På måndagen regnade det inte nådigt över Halmstad, och vi fick plocka fram ett kort ur bakfickan…med andra ord ett bra inomhusjobb istället för att stå ute på båten och bli som en blöt katt.

Vi satte igång med att fixa en elstolpe till båten så vår sladd inte behöver ligga fult och oskyddad på kaj.

Vi svetsade och målade och tog en trevlig fika på ett lastbilsflak.

Smörgås och rabarbersaft, och det hade slutat regna.

Sen ska en infoskylt upp på elstolpen, en presentation om Gamla Vänners Skepp och vårat projekt.

Nu börjar det likna något, men än är vi inte riktigt klara..

Tiden gick och det blev dags att åka hem och vara lite ledig. Men innan vi åkte hem så garderade vi oss med lite hudskyddsKRAM!

Väl hemma satte vi på grillen och medan vi väntade så satte vi oss på trappen hemma och småpratade och njöt.

En sjöman kommer när han kan!

Tjoppe och Helena

Flera har frågat oss varför vi valt att köpa en båt i trä. Det kräver sitt underhåll och bygger på gammal båtbyggarkonst. Att finna människor med erfarenhet och kunskap om gamla fiskebåtar i trä är inte helt lätt att finna idag, fiskerinäringen är på upphällning och således minskar flottan och varven har sedan länge upphört med att bygga båtar i trä. Själva tycker vi att trä är ett fantastiskt material att jobba med och vi saknar den svunna tiden då fiskebåtarna utgjorde ett dagligt inslag i miljön. Doft från tjära, terpentin och linolja går nästan inte att finna idag. Gamla Vänners Skepp är inte bara ett företag med en affärsidé om att driva lönsam båtcharterverksamhet med restaurang och övernattning. Vi önskar även att vår båt är en kulturhistorisk återblick där vi kan hjälpa till att hålla gamla traditioner vid liv.

När hon förliste vacklade vi i frågan om man skulle plasta henne eller inte. Den frågan diskuterar vi än idag. Men i grunden har vi alltid tyckt att det är mer båt och nostalgi när man arbetar med en träbåt. Vi vill bevara båtens själ, och frågan är om man gör för mycket åverkan om man plastar henne.

I Hallandsposten har lämpligt nog ett par artiklar publicerats som handlar om skrotning av fisketrålare. I vår hamn i Halmstad är det idag bara två fiskebåtar kvar som inte har plastats, en av dem är vår. Kanske kan vår båt ligga i ett framtida samhällsintresse att ha henne kvar i trä och även att det ligger en affärsidé i att kunna verksamhet som bygger på gammal båtkultur.

Vi lägger in artiklarna i bloggen för den som är intresserad. Notera att vår fiskebåt är tagen ur fiskerinäringen tidigare då hon gått som passagerartrafik mellan Torekov och Hallands Väderö.

Tjoppe och Helena

Grenå tar emot gamla båtar 2008-07-31 00:01 (Visad 179 ggr) GRENÅ Här, på båtkyrkogården i Grenå på Jyllands östkust, slutar dunket för mången gammal fiskebåt. – Så gott som alla fiskebåtar på Västkusten, vilka skrotas med hjälp av EU-pengar, huggs här upp till brännflis eller skärs till plåtskrot. Vissa värdefulla detaljer sparas, så som motorer, master och länspumpar, säljs till en begagnadmarknad. Här och var på skrotgården sticker hytter till gamla fiskebåtar upp. De ser ut som rader av gravstenar och några hytter bär fortfarande namnen på de båtar de tillhört, målade på lister och plåtsidor. Skrotningsanläggningen i danska Grenå är den enda runt Kattegatt som tar emot den här typen av båtar. – Båtarna måste skrotas, vi kräver ett skrotningsintyg för att betala ut pengarna, säger Bengt Strömblom på Fiskeriverket när han förklarar villkoren för att få bidrag efter nedlagt fiske. Hittills i sommar är det 13 fiskebåtar som köar för skrotningspengar från Fiskeriverket. Av dem är åtta mindre fiskebåtar byggda i trä och i de flesta fall tillverkade på 1950-talet på något av Västkustens eller Norges båtvarv. Det finns ett sånt varv kvar på Orust i Sverige, men det bygger inte längre båtar utan ägnar sig enbart åt renoveringar eller ombyggnader. Konsten att bygga en fiskebåt i trä anses utdöd. På grund av de höga skrotningspremierna dras också de kvarvarande fiskebåtarna med i samma djup som den döende fiskenäringen är på väg ned i. Trots protester från en kulturintresserad allmänhet och från antikvarier längs Västkusten, slaktas fullt sjödugliga och även väl bevarade båtar som tillhör Västkustens och fiskelivets historia. Det är först och främst de gamla fiskebåtarna av trä som försvinner, de som har svårast att klara konkurrensen mot moderna och större fartyg och som erbjuds skrotningspengarna. Den som i det sammanhanget vill rädda och bevara en båt som tagits ur fiske har sällan möjligheter att lösa ut den. En kulturförening i Kungshamn lyckades ändå för några år sedan att rädda två fiskebåtar som var på väg till Grenå för upphuggning.Men det var först efter att föreningen fått ihop en summa som motsvarade skrotningspremierna, så låga som de var för fem år sedan. De räddade båtarna är nu populära vandrarhem. Det är symptomatiskt att ljudet från fiskebåtars tändkulemotor i dag säljs på cd. Och att det för många turister på Västkusten bara är en vykortsbild, den välbekanta synen av en fiskebåt med längsgående vita bordläggning i trä, stävande i solglittret. -Den som skaffar ett intyg på att båten är antikvariskt värdefull och att exempelvis Sjöfartsmuseet i Göteborg vill ta hand om den, kan få skrotningsbidraget utan att båten behöver förstöras, säger Bengt Strömblom. I teorin finns det också en chans för exempelvis hembygdsföreningar eller hamnföreningar vid fiskelägena att ta hand om en gammal fiskebåt som "skrotats". Men i praktiken tvingas man då hugga sönder skrovet och sätta in det som blir kvar i museilokal. Att exempelvis fortsätta använda båten för turer på havet med turister lär inte bli godkänt. Fiskeriverket vill vara försäkrade om att den båt som tagits ur fiske, mot ersättning, inte ens kan användas för ett meter i hamnen en vacker sommardag. LENNART HILDINGSSON 035-14 75 12 | 073-765 75 38 lennart.hildingsson@hallandsposten.se

