Flera har frågat oss varför vi valt att köpa en båt i trä. Det kräver sitt underhåll och bygger på gammal båtbyggarkonst. Att finna människor med erfarenhet och kunskap om gamla fiskebåtar i trä är inte helt lätt att finna idag, fiskerinäringen är på upphällning och således minskar flottan och varven har sedan länge upphört med att bygga båtar i trä. Själva tycker vi att trä är ett fantastiskt material att jobba med och vi saknar den svunna tiden då fiskebåtarna utgjorde ett dagligt inslag i miljön. Doft från tjära, terpentin och linolja går nästan inte att finna idag. Gamla Vänners Skepp är inte bara ett företag med en affärsidé om att driva lönsam båtcharterverksamhet med restaurang och övernattning. Vi önskar även att vår båt är en kulturhistorisk återblick där vi kan hjälpa till att hålla gamla traditioner vid liv.
När hon förliste vacklade vi i frågan om man skulle plasta henne eller inte. Den frågan diskuterar vi än idag. Men i grunden har vi alltid tyckt att det är mer båt och nostalgi när man arbetar med en träbåt. Vi vill bevara båtens själ, och frågan är om man gör för mycket åverkan om man plastar henne.
I Hallandsposten har lämpligt nog ett par artiklar publicerats som handlar om skrotning av fisketrålare. I vår hamn i Halmstad är det idag bara två fiskebåtar kvar som inte har plastats, en av dem är vår. Kanske kan vår båt ligga i ett framtida samhällsintresse att ha henne kvar i trä och även att det ligger en affärsidé i att kunna verksamhet som bygger på gammal båtkultur.
Vi lägger in artiklarna i bloggen för den som är intresserad. Notera att vår fiskebåt är tagen ur fiskerinäringen tidigare då hon gått som passagerartrafik mellan Torekov och Hallands Väderö.
Tjoppe och Helena
|
Grenå tar emot gamla båtar 2008-07-31 00:01 (Visad 179 ggr) – Så gott som alla fiskebåtar på Västkusten, vilka skrotas med hjälp av EU-pengar, huggs här upp till brännflis eller skärs till plåtskrot. Vissa värdefulla detaljer sparas, så som motorer, master och länspumpar, säljs till en begagnadmarknad. Här och var på skrotgården sticker hytter till gamla fiskebåtar upp. De ser ut som rader av gravstenar och några hytter bär fortfarande namnen på de båtar de tillhört, målade på lister och plåtsidor. Skrotningsanläggningen i danska Grenå är den enda runt Kattegatt som tar emot den här typen av båtar. – Båtarna måste skrotas, vi kräver ett skrotningsintyg för att betala ut pengarna, säger Bengt Strömblom på Fiskeriverket när han förklarar villkoren för att få bidrag efter nedlagt fiske. Hittills i sommar är det 13 fiskebåtar som köar för skrotningspengar från Fiskeriverket. Av dem är åtta mindre fiskebåtar byggda i trä och i de flesta fall tillverkade på 1950-talet på något av Västkustens eller Norges båtvarv. Det finns ett sånt varv kvar på Orust i Sverige, men det bygger inte längre båtar utan ägnar sig enbart åt renoveringar eller ombyggnader. Konsten att bygga en fiskebåt i trä anses utdöd. På grund av de höga skrotningspremierna dras också de kvarvarande fiskebåtarna med i samma djup som den döende fiskenäringen är på väg ned i. Trots protester från en kulturintresserad allmänhet och från antikvarier längs Västkusten, slaktas fullt sjödugliga och även väl bevarade båtar som tillhör Västkustens och fiskelivets historia. Det är först och främst de gamla fiskebåtarna av trä som försvinner, de som har svårast att klara konkurrensen mot moderna och större fartyg och som erbjuds skrotningspengarna. Den som i det sammanhanget vill rädda och bevara en båt som tagits ur fiske har sällan möjligheter att lösa ut den. En kulturförening i Kungshamn lyckades ändå för några år sedan att rädda två fiskebåtar som var på väg till Grenå för upphuggning.Men det var först efter att föreningen fått ihop en summa som motsvarade skrotningspremierna, så låga som de var för fem år sedan. De räddade båtarna är nu populära vandrarhem. Det är symptomatiskt att ljudet från fiskebåtars tändkulemotor i dag säljs på cd. Och att