Tjoppe har som vi skrivit tidigare en rad olika kepsar. Ibland har han målarkepsen på, för att sen byta till elekrikerkepsen, eller snickarkepsen osv. Nyligen kom en ny okänd keps fram, frisörkepsen. Tjoppe fixade Helenas frilla när hon skulle på fest.

Det är svårt att hitta ett bra träspackel för diverse mindre skavanker i skrovet. Här testar vi med fönsterkitt. Frågan är om det blir shit med kittet?

Lägg till!

Tjoppe och Helena

Det här är frihet!

Två riktigt bastanta damer på 80 ton styck blir här isärputtade för att flotten ska kunna komma emellan. Inte dåligt av en tjej på 55 kilo.

Att tillverka plugg är ju riktigt roligt. Och fort går det. Känns som man var tillbaka i plugget och träslöjden på högstadiet. Vi två hade träslöjd ihop, Helena enda tjejen samt de flesta killarna i klassen. Och när Tjoppe såg att tjejen behövde hjälp så erbjöd han sig. Men han fick ett litet uppstudsigt svar "kan själv". Fast det svaret speglade nog inte alltid att Helena kunde själv men att hon var för stolt och envis och skulle klara det själv till varje pris. Envisheten sitter nog kvar än idag, men hjälp tas gärna emot. Eller inte. Beror nog på vem av oss man frågar..

Lätta ankar!

Tjoppe och Helena

Lägga däck var det som Tjoppe gjorde medan Helena oljade båten. Med lite trix och fix för att få bitarna perfekta så blev det tillslut jättebra. Nu behöver vi mer virke för att fortsätta lägga pusslet. I gamla tider använde man sig av ekspik eller däckspik även kallad. Vi har skruvat dit plankorna. Skruvhålen kommer vi täcka med plugg..

När däcket sen är lagt helt och hållet så slipar vi av hela däcket för att få det riktigt fint på nytt. Skönt att ha kommit så här långt, nu får vi äntligen börja bygga och vi har slutat rasera.

Första strykningen av båten med linolja och terpentin. Helena strök hela båten på bara en och en halv timme. Och det var välbehövligt, trät sög oljan som en bättre svamp. Linoljan luktar fantastiskt gott, iallafall för ett par med bakgrund från skärgård och båtar. Började först med att surra flotten men då det gick så fort att stryka båten så kändes det onödigt. Chansade lite men hade mobilen i fickan ifall flotten skulle glida iväg från båten, så man kunde ringa på undsättning. Men så roligt blev det inte.

Sol i sikte!

Tjoppe och Helena

Nu har vi jobbat på några dagar med båten. Ett härligt väder har vi haft och trots att vi behövt att jobba med våra andra jobb för att få ihop till brödfödan så har kvällarna varit ljusa och långa. På torsdagkvällen la vi Jenny II utanför skutan och började bryta upp den bordläggningen som var dålig. Vi bröt upp närmare fyra meter. Så nu har hon en rejält hål i sidan. Men så ska vi ju inte ut på några stora hav i storm så det är lugnt. Nu torkar hon medan vi börjar lägga igen däcket och nytt bord ska sen tillbaka i skrovsidan.

Aj aj kapten!

Tjoppe och Helena

Vi har parallellt med båtbyggandet jobbat på att starta upp vårat aktiebolag. Nu är det äntligen klart med revisor så nu kan vi registrera företaget till bolagsverket. Det blir intressant att se vilket företagsnamn vi får godkänt. Vi har tre förslag, men det avslöjar vi inte innan det blir klart…

Stormy weather turns to blue, here´s a song to take with you…

Tjoppe och Helena

Efter arbetspasset så stack vi iväg för att handla lite mat innan vi åkte hem. Halvvägs till köpcentrat så hostade bilen till och vi kom på att vi skulle ha tankat. Vi tittade på varann och frågade oss om vi kommer till bensinmacken innan den lägger av helt. Vi chansar tänkte vi och vände om i första bästa rondell. Nu är vi glada att vi valde just detta köpcentra, Flygstaden, som ligger på en höjd. För precis innan bilen lägger av så har vi börjat få nedförsbacke så vi rullar. Till bensinmacken är det är bra bit kvar och det slutar med uppför sista biten. Då kommer Tjoppe på i all hast att kanske det går att ta sig genom villaområdet. En högersväng och mer nedför. Det planar ut lite och sen nerför igen. En vänstersväng som vi tar utan att bromsa det minsta och då får vi upp farten rejält. Sen några gator igen. Och här någonstans borde macken vara…och då ser vi den. Statolskylten, och vi är bara en hundra meter ifrån. Sista biten rullar bilen långsammare och långsammare och vi kommer ända fram till macken. Och ända fram till pumpen. Vi tittar på varandra, och brister ut i skratt. Hur gick detta till egentligen?! Glada tankar vi och vi meddelar killen i kassan att de placerat macken mycket bra. När vi fyllt bilen med bränsle så funderar vi på hur långt vi rullat egentligen utan motorn igång. Vi nollställer trippmätaren och kör tillbaka och vi skrattar på nytt när vi inser att vi varit ute och kört bil utan en droppe bensin 600 meter!! Måste vara något av ett rekord!

Tjoppe och Helena