---

Fiskare från Halland skrotar sina båtar Läs mer: Grenå-anläggning den enda som tar emot gamla båtar   2008-07-31 00:01 (Visad 158 ggr) HALLAND Två halländska fiskebåtar har hittills sökt regeringens nya skrotningspremie, som är ett försök att minska torskfiskeflottan – framför allt på Västkusten. I nuläget har ägare till 13 svenska fartyg som använts för torskfiske i Östersjön anmält att de vill upphöra med fisket och skrota sina fartyg.Ansökningstiden går ut nu på fredag. Men någon lättnad för de hårt decimerade torskbestånden i både Kattegatt och Östersjön blir det inte. Torskkvoterna finns orubbat kvar för de som fortsätter med trålningen. – Skrotningspremien gynnar de båtar som blir kvar. Förhoppningsvis blir deras fiske mer lönsamt, säger Bengt Strömblom, avdelningsdirektör på Fiskeriverket. De båda halländska ansökningar gäller en fiskebåt från Väröbackaoch en av de drygt tio kvarvarande båtarna i Glommen utanför Falkenberg. Det uppges finnas ytterligare fiskare i Halland som överväger att kasta in en ansökan innan veckan är slut. – Det finns ingen fortsatt framtid för fisket här i havet utanför. Jag lägger av nu medan jag fortfarande har ekonomi för att kunna göra det, säger Bengt-Olof Johansson som äger Fg 46 Glomvik i Glommen. – Vi får ju i stort sett bara fiska havskräfta och om det fisket går fel blir det svårt, tillägger han. Glomvik är en 15 meters trålare från 1959 byggt i trä. Den har mest fiskat i Kattegatt, men även i Östersjön någon period på våren när vädret tillåtit det. Fram tills för tre år sedan körde Johansson och hans fiskarekollega med ett dubbelt så stort fartyg och bedrev då mer torskfiske i Östersjön än nu. – Man diskuterar ett totalt förbud för allt fiske om ett par år, som sträcker sig från Galtabäck till Stora Middelgrund. Då år det ingen idé att fortsätta, säger Bengt-Olof Johansson som varit fiskare i 40 är. Han är 56 år gammal. Skrotningsbidraget tas ur ett sexårsanslag på 200 miljoner för en omläggning av fiskepolitiken som EU är med och finansierar och ges till båtar som helt eller delvis fiskat torsk i Östersjön. Båtar från Västkusten är prioriterade. – De har företräde till pengarna. Skälet är att det finns investeringsvilja i södra Bohuslän och här ökar flottan mest, säger Bengt Strömblom. Fiskeriverket fördelar också avgångsvederlag för de fiskare som fyllt 55 år. Den pott som Fiskeriverket nu förfogar över ger, i jämförelse med tidigare premiesystem, betydligt bättre möjlighet för fiskaren att upphöra med fisket, utan att lida ekonomisk förlust eller att stå kvar med skulder. Hur mycket varje fiskare eller fiskebåt kommer att få för skrotningen är inte exakt måttat. Varje fiskare har fått begära en summa och i augusti inleds förhandlingar mellan Fiskeriverket och de sökande. Bland annat kommer mängden torsk som respektivebåt fiskat påverka hur Fiskeriverket ser på ansökningarna. – Jag kan inte säga hur stora premierna kan bli till slut, säger Bengt Strömblom, men en utgångspunkt kan vara att det står i relation till försäkringsvärdet för båten. Bengt-Olof Johansson med Glomvik har för sin del sökt drygt 1,5 miljoner och fiskaren från Väröbacka, med ett större fartyg i stål (Vg 92 Vestvåg), har begärt elva miljoner för att skrota sin trålare. LENNART HILDINGSSON 035-14 75 12 | 073-765 75 38 lennart.hildingsson@hallandsposten.se

