktören var likt två små skolpojkar på exprimentarhumör. Och så kom testet. Det lät inte tut utan BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!! Helena lyfte en halv meter från bilsätet, hjärtat skenade och hon han tänka; vad hände?! Sen började trion att asgarva. Helena mest för hennes felbedömning om decibeltalet, som måste ha legat på tiotusen. Killarna för den knasiga synen av att ha sett Helena lyfta från sätet. Helt klart måste det ha hörts över hela stan. Därefter hoppade gänget in i bilen och for ner till båten, och skrattet hade inte klingat av ännu när vi kom tillbaka.

 

Väl hemma på båten så började vi putsa på hornet. Inga större svårigheter var det att få bort det grönärgade. Men att få den mörka matta kopparytan till den högblanka krävdes tålamod. Tjoppe stod en stund och konstaterade mycket snart att -detta är ett jobb för Helena! Än en gång vill vi tacka för att det finns människor i vår omkrets som väljer att sälja några av sina fina rariteter till oss. Vi kan kanske gissa att det är för att sakerna kommer till sin rätta miljö, ett fint fartyg som är omsorgsfullt renoverat där vi vårdar det vi har med ett stort hjärta.

 

Vi var iväg en sväng för att närvara vid en barndomskamrats bröllop, och när vi kom hem igen så hängde det något på dörrhandtaget.

Det hängde en lapp med och vi läste; ”Kastlina för era behov” och en måvälhälsning från en trevlig bekant. Vi tackar och bockar, mycket uppskattat! Tjoppe beskådade intresserat bollen, hur den var tillverkad. Som duktig tågvirkessplitsare som Tjoppe är, så har han dock aldrig tillverkat en kastboll och nu hamnade den under Tjoppes nyfikna ögon. Glädjen över tinget gick inte att ta miste på.  Och så testade han att skicka bollen över till land. Nu var det ju inte så svårt att nå land då vi bara har 40 cm mellan båt och kaj. Men som Tjoppe entusiastisk berättade för Helena att -detta är toppen att ha på båten. När vi kommer till kaj och behöver hjälp med trossarna så är det lättare att först skicka iland bollen. För det kan bli för tungt med trossarna om man ligger lite för långt ut. Och så fäster man trossen i andra änden av kastlinan så kan den som tar emot förtöjningarna hala in kastlina och tross. Den fungerade utmärkt, och Tjoppe hade redan bestämt sig; -Den ska hänga i styrhytten! Vi var högst överens om att det finns fantastiska människor i vår omgivning som vill oss väl.

 

Inne på båten har Helena ägnat sig åt lite malltillverkning. Här en liten test innan mallen görs i kraftigare material.

 

Traditionsenligt så ska båtens namn och hemmahamn pryda livbojarna. En anledning till att man sätter båtens namn på är helt enkelt för att minska risken för stöld. Det är ju viktigt att livbojarna finns på sin plats om olyckan skulle vara framme. Lite småjustering av bokstäverna innan mallen görs klar och sen måla och fästa nya reflexer på. Snöret har vi plockat bort tillfälligt för att tvätta det.

 

Och nu är elen till prismorna dragen och kopplad. På babords sida har vi nu rött sken och på styrbords då givetvis grön belysning.

 

Här ska vi måla ramen, och när detta är klart så kommer vi ta en fin bild med lamporna tända. Ett härligt sken och en rolig detalj blev vår bedömning när vi testade.

 

Ett foto taget en vanlig söndag på båten. Ännu återstår att fernissa delar av däcket. Där vi har vårt matbord och framme vid trappnedgången och fram till ytterdörren. Så inom något dygn så kommer här städas upp och ytan blir helt ren från ting. Middagarna och fikastunderna med Konstruktören kommer numera att intas inne i köket och kommer så att vara under en längre period då vi är på gång med sittgrupperna. En spännande höst väntar!

 

Vi fångade vid tillfälle tillfället. Sensommardagarna med sol är få och en kväll så ställde vi till det med lite kräftor. Konstruktören hade av en händelse några små nubbar och så dukade vi upp till fest på däckstaket.

