Än har vi varandra. Men dagarna går på något sätt i varandra – som om vi befann oss i ett gränslöst land, utan tid. Timmarna jag i min ensamhet spenderar medan Tjoppe sover, känns emellanåt oändliga. Och även om jag kan få avlastning, vill jag inte missa en sekund av den tid vi har kvar…
Läs mer »
Det är med något kluvna känslor jag (Styrman) väljer att skriva ändå. Avvägningen mellan det privata och offentliga, i kombination med vårt annars så transparenta förhållningssätt till er läsare (och även det faktum att skrivandet i sig är en vana och en rutin – ja, kanske till och med ett behov) gör att jag snabbt skiftar i känslan om jag ska skriva något, eller inte. Och i sådana fall, om vad? Jag tänkte dock göra ett försök…
Läs mer »
Det känns lite overkligt att det är påsk. Våra dagar ser så otroligt annorlunda ut nu, än vad de gjort på flera år. Fortsatt kämpar vi med att försöka anpassa oss efter vår nya livssituation. På något vis lyckas vi lösa saker vart eftersom. Mest tack vare familj och vänner…
Läs mer »
Plats: Halmstad, Sverige.
Först och främst måste vi få tacka er alla som på olika sätt hört av sig. Det värmer våra hjärtan i en svår tid. Här kommer en liten rapport och uppdatering om läget…
Läs mer »
Hej och tack till alla som hört av sig…
Läs mer »
Halmstad, Sweden
Vi är enormt ledsna att komma med tråkiga nyheter. Några av er känner till vår nyuppkomna situation. Men för den stora massan kommer nog detta som en total överraskning. Vi lägger ut Wilma till försäljning, vi säljer vår kära segelbåt. Anledningen är att något fruktansvärt hänt. Var människas värsta mardröm har tyvärr slagit ner mitt i vårt liv…
Läs mer »
Plats: Amora, Lissabon, Portugal.
Vår sparsamhet ska i det närmaste ses som en del av ett entreprenörskap, då vår livsstil är frivilligt vald. När helst vi önskar kan vi faktiskt segla hem. Och återuppta lönearbete, bo mer traditionellt och äga bil. Lusten att återinrätta oss i leden har ännu inte infunnit sig. Kanske för att vi känner att det går åt för mycket omkostnadspengar, bara för att upprätthålla ett arbete. Kanske för att vi inte (längre) är sugna på att göra karriär. Men allra mest för att vi vill äga vår tid…
Läs mer »
Plats: Amora, Lissabon, Portugal.
Dagarna är för årstiden kalla och om nätterna faller kvicksilvret till ensiffrigt. Regn och sol om vartannat och portugiserna klagar på kylan. På varvet har man inte kunnat måla med någon reda på grund av vädret. Dagar då eftermiddagssolen skiner sätter vi oss mot en husvägg och njuter en stund. Då kan vi ta av oss jackan och sitta i kortärmat…
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Det finns väl inte så mycket att rapportera om egentligen, annat än att Kapten fått besöksförbud. Vi pratar om det främre stuvutrymmet, det vi kallar helveteshålet. I ett obevakat ögonblick kröp Kapten in där för att måla – och på vägen ut ur hålet lyckades han knäcka ett par revben…
Läs mer »
Amora, Lissabon, Portugal.
Länk till del 1 och 2 hittar du längre ner på sidan, börja med dessa om du missat tidigare avsnitt…
Del 3…
Att vi beställt fel backslag visste vi inte förrän det var dags att montera. Före dess, medan vi väntade på att budbilen skulle damma in på varvsområdet, ägnade vi tiden åt att fundera ut hur propelleraxeln skulle kunna låsas under segling. Lättare sagt än gjort då det är havets krafter som får den att rotera. En fördel var att Konstruktören stod med samma dilemma, så vi kunde fundera ut något ihop. Vad vi behövde finna, var ett säkert sätt att kunna bromsa och låsa axeln. Och likväl kunna släppa på den när det var dags att starta motorn. Under inga omständigheter fick låsmekanismen utgöra någon fara för säkerheten. Det måste funka även när det blåser kuling och storm (ju fortare vi seglar, desto snabbare snurrar propellern i olåst läge). Havets krafter ska man inte underskatta. Styrman måste dessutom kunna hantera bromsen ensam (Kapten kan ju tänkas bli sjuk eller kidnappad av pirater)…
Läs mer »
projektsunshine.se 