Vi har varit iväg en snabb tur till Danmark med en liten oljetanker. Skönt att få bryta av vardagen och få komma ut på havet. Och det kom väl på plats att få lite sjövana nu när vi snart ska se till att ta vår skepparexamen. När vi kom tillbaka så blev vi bjudna på en utsökt middag av Helenas bror med fru som hittat till Halmstad. Tusen tack, gott och mycket trevligt. Idag har vi inte mycket på programmet utan ska försöka vara lediga. Vi ska njuta!

Vädret visar sig fortfarande från sin bästa sida; sol och blå himmel. Kan det vara bättre?

Sjöbusarna!

Tjoppe och Helena

Äntligen så fanns det en lucka i schemat för Helenas del så vi tillsammans kunde vika en hel dag åt båten. Vi började med att ta en liten sovmorgon. Därefter blev det en utsökt frukost i trädgården. Rutig duk och en smörgås laddad med stekt ägg, bacon och stekt potatis. Te och juice att dricka.

En riktig sjömansfrukost!

När frukosten var avklarad så städade vi hemmet vilket kom väl på sin plats. Dagarna har varit många och långa och vi har inte varit lata. Men hemmet har hamnat lite långt ner på prioriteringslistan. Städpatrullen åkte efter sitt röj in till båten där vi fortsatte arbetet med att slipa tankarna och så plockade vi bort de dåliga delarna i skrovet på styrbordssidan.

Härligt, nu var sista biten borta och vi har gått över hela skrovet. Ständigt underhåll väntas så klart, men inga stora ingrepp om man sköter om sitt flytetyg.

Idag var det sista dagen vi kunde ligga kvar på vår provisoriska plats. Alla våra båtgrannar hade tidigare under veckan gått tillbaka till deras egentliga kajplatser så vi var ensamma kvar vid gamla varvet. Vi gick bort och kollade läget på andra sidan och såg till vår besvikelse att hela kajen var full med båtar, inklusive vår kajplats. Efter lite diskussion så fick vi information om att två fiskebåtar skulle ge sig av på tidiga kvällen så det var bara till att vänta in att vår plats blev ledig.

Och vad gör man när man väntar. Jo man får försöka ha roligt. Helena testade en stor fender. Och då på ett litet annat användningsområde. Hopp hopp och hej vad det går…

..och vilken bra lek att ha på lut när mormor Helena ska leka med Emilia. Då kan vi ha en varsin att studsa på.

Efter hoppningen gick vi och åt en pizza med kompis Evald som bjöd. Tack, tack..och vilka fantastiskt goda pizzor sen:).

Mätta och nöjda så åkte vi bort till vår båt och sen körde vi den tillbaka.

Det var en underbar fin och varm kväll. Och kapten Norberg la till snyggt och prydligt vid vår kajplats men nu har vi aktern vänd uppströms för att vi ska måla skrovet. Men det blir en annan dag.

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Hytt-taket har fått sin andra strykning vit färg, det börjar likna något det här.. Tankarna har vi gett oss på utvändigt, vi slipar dessa för att därefter måla dem vita och fina. Kan tyckas idiotiskt att måla vitt i ett maskinrum. Men som vår vän Evald säger så ska man kunna gå ner i ett maskinrum med vita strumpor och komma upp lika ren efteråt. Vi ska komma dit en dag också. Och det är lättare att se om något är fel när allt är rent, läckage och annat.

Maskinchefen in action..

Helt plötsligt blev alla fiskmåsar som galna, de flög lågt och skrek och vi undrade båda vad som stod på. Sen såg vi att det var en livs levande vild mink på vår pir. Fåglarna försökte attackera den och den sprang längs kajkanten och hoppade sen ner på andra sidan och kom undan sina plågoandar. Vi var osäkra på vad det var för mårddjur vi sett och tog hjälp av goggle på kvällen när vi kommit hem.

Vår söta vän minken. De betraktas för övrigt som skadedjur och de lever nära vatten men rör sig mest på land.