 

Vi sörplade havskräftor och åt västerbottenpaj, lite blandade ostar och skjöljde ner detta med OP och ett gott vitt vin.

 

Livets goda, trevliga vänner, god mat och sol och vatten.

 

Solnedgången inträffar ganska så tidigt såhär års. Vi tände lanternorna på båten för att få lite mysbelysning.

 

Och när vi kände oss nöjda, för kylan började krypa inpå så fick konstruktören börja städa undan innan vi gick ner under däck och satte en brasa. Under tiden tog Tjoppe och Helena en svängom.

 

De e dans på Brännö brygga…nej nej så går den inte. De e dans på Sunshines däckstak.. Får livet fortsätta så här så finns det inget mer att önska.

 

Tut tut sa mistluren!

 

Tjoppe och Helena

Ja dagarna går här på skutan..en kväll satte vi oss med datorn och tittade tillbaka på bloggen över vår byggarhistoria. Blev nästan trötta av att se allt vi gjort. Tiden har dock varit rolig, för vi tycker om det vi gör och stunderna som varit tunga ha varit få och korta. När vi är helt klara ska vi försöka summera arbetet. Vår kompis Konstruktören kom med en rätt så rolig idé som vi nu ruvar på. Inne i däcksbyggnade skulle man kunna dra en tidslinje längs med väggarna. Och i början så startar man med en liten bild på hur båten såg ut då vi köpte den och ange tidpunkten. Och med jämna mellanrum så dyker ny tidpunkt med en ny bild upp längs med linjen som anger någon ny händelse kring bygget. Och så fortskrider man fram till dagen då vi anser oss vara klara med bygget. Man skulle även kunna börja med år 1960 med att båten byggdes till fisketrålare i Danmark och därefter ange 1990 då båten köptes in till Sverige och gjordes om till passagerartrafik. Bilder har vi ju gott om, närmare 6000 bilder är tagna på snart fem år.

 

Detta har hänt under veckan. Tjoppe har fernissat skylighten. Väder och vind tär på den, och underhållet är därför viktigt om vi vill fortsätta ha den fin. Uppe i Lysekil kommer det att tillverkas ett skydd som vi kan trä över skylighten under vintern. Vår konsult Felix och hans Lotta är experter på kapell, så bättre kan vi inte hitta någon annanstans.

Fernissaburken förflyttades därefter..

 

 

Vårt fernissade däck har fått ett gäng strykningar nu, och det blänker klart och glänser fint. Vi har två  hål i däcket där prismor tidigare suttit. De har varit till för ljusinsläpp ner till lastrummet. Nu har vi innertak på undersidan men vi har valt att ha hålen och prismorna kvar. Tanken är att vi ska ha belysning i dessa. På babordssida ska vi ha röd belysning och på styrbord blir det grön. Tjoppe köpte ett par färgade ledlampor och kollade in ljusstyrkan..

 

Nog blir det rött alltid. Vi tycker om att ha lite hyss för oss, att göra det där lilla extra. Som vinkällaren som vi går på, eller golvet med alla stenar i duschen. Och om alla bara visste vilka sjuka idéer vi haft men som vi förkastat. Alla har inte riktigt varit genomförbara eller ens kloka. Oftast glider samtalet och idéerna iväg till att bli sjuka och extrema på ett eller annat sätt, med gapskratt som följd. Men som Helena vist säger; -FFF, Fika Föder Framgång. Det är många idéer som kommit till över en fikapaus och det är därför man inte ska förakta den lilla kaffestunden.

 

Så därför avslutar vi detta inlägg med att hälsa att nu är det dags för en fika ombord, så ska vi se vad den har att erbjuda..en världsfred, Nordkoreakonflikten, Greklands ekonomi..eller kanske mer troligt, något som har med båtbygget att göra!

 

Skepp och Skoj!

 

Tjoppe och Helena

 

Oj vi glömde en sak..

 

En liten men ack så praktisk detalj har kommit till också..

 

En hake så vi kan ställa upp maskinrumsdörren.

 

Den kom inte till över en fika dock!

 

Skepp och Ploj!

