BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!

Det heter ju att ett gott skratt förlänger livet. I detta fall höll Helena på att dö innan hon brast ut i ett asgarv. Tillsammans med Tjoppe och Konstruktören så hade de åkt till en bensinmack, lämpligt nog liggandes i ett industriområde. Ärendet gällde att testa vårt signalhorn, en rejäl mistlur skulle det visa sig. Från en vän har vi haft förmånen att köpa ett riktigt gammalt horn, nu gällde det att putsa upp hornet. Och att testa ljudet.
 
Väl framme vid macken och dess station för att fylla på luft i bildäck så kopplade vi på luftslagen på signalhornet. Helena satt kvar i bilen med öppen dörr och Tjoppe och Konstruktören var likt två små skolpojkar på exprimentarhumör. Och så kom testet. Det lät inte tut utan BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!! Helena lyfte en halv meter från bilsätet, hjärtat skenade och hon han tänka; vad hände?! Sen började trion att asgarva. Helena mest för hennes felbedömning om decibeltalet, som måste ha legat på tiotusen. Killarna för den knasiga synen av att ha sett Helena lyfta från sätet. Helt klart måste det ha hörts över hela stan. Därefter hoppade gänget in i bilen och for ner till båten, och skrattet hade inte klingat av ännu när vi kom tillbaka.
 
Väl hemma på båten så började vi putsa på hornet. Inga större svårigheter var det att få bort det grönärgade. Men att få den mörka matta kopparytan till den högblanka krävdes tålamod. Tjoppe stod en stund och konstaterade mycket snart att -detta är ett jobb för Helena! Än en gång vill vi tacka för att det finns människor i vår omkrets som väljer att sälja några av sina fina rariteter till oss. Vi kan kanske gissa att det är för att sakerna kommer till sin rätta miljö, ett fint fartyg som är omsorgsfullt renoverat där vi vårdar det vi har med ett stort hjärta.
 
Vi var iväg en sväng för att närvara vid en barndomskamrats bröllop, och när vi kom hem igen så hängde det något på dörrhandtaget.
Det hängde en lapp med och vi läste; ”Kastlina för era behov” och en måvälhälsning från en trevlig bekant. Vi tackar och bockar, mycket uppskattat! Tjoppe beskådade intresserat bollen, hur den var tillverkad. Som duktig tågvirkessplitsare som Tjoppe är, så har han dock aldrig tillverkat en kastboll och nu hamnade den under Tjoppes nyfikna ögon. Glädjen över tinget gick inte att ta miste på.  Och så testade han att skicka bollen över till land. Nu var det ju inte så svårt att nå land då vi bara har 40 cm mellan båt och kaj. Men som Tjoppe entusiastisk berättade för Helena att -detta är toppen att ha på båten. När vi kommer till kaj och behöver hjälp med trossarna så är det lättare att först skicka iland bollen. För det kan bli för tungt med trossarna om man ligger lite för långt ut. Och så fäster man trossen i andra änden av kastlinan så kan den som tar emot förtöjningarna hala in kastlina och tross. Den fungerade utmärkt, och Tjoppe hade redan bestämt sig; -Den ska hänga i styrhytten! Vi var högst överens om att det finns fantastiska människor i vår omgivning som vill oss väl.
 
Inne på båten har Helena ägnat sig åt lite malltillverkning. Här en liten test innan mallen görs i kraftigare material.
 
Traditionsenligt så ska båtens namn och hemmahamn pryda livbojarna. En anledning till att man sätter båtens namn på är helt enkelt för att minska risken för stöld. Det är ju viktigt att livbojarna finns på sin plats om olyckan skulle vara framme. Lite småjustering av bokstäverna innan mallen görs klar och sen måla och fästa nya reflexer på. Snöret har vi plockat bort tillfälligt för att tvätta det.
 
Och nu är elen till prismorna dragen och kopplad. På babords sida har vi nu rött sken och på styrbords då givetvis grön belysning.
 
Här ska vi måla ramen, och när detta är klart så kommer vi ta en fin bild med lamporna tända. Ett härligt sken och en rolig detalj blev vår bedömning när vi testade.
 
Ett foto taget en vanlig söndag på båten. Ännu återstår att fernissa delar av däcket. Där vi har vårt matbord och framme vid trappnedgången och fram till ytterdörren. Så inom något dygn så kommer här städas upp och ytan blir helt ren från ting. Middagarna och fikastunderna med Konstruktören kommer numera att intas inne i köket och kommer så att vara under en längre period då vi är på gång med sittgrupperna. En spännande höst väntar!
 
Vi fångade vid tillfälle tillfället. Sensommardagarna med sol är få och en kväll så ställde vi till det med lite kräftor. Konstruktören hade av en händelse några små nubbar och så dukade vi upp till fest på däckstaket.
 
Vi sörplade havskräftor och åt västerbottenpaj, lite blandade ostar och skjöljde ner detta med OP och ett gott vitt vin.
 
Livets goda, trevliga vänner, god mat och sol och vatten.
 
Solnedgången inträffar ganska så tidigt såhär års. Vi tände lanternorna på båten för att få lite mysbelysning.
 
Och när vi kände oss nöjda, för kylan började krypa inpå så fick konstruktören börja städa undan innan vi gick ner under däck och satte en brasa. Under tiden tog Tjoppe och Helena en svängom.
 
De e dans på Brännö brygga…nej nej så går den inte. De e dans på Sunshines däckstak.. Får livet fortsätta så här så finns det inget mer att önska.
 
Tut tut sa mistluren!
 
Tjoppe och Helena

2 reaktioner på ”BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!

  1. Mmm..en kuggis. Bruden, kan det vara bruden från bröllopet häromsistens? Annars vet vi inte..spännande. Tack för att vi är underbara iallfall=)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s