Vi blev lite uppspelta av denna naturupplevelse. Vi jobbade klart och åkte därefter hem och åt kallrökt lax och dillstuvad potatis. Ett glas Fleur du Cap av druva Chardonnay fick ytterligare förhöja smakupplevelsen i trädgården hemma. Fast på vägen hem så fick vi se ett ännu större naturfenomen än vår söta mink. I gassande sol i centrala Halmstad tog sig denna glada kille fram på cykel. Vi skrattade gott och Helena njöt*ler*

Helt fantastiskt, vi skrattar ännu….  (och Helena tillägger att killen varit på bolaget tidigare, fast då var han lite mer klädd, han hade en stor röd peruk på sig)

Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar!

Tjoppe och Helena

Inte alls tankad kröp Tjoppe in i tankarna på båten och rengjorde dessa från gammalt slam och dieselrester samt mängder med Nissanvatten. Lite lätt trångt och hans tillfälliga hemvist ekade rejält. En nysning och man blir lomhörd..Solen hade hittat tillbaka till västra Sverige så tanken hade blivit en kombinerad bastu fast Tjoppe hoppade björkriset.

Nu är det sista gjort sen förlisningen och vi ska bara fylla bunker i tankarna så vi har bränsle.

Vi konstaterar det goda med att sänka en båt, att man går till botten med saker så att säga. Vi hade inte servat motorn och gjort en tankrengöring i detta skede om det inte vore för förlisningen. Så på flera sätt har vi fått mycket gjort på kort tid. Och som bonus börjar vi känna vår båt ordentligt då vi skruvar och lyfter på allt som finns.

Tankvärt sa Tjoppe;

Slå en läns!  (sjöterm som betyder kasta vatten, görs aldrig i lovart)

Tjoppe och Helena

Några dagar har passerat med båten. Vi skulle vilja hinna mer än vi gör, dagarna rusar fram. Det känns att vi är tillbaka på banan och det känns otroligt inspirerande. Vi har småfixat lite här och där. Dels har Tjoppe lekt mannen på taket när han spolade rent hytt-taket.

Under tiden plockade Helena bort gammal elektronik och elkablar i styrhytten.

Bakom dynorna i forna britsen i styrhytten hittade vi ett konstverk på väggen. En sjöman vid namn Nilsson har ritat en kvinna på väggen. Kanske han saknade sin käresta när han varit ute till sjöss..

Växeln hallå hallå..

En siesta på däck..

Kiss paus!

Mannen på taket gör en målarinsats..

Se så fint, nu är hytt-taket vitmålat..

Kapten Stålgren inspekterar jobbet. Godkänt!

Sen började det mörkna så vi åkte hem för lite mat och sömn.

Törna in!

Tjoppe och Helena

Idag har vi varit på båten och jobbat en del. Vi hade en hel del trevligt besök under dagen, många vänner passade på att hälsa på. Vi hann inte riktigt så mycket vi hade förutsatt oss att hinna men vi har en dag i morgon också. Stora ryska segelfartyget mitt emot spelar någon sorts tragisk musik ombord (kammarmusik) så det har känts lite nedslående. I morgon ska vi ta med radion och ratta in P1 och lyssna på sommarprataren kl 13. Det är en massa båttrafik på Nissan också, i dessa marinfestivalstider. Alla håller dock inte fem knop utan det gick inte bättre än att vår spann med färg välte på flotten av vågorna. Inte bara båtar har farit förbi utan även ett sjöflygplan. Men att den behöver hålla sin fart kan man förstå, vi vill inte ha in någon flygmaskin i styrhytten, även om den fortfarande är i ett miserabelt skick sen förlisningen.

Efter att vi hämtat lite verktyg och handlat penslar och slippapper så började vi med lunch på båten. Sallad med skaldjur och dressing. Mums!

Vi hörde flygplanet närma sig och vi greppade kameran i högsta hugg och fick med landningen, någotsånär.

Det är inte alla som har en landningsbana 20 meter från sin båt..

Därefter hoppade vi ner på flotten och började grundmåla skrovet utvändigt..

Spannen vält av fartglada båtförare..

Det är tacksamt att måla. Och visst syns det att hon fått färg, om än grundfärg på sin kropp.

Regnet avbröt oss sen och vi packade ihop och åkte hem och åt gott. Ny dag i morgon väntar. Och vi längtar.

Navigare necesse est!  (=latin; att segla är nödvändigt)

Tjoppe och Helena

Kul blir det när man putsar upp båtens lampor. Mycket vackert att  få se bronset glimma igen…

Nu återstår fyra lampor till att putsa samt att vi är på jakt efter fler…

Ljus varde!

Tjoppe och Helena

Nu drar marinfestivalen i Halmstad igång. Stora och vackra båtar kommer och gästar staden för några dagar. Vi har fått en av de största segelfartygen i världen till vår granne. En fyrmastad 170 meter lång båt. Och den ligger nästan mitt emot vår gamla trålare.

Utsikt från båten.

Styv kuling!

Tjoppe och Helena