 

Tjoppe och Helena

 

 

Nu är våra väggar klara, och inte längre är det den gamla väven som släppt i spackelskarvarna som hånflinar mot oss. Nä nu är den härliga strukturfärgen påstruken överallt och över det sen två lager av vår varma färg som går mot vanilj eller kanske lite aprikos. Man tror gärna att färgen är vit när man tittar, men med något vitt att jämföra med så står det klart. Allt annat än vit är väggen.

Vår vackra Vaxholmstavla fick vi tillfälligt skruva ner, men nu är den åter på plats.

 

I andra änden av byggnaden så har vi städat upp. Det är skönt när det är rent och snyggt och på agendan står det att börja fernissa däcket ännu ett par vändor. Vi hade synnerliga bekymmer när vi fernissade däcket efter det att vi slipat förra året. Vi fräste upp nåten lite bredare, fick ur all gammal nåt med lingarn och beck så det räckte till en hel fåraskock. Och så la vi i golvvärmerör. Så långt allt väl. Och så nåtade vi så vi fick de vackra svarta strängarna mellan däckplankorna. Och så fernissa..MEN! Då ville inte fernissan härda över nåten. Däckplankorna var bra men nåten kladdade. Och vi väntade och väntade men inget hände. Tjoppe svor så in åt vassen, Kapten Haddock duckade bokstavligen under vokabulären. Vi gick över plankor som vi lagt ut för att kunna ta oss fram vilket blev dagligt tvång för att kunna röra sig inne på båten. Ingen var glad utom möjligtvis våra barnbarn som tyckte det var rätt så latjo att man fick leka lekarna ”gå på plankan” och ”inte nudda golv” på fullaste allvar. Till slut så köpte vi upp varenda typ av fernissa som existerar på den svenska marknaden och provströk med alla sorter. En visade sig klara av nåten (nåten är gjort för just båtar så det var ju besynnerlig att den inte klarade fernissa, som att färga håret men håret inte tål färgen eller nåt). Äntligen kunde däckslugnet lägga sig på båten. Tyvärr hade vi inte kunnat slipa mellan fernissastrykningarna, det klarade inte den ömtåliga nåten med följden att däcket inte blivit så spegelblank. Vi har fått mycket beröm för vårt fina däck men faktum är att det inte alls i våra ögon har varit tillräckligt. Så nu äntligen så slipar vi ner däcket några vändor, torkar med rödsprit innan nästa fernissalager läggs på. Och så bygger man upp den spegelblanka ytan. Är man riktigt ihärdig så gör man om proceduren fyra gånger.

 

Nu har vi slipat ner däcket och lagt på första lagret fernissa. Resultatet gott så här långt. Nu hoppas vi på en fantastisk lyster.

 

Annars går vi säkert mot en höst med kortare dagar. Vädret har varit helt ok, en del dagar ganska varmt och soligt. Vi försöker njuta av den tid som återstår innan vintermössan är ett faktum.

 

En stund på relingen i solskenet innan solen försvinner ner bakom horisonten (eller trädungen som står på andra sidan Nissan). I framtiden kan vi inte sitta såhär skönt på relingen då vi ska upp med ett rostfritt räcke. Lite synd på ett sätt, men säkerheten går först. Att vara ute till sjöss utan ett räcke vill vi undvika. Sen är ju rostfritt snyggt, våra pollare vill ju säkert ha några kompisar i samma material.

 

Och som traditionen nu bjuder, för vi har hållit på i så många år nu så går vi snart inomhus. Sommaren innebär utomhusjobb och vintern är vi inne. Vi bestämde detta tidigt under vår båtbyggarresa. Några få utomhusjobb återstår, små men ack så roliga. Som här.

 

Vår gamla fartygsklocka har vi fått upp. Helena har putsat och fejat och snidat till en ekbit som den är fäst på. Ännu saknas en lovely tassel som den tofsberoende Maria Montasami skulle ha sagt. Fast vår blir nog mer av marin modell.

På helgerna skulle vi kunna klämta i klockan när den slår tre. För då vet Konstruktören att det är dags för fika. Han har ju sin båt inte alltför långt ifrån. Vi får kanske testa.

 

Klinga mina klockor!

 

Tjoppe och Helena