Vi började dagen med en sovmorgon, det var länge sedan vi hade möjligheten att inte ställa klockan i ottan. Med te på sängkanten så satt vi och småpratade och planerade för närmaste tiden. Snart är panelen färdigmålad i verkstaden och det kortsiktiga målet var inriktat på takbjälkarna.

Med mätta magar åkte vi och köpte några penslar till, passerade verkstan innan vi dök upp på vår skuta. Vi plockade fram färgen och gick ner under däck. Konstigt men högst angenämnt känns det att stå och arbeta i bara skjortan med kallgrader utanför. Värmen på båten sitter som en smäck!

Tjoppe har under veckan slipat klart det sista bjälkarna. Nu åkte grundfärgen fram och vi tog till varsin pensel och arbetade sida vid sida. Det gillar vi.

Vid ett tillfälle så lämnar Tjoppe sin plats och kommer tillbaka med skruvdragarn. Det är så att vi låtit alla gamla skruvar och ojämnheter sitta kvar på bjälkarna, som en trevlig ingrediens. Nu började han skruva och Helena undrade då varför han drog bort skruv. -Jag hittade några skruv som var för moderna, förklarade Tjoppe. Man kan inte ha för moderna skruvar på en gammal balk.

Helena målar framme i fören. Medan vi stod och målade så kom diskussionen i gång i vanlig ordning. Vi började diskutera böcker och skrivande. Och det hela slutade med att vi skapade en karaktär, en huvudperson, till våran kommande bok. Nu behöver man nog inte ta för stor notis om det verkligen kommer att skrivas en bok. Men sant är att bokens huvudperson redan finns i våra huvuden, och vad denne person kommer att råka ut för. Roligt och dråpligt så till den milda grad. Om en ganska hygglig kille, men det går inte alltid så bra som det var tänkt. Tjoppe har verkligen talang för att hitta på historier!

Under vilken pseudonym vi skulle ge ut boken har vi inte bestämt, men vi tar tacksamt emot förslag*smile*.

Tiden rusade fram medan vi målade upp historier och balkar i salongen och vi fick lägga ifrån oss arbetet för att magarna knorrade.

Mmmm, kreativiteten hade inte stannat av. Hemma stod det färsk rosmarin, lammfärs och fetaost och väntade på att bli en rätt. Mingel, matgöra och prat i köket. Och resultatet lät sig inte dröja..

Lammfärssbiffarna gick inte av för hackor, och det hela smaksatt med rosmarin och feta. Smaskens till sista slicken! Vi somnade lyckliga!

Klart för drabbning!

Tjoppe och Helena