det för många turister på Västkusten bara är en vykortsbild, den välbekanta synen av en fiskebåt med längsgående vita bordläggning i trä, stävande i solglittret. -Den som skaffar ett intyg på att båten är antikvariskt värdefull och att exempelvis Sjöfartsmuseet i Göteborg vill ta hand om den, kan få skrotningsbidraget utan att båten behöver förstöras, säger Bengt Strömblom. I teorin finns det också en chans för exempelvis hembygdsföreningar eller hamnföreningar vid fiskelägena att ta hand om en gammal fiskebåt som "skrotats". Men i praktiken tvingas man då hugga sönder skrovet och sätta in det som blir kvar i museilokal. Att exempelvis fortsätta använda båten för turer på havet med turister lär inte bli godkänt. Fiskeriverket vill vara försäkrade om att den båt som tagits ur fiske, mot ersättning, inte ens kan användas för ett meter i hamnen en vacker sommardag. LENNART HILDINGSSON |
|
Fiskare från Halland skrotar sina båtar
2008-07-31 00:01 (Visad 158 ggr) I nuläget har ägare till 13 svenska fartyg som använts för torskfiske i Östersjön anmält att de vill upphöra med fisket och skrota sina fartyg.Ansökningstiden går ut nu på fredag. Men någon lättnad för de hårt decimerade torskbestånden i både Kattegatt och Östersjön blir det inte. Torskkvoterna finns orubbat kvar för de som fortsätter med trålningen. – Skrotningspremien gynnar de båtar som blir kvar. Förhoppningsvis blir deras fiske mer lönsamt, säger Bengt Strömblom, avdelningsdirektör på Fiskeriverket. De båda halländska ansökningar gäller en fiskebåt från Väröbackaoch en av de drygt tio kvarvarande båtarna i Glommen utanför Falkenberg. Det uppges finnas ytterligare fiskare i Halland som överväger att kasta in en ansökan innan veckan är slut. – Det finns ingen fortsatt framtid för fisket här i havet utanför. Jag lägger av nu medan jag fortfarande har ekonomi för att kunna göra det, säger Bengt-Olof Johansson som äger Fg 46 Glomvik i Glommen. – Vi får ju i stort sett bara fiska havskräfta och om det fisket går fel blir det svårt, tillägger han. Glomvik är en 15 meters trålare från 1959 byggt i trä. Den har mest fiskat i Kattegatt, men även i Östersjön någon period på våren när vädret tillåtit det. Fram tills för tre år sedan körde Johansson och hans fiskarekollega med ett dubbelt så stort fartyg och bedrev då mer torskfiske i Östersjön än nu. – Man diskuterar ett totalt förbud för allt fiske om ett par år, som sträcker sig från Galtabäck till Stora Middelgrund. Då år det ingen idé att fortsätta, säger Bengt-Olof Johansson som varit fiskare i 40 är. Han är 56 år gammal. Skrotningsbidraget tas ur ett sexårsanslag på 200 miljoner för en omläggning av fiskepolitiken som EU är med och finansierar och ges till båtar som helt eller delvis fiskat torsk i Östersjön. Båtar från Västkusten är prioriterade. – De har företräde till pengarna. Skälet är att det finns investeringsvilja i södra Bohuslän och här ökar flottan mest, säger Bengt Strömblom. Fiskeriverket fördelar också avgångsvederlag för de fiskare som fyllt 55 år. Den pott som Fiskeriverket nu förfogar över ger, i jämförelse med tidigare premiesystem, betydligt bättre möjlighet för fiskaren att upphöra med fisket, utan att lida ekonomisk förlust eller att stå kvar med skulder. Hur mycket varje fiskare eller fiskebåt kommer att få för skrotningen är inte exakt måttat. Varje fiskare har fått begära en summa och i augusti inleds förhandlingar mellan Fiskeriverket och de sökande. Bland annat kommer mängden torsk som respektivebåt fiskat påverka hur Fiskeriverket ser på ansökningarna. – Jag kan inte säga hur stora premierna kan bli till slut, säger Bengt Strömblom, men en utgångspunkt kan vara att det står i relation till försäkringsvärdet för båten. Bengt-Olof Johansson med Glomvik har för sin del sökt drygt 1,5 miljoner och fiskaren från Väröbacka, med ett större fartyg i stål (Vg 92 Vestvåg), har begärt elva miljoner för att skrota sin trålare. LENNART HILDINGSSON |
projektsunshine.se 